August Strindbergs samlade verk (Nationalupplagan) och brev är nu tillgängliga för allmänheten

Intressant är att samtliga verk skrivna av August Strindberg (Nationalupplagan) numera ligger ute på nätet, digitaliserade av Litteraturbanken, via deras hemsida. Jag har flera gånger på bloggen tipsat läsaren om just Litteraturbankens bokskatter. Dessutom gratis! Dessa är till stor glädje för den som vill ha tillgång till klassikerna. Förutom Strindbergs alla verk finns även hans brev numera digitaliserade. Nationalupplagan har arbetat utifrån textkritiska perspektiv när man har gått igenom manuskripten och bygger på nytt forskningsarbete, meddelar Litteraturbanken själva i sin inledande beskrivning till båda utgåvorna.

Nationalupplagan avser Strindbergs "skådespel, romaner, noveller, dikter, essäer, uppsatser och tidningsartiklar". Du finner dem här. Om du istället är intresserad av hans brev skrivna mellan 1858-1912 så återfinner du breven här.

Vad kan jag själv rekommendera ur samlingarna? Jag väljer Ockulta dagboken, vars originalmanuskript (faksimil) har digitaliserats. Spännande! Den visar Strindbergs anteckningar från Paris (1896-1908) när han hade sin stora skaparkris i samband med skilsmässan från Harriet Bosse.

Källor

Litteraturbanken.se

Stockholms Universitet rapporterar om nyutgivningen här.

Lästips - Det Finska Klassikerbiblioteket

 Hej igen, 

Detta inlägg blir ett av de allra sista innan vi vänder blad och går in i nästa år, 2021. Jag vill pånytt påpeka för mina läsare att det finns väldigt mycket gratis litteratur att tillgå att läsa på internet. Idag har turen kommit till Det Finländska Klassikerbiblioteket. Ja, som ni nog förstår finns det numera en finsk motsvarighet till Projekt Runeberg och den svenska sajten Litteraturbanken.

På deras hemsida kan man att dom fokuserar på att digitalisera förstaupplagor och verk som inte längre omfattas av upphovsrätt. 

Läs gärna om det finska klassikerbiblioteket i den bifogade länken nedan. Deras vision är att digitalisera inte bara finsk litteratur utan även svenskspråkig sådan. För övrigt kommer Finskt biografiskt lexikon att kunna läsas där, men även annan bibliografi. 

De har även ett annorlunda gränssnitt på sajten.

Källor

Det finska klassikerbiblioteket

"Berättelsen om Hassan från Bagdad och hur han kom att företaga den gyllene resan till Samarkand" av James Elroy Flecker

James Elroy Flecker (5 November 1884 – 3 Januari 1915) var en brittisk poet och författare. Han föddes i London där han växte upp i ett prästhem och han kom senare som ung student till Oxfords kända Trinity College. Vid Oxford tog han stort intryck av den asketiska poesirörelsen och detta faktum kom att påverka hans eget skrivande. Hans utbildning var gedigen eftersom han även läste vid Cambridge. Han arbetade senare utomlands och var under en period stationerad i Aten där han även träffade sin blivande hustru Helle Skiadaressi. De gifte sig 1911. De fick ett kort äktenskap tillsammans eftersom Flecker insjuknade i tbc och avled 1915 på ett sanatorium i Davos, Schweiz. Hans plötsliga död har beskrivits som ett svårt nederlag för den brittiska poesin under hans samtid. Flecker tycktes ha mycket kvar att ge till litteraturvärlden, men ödet ville annorlunda. Flecker blev 30 år gammal. Fleckers starka intresse för språk var troligen av största betydelse för hans kreativa skaparkrafter och förmåga att ta sig an orientens kultur och historia. En av de mest kända stroferna ur Hassan från Bagdad återger jag här i sitt engelska original:

"We are the Pilgrims, master; we shall go
Always a little further; it may be
Beyond that last blue mountain barred with snow
Across that angry or that glimmering sea."

Vem kan tacka nej till denna inbjudan till äventyr?

Om den gyllene resan till Samarkand

Hassan: The Story of Hassan of Baghdad and How he Came to Make the Golden Journey to Samarkand översattes till svenska 1924 med titeln:  "Berättelsen om Hassan från Bagdad och hur han kom att företaga den gyllene resan till Samarkand". Själva berättelsen är ett versdrama och jag vill understryka att jag läst verket på engelska och inte den svenska 20-tals-översättningen. Den är också posthumt utgiven.

Övriga titlar av Fleckers poesi

Jag har främst fokuserat mig på Fleckers diktning och vet mycket litet om övriga verk. Han skrev även noveller och dramatik. För den som vill fördjupa sig i hans poesi kan även följande titlar vara av nytta:

The Bridge of Fire (1907)
Thirty-Six Poems (1910)
Forty-Two Poems (1911)
The Golden Journey to Samarkand (1913)
The Old Ships (1915)
Collected Poems (1916)



Jag tänkte i sammanhanget lägga in ett mycket gammalt lektörs-omdöme från Biblioteksbladet om James E. Fleckers diktsamling. Ibland ger mig dessa tillbakablickar på äldre recensioner ett helt nytt perspektiv på både dåtid och nutid. Hur man uppfattade titeln då som nyutgiven och hur man kan se på den idag. För mig känns det inte som om den undertecknade H. sg.  ens har läst samlingen! Han hänvisar istället till att samlingen har fått ett positivt mottagande; men beklagar sig över att läsaren genom boken får lära känna okända sidor av Orienten: "Att döma av den förtjusning, varmed diktverket mottagits, föredrager allmänheten dylika nya klutar på ett gammalt kläde framför att lära känna en hel del okända sidor hos »den stora Orienten», något som torde vara att beklaga." Själv beklagar jag G. Sg.s minimalistiska och begränsade omdöme.

Lektörsomdömet i Biblioteksbladet, Nionde årgången 1924

Flecker, James Elroy. Hassan. Berättelsen om Hassan från Bagdad och
hur han kom att företaga den gyllene resan till Samarkand. Ett skådespel i fem
akter. Övs. fr. eng. av Wilhelm. Nst. 1923. 174 s. Hcee. 5:—, inb. 6:50.

En i poetiskt avseende förtjänstfull behandling av ett gammalt orientaliskt ämne ur Tusen och en natts sagokrets. Vi möta i skådespelet den blandning av romantik och brutalitet, kärlek och grymhet, vekhet och fatalism, som de flesta européer förbinda med det något svävande begreppet »Österland». Att döma av den förtjusning, varmed diktverket mottagits, föredrager allmänheten dylika nya klutar på ett gammalt kläde framför att lara känna en hel del okända sidor hos »den stora Orienten», något som torde vara att beklaga. — Översättaren har väl tillvaratagit det poetiska hos originalet, och prosan verkar ledig. H. Sg.

Källor

projekt runeberg
wikipedia.org

Goethe och bilden av islam i diktsamlingen West-östlicher Divan (1819)

Goethe lever, 2019!

Med ovanstående glada hälsning vill jag inleda detta inlägg som ägnas åt en fördjupning i Goethes författarskap; samt hans litterärt och samtidsmässigt radikala diktsamling West-östlicher Divan. Den utgavs 1819, men en utökad version av samlingen trycktes 1827. Jag ska strax förklara det radikala inslaget, som här får lyda enligt min egen definition. I detta inlägg får du möta "hemma-orientalisten" och islamkännaren Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832). En för svenska läsare kanske annorlunda sida hos en av Tysklands mest berömda och genom tiderna mest älskade författare. Varje tid och varje generation har sedan hans död haft sin tolkning och uppfattning om författaren. Goethe blev stor inte enbart på grund av sin litterära produktivitet som haft betydande inverkan på tyska språket. Vid sidan av reformatorn Martin Luther är Goethe den tysk som lyckats påverka språkets utveckling allra mest. Han är motsvarigheten till William Shakespeares betydelse för det engelska språkets utveckling.

West-östlicher Divan visar inte enbart på Goethes storhet som författare och diktare, men även som humanist. Han var nämligen något före sin tid i synen på västerländskt och österländskt. I en tid främjad av stark misstro men även exotism och fascination gentemot det fjärran östern representerar Goethe en frisk fläkt av öppenhet. Jag kommer även att återkomma till den etnologiska pluraliteten i det dualistiska perspektivet på Goethes diktning. Redan i titeln möter oss detta dubbla perspektiv. Goethe lät även publicera egna tillägg eller noter till dikterna som förklarar olika religiösa företeelser, händelser och historiska personligheter. Detta är ett relativt okänt tilltag i bokutgåvor från denna tidsepok.

Ovan: Första utgåvan av samlingen, 1819.



Några frågor är alltid nödvändiga att ställa sig när man skriver om en diktare och hans efterlämnade verk. Det är rimligt att fråga sig hur Goethe kom i kontakt med islam och den persiska poesin. Hur gick det egentligen till och hur såg omständigheterna ut för ett sådant möte i en tid när Öst och Väst var parallella världar och med en begränsad litteratur tillgänglig. West-östlicher divan är ett verk som tillkom när Goethe var i sjuttioårsåldern. Han var även nybliven änkeman. Det är frågor som hör till det privata planet och som kan beläggas eller avfärdas genom t ex den biografiska litteraturforskningen. Ytterligare en fråga som jag funderat över är den socio-politiska omständigheten. Går det att fråga sig och eftersöka varför Goethe blev så intresserad av islam på äldre dagar? Vad ville han kommunicera till oss med sin diktsamling? Socio-politiska omständigheter tar hänsyn till yttre faktorer som exempelvis diktarens egen samtid.


Under hela sitt liv hade Goethe ett problematiskt -eller ambivalent förhållande till religion. Detta har klargjorts av ett flertal forskare. Han drog sig inte för att öppet kritisera kristendomen. I staden Weimar idag återfinns ett monument som uppmärksammar relationen Hafez-Goethe.

Goethe författade i sjuttioårsåldern även en samling sonetter och där återfinns dikten Christgeschenk, 'Kristusgåva' där julen är huvudtemat.

Källor

Goethe, Johann Wolfgang von. 2014. West-östlicher Divan. [Simbach am Inn]: Miniaturbuchverl. Leipzig.

Hodkinson, James, and Jeffrey Morrison. 2013. Encounters with Islam in German Literature and Culture. Cambridge: Cambridge University Press.

May, Yomb. 2013. ”Goethe, Islam and the Orient: The Impetus for and Made of Intercultural Encounter in the West-östlicher Divan” publicerad i Encounters with Islam in German Literature.

Yarshater, Ehsan. 1996. Encyclopædia Iranica. http://www.iranicaonline.org/.

wikipedia.org [bildkällor]

Ett välbevarat manuskript av Jane Austen

Jane Austen (1775-1817) publicerade sina romaner anonymt och tidigt hade hon en trogen skara av läsare. Bland hennes starkaste supportrar fanns hennes närmaste släktingar och hon hade starkt stöd av sin far, syster och broder i skrivandet. Hennes bror hjälpte dessutom till med att betala tryckkostnaderna för flera romaner som sedan såldes för 15 skilling styck. Själv hann Jane Austen aldrig åtnjuta någon vida berömmelse och hon dog 41 år gammal.

Nedan finns ett inslag via youtube.com där British Library presenterar ett av de många bevarade manuskripten av Jane Austen. Austen är en författare som man mer eller mindre har alla manuskript bevarade av. Därtill finns olika sparade anteckningar och tidiga ungdomsförsök. Lyssna till hur man hanterar samlingarna och hur just denna visning kommenteras. Jane Austen levde i en tid då papper dyrbart. Hennes utläggningar "drafts" består av pyttesmå anteckningsböcker där hon gjort sitt yttersta för att inte slösa med papper. Hennes kommentarer får knappt plats på den lilla skrivytan. Precis som presentatören uttrycker det får man intrycket att Jane nog redan visste vad hon skulle skriva innan det kom ut på papper. Det är nämligen mycket få ändringar i fråga om språk och grammatik.

Källor

youtube.com

Om Viktor Rydbergs roman Singoalla (1857) - några reflexioner

Hej kära Läsare, jag har tidigare skrivit om Viktor Rydberg här och nu har turen kommit till hans kända roman Singoalla som publicerades för första gången i göteborgskalendern Aurora (1857) med undertiteln "Romantisk sagodikt". Kalendertidningen Aurora utgavs 1855-1856; 1858,1861. Några år senare, 1865 kom den första bokupplagan och då i omarbetad form.



Handlingens huvudtema gestaltar kärleken mellan riddaren Erland Månesköld och den romska flickan Singoalla. Handlingen är förlagd till det medeltida 1300-talet där riddarsonen Erland som av en slump får skåda Singoalla när hennes familj tillfälligt slagit upp sitt läger nära slottet.  Deras första möte sker hastigt intill en bäck som flyter fram nära slottet. Mötet blir knappt eftersom Singoallas familj ska bege sig bort redan samma kväll. Erland kan inte glömma Singoalla och ett år senare återvänder hon till trakten med sin familj och har då tillåtelse att slå upp sitt läger i skogen nära slottet. Erland förälskar sig i henne och hon i honom.

Såhär beskrivs hon, enligt mångas uppfattning i något av överjordiska och eteriska drag. Intressant nog väljer Rydberg att använda ordet "natursymboliskt":

Hon hade smyckat sig till en avskedsfest. Hon var skönare i natt än den dag för tio år sedan, då Erland första gången såg henne vid skogsbäcken. Sällheten hade återgivit henne ungdomsfägringen, men förandligad och änglalik. Kärleken och offervilligheten, som genomträngde hennes väsen, hade gjort denna skönhet himmelsk i stället för jordisk. Den skulle överväldigat ögat som en uppenbarelse från en annan värld, om den ej tillika genomskimrats av ett något ur denna världen, men ur det outgrundligaste djupet i den - något av furuskogens sus och stjärnenattens mystik, något trolskt och natursymboliskt...[...]

Recension: "Hemlig historia" - Ett senantikt försök tillhistorieskrivning i översättning och kommentar av Sture Linnér (2000)

I detta inlägg återkommer jag till Sture Linnérs arbeten med de grekiska klassikerna.   Nu har turen kommit till den bysantinska senantiken (dvs 500-talet) och verket Hemlig historia. Översättningen ingår i Wahlström & Widstrands klassikerserie. Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat titlar ur deras klassikerserie och då skrivit om Ingemar Lagerströms översättningar av klassikerna. Sture Linnér har i jämförelse ett någorlunda annat sätt att skriva och tycks betona det litteraturvetenskapliga perspektivet. Detta förhållningssätt märks även i detta arbete. Hemlig historia, eller Anecdota som den ursprungliga grekiska titeln lyder, handlar om Östroms kejsare Justinanus I och hans hustru Theodora. Justianus I var född utanför Skopje i nuvarande Makedonien. Båda var ortodoxt kristna i en turbulent tid där Östrom eller Bysans skakades av både inre och yttre konflikter. Det fanns många med politiska intressen som hade behov av att ifrågasätta Justianus I:s styre. Idag upplever många i samhället att vi har allvarliga problem med "näthat" mot enskilda och offentliga personer. Problematiken bakom fenomenet är i historisk bemärkelse inget nytt. Såhär har man alltid hållit på, med den viktiga skillnaden att idag har vi sociala medier där rykten sprids på ett helt annat sätt än under antiken. Läser man i de gamla klassikerna så återfinns samma problematik med illvillig rykesspridning och vad som juridiskt klassas som förtal. De gamla historieskrivarna var duktiga på att sprida förtalskampanjer. Många gånger var deras verk politiskt motiverade med syfte att tillfoga skada på en annan persons rykte. Så även författaren till detta verk, den östromerske historieskrivaren Prokopios. Särskilt illa behandlad blev Justianus hustru Theodora. Det finns egentligen ingen historisk grund till Prokopios påståenden om Thedoras liv. Det går inte att verifiera hans påståenden i Hemlig historia som sanna. Skriften hade dessutom ett politiskt syfte men blev aldrig publicerad under kejsar Justinianus levnad. Theodora avled dessutom långt före sin make. Så vem var denne Prokopios? Han var troligen född i Caecarea i nuvarande Israel och dog troligen omkring 554 e v t. Prokopios var jurist och sekreterare åt general Belisarius och följde med honom på ett flertal fälttåg mot perserna, vandalerna och östgoterna. Han skrev sju böcker om dessa krig. Om han senare liv vet man mycket lite, men troligen hade han någon form av ämbetstitel.

Istället för att fokusera på maktkvinnan och politikern Theodora valde Prokopios att skriva om hennes liv som prostituerad. Han hade mycket svårt att förstå varför Justinianus, som kunde ha fått vilken fin aristokratisk flicka somhelst, valde att gifta sig med Theodora som enligt Prokopios en gång varit prostituerad. Att hon i själva verket var dotter till en syriansk präst tycks vara en omständighet Prokopios inte känner till. Trots att Prokopios var en ganska ljum kristen och är inte särskilt teologiskt motiverad i sina angrepp på kejsarparet väljer han ändå att särskilt fördöma Theodora som en djupt omoralisk kvinna. Prokopios gjorde sitt yttersta för att få en henne att framstå i dålig dager. I Hemlig historia kryddar han de historiska omständigheterna kring Theodoras liv med skandaler.

Kejsarinnan Theodora blev upphöjd till helgon inom den ortodoxa kyrkan. Hon var dotter till en syriansk prästman från Manbij. Andra antika källor berättar att hon kom från en familj av cirkusartister. I egenskap av kejsarinna såg hon bland annat till att införa dödsstraff för våldtäkt. Så vem vet vad hon fått vara med om i sitt eget liv?

Snabba bokfakta

Titel: Hemlig historia: Översättning från grekiskan med inledning och kommentarer av Sture Linnér

Författare: Prokopios

Översättare: Sture Linnér

År: 2000

Förlag:  Wahlström & Widstrand

Sidantal: 153

Recension: "Karin Boye - De fyra årstiderna" (2017). En ljudbok med samlade dikter

I detta inlägg recenserar jag en ljudbok. Jag gillar ljudböcker och poddar som kommer till stor användning när man är ute i skogen eller slumrar på tåget. Dessutom är diktläsning något underskattat idag och det ges inte ut så mycket ny lyrik i jämförelse med andra former av litteratur. Därför känns det nu bra att åter få ta itu med en svensk klassiker. Karin Boye (1900-1941) skrev både prosa och dikter. Hon är ganska så mångsidig av sig som författare och diktaren Boye är inte densamma som romanförfattaren. Det finns ständigt nya sidor att upptäcka! Personligen föredrar jag många gånger att läsa lyrik framför romaner. Bra lyrik skapar närvaro mellan texten och läsaren. Den får oss att börja reflektera på ett annat sätt. Dessutom bjuder lyriken många gånger till fler tolkningsmöjligheter än en skriven romantext. Jag tycker dessutom det är mycket roligare att analysera dikter än romaner.

Det är Grammofonbolaget som satt ihop denna antologi av inlästa dikter. Jag får börja med att berömma uppläsaren som jag tycker har ett balanserat förhållningssätt till texterna. Hon har även en jämn och bra rytm under inläsningarna utan att lägga till några egna överdrifter. Ljudboken har en inledning som tar upp några viktiga årtal kring Boyes liv. Det blir även några korta nedslag kring boktitlar, romaner och diktsamlingar. Jag hade gärna sett att inledningen kunde ha varit något längre även om jag inte har något särskilt att anmärka på angående vilka delar av Boyes författarliv man valt att lägga tyngd vid.

De utvalda dikterna kommer från samlingarna Moln, Gömda land, Härdarna och För trädets skull. Det hade varit intressant att redan i inledningen fått veta något om hur man motiverat sitt urval. Jag tycker ändå att urvalet är intressant eftersom man får uppleva andra dikter än de traditionellt kända ("Sköldmön", "Ja, visst gör det ont...") vilket är upplyftande. Boye är bra på att använda både naturmotiv och mytologi i sina dikter, men hon har också en egen stil som gör henne unik bland våra svenska 1900-talsförfattare.

Diktläsning kan upplevas på olika sätt och den vanligaste formen är förmodligen läsning för egen hand. Man glömmer idag lätt bort att lyriken i ett litteraturhistoriskt perspektiv, i sin ursprungliga form var till för att avlyssnas i offentliga sammanhang —  av en stor grupp. Vår tid är tyvärr såpass individualistisk att diktläsning för det mesta får ske på egen hand. Ta därför vara på poesifestivaler och andra sammanhang där lyriken kommuniceras direkt från människa till människa.

Självklart förs också lyriken och det skrivna ordet till en annan dimension när man hör den uppläst. Jag vill därför rekommendera mina bloggläsare att ta sig tid för den upplästa lyriken och införskaffa sig en ljudbok med dikter! Jag tycker det blir lämpligt att avsluta med en ny favorit efter att ha lyssnat på ljudboken:

"Vandraren" från samlingen Gömda land.

Säg mig, dis från Kunskapsbrunnarna,
finns det väl ting att visa mig här?
Svindel griper mig, skratt och skrämsel.
Luften har stigar som bär!

Ensam med dig, du örnögda,
vandrar jag långt, så långt ut,
frusna vägar, klirrande vägar
utan ett mål eller slut.

Alla heliga kärleksdagar
känner sin kväll och sin ensamhet.
Trogen väntar i kvällsljuset
du, som spejar och vet.

Allt jag möter lämnar jag åter.
Dis, du läker brinnande sår.
Klirrande vägar, klirrande vägar
glad med dig jag går.

Följ mig fram genom livsdagarna,
lär mig säga vid mörkrets dörr:
"Intet visste jag, litet vet jag --
mer dock än förr!"

Snabba ljudboksfakta

Titel: Karin Boye - De fyra årstiderna

Författare: Karin Boye

Förlag: Grammofonbolaget

År: 2017

Dikter: Trädet under jorden, Ja visst gör det ont, Källvattnet, I rörelse, Unga viljor viner, Moln, Gräsets sång, Gudarna, Små ting, Kunskap, Vandraren, Tillfrisknande, Via Media, Sköldmön, Nu vet jag, Bål, Svalorna, De dödsdömda, Ögonen är vårt öde, Vägen hem och Asar och alfer.

FILM! Svensk Filmindustris veckorevy 1933 visar Elin Wägner, Karin Boye, Prins Wilhelm, Einar Malm och Agnes von Krusenstjerna i julmarknaden!

Som jag har letat under åren efter just detta filmklipp från Svensk Filmindustris veckorevy, anno 1933! Klippet är dryga två minuter och visar några av 1900-talets mest kända författare delta i PUB:s årliga julmarknad. I klippet syns bl a Karin Boye, Elin Wägner och Agnes von Krusenstjerna. Mig veterligen är detta klipp det enda som visar rörliga bilder av dem. De besöker allså julmarknaden på PUB:s bokavdelning. Om ni känner till några fler får ni gärna kommentera detta inlägg.

Filmarkivet

Lyssnartips: Walter Kaufmanns föreläsningar om Nietzsche, Kirkegaard och Sartre (1960)

Prof. Walter Kaufmann (1947-1980) undervisade i filosofi vid Princeton och skrev flera böcker och artiklar i ämnet. Open Culture har numera tillgång till hans inspelade föreläsningar om Friedrich Nietzsche, Sören Kirkegaard, samt Jean Paul Sartre. Rekommenderas!



Länk

http://www.openculture.com/2011/04/walter_kaufmanns_lectures.html

Hur såg Jane Austen ut i verkliga livet?

Vid Jane Austencentret i Bath har man under 2014 presenterat en vaxdocka av författaren. Enligt information från tidningen The Guardian är det "forensic artist" (hittar tyvärr ingen svensk motsvarighet till denna yrkestitel) Melissa Dring som tolkat författarens utseende. Dring har arbetat utifrån polisens kriminalteknik vad gäller framställningen av utseendet och ansiktskonstruktionen. 

Såhär tror man Jane Austen såg ut när hon levde. Jag tycker själv dockan är ganska så fascinerande och kanske hade Janes egen släkt och bekanta känt igen något av sin idag så berömda kamrat i dockan. Vem vet?

ITV News West Country/Charlie Souter-Phillips //fair use.

Om Jane Austens sista tid och Addisons sjukdom

Jane Austen (1775-1817) hör till den brittiska litteraturens mest lästa författare. Hon gav oss sex berömda romaner vilka alla relaterar till hennes egen samtid ifråga om upplägg och innehåll. Även om Janes romaner inte nådde stor ryktbarhet medan hon levde så skaffade de sig tidigt en trogen läsekrets. Jane Austens romaner utkom anonymt i följande ordning: Sense and Sensibility (1811), Pride and Prejudice (1813), Mansfield Park (1814) och Emma (1815), samt de postumt tryckta novellerna Northanger Abbey och Persuasion, vilka gavs ut 1818. Det finns idag otaliga filmatiseringar av hennes böcker.

Jane Austen blev inte gammal och avled i en ålder av 41 år. Det är högst troligt hon avled i Addisons sjukdom som gör att binjurarna inte kan producera de livsviktiga hormonerna kortisol och aldosteron. På Austens tid kunde man inte behandla sjukdomen vilket ledde till döden. Genom Janes egna beskrivningar av sitt hälsotillstånd och olika symptom i brev har forskningen idag kommit fram till denna slutsats. Det finns inga anteckningar bevarade från de läkare som försökte behandla henne så forskningen har helt enkelt fått nöja sig med Janes egna beskrivningar av sin hälsa. Dessa återfinns bevarade i brev till olika vänner och släktingar. Hennes närmsta släkt tycks inte velat kommentera offentligt om hennes hälsa. Sir Zachary Hope har i tidskriften British Medical Journal (1964) sammanställt några slutsatser och även citerat ur Jane Austens brev. Det går förstås idag inte att till hundra procent ställa den korrekta diagnosen. Kanske hade hon Addisons, men det går även att associera hennes symptom till andra sjukdomar som exempelvis cancer, tbc och Hodkins lymfom.

Breven som vittnar om Jane Austens sista tid

Det var i juli månad 1816 som Jane Austen tydligt började känna sig allt sämre, men hon försökte också behandla sig själv vilket framkommer i ett brev till vännen Althea Biggs:

"I have certainly gained strength through the winter and am not far from being well; and I think I understand my own case now so much better than I did, as to be able by care to keep off any serious return of illness.  I am more and more convinced that bile is at the bottom of all I have suffered which makes it easy to know how to treat myself."

Ordet "bile" i brevet syftar troligen på magen då hon hade problem med kräkningar och illamående. Austen plågades även vid denna tid av ryggsmärtor och hon har även försökt behandla ett knä som gjorde ont. I ett brev till sin syster i september 1816 har den allmänna tröttheten gjort att hon tackat nej til en stor middagsbjudning. Prognosen var inte bra och det blir aldrig tillfälle för någon återhämtning.

Pigmentförändringar var ett av de många symptomen och om detta skriver Austen i ett av sina brev i februari 1817:

"Recovering my looks a little, which have been bad enough, black and white and every wrong colour. I must not depend upon ever being blooming again.  Sickness is a dangerous indulgence at my time of life."

Två månader senare skriver hon igen att hon tyvärr inte återfått sin normala hy. Det är också troligt hon hade sjukdomen i kombination med tuberkulos. I april 1817 skriver hon följande om sitt hälsotillstånd: 

"I have been really too unwell the last fortnight to write anything that was not absolutely necessary, I have been suffering from a bilious attack attended with a good deal of fever....  I was so ill on Friday and thought myself so likely to be worse that I could not but press for Cassandra's return with Frank."

Cassandra var hennes syster som också gjorde det enda kända teckande porträttet av henne. Till vännen Anne Sharp skriver hon i maj månad 1817:

"In spite of my hopes and promises when I wrote to you I have since been very ill indeed.  An attack of my sad complaint seized me within a few days afterwards - the most severe I ever had and coming upon me after weeks of indisposition, it reduced me very low....  My head was always clear, & I had scarcely any pain; my chief sufferings were from feverish nights, weakness and languor."

Den 18 juli 1817 avled Jane Austen i Winchester, Hampshire. Om hennes sista timmar i livet skrev hennes syster Cassandra Austen följande rader i ett brev:

"On Thursday I went into the town to do an errand your dear Aunt was anxious about.  I returned about a quarter before six & found her recovering from faintness and oppression, she got so well as to be able to give me a minute account of her seizure and when the clock struck 6 she was talking quietly to me.  I cannot say how soon afterwards she was seized again with the same faintness, which was followed by sufferings she could not describe, but Mr. Lyford had been sent for, had applied something to give her ease & she was in a state of quiet insensibility by seven at the latest.  From that time till half past four, when she ceased to breathe, she scarcely moved a limb."

Källor

COPE Z (1964). JANE AUSTEN’S LAST ILLNESS. British medical journal, 2 (5402), 182-3

wikipedia.org

Tidens avtryck: Oscar Wilde på den stora världsutställningen i Paris 1900?

 

Jag antar att den som trodde Wilde uppenbarar sig i Edisonfilmen från utställningen har associerat till denna berömda bild av Wilde från 1893. Här lätt coloriserad. Guillot de Saix collection/Fair use.

Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat Oscar Wilde i två inlägg. I detta inlägg tar jag min utgångspunkt i den urgamla Thomas Edison-filmen från 1900-talets Paris som sägs innehålla en rörlig bild av Oscar Wilde. Filmen är extremt otydlig och det går ju inte riktigt att se vem det kan vara som rör sig där snabbt inne i folkmängden. Det är förstås spännande och man vill verkligen läsa in en möjlighet. Det finns gott om fotografier på Oscar Wilde och fler än ett femtiotal biografier. Ändå stillas inte vår nyfikenhet.


Wikipedia upplyser oss om att Vues spéciales de l'Exposition de 1900 var en världsutställning som ägde rum i Paris mellan den 14 april och 12 november 1900 för att fira framgångar under 1800-talet, "La Belle Epoque" och för att påskynda utvecklingen under 1900-talet. Utställningen präglades allmänt av Art Nouveau. Utställningen sågs av 50 miljoner personer och visade upp maskiner, uppfinningar och arkitektur som kom att bli bestående under lång tid. Däribland fanns rulltrappor, Eiffeltornet (från 1889), pariserhjul, ryska dockor, dieselmotorer och ljudfilm, telegrafonen.

Oscar Wilde gjorde flera resor till Paris mellan 1883-1890 och var en sann vän av det franska språket och den franska kulturen. Efter den förnedrande fängelsetiden i Reading ur vilket han släpptes i  maj 1897 och den allmänna "shunning" han utsattes för i det viktorianska England blev Paris hans sista tillflyktsort. Han dog där den 30 november 1900 i ett rum på Hôtel d'Alsace i Paris om vars väggar han lät fälla följande omdöme: 'Jag och tapeten utkämpar en strid på liv och död.'

Jag har personligen svårt att lämna något särskilt omdöme om filmen och slutsatserna om huruvida det kan vara Oscar Wilde som rör sig där. Visserligen är det omtalat att hans gång var som en elefants, men det hjälper inte mycket här. Dessutom finns anledning att fundera kring hans hälsotillstånd vid denna tiden. Wilde ådrog sig flera hälsoproblem under fängelsetiden. Dödsorsaken är något svårbestämd i hans fall. Troligen rörde det sig om någon form av hjärnhinneinflammation; s.k meningitis. Filmen är troligen tagen någon gång mellan 14 april och den 12 november. Wilde avled den 30 november och hans sista tid i livet var svår. Hur kan man med säkerhet fastställa att han besökte utställningen en såpass kort tid före sin död?

En av de sista bilderna på Oscar Wilde är från hans resa i Rom 1900. Han är där mycket fetlagd, men kan ha rasat ned i vikt de sista månaderna i livet. Han är begraven i Paris på den kända kyrkogården, Pere Lachaise. Oscar Wilde blev postumt benådad för sitt brott 2017 tillsammans med 55,000 män som genom historiens gång dömts för sodomi i brittisk domstol. Detta är något sent kan man tycka då Alan Turing (1912-1954) emottog sin kungliga benådning redan 2013.

Wilde i Rom, 1900.

Och filmen ifråga:

Källor

Thousands of gay men pardoned for past convictions

youtube.com

wikipedia.org

"Liten fabel" - En dikt av Franz Kafka

Idag har jag åter suttit och funderat över Franz Kafka (1883-1923) och hittat en liten dikt "Kleine Fabel" av honom som jag har översatt från tyskan. Temat är litet av vad man kan återfinna i hans romaner, nämligen närvaron av det klaustrofobiska och absurda.

Liten fabel

"Ack," sade musen,
»Världen blir trängre för varje dag.
Först var den så bred
att jag blev rädd.
Jag sprang på och var glad
att jag tillsist från vänster och höger
såg väggarna på avstånd,
men dessa långa murar rusade
så snabbt mot varandra,
att jag redan är i det sista rummet,
och det finns i en vinkel en fälla,
Jag går in. "-
»Du behöver bara ändra färdriktningen«,
sa katten
och åt den.

"Kung Salomo och Morolf" - Om en diktsamling av Oscar Levertin

I detta inlägg skriver jag om författaren och diktaren Oscar Levertin (1862-1906). Han är tyvärr inte lika känd som han kanske borde vara, men under svenskt sekelskifte var han en framstående kulturpersonlighet. Han var även professor i litteraturhistoria från och med 1899 vid Stockholms högskola.

Jag ska i detta inlägg försöka fånga något av honom. Som många andra författare var han produktiv. Dikterna är kanske inte längre lika kända så jag väljer att fokusera litet kring en samling som gavs ut 1905. Den bär titeln "Kung Salomo och Morolf" och handlar förmodligen om Oscar Levertins djupa vänskapsrelation till sin diktarkollega och vän Verner von Heidenstam.

Det är Oscar som är Morolf i dikten och Heidenstam är kung Salomo. Morolf är dock den levnadsglade och positiva medan kung Salomo i dikten är mer svårmodig och melankolisk. I samlingen finns också den gråtmilda separationen gestaltad. Vänskap är det största temat genom hela samlingen. I nedanstående utdrag "Brödravakan" ser vi något av andra teman: vin, kvinnor och sång.

Den som önskar läsa den spännande fortsättningen på dikturvalet nedan får söka titeln i Litteraturbanken, som tillhandahåller samlingen.

Ur: "Kung Salomo och Morolf"

Brödravakan

Höge skaldebror,
jag i sömnen biktar
mer än någon tror.
Af min snarkning lär du
lifvets lof och pris
och i morgon är du
mer än vanligt vis.

Salomo.

Broder, löftet minns,
natten med mig vaka.

Morolf.

Ack, min dyre prins,
barnet, som får kaka,
sångarn, som får vin,
lofva, hvad som äskas.
Helst jag som ett svin
sof, men skall ej tredskas.
Låt oss vaka, tala
vers och äfventyr.

Snart skall hanen gala.
Säg blott hvi dig flyr
hvilan, tröstarinnan
med sin glömskas frid.

Salomo.

Morolf, det är kvinnan,
som i all min tid
har i midnattsvakan
städs mitt hufvud brytt.

Morolf.

Tycks att mellan lakan
du det undret tydt.
Dina älskarinnor
man ej räkna kan.
Längtar du till kvinnor,
lek med dem, välan!
Men allt grubbel på dem
rök är i det blå.

Källor

Litteraturbanken

Stockholmskällan

wikipedia.org

Fotografen Edith Södergran

Hej igen, i detta inlägg tänkte jag presentera fotografen Edith Södergran (1892-1923). De flesta av oss känner förstås enbart till henne som diktare, men hon fotograferade gärna. En kortare period i sitt liv försörjde hon sig även som fotograf. Det blev en liten inkomst för henne och hennes mor vars familj förlorat det mesta i samband med ryska revolutionen. Alla bilder nedan är tagna av Edith med undantag av den första och sista. Alla bilder i detta inlägg hänvisas till Svenska litteratursällskapet i Finland.



Idag är det nämligen Svenska litteratursällskapet i Finland som vårdar kvarlåtenskapen efter Ediths bilder och de har lagt ut dem på Flickr.com. Originalen finns bevarade i Edith Södergrans arkiv. Det finns inte längre någon upphovsrätt. Ovan ser vi Edith tillsammans med familjevännen Olga Fabritius omkring 1910-1920. Bilden är från Södergrans hem i karelska Raivola utanför St Petersburg, men här är det Ediths mamma som är fotografen. Notera att Edith håller sina glasögon i handen.

Bilden ovan är tagen av Edith när hon och mamman Helena Södergran befinner sig i Schweiz. Notera det dramatiska landskapet! Bergen och vägen som går genom en tunnel. I Schweiz fick Edith bland annat behandling för sin tuberkulos och hon vistades tidvis på sanatorium, däribland det kända sanatoriumet i Davos där många kulturkändisar som t ex Robert Luis Stevenson, vårdats. Den klara alpluften hade en positiv verkan på de lungsjukas hälsa och vid bättre hälsoperioder kunde de även göra korta utflykter i området. Bilden är troligen tagen vid ett sådant tillfälle. Sammanlagt vistades Edith i två år i Schweiz. Troligen var vistelserna uppdelade i flera perioder.



Alla som någon gång läst ur Ediths dikter vet att katten ofta förekommer som motiv. Edith älskade katter och tog hand om flera stycken som fick vara ifred på hennes mark. Denna katt hette Totti och var en favorit. Tyvärr sköt hennes grannar ihjäl Totti eftersom de störde sig på Ediths katter.

Edith Södergran skymtar fram vid ett träd.

Lyckokatt

Ur samlingen Dikter från 1916

Jag har en lyckokatt i famnen,
den spinner lyckotråd.
Lyckokatt, lyckokatt,
skaffa mig tre ting:
skaffa mig en gyllne ring,
som säger mig att jag är lycklig;
skaffa mig en spegel,
som säger mig att jag är skön;
skaffa mig en solfjäder,
som fläktar bort mina påhängsna tankar.
Lyckokatt, lyckokatt,
spinn mig ännu litet om min framtid!

Källor

Bildkällor: Svenska litteratursällskapet i Finland.

"Lyckokatt" från samlingen Dikter via Project Runeberg

"Slottet" - Några tankar kring Kafkas oavslutade roman från 1926

Den tyskspråkige författaren Franz Kafka (1883-1924) har jag redan skrivit om här på bloggen och det finns många sidor av hans författarskap som är värdiga att uppmärksamma. Idag har jag valt att fokusera på en av hans mest kända romaner, nämligen Slottet (Das Schloss). Romanen anses ofullbordad och gavs ut 1926, postumt då Kafka hade avlidit till följd av lungsjukdomen tbc två år tidigare. Det dröjde dock tjugo år innan den blev översatt till svenska. Det faktum att romanen betraktas som oavslutad kan ju locka fram många tankar hos en läsare. Hur ville Kafka att handlingen skulle avslutas? Vad hade han planerat och varför gav han upp?

Enligt vad som framkommer i ett brev till vännen Max Brod från 1922 ville Kafka inte återvända till att arbeta med romanen som mer eller mindre slutar mitt i en mening. I titeln lockar en underliggande semantisk motsägelse. Den korrekta grammatiska termen på ordet är homonym. Substantivet 'das Schloss' kan nämligen betyda både "slott" och "lås". Med tanke på vad som utspelas under handlingen kan det vara värt att hålla titeln i minnet. Huvudtemat är det förfrämligande i tillvaron som drabbar handlingens protagonist, den anonymiserade lantmätaren herr K. Ur romanen möter oss följande meningar vilka till en viss grad ger uttryck för detta svårkategoriserade psykologiska tillstånd:

/.../ då fick K. en känsla av att man nu klippt alla band med honom, och att han visserligen var friare än någonsin och kunde stanna hur länge han ville på denna plats, som annars var förbjuden för honom, och att han kämpat för denna frihet, såsom knappt någon annan skulle förmått, och att ingen hade rätt att röra vid eller köra bort honom, nej, knappt ens tala med honom, men – och den övertygelsen var minst lika stark – att det samtidigt inte fanns något mer meningslöst, något mer förtvivlat än denna frihet, denna väntan, denna okränkbarhet.

Det har gjorts flera litteraturstudier om staden Prags betydelse i Kafkas skrivande och romaner. Samtidigt har han varit noga med att anonymisera både personer och de fysiska platserna. Alla som besökt Prag vet att där finns ett slott som dominerar omgivningen och Pragborgen är fortfarande en kulturell och historisk symbol för Tjeckien som nation. Numera har Tjeckiens president sina arbetslokaler där.



Franz Kafka föddes i Prag den 3 juli 1883. Fadern, som han kom att ha en komplicerad relation till, var en judisk köpman. Mellan 1901 och 1906 studerade Kafka olika ämnen inom germanistiken och efter detta läste han juridik vilket resulterade i en examen. 1917 fick han sin första blodstörtning och man kunde konstatera lungsjukdomen tuberkulos. Han avled 1926 och ligger begraven på judiska kyrkogården i Prag.

Romanens huvudperson är Herr K. kanske Kafka själv för den som vill fantisera vidare och dra biografiska kopplingar mellan författaren och verket. En dimmig vinterdag kommer Herr K till en by som ligger belägen intill ett slott. Man behöver kanske inte sätta ett likhetstecken mellan byn och stadskärnan i Prag, men jag väljer ändå att skriva ut detta även om det kan betraktas som övertydligt. Läsaren får själv bestämma hur det ska tolkas. Byborna är indirekt misstänksamma mot herr K. Han berättar att han är en lantmätare, men detta vill invånarna inte riktigt acceptera och de anser inte att de är i behov av någon lantmätare. Vid ankomsten telefoneras det även till slottet där det bekräftas att herr K. har en laglig rätt att vistas i byn. Redan här ser vi skymten av invecklad byråkrati och absurda juridiska processer som dessutom är ett av Kafkaromanens kännetecken. Byinvånarna förblir fortsatt misstänksamma mot herr K:s närvaro. Stämningen är tryckande och surrealistisk. Herr K. blir till slut såpass uttröttad att han inte förmår att ta till sig den hjälp som i romanslutet erbjuds honom. Byråkratin i romanen kommer att utveckla sig till en absurd fars innan allting tar slut mitt i en mening. Läsaren lämnas ovetande om fortsättningen. Helt klart är det en mycket annorlunda läsupplevelse. Romanen översattes ånyo 2006 till svenska av Hans Blomqvist och Erik Ågren.

Källor och övrigt

Böcker av Kafka på Bokus

wikipedia.org (olika inlägg; bilder)

Recension: ”Hans Scherfig som ung” och om romanen ”Det forsømte forår”

Detta inlägg är delvis en recension av en dansk biografi över författaren och bildkonstnären Hans Scherfig (1905-1979). Jag kommer även att skriva litet om hans roman Det forsømte forår (1940). Biografin är skriven av Hans Egholm Andersen och ingår i serien Stora danska författare som unga, del 7. Det kanske inte är så många svenskar som idag känner till Scherfig? Boken lägger ett stort fokus vid Scherfigs barn- och ungdomsår. Han föddes i en borgerlig familj där pappan var direktör vid ett tryckeri. Scherfig hade flera minnen av tryckeriet och hur han följde med dit som barn. Även om hemmet var konservativt tycks föräldrarna varit milda och i hemmet läste man både Charles Dickens och Nexøs verk. I sin ungdom skrev han även dikter. En dikt som inte givits ut beskriver något av förhållandet till fadern. Jag översätter verserna här:

När min far dör

vill jag minnas,

att vi låg tillsammans på golvet

och lekte med tennsoldater.

Att han all den tid som jag levde

bara tänkte på att glädja mig.

Att han sjöng för mig

och skar flöjter till mig.

I skolan gick det inte så bra, men när han var 13 år lyckades han ändå få ett alster tryckt i Barnens Magasin. Tio år senare tar han studenten, men han var tvungen att gå om ett skolår. Sedan studerade han vid Köpenhamns universitet där han läste tyska, litteraturhistoria och zoologi.

En av hans mer kända romaner är Det forsømte forår (1940), en form av deckarbiografi som tar oss tillbaka till det tidiga sekelskiftets danska skolvärld med pennalism och mobbing. Scherfig var ju en röd författare, kommunist och samhällskritiker. Han gick även med i det danska kommunistpartiet och satt en tid under det tidiga 1930-talet fängslad för politisk aktivism. Hans engagemang för socialismen går säkert att tolka som en revolt mot den borgerliga uppfostran. Kritiken av borgerligheten är också ett återkommande tema i flera av hans romaner. 1931 gifte han sig med den österrikiska konstnären Elisabeth Karlinsky. Att han i romanen Det forsømte forår (1940) ger sig på det danska skolväsendet är inte överraskande. Det blev dock lite problematiskt med karaktärerna i romanen eftersom många i det offentliga kunde känna igen personerna bakom dem. Flera karaktärer återkommer dessutom i andra romaner. En sån huvudkaraktär i boken var latinläraren lektor Blomme. Problemet var att lektor Blomme lätt gick att identifiera i verkliga livet och särskilt efter filmatiseringen, 1993 av filmen var det en del släkt till honom som hördes av media. Jag ska inte avslöja för mycket av handlingen här, men lärarna slog barnen och lektor Blomme var värst i sin mobbning av eleverna. I filmen från 1993 gestaltas han av skådespelaren Frits Helmuth (1931-2004).

Anledningen till att jag som svensk överhuvudtaget hörde talas om Scherfigs roman Det forsømte forår, var tack vare filmatiseringen av den 1993. Filmen sändes flera gånger i svensk kabel-TV (TV 1000?) under slutet av samma årtionde när jag fortfarande var tonåring. Jag har därför haft möjlighet att se den mer än en gång. Filmen är lite annorlunda än boken, men följer på det hela handlingen relativt bra. Jag skulle vilja påstå att filmen är mycket bättre än boken.

Här är ett klipp ur filmen som visar lektor Blommes latintimme.

Hans Scherfig avled den 28 januari, 1978 och ligger begraven på Assistens kyrkogård i Köpenhamn. Gravstenen består av en sköldpadda.

Snabba bokfakta

Titel: Hans Scherfig som ung

Författare: Frank Egholm Andersen

Förlag: Her&Nu

År: 2006 (1., uppl.)

Sidantal: 167 i eboken som finns att köpa i iBooks/iphone.

"Solnedgång på havet" - En dikt av August Strindberg

August Strindberg har jag redan uppmärksammat en gång tidigare på bloggen. Då skrev jag litet om hans dikt "Segling" som troligen handlar om honom själv och Siri von Essen. "Solnedgång på havet" ingår i samlingen Dikter på vers och prosa från 1883. I dikten ligger Strindberg och röker. Han skriver att han inte tänker på något men verkar ändå fundera över havet vars färg han jämför med den berömda spritdrycken absinth. Absinth var en vanligt förekommande favoritdrog bland konstnärer i slutet av 1800-talet och det har väl skrivits hundratals dikter och andra alster över rusdryckens speciella egenskaper. Vi får nästan utgå ifrån att dikten "Solnedgång på havet" härstammar från Strindbergs vilda tid i Paris. Vi vet ju han blev förbannad på Sverige där han gjorde sig ovän med många och for sin kos en tid innan han valde att återvända. Kanske är det Infernokrisen. Här finns lite kemiska referenser och vi vet ju att Strindberg försökte sig på att framställa guld med hjälp av pseudovetenskapliga, alkemiska experiment inne på hyrrummet. Landet Sverige får sig en känga i diktens avslutande rader där bengaliska eldar lyser över eländet. På det hela en mycket introspektiv och biografisk dikt.

Solnedgång på havet

Jag ligger på kabelgattet
rökande "Fem blå bröder"
och tänker på intet.

Havet är grönt,
så dunkelt absintgrönt;
det är bittert som klormagnesium
och saltare än klornatrium;
det är kyskt som jodkalium;
och glömska, glömska
av stora synder och stora sorger
det ger endast havet,
och absint!

O du gröna absinthav,
o du stilla absintglömska,
döva mina sinnen
och låt mig somna i ro,
som förr jag somnade
över en artikel i
Revue des deux Mondes!

Sverige ligger som en rök,
som röken av en maduro-havanna,
och solen sitter däröver
som en halvsläckt cigarr,
men runt kring horisonten
stå brotten så röda
som bengaliska eldar
och lysa på eländet.

Källor

projectruneberg

wikipedia.org

Theodor Nöldekes kronologiska framställning av Koranens suror

Den som är intresserad av arabisk poesi från 600-talet efter vår tideräkning kanske någon gång under sin levnad vill försöka sig på en läsning av Koranen. Många kanske ger upp direkt efter att ha avslutat första suran och börjat bläddra sig igenom de påföljande. Försök med ett annat upplägg av läsningen. Koranen som bok kan inte jämföras med Bibeln där kronologi, litterär kanon, och vishetslitteratur har en helt annan historisk och kulturell bakgrund. Koranen har en annan utvecklingshistoria och kan kategoriseras som en samling poesi från senantikens period.

Theodor Nöldeke (1836-1930) var en tysk orientalist och arabist. Han gjorde en mycket omfattande forskning ur ett religionsvetenskapligt perspektiv angående Koranens ursprung. Liksom många andra orientalister under hans samtid studerades Koranen utifrån historiska, arkeologiska och lingvistiska metoder. År 1859 vann hans historik över Koranen pris av Académie des inscriptions et belles-lettres. Boken översattes till tyska ett år senare med titeln Geschichte des Qorâns. År 1868 blev han professor i Kiel och 1872 professor i orientaliska språk i Straßburg.

Nöldekes kronologi över surornas tillkomst är uppdelad efter plats och tidsperiod. Det är inte konstigt att börja med sura 96 som i tema och innehåll fokuserar på Muhammeds första uppenbarelse. En enkel översikt är att stapla upp läsordningen enligt följande:

Mecka – Den första periodens suror

Antal: 48

96, 74, 111, 106, 108, 104, 107, 102, 105, 92,

90, 94, 93, 97, 86, 91, 80, 68, 87, 95,

103, 85, 73, 101, 99, 82, 81, 53, 84, 100,

79, 77, 78, 88, 89, 75, 83, 69, 51, 52,

56, 70, 55, 112, 109, 113, 114, 1

Mecka – Den andra periodens suror

Antal: 21

54, 37, 71, 76, 44, 50, 20, 26, 15, 19,

38, 36, 43, 72, 67, 23, 21, 25, 17, 27, 18

Mecka - Den tredje periodens suror

Antal: 21

32, 41, 45, 16, 30, 11, 14, 12, 40, 28,

39, 29, 31, 42, 10, 34, 35, 7, 46, 6, 13

Suror från Medina

Antal: 24

2, 98, 64, 62, 8, 47, 3, 61, 57, 4, 65, 59, 33,

63, 24, 58, 22, 48, 66, 60, 110, 49, 9, 5

Källor

Wikipedia.org