Sonett 108 av William Shakespeare jämte Nybloms översättning

Jag har tidigare uppmärksammat både William Shakespeare och Carl Rupert Nyblom (1832-1907). Nyblom var en svensk diktare och estetiker, men även ledamot av den Svenska Akadmien. Han satt sedan 1879 på stol nummer 14 i tjugoåtta år fram tills sin död i Stockholm, 1907. År 1865 lät Nyblom grunda Svensk litteraturtidsskrift och hade några novellsamlingar bakom sig innan han år 1876 lät översätta och ge ut Shakespeares sonetter. Personligen tycker jag hans översättning blir ett fint komplement till Poolers engelska text från 1918. Nödrimmen får man le lite åt, men passade säkert den sentida 1800-talsmänniskan. Lägg märke till att sonetten riktar sig till en ung man. I det engelska originalet från 1609 står "sweet boy", vilket Nyblom här översatt som "hulda sven". Ordet sven betyder enligt fornsvenskan ung man och själva ordet härstammar från runsvenskans svaeinn, enligt wiktionary. Ordet kan ha syftat på en ung manlig tjänare vid hov eller hos storman. En synonym är yngling.

Alla sonetter mellan 1-126 är tillägnade denne mystiske yngling "Fair youth" och man vet inte vem som åsyftas. Shakespeare skriver ju även till "Dark lady" i sonetterna, men hon är också anonym. Dikten följer Shakespeares sonettmönster och inleds med tre quatriner för att avslutas med en rimmande couplett. Diktens tema är skönhet och kärlek.

Sonnet 108

(Q1) What’s in the brain, that ink may character,
Which hath not figur’d to thee my true spirit?
What’s new to speak, what new to register,
That may express my love, or thy dear merit?
(Q2) Nothing, sweet boy; but yet, like prayers divine,
I must each day say o’er the very same,
Counting no old thing old, thou mine, I thine,
Even as when first I hallowed thy fair name.
(Q3) So that eternal love in love’s fresh case
Weighs not the dust and injury of age,
Nor gives to necessary wrinkles place,
But makes antiquity for aye his page;
(C) Finding the first conceit of love there bred,
Where time and outward form would show it dead.

Sonett 108 i Nybloms svenska tolkning

Kan väl med bläck en tanke skrifvas opp,
Som ej för dig min trohet uppenbarar?
Fins något nytt att klä' i ordets kropp,
Som med min kärlek och din dygd sig parar?

Nej, hulda sven! Och dock hvar enda dag
Liksom en bön jag säger om det samma;
Det lyder: du är min och din är jag,
Som då jag först ditt namn begynte stamma.

En evig kärlek i sin friska skrud
Nedtryckes ej af tidens små bekymmer;
Den lär den gamle lyda sina bud,
Och för dess vink hvart veck från pannan rymmer;

Den finner just, att kärleks knopp slog ut,
Der tid och form nu säga, den är slut.

Källor

Charles Knox Pooler, The Works of Shakespeares Sonnets, 1918.

Runeberg.org

Svenska Akademien

wikipedia.org

"The Signal-Man" - en spökhistoria av Charles Dickens och berättelsenbakom den

Charles Dickens (1812-1870) blev en av de mest inflytelserika brittiska författarna under 1800-talet och han uppnådde stor berömmelse även under sin livstid. Dickens verkade som författare, journalist och tidningsman. Flera känner till hans följetongsromaner som t.ex Oliver Twist vilka ofta hade samhällskritiska teman. Dickens var en öppen kritiker av den sociala misären och fattigdomen som var väl utbredd i brittiska konungadömet. Under en resa till Amerikas Förenta Stater under 1840-talet blev han motståndare till slaveriet. Han påverkade den brittiska kulturvärlden på flera sätt, men han var också en människa av sin egen tid, den viktorianska. I detta inlägg tar jag upp innehållet i en kortnovell med äkta viktorianskt spöktema. I denna korta berättelse "The Signal-Man" får vi möta en banvakt som anförtror den anonyma berättarrösten sin historia. Novellen trycktes i julnummret för tidningen All Year Round 1866. Tidningen var både grundad och ägd av Charles Dickens. Den var ett populärt litterärt magasin som utkom en gång i veckan mellan 1859-1895. Jag kommer inte att avslöja hela handlingen i berättelsen, men kommer att ta vara på tidsmiljön och olika stämningar i handlingen.

Den svåra tågolyckan vid Staplehurst 1865

En biografisk anknytning kan återfinnas i novellen mellan dess handling och Charles Dickens själv. Den 9 juni klockan 15:13 år 1865 sitter Charles Dickens på tåget mellan Folkestone och London. Med sig på tåget har han sin älskarinna, skådespelerskan Ellen Ternan (1839-1914) och hennes mamma. Ternan och Dickens träffades första gången när hon var arton och han fyrtiofem år. De har känt varandra länge. Plötsligt spårar tåget ur rälsen nära stationen Stapleton på grund av en banvakt som är ouppmärksam och missar signalen. Tio passagerare avlider och ett fyrtiotal skadas svårt. Charles Dickens blir så chockad av vad han fått vara med om att han under två veckor förlorar talförmågan. Han utvecklar även en stark tågskräck och blir rädd av att se tåg eller komma nära tågen. Ett år senare skriver han kortnovellen "The Signal-Man".

Han avled också på årsdagen av olyckan, den 9 juni fem år efter katastrofen. Enligt sonen återhämtade han sig aldrig. 

Novellen

När jag var i bokslukaråldern var jag mer eller mindre bofast på biblioteket efter skolan. Jag tyckte om illustrationerna till Spöktimmen och minns än idag särskilt bilderna till Dickens "Banvakten". De är tecknade av dansken Ib Spang Ölsen. Idag tänker jag mig att mannen på bilden nedan kan vara den viktorianske Dickens själv, redo att konfrontera sina demoner från tågkatastrofen.



Den ovannämnda berättaren träffar på banvakten som av en slump medan han promenerar. Han befinner sig på en hög höjd. För att läsaren ska komma i stämning börjar marken skälva och ett tåg rusar förbi medan vår berättare tittar ned från stupet mot rälsen. Därnere får han syn på banvakten och de börjar kommunicera. Banvakten visar mot en stig berättaren kan använda för att ta sig ned till spåret. Men berättaren är missmodig och man får känslan att han misstror banvakten. Platsen vid spåret är obekväm och ödslig och banvakten verkar rädd för berättaren trots att han visar upp sin enkla bostad för honom.

Han får veta att banvakten har sett ett antal uppenbarelser. Varje uppenbarelse har förutsett att någonting kommer att hända. Något oförklarligt tar form av en man som säger, "Se upp!" bara några timmar innan en olycka. En annan händelse varslar om en annan passagerares död. En kväll ser berättaren själv en uppenbarelse medan han går förbi tågspåren. Han får veta att banvakten kördes över av ett tåg den morgonen.

Källor

Banvakten - Publicerad av svenska noveller (wikia)

Three Ghost Stories - Av Charles Dickens, inkluderar berättelserna The Signal-Man,
The Haunted-House och The Trial For Murder.

The Signal Man - Denholm Elliot spelar banvakten i denna TV-adaption.

wikipedia.org

"Kväll" - En dikt av Edith Södergran

November kanske inte upplevs som inspirerande och man blir lätt trött när kvällsmörkret faller på. Edith Södergran (1892-1923) som jag tidigare uppmärksammat i inlägg på bloggen har skrivit en stämningsfull dikt om kvällen. Den finns medtagen i samlingen Dikter som utgavs första gången 1916. Man undrar förstås vad det är för en sorgsen saga skogen vill berätta för diktaren och som hon inte vill lyssna till. Och vem är det som kan tänkas möta henne på vägen?

Kväll

Jag vill ej höra den sorgsna sagan
skogen berättar.
Det viskar ännu länge mellan granarna,
det suckar ännu länge uti löven,
ännu länge glida skuggor mellan de dystra stammarna.
Kom ut på vägen. Där möter oss ingen.
Kvällen drömmer blekröd kring tigande dikesren.
Vägen löper långsamt och vägen stiger varligt
och ser sig länge om efter solens sken.

Källor

project Runeberg

wikipedia.org

Om Fredrik Crusenstolpe och hans Koranöversättning

I föregående inlägg skrev jag en recension över en tysk boktitel som förutom recensionen delvis handlar om islamologen Hartmut Bobzins tyska koranforskning och i recensionen nämnde jag även hans nyöversättning. Bobzins bok gick även igenom flera tidiga europeiska koranöversättningar från och med medeltiden och med fokus på det tyska språkområdena. I detta inlägg tar jag upp den första svenska översättningen av Koranen från arabiskan. Den utfördes av ämbetsmannen och konsuln Fredrik Johan Crusenstolpe och gick i tryck första gången 1843. Förhoppningsvis kommer bloggen i framtiden även ta upp Muhammed Knut Bernströms moderna översättning Koranens budskap (1998) vars tafsir i sin tur bygger på den österrikiske konvertiten Leopold Weiss' [Muhammad Asad] (1900-1992) tyska utgåva och översättning. Weiss' tafsir blev aldrig auktoriserad i Saudiarabien och var förbjuden där; så det är märkligt svenskmuslimer idag så okritiskt tagit till sig Bernströms utgåva (1998) eftersom Bernström även översatt Weiss' tafsir. Men nu över till historien om den första svenska översättningen som såg dagens ljus 1843 i Fredrik Crusenstolpes tolkning.

Vem var Fredrik Crusenstolpe?

Fredrik Johan Crusenstolpe (1801-1882) var en svensk ämbetsman och ursprungligen verksam inom det militära innan han fick konsulattjänst. Han var son till vice presidenten vid Göta Hovrätt, Johan Magnus Crusenstolpe, och modern var Christina Charlotta Nymansson. Hon var i sin tur dotter till hovpredikanten Nils Jacob Nymansson och Ulrica Grawe. Fredrik Crusenstolpe hade även en berömd bror som var historiker. De växte upp i Jönköping. Nordisk Familjebok samt Svenskt biografiskt lexikon ger några exakta upplysningar angående Fredrik Crusenstolpes karriär i det militära. År 1818 blev han fänrik vid Karlbergs krigshögskola i Stockholm och 1824 var han löjtnant vid Andra livgardet. Under sommaren 1824 hade han som befälhavare vid högvakten gjort sig skyldig till upprörande misshandel av en orolig fånge och dömdes därför till fjorton dagars sträng arrest. Crusenstolpe undgick dock arrest av någon oförklarlig anledning, men skandalen var ett faktum. Man vet inte heller vart han befann sig under rättsprocessen eller varför han undgick straff för den brutala misshandeln av fången. Domen och dess utslag finns bevarad! Något år senare deltog han i det grekiska frihetskriget, där han under general Fabvier vid Aten kämpade mot turkarna och det Ottomanska riket. Så småningom fick han anställning på de svenska generalkonsulaten i Tripolis, Brasilien och Marocko samt utnämndes 1842 till konsulatsekreterare på sistnämnda plats. Det var 1843 som han översatte Koranen till svenska från originalspråket. Den utgavs av dåvarande Norstedts förlag. 1847 blev han tillförordnad konsul och 1858 generalkonsul i Alger. 1860 utnämndes han till chargé d’affaires och generalkonsul i Lissabon och 1866 till ministerresident därstädes. Han avled 23 juli 1882 under ett tillfälligt besök i Stockholm. Fredrik Crusenstolpe blev 81 år gammal.

Fredrik Crusenstolpe avporträtterad 1843 i Wien, samma år som översättningen gick ut i tryck hos bokförlaget Norstedts & Söner. [bild:wikipedia.commons]

Om Crusenstolpes Koranöversättning

REDAN 1843 kunde en begränsad del av den svenska allmänheten få kännedom om Koranens innehåll tack vare diplomaten Fredrik Crusenstolpes eleganta översättning av urkunden. Kostnaden för boken var satt till fem riksdaler och fyrtio skilling banco; vilket var ett högt pris för den som ville köpa. Man ska i sammanhanget minnas att Crusenstolpe var militär och inte någon orientalist med  vare sig adekvat utbildning eller universitetsanknytning i ämnet. För detta faktum fick hans översättning kritik och en skarp sådan förmedlades av den svenske orientalisten och prästen H.G Lindgren i en recension i tidsskriften Frey (1844: n:o 2, s. 151—158). Ur recensionen går att läsa följande rader angående den språkliga kritiken:

”Första raden i första noten innehåller redan två oriktiga uppgifter. Först underrättas nemligen läsaren att det arabiska ordet (Fâtihah) bör uttalas Fatsihah, då likväl allmänt kändt är, att det tvåpunkterade T af ingen arab uttlas med S-ljud.”

Vidare förklarar Lindgren i sin recension att Crusenstolpe förmodligen översatt direkt från George Sales engelska översättning och Marraccis latinska text. Han påpekar även att om han i recensionen skulle behöva analysera hela översättningen så skulle han behöva skriva en bok om den på grund av alla fel och brister han funnit! Frey - Tidsskrift för vetenskap och konst var populärvetenskapligt orienterad och gav ut sina nummer mellan 1841-1850. Den var inte opinionsdrivande. Några kända Uppsalaakademiker och orientalisten Tornberg skrev regelbundet. Crusenstolpe som var stationerad i Marocko hade visserligen kunskaper i det arabiska språket, men han förlitade sig till stor del på tidigare översättningar. Han redogör för sina källor i den första utgåvans förord där George Sales (1697-1736) engelska översättning från 1734 omnämns tillsammans med den franska översättningen.


George Sale är idag ingalunda någon bortglömd orientalist. I januari månad 2007 svors den förste muslimen in i United States Congress och han hade med sig GeorgeSales Koranutgåva som sålts till Library of Congress 1815 av president Thomas Jefferson. George Sale arbetade för övrigt med översättningar av Nya Testamentet till arabiska och korrigerade 1727 års utgåva av Nya Testamentet på arabiska. Utöver dessa två texter hade Crusenstolpe även tagit hjälp av den italienske orientalisten Ludvico Marraccis översättning från arabiska till latin. Ludvico Marracci (1612-1701) sammanställde en översättning av den arabiska texten till latin, Alcorani Textus Universus. Den innehåller en vokaliserad Korantext åtföljd av Marraccis egna kommentarer. Crusenstolpe nyttjade även ett eget exemplar av Koranen på arabiska och påpekar själv att han tagit hjälp av en troende muslim för att efterfråga om hans uttydning av något särskilt svårt ord eller textsammanhang varit korrekt. Det framgår inte i förordet vem denne muslimske man kan ha varit och vilken anknytning han hade till Crusenstolpe, men det kan inte tolkas på annat sätt än att Crusenstolpe hade den godaste av intentioner när han på detta sätt valde att rådfråga om sina tvivel kring olika översättningsmoment. Crusenstolpe skrev även religionshistoriska kommentarer till sin översättning. Ibland med någon anekdot kring vad han själv sett och upplevat i Marocko, men oftast är de teologiska kommentarerna följda av en hänvisning till George Sales utgåva. Översättningen inleds med ett kapitel som heter "En blick på Muhammed och hans religion". Först 1874 kom en andra svensk tolkning och översättning utförd av orientalisten Tornberg vid Uppsala universitet.

Surat at-Takwir i Crusenstolpes översättning (1843)

Jag återger här sura 81 enligt Crusenstolpes utgåva. Några teologiska kommentarer kan vara värda att påpeka i sammanhanget. Sura 81 innehåller 29 ayat, verser och dess huvudtema är domens dag och några scenarier som då sägs äga rum. Bland dessa nämns ett par dramatiska naturfenomen, men här återfinns även koppling till Muhammeds uppdrag som profet; förkunnare av islam och suran upplyser oss om att han inte är någon galning utan förmedlar ett trovärdigt budskap. Sura 81 vers 8 tar också upp traditionen med att begrava nyfödda flickebarn levande. Koranen tar här starkt avstånd från denna tradition av infanticid. Enligt traditionen ska suran ha uppenbarats för Muhammed i Mecka. Vers 23 har en koppling till ängeln Gabriel som enligt islam är den som förmedlar Allahs budskap till Muhammed. En reflexion över den poetiska framställningen behövs nämnas. Surat at Takwiir är starkt präglad av rimmad vers som inte går att efterhärma i svensk översättning. Så här yttrar sig versmåttet i Sura 81 och lägg märke till de rimmade verbändelserna i verserna 1-8 här hastigt återgiven med en förenklad transkribering:

Izash shamsu kuwwirat
Wa izan nujoomun kadarat
Wa izal jibaalu suyyirat
Wa izal 'ishaaru 'uttilat
Wa izal wuhooshu hushirat
Wa izal bihaaru sujjirat
Wa izan nufoosu zuwwijat
Wa izal maw'oodatu su'ilat

Kapitlet LXXXI.

Hoplindningen.

Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges

1) Då solen skall ihoplindas,

2) Och då stjärnorna skola nedfalla,

3) Och då bergen skola sättas i gång,

4) Och då tio månaders drägtiga kamelinnor

skola försummas,

5) Och då vilddjuren skola församlas,

6) Och då skola hafven göras kokande,

7) Och då skola själarne förenas,

8) Och då den lefvande begrafna flickan

skall frågas:

9) För hvad brott hon blef dräpt,

10) Och då böckerna skola öppnas,

11) Och då himmelen skall borttagas

12) Och då helvitet skall påtändas,

13) Och då paradiset skall bringas nära,

14) Skall en själ erfara hvad hon frambragt,

15) Jag svär vid planeterna,

16) Som löpa att dölja sig,

17) Och natten då hon börjar mörkna,

18) Och morgonen när han randas,

19) Sannerligen är detta ett ädelt

Sändebuds ord,

20) Försedt med magt, hos thronens

Innehafvare iklädt myndighet,

21) Åtlydt och trovärdigt.

22) Och eder följeslagare Mohammed är

icke vansinnig:

23) Sannerligen har han sett honom i den

klara synkretsen.

24) Och han är ej beträffande det hemlighetsfulla

förbehållsam.

25) Ej heller är detta en med stenar

fördrifven djefvuls ord.

26) Hvart flyn J då?

27) Detta är icke annat än allom människom

en erinran,

28) Åt den bland eder som vill handla rätt;

29) Men J skolen ej vilja om icke Gud vill,

verldarnes Herre.

...Professor Lindgren (Uppsala Universitet) var inte imponerad av Crusenstolpes Koranöversättning och skrev en negativ recension om den.

Källor

Koranen öfversatt från arabiska originalet, historisk inledning. Sthm 1843

Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15725, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arvid Hj. Uggla.), hämtad 2017-07-24.

Henrik Gerhard Lindgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10561, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Dedering), hämtad 2017-11-05.

Nordiska muséet, beskärd bild av Fredrik Crusenstolpe. I Nordiska Muséets ägo.

Riksarkivet.se

wikipedia.org

Om den persiske diktaren Hafez från Shiraz

Om den persiske diktaren Hafez - Hans liv och diktning

I ett tidigare inlägg skrev jag om sufiern Jalal al-Din Rumi och översatte hans dikt "Kärlekshundarna". I detta inlägg har turen kommit till Hafez som också var en välkänd diktare och i viss mån även mystiker. Hans egentliga namn var Shams al-Din Mohammad Hafiz Shirazi och han föddes omkring 1325 och dog omkring 1389 i staden Shiraz i södra Iran. Där finns även hans grav som många tusenden har vallfärdat till genom historiens gång. Jag kommer fortsättningsvis att enbart hänvisa till honom som Hafez. I sin ungdom studerade Hafez islamisk teologi, språk och litteratur. Han levde under en orolig period i Persiens historia och ska enligt en historisk källa ha träffat Shiraz' erövrare Timur Lenk. Det finns förstås mycket legendbildningar omkring hans liv och det går inte att verfiera alla händelser såsom historiska fakta. 

Idag finns inget manuskript kvar som direkt kan ha varit nedskrivet av Hafez själv och den äldsta textversionen av hans berömda diktsamling som vi nu har tillgång till nedtecknades av hans trogne lärjunge Mohammed Gulandam. Hafez poesi är känd över hela världen och har varit så sedan länge. Tyske författaren Johann Wolfgang von Goethe jämförde honom med grekernas Anakreon och han är därtill översatt till flera språk. Han översattes till engelska första gången, 1771 och konsten att översätta hans dikter är klassad som mycket svår. En tidig modern engelsk översättning finns från 1897 i nytryck 1928 och utfördes av Gertrude Bell (1868-1926). Hon var en brittisk forskningsresande, arabist och arkeolog. Hon föddes i Washington Hall, beläget i grevskapet Durham och dog i Bagdad. Hon blev en av det brittiska imperiets främsta representanter vid bildandet av den moderna staten Irak.



Troligen är han den genom tiderna främste diktaren inom den persiska litteraturen. Hans dikter spreds långt utanför Persien och har gjort sina avtryck exempelvis afghansk musik där han blivit tonsatt. I dagens Iran är han ännu mycket populär som författare och den 12 oktober firar man Hafezdagen.

De huvudsakliga teman i Hafez poesi är återkommande hyllningar till kärleken, vinet, skönheten och den älskade. Religionen har förstås en framträdande plats och mycket av bildspråket omgärdas av det mystiska och teosofiska. Gudslängtan och det passionerade avtrycket återkommer främst som tema i kärleksdikterna. Dess särskilda genre brukar kallas för ḡazal [ḡazal-e eṣṭelāḥī]. Denna form av lyrik är utformad enligt strikta regler när det gäller själva versformen.

Men Hafez var även politisk och det finns spår av dåtida politisk satir i flera dikter. Han kunde också driva litet med religionen i dikterna och vissa religiösa uttryck. Hans samlade verk återfinns i Divan e-Hafez och omfattar i olika utgåvor mellan 573 till 994 dikter.

Källor

Hafez- Böcker av Hafez sorterade efter popularitet i Project Gutenberg [engelska övers.]

Bell, Gertrude Lowthian, and Shīrāzī HAFIZ̤. 1928. Poems from the Divan of Hafiz. Translated by Gertrude L. Bell. London

iranicaonline.org - Artiklar om Hafez och hans poesi.

wikipedia.org [olika inlägg; samt bild]

wikipedia.commons

Om Sir Walter Scott och romanen Ivanhoe

Idag är det säkert inte många som väljer att plocka fram en historisk roman av sir Walter Scott (1771-1832). Det arkaiska språket, de många sidorna och de många gånger ytligt icke-psykologiserande karaktärerna kan vara en nackdel för moderna läsare. Vi i Sverige är dock bortskämda med Sir Walter Scotts roman Ivanhoe (1820) då filmatiseringen från 1982 sänts otaliga gånger i statstelevisionen genom åren. Dessutom alltid i samband med nyårsdagen!

Flera generationer av svenskar har fått bekanta sig med riddaren Ivanhoe och hans kamp för rättvisan och kärleken. Huvudrollsinnehavaren i 1982 års inspelning, Anthony Andrews tycker i en intervju med Josephine Bornebush (2016) att det är bisarrt, men ändå smickrande på vilket sätt svenskarna tagit till sig Ivanhoe.

Som barn missade jag aldrig chansen att bänka mig framför TV:n och tyckte det var oerhört spännande att se. Under gymnasietiden visade även min historialärare oss filmen under en lektion. Själv tycker Anthony Andrews att rollen som hjälten var tråkig att göra. Tilläggas bör att det genom filmhistorien gjorts otaliga inspelningar av filmen.

Under femtio- och sextiotalet förekom Ivanhoe även som tecknad serie då det var populärt att ta ha med kända romaner.

Om Sir Walter Scott och hans historiska romaner

Skotten Sir Walter Scott är känd som den historiska romangenrens upphovsman. Han föddes 1771 i Edinburgh och blev en av de mest lästa författarna under 1800-talet. Hans böcker nådde ryktbarhet och allmänhetens erkännande även under hans livstid. Sammanlagt skrev Scott 29 historiska romaner varav Ivanhoe är den mest kända för oss idag. Scott var verksam under den litterära period som brukar kallas för romantiken.

Förutom sina historiska romaner skrev han även dikter. Några av hans mest kända dikter på temat riddarromantik är The Lay of the Last Mistrel (1805) och Lady of the Lake (1804). Scott utbildade sig till advokat (1792) och och blev några år senare vicesheriff i Selkirk. 1796 ingick han äktenskap och fick så småningom två barn.

1811 köpte han privat mark och byggde på den ett slottsliknande hem. Nio år senare adlades Scott, men 1826 kom smällen i form av en svår ekonomisk kris. Han drogs in i en bokhandlarkonkurs och hans privata skulder uppgick till 130,000 pund vilket var en svindlande summa under hans egen samtid. Krisen påverkade även hans hälsa. Mot slutet av sitt liv fick han flera strokes och avled i en ålder av 61 år.

Ivanhoe

Ivanhoe: A Romance utkom första gången 1820 i tre volymer med undertiteln A Romance. Huvudpersonen är korsfararen och riddaren Wilfred of Ivanhoe som återvänder till England från fångenskap i det Heliga Landet. Efter honom kommer kung Richard. Berättelsen handlar om hur Ivanhoe hjälper Richard att ta tillbaka makten som hans bror prins John försökt tillskansa sig. Bakgrundshandlingarna handlar om motsättningar mellan normander och saxare. Berättartekniskt är Ivanhoe en avancerad roman med många parallella händelser. Till den parallella handlingen hör även Ivanhoes svårigheter att känslomässigt välja mellan den vackra Rebecca och hans barndomskärlek, Lady Rowena. Han förälskar sig i Rebecca men kan inte gifta sig med henne på grund av hennes judiska bakgrund. Berättelsen ger dem ett olyckligt slut efter att hon räddats undan häxerianklagelserna väljer hon och fadern Isak att lämna England för Granada. Ivanhoe gifter sig med barndomskärleken Lady Rowena.

Bibliografi i urval

Waverley (1814)
Guy Mannering (1815)
The Antiquary (1816)
The Black Dwarf &The Tale of Old Mortality (1816)
Rob Roy (1817)
The Heart of Midlothian (1818)
The Bride of Lammermoor & A Legend of Montrose (1819)
Ivanhoe (1820)
The Monastery & The Abbot (1820)
Kenilworth (1821)
The Pirate (1822)
The Fortunes of Nigel (1822)
Peveril of the Peak (1822)
Quentin Durward (1823)
St. Ronan's Well (1824)
Redgauntlet (1824)
The Betrothed & The Talisman (1825)
Woodstock (1826)
The Fair Maid of Perth & Chronicles of the Canongate (1828)
Anne of Geierstein (1829)
Count Robert of Paris & Castle Dangerous (1832)

Källor

Anthony Andrew - "Det är bisarrt att svenskarna älskar Ivanhoe" - Intervju med Josephine Bornebusch, 2016.

IMDB.COM

Litteratur av Sir Walter Scott - Samlingsverk tillgängliga via Gutenberg Project.

wikipedia.org [olika inlägg]

wikipedia.commons

Recension: "En världsomsegling under havet" av Jules Verne

Detta inlägg handlar om Jules Vernes tidlösa ungdomsklassiker En världsomsegling under havet. Berättelsen om den märklige vetenskapsmannen Kapten Nemo och hans ubåt Nautilus. Vi är nog många i min egen generation som i bokslukaråldern kommit i kontakt med Jules Vernes spännande äventyrsböcker. Han är enligt många science fiction-romanens fader. Det var två händelser som låg bakom Vernes skapande av boken en En världsomsegling under havet. Vid ett tillfälle fick han ett beundrarbrev från en en kvinna som ville att han skulle skriva en äventyrsberättelse som utspelade sig under havsytan. Den andra händelsen var Vernes intresse för 1863 års polska uppror mot den ryska tsarmakten. Denna historiska händelse ligger bakom skapandet av huvudkaraktären Nemo som bygger ubåten Nautilus. På Jules Vernes tid fanns inga ubåtar, men knappt decennier efter hans död skulle ubåtar bli verklighet precis som helikoptrar och solceller vilka också förekommer i hans berättelser. En världsomsegling under havet blev tryckt och publicerad för första gången 1871 under den franska titeln Vingt mille lieues sous les mers: Tour du monde sous-marin.

Om författaren Jules Verne

Jules Verne (1828-1905) var den äldsta av fem syskon i en välbärgad fransk familj från Nantes. Pappan Pierre Verne var jurist och var noga med att sonen skulle följa i samma spår. Jules Verne började 1848 utbilda sig till advokat i Paris, men avbröt så småningom sina juridikstudier för att ägna sig åt skrivandet på heltid. Pappan blev inte glad över sonens beslut och drog tillfälligt in hans ekonomiska bidrag. Jules blev därför tvungen att hitta en egen försörjning och kombinera sitt eget skrivande med detta. Jules blev sekreterare vid Théatre Lyrique i Paris och vid sidan av detta läste han mycket litteratur om geografi, naturhistoria samt vetenskapliga och tekniska nyheter. Denna läsning möjliggjorde och närde hans egna författardrömmar och framtida skrivprojekt. I Paris knöt Jules två viktiga vänskapsband. Dels med kompositören Jaques Offenbach (1819-1880) och sedan med författaren Alexander Dumas, d.ä (1802-1870). Tack vare vännen Dumas' hjälp kunde han debutera 1850 med den komiska novellen "De brutna stråna". Jules var en stor beundrare av Dumas d.ä. Romandebuten Fem veckor i en ballong kom dock 13 år senare. Den handlade om en hisnande forskningsfärd över Centralafrika, från Zanzibar till Senegal. Boken blev en världssuccé och översattes till flera språk. På förlaget Pierre-Jules Hetzels begäran och enligt kontraktet började Jules Verne därefter skriva två romaner per år. De spännande äventyren trycktes som följetong i tidningarna.

Jules Vernes mamma kom från en familj av skeppsbyggare och navigatörer. Där fanns också flera personer med starka litterära intressen. Den unge Jules var tidigt fascinerad av havet och försökte en gång ta mönstring på ett skepp med destination Indien. Under hela sitt vuxna liv kom han att resa mycket, även utanför Europa. 1856 mötte han på ett bröllop sin blivande fru Honorine, som då var en ung änka på 26 år. De förälskar sig och gifter sig ett år senare. Han får även två bonusbarn, hennes döttrar och tillsist sonen Michel som blir det enda gemensamma barnet. 1886 utsattes han för ett allvarligt mordförsök av en psykiskt instabil släkting som vådasköt honom i benet. Sent i livet blev Jules Verne lokalpolitiker i sin hemstad Amiens och var invald rådsman. Han dog 1905 efter komplikationer från sin diabetes.

Den hämndlystne kapten Nemo och Nautilus

En världsomsegling under havet återberättas av Professor Pierre Aronnax. Han beskriver handlingens protagonist, kapten Nemo som en tillbakadragen och reserverad man i fyrtioårsåldern. Han undviker torra land och landstiger endast om platsen är obebodd. Det är vetenskapsmannen och adelsmannen Nemo som konstruerar ubåten Nautilus. Enligt litteraturkritikens regler uppträder han som berättelsens antihjälte och Pierre Aronnax är berättarjaget. Från början var Nemo en polsk adelsman som gör motstånd mot tsarens Ryssland, men Jules Vernes förläggare lät stryka detta av rädsla för att boken skulle bli bannlyst i Ryssland. Nemo har goda och onda sidor, men kan också gråta över döda fiender och sina besättningsmän. På latin betyder namnet Nemo "ingen", men på grekiska νέμω betyder namnet "den som ger vad som förtjänas". Nemo är en begåvad vetenskapsman som kan tala flera språk. I berättelsen drivs han av sitt hämndbegär mot det imperialistiska förtrycket  vars hantlangare en gång mördade hela hans familj. Han sänker stora krigsskepp och vägrar äta mat som inte är producerat av havet. Nemo känner stark samhörighet med alla som lever under förtryck. Även djur och han är motståndare till valfiske. Han bygger undervattenfarkosten, eller ubåten Nautilus som också är inredd med hans berömda bibliotek och en vacker salong. Farkosten har fantastiska egenskaper och kan segla under Antarktis istäcke. Dess motto är: "Mobilis in mobili".

]
Nemo övervakar sin besättning i samband med en begravning under vattnet [bild: wiki.commons].

Tack vare ubåten kan han föra sitt hemliga krig och samtidigt upptäcka den vidunderliga äventyrsfyllda världen under havsytan. Nemo förklarar i handlingen att de lagar som gäller ovanför ytan inte berör honom och på Nautilus gör han som han själv vill och erkänner inga andra herrar än sig själv:

...On its surface they can still exercise their iniquitous claims, battle each other, devour each other, haul every earthly horror. But thirty feet below sea level, their dominion ceases, their influence fades, their power vanishes! Ah, sir, live! Live in the heart of the seas! Here alone lies independence! Here I recognize no superiors! Here I'm free!

Kapten Nemo återkommer i boken Den hemlighetsfulla ön, där även hans död på ubåten skildras. Han identifierar även sig själv som en prins från Dakkar som fått en gedigen utbildning i Europa och han återberättar sina ungdomsår. I den boken får läsaren också lära känna hans hustru och barn. Bilder nedan av illustratörerna Neuville och Riou.

Källor och övrig litteratur

Böcker av Jules Verne kan du läsa gratis via Project Gutenberg som har både franska originaltitlar och engelska översättningar. Dock, om möjlighet försök undvika äldre övers. till engelska som fått berättigad kritik för att ha översatts dåligt.

Väldigt sent upptäcktes att sonen Michel som var redaktör, skribent och bokligt bevandrad lagt till egen text i utgivningarna av faderns böcker! Detta är förstås negativt och mer moderna upplagor bör kunna påpeka detta.

wikipedia.org / olika inlägg och bildillustrationer av Alphonse-Marie-Adolphe de Neuville och Édouard Riou.

Bibliografi i urval; svenska översättningar

Fem veckor i en ballong – 1863. Illustrationer till boken finns här via wikipedia.commons.

Paris i tjugonde århundradet – Författad omkring 1863. Manuskriptet återfanns 1989 av en släkting gömd i ett kassaskåp, publicerad första gången 1994. Efterforskningar visade att förläggaren inte ville ge ut den, utan bad Verne vänta tjugo år. Troligen glömdes texten bort helt. Handlingen berör en ung man som lever i en högteknologisk värld, men trots detta är han olycklig. I handlingen återfinns skyskrapor i glas, höghastighetståg, avancerade räknemaskiner, samt gasdrivna bilar. Allesammans viktiga tekniska uppfinningar som idag är vår verklighet, men som på Jules tid var något som endast gick att fantisera om.

Till jordens medelpunkt – 1864
Från jorden till månen – 1865
Kapten Hatteras resa till nordpolen – 1866
Kapten Grants barn – 1867/1868
En världsomsegling under havet – 1870. Länk till en oavkortat nyöversättning från franska originalet med förord.
Månen runt – 1870
Jorden runt på 80 dagar – 1872/1873
Den hemlighetsfulla ön – 1874/1875
Tsarens kurir – 1876
I kolgruvan – 1877
En kapten om femton år – 1878
Åttahundra mil på Amazonfloden – 1881
Gröna strålen – 1882
Den envise Keraban – 1883
Upp- och nedvända världen – 1889
Slottet i Karpaterna – 1892
Världens herre – 1904

Kapten Nemo spanar från ubåten Nautilus.

Kommande litteratur och film

Lagom till nästa vecka kommer ett specialinlägg på bloggen...vi beger oss till 20-talets tyska filmindustri. Håll ut tills dess!

Om Hesiodos' bok Verk och dagar - En kommentar till avsnitt 42-105

I DETTA INLÄGG reflekterar jag lite över Hesiodos (Ἡσίοδος Hēsíodos) gamla klassiker (Ἔργα καὶ Ἡμέραι, Erga kai Hēmerai) Verk och dagar, även översatt som Works and Days. Jag citerar längre ned ur en engelsk utgåva, tillgänglig online via Perseus grekiska bibliotek. En nyutgåva hos välkända förlaget Penguin Classics är också på väg. Titeln kan uppfattas platt och intetsägande för den som inte känner igen något av dess innehåll. Faktum är att Hesiodos, verksam ca 650-700 före vår tideräkning blev en välkänd skald som även nedtecknade en del av de grekiska gudamyterna. Till yrket var han dock bonde och syftet med boken var att introducera sin son Perses i jordbrukslivet och bondens arbete. Verket är skrivet på vers och består av ca. 800 rader på temat undervisning i jordbruksskötsel. Det kan ju tyckas vara ett begränsat område, men faktum är att Hesiodos kommer in på flera ämnesområden i sin långa text. Däribland beskriver han flera av de för oss idag kända mytbildningarna från den grekiska övärlden.

Pandoras ask

I detta lilla inlägg kommer jag bara att nämna hur Hesiodos återberättar orsaken till varför människan (mänskligheten) kom att bli drabbad av en sån stor olycka genom kvinnan, Pandora och hennes ask. Jämför gärna med berättelserna från den judisk-kristna traditionen, jag åsyftar skapelseberättelsen och Adam och Eva från Första Mosebok (Genesis). Båda myterna är lika varandra i både tema och innehåll. Du kan själv dra dessa slutsatser när du läser texten nedan. I den grekiska myten skapades Pandora som straff för att Prometheus avslöjat eldens hemlighet för människorna. Heifaistos ombads skapa en kvinna av lera som gavs namnet Pandora och gudarna gav henne flera egenskaper. Hon fick också med sig en gåva i form av en ask av Zeus, men fick under inga omständigheter öppna asken. Hon gifte sig senare med Prometheus bror Epimetheus. Tillsist blev hennes nyfikenhet för stor och hon valde att trotsa förbudet och öppna asken. Det visade sig att den innehöll olyckor och sjukdomar som flög ut över världen. När Pandora förskräckt stängde asken hade nästan hela dess innehåll flugit ut. Det enda som fanns kvar på botten av asken var hoppet.

[caption id="" align="alignnone" width="700"] En bevarad utgåva av Works and days  från 1539. Grekisk text till vänster jämte latinsk översättning till höger.[/caption]

Textavsnittet 42-105 i Verk och dagar

I nedanstående valda textstycke möter vi framställningen av ett flertal gudar i den grekiska mytologin. Lägg särskilt märke till de beskrivande attributen när det gäller tillägg till gudarnas namn! Zeus är "molnsamlaren" och hans dotter Athena beskrivs som "den strålögda". Afrodite, den "gyllene" och Hermes, gudarnas budbärare förekommer också som Argus-dödaren. Lägg även märke till innebörden av brödernas namn, Prometheus "förtanken" och Epimetheus "eftertanken" som har varsitt uppdrag i handlingen.

For thee gods keep hidden from men the means of life. Else you would easily do work enough in a day to supply you for a full year even without working; [45] soon would you put away your rudder over the smoke, and the fields worked by ox and sturdy mule would run to waste. But Zeus in the anger of his heart hid it, because Prometheus the crafty deceived him; therefore he planned sorrow and mischief against men. [50] He hid fire; but that the noble son of Iapetus stole again for men from Zeus the counsellor in a hollow fennel-stalk, so that Zeus who delights in thunder did not see it. But afterwards Zeus who gathers the clouds said to him in anger: “Son of Iapetus, surpassing all in cunning, [55] you are glad that you have outwitted me and stolen fire—a great plague to you yourself and to men that shall be. But I will give men as the price for fire an evil thing in which they may all be glad of heart while they embrace their own destruction.

{Gudarna skapar Pandora}

”So said the father of men and gods, and laughed aloud. And he bade famous Hephaestus make haste and mix earth with water and to put in it the voice and strength of human kind, and fashion a sweet, lovely maiden-shape, like to the immortal goddesses in face; and Athena to teach her needlework and the weaving of the varied web; [65] and golden Aphrodite to shed grace upon her head and cruel longing and cares that weary the limbs. And he charged Hermes the guide, the Slayer of Argus, to put in her a shameless mind and a deceitful nature. So he ordered. And they obeyed the lord Zeus the son of Cronos. [70] Forthwith the famous Lame God moulded clay in the likeness of a modest maid, as the son of Cronos purposed. The brighteyed Athena girded and clothed her, and the divine Graces and queenly Persuasion put necklaces of gold upon her, [75] and the rich-haired Hours crowned her head with spring flowers. And Pallas Athena bedecked her form with all manner of finery. Also the Guide, the Slayer of Argus, contrived within her lies and crafty words and a deceitful nature at the will of loud thundering Zeus, [80] and the Herald of the gods put speech in her. And he called this woman Pandora, because all they who dwelt on Olympus gave each a gift, a plague to men who eat bread. But when he had finished the sheer, hopeless snare, the Father sent glorious Argus-Slayer, [85] the swift messenger of the gods, to take it to Epimetheus as a gift. And Epimetheus did not think on what Prometheus had said to him, bidding him never take a gift of Olympian Zeus, but to send it back for fear it might prove to be something harmful to men. But he took the gift, and afterwards, when the evil thing was already his, he understood. [90] For ere this the tribes of men lived on earth remote and free from ills and hard toil and heavy sicknesses which bring the Fates upon men; for in misery men grow old quickly. But the woman took off the great lid of the jar with her hands [95] and scattered, all these and her thought caused sorrow and mischief to men. Only Hope remained there in an unbreakable home within under the rim of the great jar, and did not fly out at the door; for ere that, the lid of the jar stopped her, by the will of Aegis-holding Zeus who gathers the clouds. [100] But the rest, countless plagues, wander amongst men; for earth is full of evils, and the sea is full. Of themselves diseases come upon men continually by day and by night, bringing mischief to mortals silently; for wise Zeus took away speech from them. [105] So is there no way to escape the will of Zeus. Or if you will, I will sum you up another tale well and skilfully—and do you lay it up in your heart,—how the gods and mortal men sprang from one source.

 

Källor

 

Hesiod, Works and Days - tillgänglig via Perseus grekiska bibliotek.

 

Wikipedia.org {olika artiklar; svenska; eng; ty}

Washington Irvings romantiska reseskildring över Granada och morenssista suck

I detta inlägg tar jag upp en klassiker, nämligen Washington Irvings Tales of the Alhambra. Denna bok införskaffade jag på ett museum i Barcelona för några år sedan och den är en reseskildring skriven av den amerikanske författaren och diplomaten Washington Irving (1783-1859). Mellan 1826-1829 arbetade Irving vid den armerikanska ambassaden i Madrid. Han återvände senare till Nordamerika och dog där i sin hemstad, New York. Under 1829 gjorde han en resa från Sevilla till Granada i sällskap med en rysk tjänsteman. Under resans gång kom han beskriva Granadas märkliga historia under al-Andalus, då stora delar av dagens Spanien tillhörde de muslimska morerna.

Washington Irvings reseskildring

Författarstilen är ganska så tidstypisk för en person som levde under den litterära epok som kallas för romantiken. Men hans reseskildring från Alhambras palats fick många européer att börja drömma och många valde att resa till Alhambra för att kunna uppleva dess miljö på riktigt. På ett sätt bidrog Washington Irving till platsens tidiga turism. Ordet al-Hambra betyder "den röda" på arabiska. Palatsen restes under den moriska Nasri-dynastin, ca. 1250-1300. Alhambra är en kombination av både palats och fort som skyddade dess invånare mot fiender. De kungliga palatsen består av en rad gårdar och rum innanför själva befästningsmuren runt området. De vackrast utsmyckade delarna av palatsen ligger vid två gårdar, nämligen Myrtengården och Lejongården. Omkring varje gård finns vackert snidad arkitektur. Både gårdar och rum är geometriskt och detaljrikt smyckat i kakelmosaik, stukatur och trä. Dessutom finns bad och moské. Irvings reseskildring berör främst Granadas och Spaniens muslimska historia under morerna. Hans bok trycktes i Nordamerika 1832 och innehåller inte enbart naturskildringar, utan även anekdoter, legender och berättelser. Irving visste att hans reseskildring inte kunde återge allt som han själv upplevt och ville förmedla.

 Hans tillkortakommanden kan sammanfattas i denna mening ur boken: "How unworthy is my scribbling of the place."

Om uttrycket morens sista suck

Du har säkert hört uttrycket 'morens sista suck' någon gång. Den syftar på den suck den siste nasridiske härskaren Boabdil [eg. Abu Abdallah Muhammad XII] drog när han lämnade över nycklarna till Alhambra. 1492 föll Alhambra under kung Ferdinand och drottning Isabellas trupper. Fram tills dess hade fortet varit ett av ett fåtal fort som lyckats hålla tillbaka de kristnas återerövring av det muslimska Spanien. Erövringen av Alhambra markerar slutet på La Reconquista, den kristna återerövringen av Iberiska halvön. Biskopen av Lyon var en av de närvarande när Muhammad XII officielt ifråntogs makten. Han skildrar vad som ägde rum i ett privat brev som blivit bevarat i arkiven:

The Moorish sultan with about eighty or a hundred on horseback very well dressed went forth to kiss the hand of their Highnesses. According to the final capitulation agreement both Isabel and Ferdinand will decline the offer and the key to Granada will pass into Spanish hands without Muhammad XII having to kiss the hands of Los Reyes, as the Spanish royal couple became known. The indomitable mother of Muhammad XII insisted on sparing her son this final humiliation.



Muhammad XII lämnade Spanien under relativt lugna förutsättningar och Granadas invånare fick i samband med kapitulationen behålla sina ägodelar och islam. Uppgörelsen tog cirka nio år och efter dessa händelser ställdes de kvarvarande muslimerna i området inför ett ultimatum, konvertera till kristendomen eller lämna Spanien. Muhammad XII levde sina restrerande år i staden Fes, Marocko där han troligen blev mördad i samband med en släktfejd år 1533. 

Al-Andalus var nu åter kristet. År 1870 blev Alhambra ett nationellt kulturminnesmärke i Spanien och 1984 hamnade Alhambra på UNESCOS världsarvslista.

"Kärlekshundarna" - En dikt av Jalal al-din Rumi

I detta inlägg presenterar jag en dikt av den sufiske mystikern Jalal al-din Rumi (1207-1273). Jag har översatt hans dikt "Kärlekshundarna" till svenska med hjälp av en engelsk översättning. Rumi är vid sidan av Hafez (1325-1389) en av de mest kända muslimska diktarna i väst. Han är även mycket populär i USA och hans diktning är ett fint exempel på hur medeltida litteratur lyckats överleva intill vår tid.

Rumis dikter har en stark teologisk prägel och starkt influerad av sufismens läror. Man får i sammanhanget inte glömma hans plats och ursprung som till stor del hör hemma i madrasan bland religiösa läromästare och dervisherna. Även hans pappa var sufi och teologiskt lärd. Därför finns det mycket referenser till både Koranen och andra religiösa legender och berättelser i islams historia medtagna i Rumis dikter. I dikten "Kärlekshundarna" möter vi den frommes längtan efter en förening med Allah och oron över att inte bli bönhörd. I en dröm möter han även den mystiske gestalten al-Khidr som återfinns i Koranen. Från denne själamästare får vår orolige sufi några uppmuntrande ord.

Om Rumis liv och bakgrund

Jalal al-din Rumi föddes den 30 september 1207 i Balkh-provinsen i nuvarande Afghanistan. Pappan härstammade från en familj med starka kopplingar till islamiska jurister och mystiker. Båda föräldrarna var persisktalande. Afghanistan var vid denna tid var en del av det persiska imperiet, men även om det persiska väldet var starkt hotades det av yttre fiender. Medan Rumi ännu var en ung man beslutade pappan Waladi för att flytta sin familj från Afghanistan till Konya i nuvarande Turkiet. Detta blev en flykt undan det annalkande mongolväldet och Ghengis Khans framgångsrika trupper. Det blev i Turkiet som Rumi kom att leva större delen av sitt liv. Där skrev han sina dikter på persiska. Efter hans död skapades med sonens hjälp ordern Mevlevi Tarikatı, en sufisk skola känd för sina dansande dervisher och för sin religiösa hängivenhet med hjälp av dhikr, en form av andakt där verser ur Koranen upprepas flera gånger antingen lågmält eller under tyst meditation.

Om Rumis dikter och sufismen

Rumi och hans far tillhörde den så kallade sufismen inom islam som går att beskriva som en mystisk inriktning kännetecknas av esoteriska ("hemliga") läror. Inom alla världsreligionerna har mystiken oftast etablerat sig som enskilda fraktioner eller inriktningar och islam är inget undantag. Ofta hamnar mystikerna på kant med den i samhället etablerade religiösa tolkningen. Samma mönster återfinns i flera religioner. Sufismen har en gammal historia som enligt den egna traditionen har sitt andliga ursprung i islams grundare Muhammed (c. 570-632) och Koranen. Sufismen finns representerad inom både sunnitisk och shiitisk islam. Den utövas över hela världen där varje samhälle och kultur har sin egen tolkning. Flera ordnar finns med sina särskilda krav på medlemsskap och upptagning. Den sufiska litteraturen etablerades någon gång under 800-talet och blomstrade som bäst under 1100- och 1200-talen. Till de främsta sufiska författarna hör förstås Jalal al-Din Rumi, hans föregångare Farid al-din Attar, Ibn 'Arabi och Fakhr al-din Araqi. Bland Rumis bäst kända alster återfinns Dîwân [arab. "samlade verk"] som innehåller flera verser med extatiskt-religiöst färgad lyrik i vilka Allah prisas. Poemen i Dîwân har olika versmått, däribland odes [ghazaliyât] och quattriner [rubâ`iyât].  

Wikipedia upplyser även om sufismens urpsrung genom att hänvisa till Schimmels forskning. Enligt forskaren Annemarie Schimmel (1922-2003) var sufismen inledningsvis ingenting annat än en "interiorisering" av islam. Sufismen kom dock tidigt att även influeras av andra religiösa traditioner, inte minst den judisk-kristna, men även av zoroastrismen och nyplatonismen. Annemarie Schimmel ägnade 40 år av sitt liv till att studera och efterforska Rumis dikter. Hon skrev även egen poesi inspirerad av honom. I verket Mystical Dimensions of Islam (1975) definierar Schimmel mystiken som en kärlek inför det absoluta, dvs det gudomliga (Schimmel 1975, s. 4). Det som skiljer mysticismen från den stränga asketismen är kärleken. Det är kärleken till och från det gudomliga som avses och den enskilde mystikerns förening med det gudomliga är det främsta livsmålet. Schimmel hänvisar till Junayd (d. 910) som var en andlig ledare för en skola i Irak. Han menade att sufism uppnår man inte genom mycket bedjande och fastande utan genom hjärtats och själens generositet (Schimmel 1975, s. 17-18). Om du är tyskspråkig och intresserad av islamologi råder jag dig att läsa Schimmels forskning om sufismen. Hon har producerat ett flertal titlar och dessa sätter dig också i samband med den tyska orientalistiska forskningen som är oumbärlig för alla som vill förstå islams ursprung, historia och modern akademisk Koranforskning.

I Sverige har sufismens texter främst introducerats av Ivan Aguéli (1869-1917) och Eric Hermelin (1860-1944). Särskilt Hermelin har gjort en betydelsefull insats när det gäller översättningar av sufiska poeter till svenska. En stor mängd sufisk poesi finns skriven på arabiska, persiska, turkiska, punjabi och urdu. Idag finns flera av de sufiska ordnarna representerade i Sverige, inte minst Mawlawiyya, Naqshbandiyya, Shadhiliyya, M.T.O. Shahmaghsoudiyya, Chishtiyya och Nimatullahiyya.

Kärlekshundarna

En natt ropade en man gråtandes:

Allah, Allah!

Hans läppar blev mjuka av prisandet,

tills en cyniker sade:

"Jaha, jag har hört dig ropa,

men har du någonsin fått ett svar?"

På detta hade mannen inget svar.

Han slutade att be och somnade oroligt.

Han drömde att han såg al-Khidr,

själamästaren, i ett tjockt grönt

blad.

"Varför slutade du att prisa?"

"Därför att jag aldrig hörde något tillbaka".

"Den längtan du ger uttryck för

är det meddelande som kommer tillbaka".

Sorgen som du gråter ut ifrån

drar dig till föreningen.

Din rena sorg

som vill hjälpa

är den hemliga bägaren.

Lyssna till hundens ylande efter sin herre.

Det ylandet är sambandet.

Det finns kärlekshundar

vars namn ingen känner.

Ge ditt liv

för att bli en av dem.

Källor

Coleman Barks. The Essential Rumi: New Expanded Edition. New York: Harper Collins Publishers, 2004.

Schimmel, Annemarie. Mystical Dimensions of Islam. 1975

wikipedia.org [olika inlägg; samt bild ovan]

Siloainskriften - Ett arkeologiskt fynd från Bibelns tid

​
Siloainskriften כתובת השילוח [katavat ha-Shilo] är idag en relativt okänd arkeologisk upptäckt som gjordes i Jerusalem 1880. Precis som hebreiskan i Gamla testamentet är äldre inskriptioner svårtolkade och en översättare idag saknar i vissa sammanhang kunskapen om ordens rätta innebörd. Inskriptionen är skriven på paleo-hebreiska som var en lokal variant av det fenisiska alfabetet och därtill daterad till 700-talet f.Kr. Siloainskriptionen uppäcktes 1880 medan Jerusalem tillhörde det Ottomanska riket och själva stenblocket med texten är idag en del av de arkeologiska artefakterna i Istanbul. Själva tunneln upptäcktes av arkeologerna redan 1838 och inskriptionen först 1880. Upptäckten gjordes av Jacob Spafford som tillhörde samma religiösa sekt (amerikanska kolonin) som de Jerusalemfarare Selma Lagerlöf skrev en roman om.

Om Siloatextens historiska bakgrund 

Inskriften redogör för hur man under kung Hiskia (ca.727-696) arbetade med att anlägga en tunnel som skulle leda vatten in till Jerusalem. Denna vattenled skulle dras från Gihonkällan som låg utanför Jerusalems stadsmurar. Man arbetade med vattenledningen från båda hållen och vid dagens sklut möttes arbetarna inne i berget. För att bevara minnet av händelsen lät arbetarna rista in händelseförloppet på bergsväggen. Inskriptionen från Siloa är unik eftersom tunnels existens bekräftas i Bibeln då 2 Konungaboken 20:20 och 2 Krönikeboken 32:30 också hänvisar byggandet av tunneln:

"Vad nu mer är att säga om Hiskia och om alla hans bedrifter, och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars krönika" (2 Kon. 20:20; enligt 1917 års översättning)

Samt:

"Det var ock Hiskia som täppte till Gihonsvattnets övre källa och ledde vattnet nedåt, väster om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han företog sig." (2 Krön.32:30; enligt 1917 års övers.)

Siloainskriften till svenska

Detta är genombrottet.
Och detta var [?] förhållandet med genombrottet
då [sten]huggarna ännu svängde
yxan (?) mot varandra,
och då det ännu var tre alnar att genombryta
hördes ljudet av den ene ropande till den andre,
ty det var en (?) i klippan
till höger och till vänster.
Och på genombrottets dag slog huggarna
den ene den andre tillmötes,
yxa mot yxa.
Och vattnet gick från utgången
till dammen
200 och 1000 alnar.
Och hundra alnar var bergets höjd
över huggarnas huvud.

Källor

wikipedia.org [olika inlägg]

Den svenska översättningen är något modiferad efter Helmer Ringgrens version i Hebreisk nybörjarbok, 1992.

"Blomman bitterhet" - En dikt av Karin Boye

​I detta korta inlägg tänkte jag fokusera på en dikt av Karin Boye (1900-1941). Dikten "Blomman bitterhet" ingår i Boyes sista samling De sju dödssynderna som gavs ut postumt några månader efter hennes självmord i Alingsås. Precis som många andra dikter i denna samling möter läsaren det ledsamma och tröstlösa. Det kan vara värt att i sammanhanget påpeka att Boyes självmord var mycket tabubelagt under hennes egen samtid. För att undkomma frågor om det, blev det många gånger tyst och man satte på Boye en slags helgongloria där man försökte utmåla hennes död som någonting hon valt själv som resultat av inre filosofisk konflikt hon inte kunde lösa. Kanske berodde det på tidens okunskap om psykisk ohälsa som delvis bidrog till den bilden. Idag vet vi att människor inte begår självmord utifrån filosofiska eller moraliska föreställningar man inte orkar leva upp till, men på 1940-talet var psykisk ohälsa tabubelagt i samhället.

Ett socialt tabu var också Boyes livsstil då hon sammanbodde med en kvinna vid namn Margot Hanel som hon träffat i Berlin. Efter Boyes död gjorde modern sitt yttersta för att utplåna spåren av Margot och förstörde brev och dikter med lesbiskt innehåll. Vad jag ville få sagt angående sista diktsamlingen var att den blev starkt kronologiserad och tematiserad där döden stod i fokus. Det var inte Boye som stod för denna regi. Hur hon själv velat utforma sin sista samling är omöjligt att veta. Dikten "Blomman bitterhet" är starkt dualistiskt, den går mellan mörker och ljuset. Det mörka dominerar i de två första styckena där Blomman bitterhet definieras. Lägg märke till raden: "Plåga och välsignelse - var har väl sin. Inte vet jag livets mått, men vet att du blev min." Det bibliska motivet är tydligt, här finns referens till sjutalet. Sju bedrövelser nämns som protagonisten har druckit. Vilka dessa sju bedrövelser är vet vi inte, men det kan vara en anspelning på de sju dödssynderna.

De sista två raderna avslutas med bibliska referenser till Adam, den första människan samt den bibliska gestalten Job som tålmodigt utstod många svåra prövningar och belönades tillsist av Gud för sin trofasthet. De båda gestalterna är något som protagonisten i dikten väljer att identifiera sig med enligt min tolkning. I Adam möter oss det tidlösa och allmänmänskliga och Job valde att lova Gud istället för att bittert förbanna sina olyckor. De avslutande raderna är mycket hoppfulla och tycks se ljust på livet. Blomman Bitterhet blir istället "rik på varmgyllne honung, som är solljuset lik".

Blomma blomma Bitterhet,

hur står du nu så full

av guldmogen honung

för all din beskhets skull.

Hur dignar du av skänker,

som ängarnas mandelblomma

väl aldrig kunde bära,

den blidhyllta fromma.

*

Plåga och välsignelse -

var har väl sin.

                                                            Inte vet jag livets mått,

men vet att du blev min.

Din kalk var som eld.

Din saft var som galla.

Du bjöd sju bedrövelser,

och jag drack dem alla.

                                                                                   *

Blomma blomma Bitterhet,

hur blev du sist så rik

på varmgyllne honung,

som är solljuset lik.

Här står jag, matt av sötman

i din klarnade gåva.

Med Adam vill jag jubla.

Med Job vill jag lova.

"Känn dig själv" - En prosadikt av Franz Kafka

I detta inlägg tolkar jag prosadikten "Erkenne Dich selbst" av Franz Kafka (1883-1924) en författare som jag tidigare uppmärksammat här på bloggen. Kafka är mest känd som författare av romaner och noveller, men han skrev även en del prosapoesi. I denna prosadikt finns även en hänvisning till Första Moseboken och berättelsen om ormen i Edens lustgård. Själva titeln går även att finna i antikens idétradition. Orden "känn dig själv", γνῶθι σεαυτόν fanns inskriberat på Apollons tempel i Delfi. Det är en intressant uppmaning och har genom århundradena mött otaliga besökare som kom för att höra sibyllans utsagor och hemliga svar. Prosadikten "Erkenne Dich selbst" återfinns i samlingen Die Acht Oktavhefte som innehåller Kafkas anteckningar från slutet av 1916 fram till nyåret 1918. Huvudtemat vilar på det existentiella hos varje enskild individ.

Känn dig själv betyder inte:

Utforska dig.

Utforska
"dig" är ormens ord

Det betyder:
Gör dig själv till herre över dina handlingar.

Nu är du där, men redan,
är du herre över dina handlingar.

Ordet betyder även: Ge dig till känna!
Förgör dig!

Även något ont
och endast om man böjer sig ned mycket djupt,
Kan även du höra ditt eget bästa, som lyder:
"För att göra dig till den du verkligen är."

Källor

wikipedia.org [olika inlägg]

Med Kafka i Prag

] 

I detta inlägg fortsätter jag på temat Prag och den resa jag gjorde dit i mars 2009. Jag tänkte även ta upp en av stadens mest kända kulturpersonligheter, Franz Kafka (1883-1924). Jag gjorde främst två Kafkarelaterade besök på platser i Prag där han levt och verkat, men först besökte jag Kafka-muséet som ligger beläget Malá Strana området. 

Muséet ligger i Prags centrala delar. Jag minns att det var ett ganska litet, men välbesökt museum som hade mycket läsinformation på väggarna om Kafkas liv. Sedan besökte jag hans grav på Zizkov Hrbitov där också flera av hans närmaste släktingar vilar. Det var lätt att ta sig till den nya judiska begravningsplatsen via tunnelbanan och den ligger även inom Prags stadskärna. Franz Kafka ligger begraven tillsammans med sina föräldrar. En minnesskylt finns utplacerad över hans tre systrar som mördades i nazisternas koncentrationsläger. Det finns förstås mycket fler platser relaterade till Kafkas eget liv i Prag då han föddes i staden som då tillhörde kejsardömet Österrike-Ungern. Han hade vad vi idag kallar för dubbelt medborgarskap som både tjeck och österrikare. Familjen tillhörde medelklassen och båda föräldrarna kom från judiska familjer med en lång historisk bakgrund i staden. De var också tyskspråkiga. Han kom med tiden att få ett ambivalent förhållande till sin far och det har spekulerats mycket kring varför. Mellan 1889-1893 gick Kafka i Deutsche Knabenschule, en skola belägen nära området köttmarknaden (Masný trh) efter detta år följde studier vid Altstädter Deutsches Gymnasium, nära beläget hans födelseplats vid gamla stans torg.


Hans skoltid varade under åtta år och trots relativt bra betyg ansåg han sig inte ha lika fullgoda kunskaper i tjeckiska trots att han kunde tala och skriva tjeckiska påpekade han själv att han pratade språket med tysk accent. 1901 började han läsa juridik vid Deutsche Karl-Ferdinands-Universität och fick 1906 en doktorsgrad. Han kom sedan att arbeta vid ett italienskt försäkringsbolag. På det privata planet kan sägas att Kafka aldrig gifte sig, men han hade ett antal kärleksaffärer där Felice Bauer kom att vara den kanske mest betydelsefulla relationen. De träffades 1912 och det finns brev bevarade mellan dem. Detta hindrade dock inte Kafka från att ha andra relationer samtidigt. Hans personlighet beskrivs som litet tillbakadragen och han sägs även ha haft "torr humor". 1917 drabbades han av tbc och det blev också den sjukdomen som lade honom i en för tidig grav 1924. Han blev 40 år.

Om Kafkas litteratur

Franz Kafkas huvudverk utgörs av tre romaner, Processen, Slottet och Amerika; samt ett stort antal noveller. Till Kafkas "litteratur" räknas även brevväxlingen med fadern Hermann Kafka; Felice Bauer; Milena Jesenská och dagböckerna. Huvudsakliga teman som återkommer i böckerna brukar vara alienation, existentiell ångest, byråkrati, skuld samt inslag av absurditet. Först 1912 kom han på allvar igång med sitt skrivande.

Idag är det lätt att hitta spår av Kafka i Prag. Det finns gatunamn som relaterar till honom och förstås turismen som ständigt påminner om honom. I Kafkas böcker är det dock annorlunda. Där anonymiseras ofta protagonisternas namn och platserna de befinner sig på. I Kafkas dagböcker finns en ambivalens uttryckt i förhållande till staden även om Kafka många gånger uttryckte beundran för t ex stadskärnan och arkitekturen.  För många tjecker blev Kafka efter kommunismens fall och sammetsrevolutionen 1989 en ny författare att upptäcka. Det finns historiska förklaringar till varför det blev så. Efter 1939 inföll även en nationalisering i kommunismens anda där det tyska kulturarvet i Tjeckien, både judiskt och kristet, raderades ut enbart till förmån för den tjeckiska kulturen och språket. Dessutom tyckte kommunisterna illa om Franz Kafkas böcker. Läser du Processen och Slottet kanske du själv kan räkna ut varför.

På gatan Parizska 30 ligger numera en stor hotellkedja men på Kafkas tid fanns här en byggnad där författaren bodde 1908-1922. Själva huset förstördes 1945 och det var i det huset som novellen Die Verwandlung  ("Förvandlingen") skrevs 1915. Man blir lätt nyfiken på hur själva huset kan ha sett ut då hela novellen utspelar sig i en lägenhet. Novellen börjar ju som bekant med meningen: "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt." I slottsområdet Zlatá ulička bodde en av Kafkas systrar (hus nr. 22) och där bodde även Kafka mellan 1916-1917. 

Källor

wikipedia.org [olika inlägg]

Recension: 'Herodotus Historia' i svensk översättning

I DETTA blogginlägg recenserar och kommenterar jag Herodotus Historia i svensk översättning. Översättningen är gjord av Claes Lindskog, reviderad av Gerhard Benz och Axel Lindskog. Claes Lindskog har även arbetat med översättningar av Plutarchos. För inledning och kommentarer står Sture Linnér som jag tidigare har uppmärksammat här i bloggen. Boken blev utgiven av Norstedts Förlag, 2004 och är omfattande i sin volym på 599 tryckta sidor, så den står bastant i bokhyllan!

Herodotos, född 484 f.Kr. i Halikarnassos i dagens turkiska Bodrum, i Mindre Asien. Han dog 425 f.Kr. i en grekisk koloni i Kalabrien, belägen i den sydvästra delen av Apenninska halvön (dagens Italien) vid cirka 60 års ålder. Herodotos var en grekisk historieskrivare som tillhörde kretsen runt Perikles i Aten. Herodotos levde under det persiska akemeniska rikets guldålder och är en av huvudkällorna till vår kunskap om persiska riket. I förordet påpekar C Lindskog att det finns två grundtankar inom Herodotos framställning av Historia.

Den första grundtanken är motsatsförhållandet mellan de "upplysta" grekerna och barbarerna, de "okunniga". Den andra är tron på det gudomliga i tillvaron och att gudarna styr människornas öde och på så sätt präglar historien. Herodotos kallas ju ofta för historiens fader, men detta är mer ett överdrivet epitet och stämmer föga med verkligheten. Han var knappast någon kritiskt sökande forskare i modern bemärkelse, men det är förstås roligt att läsa honom i ett kuriöst sammanhang då han trots sina brister är den viktigaste källan till de tidiga grekernas historia. Herodotos delade in sin Historia i nio böcker, efter antikens nio sånggudinnor. Herodotos använder sig av anekdoter och berättelser för att göra sina ämnen mer underhållande. Således är det ibland svårt att skilja fakta från uppdiktad saga.Huvudtemat är grekernas interaktioner med perserriket som hade stora militära framgångar under denna tiden.

Recension : 'En dag i Ivan Denisovitjs liv' av A. Solzjenitsyn

Som jag skrivit tidigare kommer bloggen att ha lite mer fokus på ögonvittnesskildringar och vittneslitteratur framöver. Jag tycker det är viktiga områden att läsa om och tänka vidare kring. Jag skrev i ett tidigare inlägg om vår svenska författare Hédi Fried och hennes självbiografiska bok Skärvor av ett liv. I denna recension kommer jag att uppmärksamma den ryske författaren Alexander Solzjenitsyn (1918-2008) och hans debutroman En dag i Ivan Denisovjits liv.

Solzjenitsyn satt under flera år i sibiriska fångläger (GULAG) där den sovjetiska kommunistregimen bestraffade och omskolade dissidenter. Under tiden skrev han egna dagboksanteckningar kring vardagen i lägren och dessa blev sedan grunden för hans debutroman. Han påbörjade arbetet med romanen 1957 efter att ha släpps ur den exil som hans fångvistelse resulterat i. När den släpptes första gången i Sovjetunionen 1962 orsakade publiceringen stora rubriker. Den trycktes i den sovjetiska tidskriften Novy Mir ("Nya Värld") Handlingen är dessutom förlagd till en av de mörkaste episoderna i Sovjets historia - den stalinistiska perioden under 1950-talet. Man ska också ha i åminnelse att sovjetiska författare inte fick skriva om, eller hänvisa till arbetsläger i sina böcker. Förmodligen hade den lagen trätt ur kraft när romanen publicerades? Eller så kanske någon dispens gavs innan tryckningen.

Romanens protagonist heter Ivan och han har dömts till ett arbetsläger för politiska fångar. I januari månad 1951 blev han anklagad för att ha spionerat åt fienden. Detta ska ha ägt rum efter att han tillfångatagits av tyskarna under andra världskriget. Han tilldelas fångnumret S 858. Fångarna tilltalas med detta nummer som också är ett sätt att avhumanisera dem på. Dagen börjar med att han vaknar upp sjuk. Som straff för att han har vaknat sent skickas han till vakthuset för att städa och tvätta det. När han är klar med städandet går han till sjukstugan för att rapportera att han är sjuk. Men nu är det sent på morgonen och läkaren får inte sjukskriva fler arbetare så får Ivan eller "Sjuchov"som han allt oftare kallas för arbeta ändå. Resten av dagen handlar om även om Ivans grupp bestående av 24 personer, hur de måste arbeta ute i den bittra kylan (40 minusgrader) och deras lojalitet för gruppchefen. Han heter Tiurin och betraktas som sträng men ändå rättvis. Han pratar med fångarna och hjälper dem när han kan. Fånggruppen tilldelas också mat utifrån hur de presterat arbetsmässigt under dagen. Solzjenitsyn förmedlar en bild av hur vardagen kunde te sig ett arbetsläger. Montonin och det meningslösa i tillvaron bryts mot små ljuspunkter och protagonisten kan vid sänggåendet konstatera att dagen ändå varit lyckad. Självklart ger det självbiografiska- och självupplevda inslaget i texten ytterligare styrka till handlingen. Debutromanens huvudteman är förtryck och överlevnad.

Recension : 'Självbetraktelser - Marcus Aurelius' i översättning avEllen Wester (1953)

Jag gjorde nyligen en genomgång av gamla böcker i bokhyllorna och lyckades förstås hitta en favorit. Kejsar Marcus Aurelius (121-180) var förmodligen den främste tänkaren i det romerska imperiet. Detta trots att hans regeringstid (161-180) var fylld av yttre och inre konflikter. Som kejsare var han duglig på flera områden. Ingen kejsare av Rom har lyckats producera en såpass genomträngande litteratur av filosofisk art under sin regeringstid än Marcus Aurelius. Hans introspektiva och självbiografiska text Meditationer, här översätt till Självbetraktelser har till tema och innehåll samma själsliga styrka som Bibelns texter och håller för läsning än idag. Meditationer har sedan länge klassificerats som en tidlös text och förblir därmed en av den västerländska litteraturens främsta klassiker.  Den översättning jag rekommenderar i detta blogginlägg gjordes av Ellen Wester, 1953 och ingår i serien Forumbibliotekets skrifter. Förhoppningsvis kanske vi snart kan få en ny översättning till svenska av denna klassiker. Mig veterligen finns ingen ny utgåva, eller nyöversättning av Meditationer vilket skulle behövas eftersom språket är något föråldrat i denna utgåva.

Så vad handlar då Meditationer om? Det är förstås inte fråga om några meditationer i österländsk anda som vi nog skulle vilja associera titeln med, men texterna är starkt introspektiva och innehåller förutom självbiografiska uppgifter hans syn på moral, omvärlden samt livet och döden. Den filosofiska inriktning som kommer till uttryck är den stoiska filosofin. Marcus Aurelius var starkt påverkad av stoicismen som gavs stor uppmärksamhet under hans samtid och vars läror ska ha påverkat kristendomen. Hur lever man ett gott liv, vad är ett gott liv och hur kan jag styra mitt tänkande och handlande i en riktning som innebär ett gott liv?  Det handlar förstås inte om ett liv i njutning här. En av den stoiska inriktningens främsta representanter var Epiktetos (55-135) som författade Handbok i livets konst. Hans skrifter och levnadsteckning bevarades genom lärjungen Arrianos böcker. Enligt Epiktetos kan vi aldrig påverka vårt öde, men vi kan påverka vårt tänkande och våra handlingar. Vi är också ansvariga för våra handlingar och den som inser styrkan av bland annat självdisciplin kommer uppnå både inre lycka (eudaimonia) och sinnesfrid (ataraxia). Mycket i stoicismens läror handlar om självkontroll och att som individ förhålla sig oberoende av livets olyckor, mindre behagliga sidor och överraskningar. Stocismen introducerar även etiken och moralen i ett bredare perspektiv att inte enbart gälla oss själva utan även hur vi förhåller oss till våra medmänniskor. Som kejsare förbättrade Marcus Aurelius t ex. slavars och kvinnors rättigheter.

Och kontexten? Marcus Aurelius författade sin text i krig. Den skrevs ned vid krigslägren längs med Donau. Det var också i ett krigsläger i Vindobona, nuvarande Wien som kejsaren själv mötte döden. De germanska stammarna innebar en svår prövning för Roms militärmakt. Han såg mycket död och lidande i lägren och ute på slagfälten vilket säkert påverkade hans inställning och sinnesstämning i Meditationerna. Boken är fördelad i tolv kapitel även kallade för böcker där verserna är numrerade. Denna uppställning av texten finns i alla översättningar. Språket är koine grekiska som var den för dåtiden vanligt förekommande vulgärgrekiskan. Den grekiska titeln under medeltiden var Τὰ εἰς ἑαυτόν [Ta eis heauton], ungefärlig översättning 'det som tillkommer honom själv'. Ursprungligen hade verket troligen ingen titel. Nutida filosofer som exempelvis Bertrand Russell prisade inte hans Meditationer och fann mycket i boken oriktigt och motsägelsefullt samt ett bevis på en trött tidsålder snarare än uttryck för en personligt hållen förklaring av stoisk filosofi.

Övriga källor

Meditations - Engelsk utgåva. Rek äv en utgåva av Loeb Classical Library, innehåller den grekiska texten jämte engelsk översättning.

wikipedia.org

Recension : Gilgamesheposet "Han som såg djupet" (2003) samt en fördjupning i eposets influenser på antika texter, Bibeln och Koranen

I detta inlägg recenseras och kommenteras nyöversättningen av Gilgamesheposet till svenska. Översättningen har gjorts av författarna Lennart Warring (1954-2014) och Taina Kantola. Warring gjorde under sin levnad den assyriska litteraturhistorien vida känd i Sverige och skrev flera böcker i ämnet. Det är mer än femtio år sedan texten om Gilgamesh översattes till svenska, så denna nytolkning har varit mycket välkommen. Pocketversionen tycks numera slutsåld i de stora nätbokhandlarna, men det är bara att hoppas på fler nytryck! Ett epos är ett långt narrativt poem som återberättar en hjältes liv och äventyr. Hjälten har ofta gudomliga drag och klarar av många uppdrag och farliga strapatser. Själva berättelsestoffet har inslag av gudar, mytologi, legender och egendomliga platser. Ofta börjar berättelsen in medias res, dvs med en gång utan att någon särskild bakgrund ges.

Det är förstås roligt att detta verk som överlevt intill våra dagar har översatts till svenska. Det är en oumbärlig kulturgärning som blottats och vi lär oss förstå hur denna 3500 år gamla berättelse har influerat antika texter som Iliaden & Odysséen, Bibeln och Koranen. Hela den judisk-kristna traditionen och även islams urkund Koranen har spår av Gilgamesheposet i sina texter. Själva kilskriften (cuneiform) finns också medtagen i denna utgåva och återges med tillstånd av professor Simo Parpola (Helsingfors Universitet), från hans verk The Standard Babylonian Epic of Gilgamesh. Språket är akkadiska, ett gammalt semitiskt språk som talades i Mesopotamien. Dess huvuddialekter var babyloniska och assyriska. Boken är rikligt försedd med fakta och kommentarer till texten. Läsaren får en unik möjlighet att bekanta sig med det gamla Mespotamiens myter och gudavärld.

Gilgamesh var en litterär hjältefigur som skapades för 4000 år sedan av prästen och läkaren Sin-leqi-unninnis. Författarens namn lära betyda 'Sin, hör min bön'. Uruks regentlängder nämner en person vid namn Gilgamesh och flera inslag i berättelsen bygger troligen på denna historiska person. Själva eposet är dock mytologiskt stoff vars myter och legender lyckades påverka religioner som judendom, kristendom och islam. Eposet har flera teman. Hur lever man ett gott liv? Hur uppnår man vishet? Hur hanterar man sorg efter en älskad vän? Det största och mest framträdande temat i eposet är förstås Gilgameshs egen livsresa i jakten på ett odödligt liv.

Efter den kommenterade översättningen följer en rad intressanta och fristående delavsnitt. För den som inte har så mycket förkunskap tycker jag det är bäst att bekanta sig med dessa avsnitt innan man sätter igång med själva berättelsen. Delavsnittet benämnt 'historisk bakgrund' går igenom:

• Gilgamesh som historisk person


• Eposets ursprung och utveckling


• Standardversionen


• Gilgamesheposets litterära inflytande

Gilgamesh i den antika litteraturen, Bibeln och Koranen

Själv hade jag stor behållning av den sista punkten ovan som handlar om textens litterära inflytande på flera religiösa urkunder som t ex Bibeln och Koranen. Spår av Gilgamesh finns även i den grekiska och antika litteraturen. Warring & Kantola påpekar att forskningen om eposet redan har identifierat flera litterära paralleller och inflytande på andra texter. Det finns flera fristående studier och forskning pågår idag. Ett sådant viktigt forskningsprojekt är Melammuprojektet, "The Intellectual Heritage of Assyria and Babylonia in East and West". Projektet startades 1998 av Helsingfors Universitet.

Eposet Gilgamesh i den antika litteraturen : Exempel ur Iliaden och Odysséen

I skalden Homeros epos Iliaden påpekas det hur guden Zeus älskarinnor räknas upp på ett sätt som i Gilgamesh (Tavla 6, verserna 44-78) påminner om uppräkningen av gudinnan Ishtars älskare.

När Akilles sörjer sin bortgångne vän Patroklos i Iliaden går dessa verser att jämföra med Gilgameshs sorg över sin döde vän Enkidu.

När Gilgamesh stiger ned i dödsriket för att samtala med Enkidus ande har detta flera litterära paralleller med liknande scener ur både grekisk och romersk litteratur. Vännerna omfamnar varandra fysiskt i dödsriket och scenen har jämförts med hur hjälten Akilles i en dröm möter sin döde vän i dödsriket, dock utan att kunna omfamna honom.

Ett direkt lån från Gilgamesh har konstaterats i Odysséen och i de verser som beskriver Penelopes offer till gudinnan Athena när hon får reda på att sonen Telemachos ska göra en farlig resa. Hon utför i samband med detta en serie offerriter med syfte att gudarna ska beskydda Telemachos. I Gilgamesh utför hjältens mor Nisun liknande ritualer och ber solguden Shamash att Gilgamesh och Enkidu ska återvända oskadda. Jämförelsen mellan texterna studerades först av Walter Burkert som presenterade sina fynd i The Orientalizing Revolution: Near Eastern Influence on Greek Culture in the Early Archaic Age (1998). Gilgameshs möte med kvinnan Siduri i den magiska trädgården påminner om hjälten Odysseus möte med Kalypso och Kirke.

Eposet Gilgamesh i Bibeln

Gilgamesh har haft stor betydelse för den historisk-kritiska bibelforskningen sedan mitten av 1800-talet när nya stentavlor av eposet återfanns i samband med arkeologiska utgrävningar i Irak. Detta var ett stort arkeologiskt fynd som blev omskakande och nyheten togs inte väl emot av kristna bokstavstroende. De ca 4000 år gamla kilskriftstavlorna återberättade flera historier och myter som fanns med i Bibeln och Gamla Testamentet.

Den mest kända är myten om syndafloden som dränker världen och då även Gilgameshs text beskriver denna händelse ser man tydligt att Bibelns syndaflod inte kan varit den ursprungliga texten. Redan i eposets första stentavla går att utläsa:

"Han bevarade berättelsen om tiden före Floden för eftervärlden". (Tavla 1, vers 6)

Flodmyten finns beskriven i Första Mosebokens sjunde kapitel. Texten om Noah och floden är från omkring 900-800 f.Kr. enligt 4-källshypotesen som identifierar dateringar av de fem Moseböckerna, hebr. Torah.

4 -källshypotesen utvecklades 1876 av den tyske bibelforskaren och orientalisten Julius Wellhausen (1844-1918) och trycktes med titeln Prolegomena zur Geschichte Israels. Wellhausen har också varit betydelsefull för islamologin genom sin orientalistiska forskning och synpunkter på islams tidigaste historia. Han har kallats för bibelforskningens Charles Darwin. Läs gärna mer om honom på Encyclopaedia Iranica. Rekommenderar i sammanhanget även artikeln "Islamic Studies - The intellectual and political conditions of a discipline", Penser l'Orient p.p 65-93 (2004) av Baber Johansen, professor i islamologi vid Harvard University. Den innehåller en intressant översikt av den tyska orientalismens historia, samt en efterlängtad sågning och kritik av Edward Said (1935-2003).

Eposet Gilgamesh i Koranen

Warring & Kantola tar upp berättelsen om Moses och mötet med al-Kidhr som återfinns i Koranen 18:65-82. I Hans Wehrs' Arabic dictionary finns följande information om namnet:

"الخضر‎ al-ķaḍir, al-ķiḍr a well-known legendary figure"

Warring & Kantola påpekar i sammanhanget att forskarna sedan länge känt till kopplingen mellan al-Khidr och de mesopotamiska legenderna om Atrahasis (Warring & Kantola 2003, s. 277). Atrahasis förekommer dessutom som ett fristående epos som dessutom är äldre än Gilgamesh och det är möjligt att Gilgamesh (Tavla IX) som handlar om flodmyten kan betraktas som en fristående parafras eller ett direkt inlån från Atrahasis' epos. Detta påpekas av forskaren Tigay som studerat bakgrunden till Gilgamesh i boken The Evolution of the Gilgamesh Epic (Tigay 1982, s. 238-239). Warring & Kantola går steget längre och visar även på hur Sura 18:59-18:60 [Zetterstéens övers. & versindelning] går att sammanlänka med det babyloniska skapelseeposet Enumah Elish (Warring & Kantola 2013, s. 277):

"Än när Mose sade till sin tjänare: 'Jag slutar ej, förrän jag uppnått de båda havens föreningspunkt eller vandrat i åratal!' När de uppnått deras föreningspunkt, glömde de sin fisk, och den tog vägen bort till havet." (Sura 18:59-60)

När Mose och tjänaren går tillbaka för att hämta fisken möter de Al-Khidr. Warring & Kantola påpekar att Korantexten här uppger att haven är sötvatten- och saltvattenhav. Dessa hav har en koppling till det babyloniska skapelseeposet Enumah Elish. Enligt skapelsen i Enumah Elish så fanns i begynnelsen dessa två hav av salt- och sötvatten. Dessa två hav representerade Apsu [gudafar] och Tiamat [gudamor]. De andra gudarna dödar detta första gudspar och av Apsu uppstår kosmos och av Tiamat skapas himlen och jorden (Warring & Kantola, 2003 s. 277 f.).

Warring & Kantola uppger The Encyclopedia of Islam som källa till kopplingen mellan Gilgamesh och berättelsen om Al-Khidr i Koranen. Jag har inte tillgång till Encyclopedia of Islam och har istället valt The Qur'an: An encyclopedia (2006) som också utgår från en akademisk och vetenskaplig tolkning av islam och Koranens ursprung. Även The Qur'an: an encyclopedia (2006) nämner flera kopplingar mellan olika islamiska företeelser i Koranen och Gilgamesh. Däribland flodmyten som dessutom är gemensam med judisk-kristen tradition och Al-Khidr. Utgåvan har editerats av professor Oliver Leaman (University of Kentucky) och är utgiven av Routledge Press. Den innehåller bidrag från 43 experter i orientalistik och islamologi. Koranens berättelse om Al-Khidr har flera kulturella influenser och berättelsen ges en tydlig koppling till Gilgamesh:

The sources of the Khidr-story go back to mythological motifs appearing in the Akkadian Epic of Gilgamesh, in the Alexander romance and in Jewish legends centered around the mythical figure of Elijah. The story as it is told by the Quran interweaves several narrative motifs: the figure of the travelling companion, the test of patience, the quest for the spring of life, and so on.

Citatet ovan ska tillskrivas den tyske orientalisten, professor Stefan Wild, som varit verksam vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität i Bonn. Wild har flitigt bidragit med flera artiklar i The Qurʼan : an encyclopedia (2006). Koranens 18:e kapitel bjuder på många spännande överraskningar för den som är intresserad av hur olika kulturers texter påverkat varandra i en social och religiös kontext genom historien. Bland annat återfinns legenden om  den tvåhövade i Koranens 18:e surah som är en direkt anspelning på legenderna om Alexander den Store som var väl känd i hela Orienten som den 'tvåhövade' under den tid Korantexten tillkom, ca 644-656 e.Kr under kalifen Uthmans levnad.

Källor

• Homeros (2012). Iliaden: Lagerlöfs Homeros : Erland Lagerlöfs klassiska översättning. Stockholm: Svenska akademien i samverkan med Atlantis


• Homeros (2012). Odysséen: Lagerlöfs Homeros : Erland Lagerlöfs klassiska översättning. Stockholm: Svenska akademien i samverkan med Atlantis


• Tigay, J. (1982) The Evolution of the Gilgamesh Epic. University of Pennsylvania Press.


• Koranen (2003). Översatt från arabiskan av K.V. Zetterstéen ; [med anmärkningar av Christopher Toll].


• The Qurʼan : an encyclopedia (2006). Routledge Press.


• Wehr, Hans & Cowan, J. Milton (2012). A dictionary of modern written Arabic. [New York]: Snowball Publishing