Tidens avtryck: Oscar Wilde på den stora världsutställningen i Paris 1900?

 

Jag antar att den som trodde Wilde uppenbarar sig i Edisonfilmen från utställningen har associerat till denna berömda bild av Wilde från 1893. Här lätt coloriserad. Guillot de Saix collection/Fair use.

Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat Oscar Wilde i två inlägg. I detta inlägg tar jag min utgångspunkt i den urgamla Thomas Edison-filmen från 1900-talets Paris som sägs innehålla en rörlig bild av Oscar Wilde. Filmen är extremt otydlig och det går ju inte riktigt att se vem det kan vara som rör sig där snabbt inne i folkmängden. Det är förstås spännande och man vill verkligen läsa in en möjlighet. Det finns gott om fotografier på Oscar Wilde och fler än ett femtiotal biografier. Ändå stillas inte vår nyfikenhet.


Wikipedia upplyser oss om att Vues spéciales de l'Exposition de 1900 var en världsutställning som ägde rum i Paris mellan den 14 april och 12 november 1900 för att fira framgångar under 1800-talet, "La Belle Epoque" och för att påskynda utvecklingen under 1900-talet. Utställningen präglades allmänt av Art Nouveau. Utställningen sågs av 50 miljoner personer och visade upp maskiner, uppfinningar och arkitektur som kom att bli bestående under lång tid. Däribland fanns rulltrappor, Eiffeltornet (från 1889), pariserhjul, ryska dockor, dieselmotorer och ljudfilm, telegrafonen.

Oscar Wilde gjorde flera resor till Paris mellan 1883-1890 och var en sann vän av det franska språket och den franska kulturen. Efter den förnedrande fängelsetiden i Reading ur vilket han släpptes i  maj 1897 och den allmänna "shunning" han utsattes för i det viktorianska England blev Paris hans sista tillflyktsort. Han dog där den 30 november 1900 i ett rum på Hôtel d'Alsace i Paris om vars väggar han lät fälla följande omdöme: 'Jag och tapeten utkämpar en strid på liv och död.'

Jag har personligen svårt att lämna något särskilt omdöme om filmen och slutsatserna om huruvida det kan vara Oscar Wilde som rör sig där. Visserligen är det omtalat att hans gång var som en elefants, men det hjälper inte mycket här. Dessutom finns anledning att fundera kring hans hälsotillstånd vid denna tiden. Wilde ådrog sig flera hälsoproblem under fängelsetiden. Dödsorsaken är något svårbestämd i hans fall. Troligen rörde det sig om någon form av hjärnhinneinflammation; s.k meningitis. Filmen är troligen tagen någon gång mellan 14 april och den 12 november. Wilde avled den 30 november och hans sista tid i livet var svår. Hur kan man med säkerhet fastställa att han besökte utställningen en såpass kort tid före sin död?

En av de sista bilderna på Oscar Wilde är från hans resa i Rom 1900. Han är där mycket fetlagd, men kan ha rasat ned i vikt de sista månaderna i livet. Han är begraven i Paris på den kända kyrkogården, Pere Lachaise. Oscar Wilde blev postumt benådad för sitt brott 2017 tillsammans med 55,000 män som genom historiens gång dömts för sodomi i brittisk domstol. Detta är något sent kan man tycka då Alan Turing (1912-1954) emottog sin kungliga benådning redan 2013.

Wilde i Rom, 1900.

Och filmen ifråga:

Källor

Thousands of gay men pardoned for past convictions

youtube.com

wikipedia.org

Recension: "Filosofernas krig" (2002)

I denna recension kommer olika omständigheter rörande det Första världskriget (1914-1918) återspeglas. Boken heter Filosofernas krig : den europeiska filosofin under första världskriget (2002) och är författad av Svante Nordin. 1998 var boken nominerad till Augustpriset. Första världskriget har ofta karaktäriserats som den europeiska civilisationens sammanbrott. Kriget gjorde avtryck inte bara i kulturen utan även i den filosofiska tankeströmningen. Nordin ser på hur filosoferna mellan 1914-1918 uppfattade krigets etiska, historiefilosofiska eller metafysiska innebörd; samt hur kriget inverkade på den filosofiska traditionen i ett större perspektiv. Ett flertal kända och mindre kända filosofer ger sin version av tänkandets inverkan på europeiskt tänkande under denna period. Bokens kapitel är lämpligt nog uppdelad så att varje krigsår representerar ett eget kapitel. Ett litet originellt upplägg. Nordin har tidigare fokuserat på västerländsk idétradition och i förordet påpekas att det numera finns en hel forskningstradition kring denna boks tidstema - Det första världskriget och dess inverkan europeisk kultur och filosofi. Nordin har en viktig inspirationskälla, Ludvig Wittgenstein. Han nämner också andra intressanta namn, t ex Henrik Jacobssen som hävdat granatchockterapins betydelse för psykoanalysens spridning. I inledningen nämns hur krigen i sig givit upphov till filosofisk reflexion. Det kan vara krigets etiska aspekter - vad orsakar krig? Under vilka villkor kan krig upplevas som rättfärdiga? Boken är lika mycket kulturhistoria som filosofi. Vi får möta Thomas Mann och Friedrich Nietzsche; men han skriver även om Jean Jaurès, Goplana, Edith Stein, Albert Schweitzer, Emil Lask, Bertrand Russel, Wittgenstein. Namnlistan kan säkert göras längre. Martin Heiddegger och Edmund Husserl har också sina givna plaser i sammanhanget.

Recension : 'Den mörka kontinenten - Kvinnan, medicinen och fin-de-siècle'

Idag nåddes jag av beskedet att Karin Johannisson inte längre är med oss. Hon gick bort efter en tids sjukdom.  Hennes senaste och sista bok Den sårade divan - Om psykets estetik (2015) var den första boken jag recenserade här på bloggen. Karin Johannisson var mycket produktiv som författare. Hennes böcker fokuserar mycket på medicinens historia och hon var även professor i Idé- och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet. I detta inlägg kommer jag att ta upp och recensera Den mörka kontinenten - Kvinnan, medicinen och fin-de-siècle. Den skildrar kvinnosynen inom medicinen och biologin under slutet av sekelskiftet. Boken trycktes 1994 men har utkommit i flera nytryck under årens gång. Titeln anspelar förstås på Sigmund Freuds yttrande om att kvinnan är den mörka kontinenten och en outforskad gåta.

Den mörka kontinenten var en av de första böckerna jag läste som ung student av Johannisson. Mycket på grund av att jag var intresserad av psykoanalysens historia. Boken är förstås, i stora drag, en skrämmande redogörelse för hur kvinnosynen såg ut under denna tiden. Vi rör oss i den tidsperiod då rösträttskvinnorna och kampen för jämställdhet mellan könen, lika rättigheter precis hade tagit sin början. Kvinnorna som engagerade sig i dessa frågor och gick samman i grupp motarbetades förstås. Motståndet kom inte enbart från religiöst håll, utan även från läkarkåren och domstolarna. Boken tar  upp den sidan av problematiken och kan vara bra att hålla i minnet när man väl sätter sig ned och läser den. Den mörka kontinenten är indelad i fyra kapitel. Det första kapitlet heter 'Bilder av kvinnans sjuklighet'. Johannisson påpekar i inledningen att hon betraktar detta utifrån samhällets, vetenskapens, gynekologins och kvinnans egen "blick". Informationen kommer från flera håll - läkarrapporter, statistik, vetenskapssyn, studier i psykiatri och sexologi från denna tidsperiod. Med hjälp av den historiska erfarenheten lyckas Johannisson rita upp de strukturer i synen på kvinnans sjuklighet under denna tid. Hon tar även hänsyn till det fysiska rummet - läkarmottagningen, hemmet, föreläsningssalarna. Det första kapitlet ringar in kvinnan under denna tidsepok. Hon skriver att under 1800-talet formades två bilder av kvinnan. Det var den svaga, sjukliga överklasskvinnan och den fysiskt starka, farliga och smittsamma underklasskvinnan. I diskussionen kring dessa bilder tillför Johannisson det viktiga sociologiska perspektivet.

Under 1870-talet började männen tala om kvinnornas situation för första gången. Frågan eller 'problemet' med kvinnan utmynnade i två punkter. Det var kvinnoemancipationen och "kvinnosjukligheten". Dessa två punkter sammanblandades gärna. Johannisson skriver hur hon använder flera tolkningsinstrument som t ex sociala konstruktioner. Det andra kapitlet går in på hur sekelskiftets sjukvård och biologi valde att förhålla sig till kvinnans sjukdomar. Under dessa årtionden var sjukvården mycket noga med att rapportera kring kvinnosjuklighet. Här går Johannisson in på både det faktiska (frekvens, spridning, dödlighet) och sätter det i relation till det upplevelsemässiga. Hon påpekar samtidigt att kvinnan under denna tidsperiod inte var mycket sjukare än under tidigare perioder, men vetenskapen och populärmedicinen vid sekelskiftet ville inte betrakta situationen som sådan. Det tredje kapitlet beskriver kvinnomedicinen under denna tidsepok. Johannisson ger exemplet Anders Andersson. Han var Sveriges första professor i gynekologi. I uppsatsen Hygeia från 1875 radade han upp orsakerna till den ökade kvinnosjukligheten i samtiden. Han ansåg att medvetenhet om eventuell sjukdom låg bakom ökningen. Det avslutande kapitlet handlar om kvinnan och sjukrollen, däribland kvinnan som patient.