Recension : ' Oscar Wilde' av Richard Ellmann

I detta blogginlägg kommer jag att recensera och rekommendera Richard Ellmanns stora Oscar Wide-biografi från 1987. Oscar Wilde (1854-1900) är just en sån där författare som det hela tiden ges ut nya biografier om. Aldrig tycks de många olika infallsvinklarna på hans liv och böcker sina ut. Alltid tycks det som om det finns något nytt att beslysa. Detta sker fortlöpande ibland med bra och mindre bra resultat. Därför tycker jag det finns god anledning att ta upp Ellmanns vetenskapliga biografi som på många sätt utgör en del av grundforskningen om Oscar Wilde idag. För en svensk läsare är biografin guld värd att ha i sin egen bokhylla eller att läsa på biblioteket då den även är översatt. Den svenska översättningen utkom 1990 på bokförlaget Forum och översättningen gjordes av Gun R. Bengtsson. Bland alla biografier jag själv läst genom åren är den en personlig favorit. Jag läste den svenska överättningen som ung gymnasist under många ensamma eftermiddagar och kvällar på det lokala biblioteket i Kristinehamn. Jag vet inte hur det ser ut med den svenska tillgången nu, men det engelska originalet är lätt att få tag på om man beställer på nätet. Det är också det engelska originalet som recenseras här.

Richard Ellman (1918-1987) var en amerikansk professor i engelska språket och var verksam vid Oxford University. Han skrev även om Yeats, Joyce och Beckett, men biografin om Wilde blev hans sista och avslutades kort före hans död 1987. Postumt tilldelades boken Pulitzer Prize for biography 1989. Även Brian Gilberts prisade film 'Wilde' från 1997 bygger på Ellmans bok. Den är dessutom en vetenskaplig biografi och därtill starkt faktaorienterad och minutiöst grundlig. Ellmann lyckas hålla distansen till sitt studieobjekt ifråga. Han använder citat ur brev och citerar även delar ur Wildes texter. Fokus är dock på biografi och inte på litteraturvetenskap. Ellmanns Wildebiografi är uppdelad i fem stora huvudavdelningar med påföljande kapitel. Det första kapitlet är en genomgång av Wildes tidigaste år, den irländska barndomen och förstås familjebakgrunden. Även hans tidiga skolår i Portora tas upp. För den som undrar över om Wilde hade en irländsk dialekt är svaret ja, det hade han. I Oxford gjorde han sitt yttersta för att slipa bort den. Hur väl han lyckades med detta är okänt.

En hel del information lämnas om föräldrarna och det irländska kulturarvet som var viktigt för båda makarna Wilde. Särkilt modern Speranza lyfte den irländska nationalismen till nya höjder genom sin poesi. Wilde kom särskilt att likna sin mor ifråga om litterära och kulturella intressen. Hon hade också i sitt hem en s.k 'litterär salong' där hon vissa kvällar samlade människor till gemenskap och samtal om olika saker. Speranza var en mycket färgstark personlighet. Fadern, ögonläkaren Sir William Wilde hade också litterära intressen och särskilt keltisk historia. Han lät också redigera och publicera ett par böcker om irländska folksägner. Han var också erkänd som skicklig ögonläkare. Han kurerade även den svenske kungens ögonåkomma, något som ledde fram till att han tilldelades den svenska Nordstjärneorden. Ytterligare en koppling finns till Sverige i familjen Wilde. Den unga skribenten Lotten von Kraemer (1828-1912) besökte tillsammans med sin far baronen och landshövdingen Robert von Kraemer makarna Wilde i Dublin (1857).

Lotten von Kraemer kom att bli en tidig feministisk föregångare i Sverige. Hon blev också en betydelsefull kulturpersonlighet och instiftade Samfundet de Nio och har ett pris uppkallat efter sig. På många sätt kom Oscar Wilde att likna båda föräldrarna ifråga om intressen och ödesdigra misstag. Fadern kom i knipa i trettioårsåldern när en kvinnlig patient till honom anmälde honom för ärekränkning, ett svårt brott under denna period och det hela ledde fram till en rättegång där Sir William Wilde förlorade och fick betala rättegångskostnaderna. Något som blev ekonomiskt kännbart för familjen.

Detta var inte enda gången temat sexualitet, otrohet och barn utanför äktenskapet kom ifråga. Sir William Wilde hade två 'oäkta' döttrar som båda omkom i en brand samma kväll. Han hade också en oäkta son, Henry Wilson ' Williams son'. Han försörjde dock samtliga barnen genom underhåll och betalade Henrys läkarstudier och hjälpte honom att få en praktikplats vid ett sjukhus. Onekligen tänker man på Oscar Wildes egen rättegång och hur han skandaliserade sin egen samtid när han dömdes och fängslades för sin läggnings skull. Manlig homosexualitet var straffbart i drottning Victorias England, kvinnlig homosexualitet trodde hon inte att den existerade. Wildes föräldrar var verkligen färgstarka personligheter och man undrar om inte mycket av Oscar Wildes egen genius kom till just tack vare dem?

Oscar Wilde var en mycket intelligent och kreativ personlighet och detta visade sig också under hans tidiga skolår. I Portora vann han 1870 Carpenter Prize for Greek Testament. De klassiska studierna hade en central roll och ett år senare vann han ett stipendium till prestigefyllda Trinity College, Dublin. De akademiska framgångarna nådde sitt yttersta när han tillsist kunde ansöka till Magdalen College vid Oxfords universitet.Biografin följer en strikt och traditionell kronologisk ordning. Vid Oxford kom han att influeras av Oxfordrörelsen vars syfte var att försöka bryta det protestantiska inflytandet vid de brittiska lärosätena. Oxfordåren blev enormt betydelsefulla för Wilde. Ellmann kommer också in på debuten, Dorian Gray, Wildes dramer och hans plats i societeten. En stor plats ges även Wildes uppgång och fall. Samt den plågsamma rättegången och de påföljande åren i fängelse. I epilogen avslutar Ellman biografin med en hänvisning till Jorge Luis Borges uppfattning om Wilde såsom den kommer till uttryck i essän 'About Oscar Wilde', publicerad i Other Inquisitions 1937-1952:

He belongs to our world more than to Victoria's. Now, beyond the reach of scandal, his best writings validated by time, he comes before us still, a towering figure, laughing and weeping, with parables and paradoxes, so generous, so amusing, and so right.

Biografin rekommenderas till alla som vill ha en nyanserad bild av människan och kulturpersonligheten Oscar Wilde.

Tankar om lyriken och poesins betydelse

Hej igen, alla läsare! I detta blogginlägg tänkte jag reflektera kring ämnet lyrik, samt om dikten och poesin som konstnärlig uttrycksform. Det är ett helt "partiskt" inlägg eftersom jag själv gillar att både läsa och skriva poesi. Detta är något alla läs- och skrivkunniga kan göra och tydligen gjort hela tiden genom mänsklighetens historia. Lyriken kan förmedla allt från individualistiska tankar till politiska budskap. Åtminstone så länge vi har haft skriftspråk. Trots detta faktum finns det ännu en del fördomar om dikten. Många gånger kräver en riktigt bra dikt en del förkunskaper. Det är i dessa sammanhang en dikt kan verka knepig och kanske oförståelig. Läsaren får ta sig en funderare. Vad handlar det om? Dikten i sig kan ju kopplas till en rad mänskliga erfarenheter som kärlek, längtan, sorg och glädje. Förutom det individuella perspektivet kan dikt också vara socialt provokativ, utmana samhällets normer och värderingar. Som jag tidigare nämnde kan dikten ha politiska budskap. Men det är inte alla gånger som dikten är förlösande, nyskapande och i demokratins tjänst. Det hela beror förstås på personen bakom orden. Vad vill hen förmedla med sin dikt? Det är en rimlig fråga att ställa sig oavsett tilltalet i den.

Det är inte alla gånger läsaren kan ta till sig vad dikten förmedlar och det är i de sammanhangen det riskerar bli ett knepigt avslut för läsaren. En orsak kan vara det historiska "glappet" mellan läsaren och dikten. Det är inte alltid lätt att veta vad som egentligen pågår i en Shakespeare-sonett alla gånger. Här brukar den litteraturvetenskapliga tolkningen komma läsaren till stor hjälp. Den som önskar fördjupa sig i ämnet poetik och hur lyriken skiljer sig från prosan gör helt rätt att ta sig an de stora författarna. Poetik sysselsätter sig med två stora huvudfrågor. Vad är diktens innebörd? Samt vad kännetecknar dikten? Det sistnämnda området berör diktens stilart eller versmått. Har läsaren att göra med en sonett, haiku eller fri/obunden vers?

Ett exempel på ett versmått från antiken ges i Alf Henrikssons Verskonstens ABC s.k sapfisk strof :

Den-/na /strof /är /verk-/lig-/en /myck-/et /Sap-/fisk
And-/ra /ra-/den /låt-/er /som /först-/a /ra-/den
Tre-/dje /ra-/den /di-/to, /men /fjär-/de /ra-/den
Rump-/hugg-/es /här-/med

Sonetten som var vanligt förekommande under renässansen kan ha följande
rimmande versmått: a-B-B-a, a-B-B-a, C-d-C, e-e-d

Den läsare som vill fördjupa sig ytterligare kan läsa Svenska Dagbladets poesifrågor till Kristina Lugn. Akademiledamoten guidar dig säkert genom poesins djungler och frågorna hon svarar på är helt ok.

Recension : 'Green Tea' av Sheridan Le Fanu

Jag befinner mig fortfarande i Skottland och vad passar bättre en regnig kväll än en viktoriansk spökhistoria? I ett tidigare inlägg nämnde jag ett par bokinköp här. Nu har jag hunnit avsluta Sheridan Le Fanus kortnovell Green Tea. Bloggen har tidigare nämnt Sheridan Le Fanu (1814-1873) och vampyrnovellen Carmilla. Han är mest känd som en författare av mysterier på temat skräck, men utan överdrifter och gärna med fokus på mer rationella förklaringar till det spöklika och oförklarliga i handlingen. Le Fanu återkom gärna till sina tidigare publikationer och omarbetade sina gamla berättelser till nya historier. Le Fanus kortnoveller innehåller gärna en prolog, så även denna historia. I Green Tea introducerar prologen handlingens berättare, den eccentriske tyske läkaren Martin Hesselius. Dr. Hesselius är även prototypen för Bram Stokers Van Helsing. Personen som talar i prologen är den framlidne dr. Hesselius medicinske sekreterare. Han har sammanställt den gode doktorns litterära kvarlåtenskap som består av brev, minnesanteckningar och annan memoria. Berättaren i prologen tycks vara en stor beundrare av dr. Hesselius trots åldersskillnaden på trettiofem år. Han tycks själv vara en ganska speciell person och prologen inleds med följande, något märkliga påstående:

Though carefully educated in medicine and surgery, I have never practiced either.

Läsaren får dock snart klart för sig att det är dr. Hesselius själv som är handlingens protagonist. En kväll möter dr. Hesselius prästen Robert Lynden Jennings hemma hos en gemensam bekant. De träffas första gången hemma hos Lady Mary Heyduke som försäkrar att prästen är en mycket omtyckt person i församlingen. Trots att Jennings verkar vara en trevlig person är han svårt plågad av en oförklarlig åkomma där han plötsligt kastas omkull och hallucinerar. I samtalet med dr. Hesselius berättar Jennings själv hur han läst dr. Hesselius texter om 'metafysisk medicin'. Efter detta formella möte beslutar sig dr. Hesselius att först fråga ut Lady Heyduke om omständigheterna. Green Tea är ingen ruskig historia, men har förstås sina inslag av mystiska omständigheter som inte kommer att avslöjas i denna recension. Novellen har sin egen stil, men den som letar efter sensation och en spökhistoria i traditionell bemärkelse kan bli besviken.

Semester och bokinköp

Just nu befinner jag mig på resande fot i Skottland (för övrigt ett utmärkt resemål för alla som vill resa EU-vänligt i dagens Storbritannien) och självklart passar jag även på att göra bokinköp!

Nedan tre klassiska 'finingar' och därtill nyöversättningar av kända klassiker.

Sheridan Le Fanu har bloggen tidigare uppmärksammat. Denna utgåva innehåller novellen Green Tea handlar om en präst som får problem med en demonisk varelse. En av de mer kända viktorianska spökhistorierna (1£).

Den andra boken innehåller ett kapitel av den romerska historikern Livius 'Hannibal' (History of Rome) där Livius berättar om gladiatorn Hannibals märkliga bedrifter och hur hans armé av slavar gjorde uppror (1£).

Nästa fina kortis The Madness of Cambyses är ett fristående avsnitt ur Herodotus The Histories som 2013 blev översatt av den kände brittiske historikern Tom Holland. I denna 'historiska' redogörelse berättar Herodotus (c. 484-425 f v t) om perserkonungen Kambyses som härskade över det akemendiska riket och var även farao över Egypten även om han personligeb visade stort förakt mot all egyptisk religion bl a genom att skända den heliga Aspis-tjuren. Han blev ökänd för sin grymhet. Herodotus redogör här för hans biografi där historiska händelser är starkt blandade med mytens målande beskrivningar (80p.)

[caption id="attachment_448" align="alignnone" width="300"] Bokinköp på semestern behöver inte alltid bli en dyr historia.[/caption]

Sonett 14. av William Shakespeare i svensk översättning

Jag tänkte bjuda på ytterligare en översättning av Shakespeares sonetter. Återigen är det ledamoten av Svenska akademin, herr Carl Rupert Nyblom (1832-1907) som tagit sig an den store bardens diktkonst. Nyblom var professor i konst- och litteraturhistoria vid Uppsala Universitet. Han grundade även Svensk litteraturtidsskrift och fick 1853 Mindre priset i skaldekonst. Hur väl han lyckas i denna tolkning av Sonett 14 kan läsaren själv bedöma genom att läsa originalet i sin helhet efteråt.


14

Jag tager ej min dom från någon stjerna,

Och känner dock, tror jag, stjerntyderi.

Men ej med spådom plågar jag min hjerna

Om pest, dyr tid och väder, som skall bli.

Ej heller kan jag på minuten spå dem,
Som fråga efter åska, regn och vind,

Ej säga furstarne, hur det skall gå dem,

Om ock jag såge mig på himlen blind.

Från dina ögon all min konst förskrifves,
Och i de säkra stjernorna det står:

»Sanning med skönhet väl tillhopa trifves,

Om du blir omvänd och en arfving får.»

Men eljest säga de: »om du går bort,
Det sannas och det skönas lif blir kort.»

SONNET 14

Not from the stars do I my judgment pluck;

And yet methinks I have astronomy,

But not to tell of good or evil luck,

Of plagues, of dearths, or seasons' quality;

Nor can I fortune to brief minutes tell,

Pointing to each his thunder, rain and wind,

Or say with princes if it shall go well,

By oft predict that I in heaven find:

But from thine eyes my knowledge I derive,

And, constant stars, in them I read such art

As truth and beauty shall together thrive,

If from thyself to store thou wouldst convert;

Or else of thee this I prognosticate:

Thy end is truth's and beauty's doom and date.

Recension : Joyce Carol Oates - Samtal med Stig Björkman (2003)

Denna bok är speciell på många sätt. Den är att betrakta som ett fantastiskt resultat av ett stort intervjuprojekt. Det är filmaren och författaren Stig Björkman som närmat sig den amerikanska författaren Joyce Carol Oates. I förordet kan man läsa om arbetssättet och hur kontakten mellan Björkman och Oates utvecklades. Man märker ett genuint intresse för Oates författarskap. Björkman besöker hennes gamla lärosäte vid Syracuse University (New York) där han får hjälp av bibliotekarien att söka i samlingarna/arkivet kring Oates.

Den första delen i boken heter "Samtal med Joyce Carol Oates" och den andra delen "En samlerska av hjärtan". Samtalen rör sig kring intervjufrågor om familjebakgrunden, skrivandet i allmänhet till mer enkla, hur ser en vanlig dag ut för dig? Jag tyckte den inledande delen i boken var mycket intressant när Joyces berättar om sin familjs ursprung. Hon bjuder också generöst på sig själv och det är kul när kommer in på detaljer av kring hur hon faktiskt arbetar som författare. Hon skriver t ex sina manuskript för hand innan hon börjar ordbehandla dem på dator. Den andra delen har en mer litteraturvetenskaplig inriktning där Björkman presenterar Oates författarskap genom ett urval av romaner. Oates har ju skrivit ofantligt mycket och många gånger har hon nämnts i samband med Nobepriset i litteratur. Jag kan inte tänka mig en mer värdig vinnare av priset.

 



Trots att intervjufrågorna har översatts och transkriberats (från ljudband) direkt i anslutning till Oates svar kan jag inte låta bli att betrakta boken som en biografi. Stig Björkman ställer dessutom de rätta frågorna på ett bra sätt som många gånger möjliggör ett öppet svar där intervjuobjektet fritt tillåts att associera. Det är ett snillrikt upplägg och det märks att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan dem. Ibland blir det personligt och Oates ställer även frågor till Björkman. Denna grundförutsättning gör att det blir trevligt för läsaren att gå vidare. Många gånger märker jag hur jag går fram och tillbaka i texten just därför det är såpass spännande. Jag söker nya infallsvinklar och bli sugen på mer fakta. Det förekommer också flera intressanta bilder ur Oates arkiv och flera av dem har jag inte sett tidigare. Oates har jag alltid uppfattat som en mycket närvarande och samhällskritisk författare. Det förekommer flera intressanta jämförelser mellan det svenska och det amerikanska samhället. Jag har suttit och läst flera timmar i sträck och funderat över Joyces böcker och hennes liv. Boken passar utmärkt för alla som vill bekanta sig med hennes författarskap.

Filmatiseringen av Jane Eyre (2011)

Bloggen har talat mycket om systrarna Brontë och särskilt Charlotte, som skrev romanen Jane Eyre. Genom hela filmhistorien har det gjorts massor av filmatiseringar av boken. Jag vill särskilt rekommendera Cary Joji Fukunagas fina tolkning från 2011, som är helt underbar! Dessutom följer den slaviskt handlingen i romanen, så den som ännu inte läst romanen kommer verkligen inte bli besviken på en lika stark läsupplevelse efter filmen. Det är Mia Wasikowska (Jane) och Michael Fassbender (Rochester) som har huvudrollerna i detta unika 'kostymdrama'.

Länkar en nyckelscen i handlingen (youtube). Filmens trailer (metacritic).

 

 

Läsning : The Brontës (2010)

Jag har i dagarna påbörjat ett stort läsäventyr. Juliet Barkers monumentala biografi över familjen Brontë lär ta ett bra tag att läsa färdigt. Biografin innehåller förmodligen den mest omfattande forskningen kring Brontës idag. Den har fått utmärkta omdömen i Literary Review, Independent och i Daily Mail. Denna utgåva är den andra i ordningen och är utökad till 1158 sidor läsfest! Notkapitlet omfattar mer än ett hundratal sidor och Barker skriver själv i förordet att biografin betraktades som en revolutionerade bok när den utkom 1994.

 



Hon nämner också att  forskningen om familjen Brontë gjort framsteg sedan 1990-talet. Hon nämner särskilt utgivningen av The Letters of Charlotte Brontë samt The Works of Patrick Brownwell Brontë som särskilt banbrytande. Fysiskt material, såsom nyupptäckta brev eller andra skrifter, har det dock varit dåligt med. Det mesta finns redan att tillgå i arkiven. Juliet Barkers mångåriga arbete har gett ett intressant resultat! I Acknowledgments tackar hon särskilt sin familj och sin gynekolog (!) och det är många som tackas för synpunkter på manuskriptet. Det är tydligt att boken är en historisk biografi och sysslar inte med litteraturvetenskaplig tolkning.

Recension : Charlotte Brontë - A Passionate Life

Här följer en recension av Lyndall Gordons biografi Charlotte Brontë - A Passionate Life. Den publicerades första gången 1995, men har sedan dess utkommit i uppdaterade utgåvor. Den utgåva som jag recencerar är från 2008. Boken har emottagit positiva omdömen i både Observer samt Independent. Gordon fick ta emot The Cheltenham Prize for Literature för sitt arbete med biografin. Här på bloggen har jag tidigare recencerat en biografi om amerikanska poeten Emily Dickinson som är skriven av Lyndall Gordon. Jag tycker Gordon har skapat en fin och välskriven biografi över Charlottes liv.

Charlotte Brontë (1816-1855) växte upp i västra Yorkshire tillsammans med sina tre systrar och en bror. Fadern, som var präst gav dem adekvat utbildning och det påpekas gärna i biografier hur det ödsliga landskapet påverkade barnens fantasi och kreativitet. Hemmet var inte och rikt och barnen miste sin mor i tidiga år. Medan brodern var konstnärligt intresserad var systrarna desto mer intresserade av eget skrivande. Mellan 1846-1853 publicerade systrarna Brontë under manliga pseudonymer ett flertal dikter, men även ett stort antal romaner som än idag klassas som några av främsta verken inom brittisk litteratur (Agnes Grey, Jane Eyre, Wuthering Heights, The Tenant of Wildfell Hall, Shirley, Vilette).



Charlottes finaste bidrag är berättelsen om Jane Eyre - den föräldralösa från Lowood. Här kommer den biografiska läsningen av romen till stor nytta för Gordon. Olika jämförelsen mellan Charlottes liv och handlingen i romanen görs. Charlotte lät dedicera boken till författaren William M. Thackeray (1811-1863) [Vanity Fair, Barry London] som också röjde pseudonymen bakom boken. Ofta framhåller man gärna Charlottes frihetslängtan och önskan att vara obunden. Hon gifte sig dock tillsist, 1854 med en kollega till fadern och blev prästfru. Charlotte hade dålig hälsa och fadern direkt emot äktenskapet av denna anledningen. Han menade att dotterns svaga hälsa skulle vara det största hindret. Tyvärr fick pappan sina misstankar bekräftade. Äktenskapet blev mycket kort eftersom hon dog i samband med den första graviditeten.Bara några månader efter bröllopet. Biografin är rikligt försedd med källhänvisningar till tidigare biografiker, litteraturvetare och Brontë-kännare. Gordon använt sig av World's Classics utgivning av Charlotte Brontës romaner. Dessa bygger i sin tur på kritiska utgåvor. Hon redovisar också annan sekundär litteratur kring Charlottes liv och hur dessa har använts.