tisdag 27 juni 2017

Med Kafka i Prag


]https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/7d/Kafka_portrait.jpg/170px-Kafka_portrait.jpg 

I detta inlägg fortsätter jag på temat Prag och den resa jag gjorde dit i mars 2009. Jag tänkte även ta upp en av stadens mest kända kulturpersonligheter, Franz Kafka (1883-1924). Jag gjorde främst två Kafkarelaterade besök på platser i Prag där han levt och verkat, men först besökte jag Kafka-muséet som ligger beläget Malá Strana området. 

Muséet ligger i Prags centrala delar. Jag minns att det var ett ganska litet, men välbesökt museum som hade mycket läsinformation på väggarna om Kafkas liv. Sedan besökte jag hans grav på Zizkov Hrbitov där också flera av hans närmaste släktingar vilar. Det var lätt att ta sig till den nya judiska begravningsplatsen via tunnelbanan och den ligger även inom Prags stadskärna. Franz Kafka ligger begraven tillsammans med sina föräldrar. En minnesskylt finns utplacerad över hans tre systrar som mördades i nazisternas koncentrationsläger. Det finns förstås mycket fler platser relaterade till Kafkas eget liv i Prag då han föddes i staden som då tillhörde kejsardömet Österrike-Ungern. Han hade vad vi idag kallar för dubbelt medborgarskap som både tjeck och österrikare. Familjen tillhörde medelklassen och båda föräldrarna kom från judiska familjer med en lång historisk bakgrund i staden. De var också tyskspråkiga. Han kom med tiden att få ett ambivalent förhållande till sin far och det har spekulerats mycket kring varför. Mellan 1889-1893 gick Kafka i Deutsche Knabenschule, en skola belägen nära området köttmarknaden (Masný trh) efter detta år följde studier vid Altstädter Deutsches Gymnasium, nära beläget hans födelseplats vid gamla stans torg.


Hans skoltid varade under åtta år och trots relativt bra betyg ansåg han sig inte ha lika fullgoda kunskaper i tjeckiska trots att han kunde tala och skriva tjeckiska påpekade han själv att han pratade språket med tysk accent. 1901 började han läsa juridik vid Deutsche Karl-Ferdinands-Universität och fick 1906 en doktorsgrad. Han kom sedan att arbeta vid ett italienskt försäkringsbolag. På det privata planet kan sägas att Kafka aldrig gifte sig, men han hade ett antal kärleksaffärer där Felice Bauer kom att vara den kanske mest betydelsefulla relationen. De träffades 1912 och det finns brev bevarade mellan dem. Detta hindrade dock inte Kafka från att ha andra relationer samtidigt. Hans personlighet beskrivs som litet tillbakadragen och han sägs även ha haft "torr humor". 1917 drabbades han av tbc och det blev också den sjukdomen som lade honom i en för tidig grav 1924. Han blev 40 år.

Om Kafkas litteratur



Franz Kafkas huvudverk utgörs av tre romaner, Processen, Slottet och Amerika; samt ett stort antal noveller. Till Kafkas "litteratur" räknas även brevväxlingen med fadern Hermann Kafka; Felice Bauer; Milena Jesenská och dagböckerna. Huvudsakliga teman som återkommer i böckerna brukar vara alienation, existentiell ångest, byråkrati, skuld samt inslag av absurditet. Först 1912 kom han på allvar igång med sitt skrivande.

Idag är det lätt att hitta spår av Kafka i Prag. Det finns gatunamn som relaterar till honom och förstås turismen som ständigt påminner om honom. I Kafkas böcker är det dock annorlunda. Där anonymiseras ofta protagonisternas namn och platserna de befinner sig på. I Kafkas dagböcker finns en ambivalens uttryckt i förhållande till staden även om Kafka många gånger uttryckte beundran för t ex stadskärnan och arkitekturen.  För många tjecker blev Kafka efter kommunismens fall och sammetsrevolutionen 1989 en ny författare att upptäcka. Det finns historiska förklaringar till varför det blev så. Efter 1939 inföll även en nationalisering i kommunismens anda där det tyska kulturarvet i Tjeckien, både judiskt och kristet, raderades ut enbart till förmån för den tjeckiska kulturen och språket. Dessutom tyckte kommunisterna illa om Franz Kafkas böcker. Läser du Processen och Slottet kanske du själv kan räkna ut varför.

På gatan Parizska 30 ligger numera en stor hotellkedja men på Kafkas tid fanns här en byggnad där författaren bodde 1908-1922. Själva huset förstördes 1945 och det var i det huset som novellen Die Verwandlung  ("Förvandlingen") skrevs 1915. Man blir lätt nyfiken på hur själva huset kan ha sett ut då hela novellen utspelar sig i en lägenhet. Novellen börjar ju som bekant med meningen: "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt." I slottsområdet Zlatá ulička bodde en av Kafkas systrar (hus nr. 22) och där bodde även Kafka mellan 1916-1917. 

Källor


wikipedia.org [olika inlägg]





fredag 16 juni 2017

Poddar och poddtips!

Hejsan! Nu när det är sommar ute är det inte alltid så lätt att släpa med sig böcker hursomhelst. Därför tänkte jag i detta inlägg passa på att tipsa Er om olika poddar man kan lyssna på ute i naturen. Det finns faktiskt ett väldigt brett sortiment av svenska poddar eller podcasts värda att lyssna på. Mitt fokus är svenska poddar som kanske inte uppnår samma lyssnarnivåer som exempelvis P1, P3 och P4 dokumentär, Värvet m.fl. Nu skriver jag ner namnen på dem jag själv lyssnar på. Jag har inte heller någon särskilt ordning och betygsätter aldrig med siffror. Kanske kan du även upptäcka något nytt? Den riktigt kräsne kan bilda sig en egen uppfattning genom att besöka Svenska Podcastpriset för att få sig ett hum om vad som går hem. Svenska Podcastpriset utser genom röstning inom olika kategorier årets podcasts, men du kan även lära dig mera om folks poddvanor.

Bibliotekspodden Solen - För alla litteraturälskare! Detta är en podd som fördjupar sig i olika författare och genrer. Görs av bibliotekarier vid Stockholms Stadsbibliotek.

Creepypodden - En podcast som kanske riktar sig till lite yngre lyssnare? Creepypastas blandad med urban legends och folklore.

Död mans podd - Följer samma spår som Creepypodden med läsning av olika berättelser på det parapsykologiska temat.

En mörk historia - Ytterligare en bra och välgjord podd som tar upp kända kriminalfall. Rekommenderar gärna avsnitten om Jim Jones & The Peoples Temple som handlar om det stora sektsjälvmordet i Guyana, 1978.

Mordpodden - Brrr. För folk som gillar att lyssna på gamla svenska kriminalfall. Tjejerna som gör podden är pålästa och det märks att de gjort en grundlig research inför varje mordfall de presenterar. Lite trist att podden blivit kommersiell och jag vill slippa de långa inledande reklamavsnitten [lyssnar via Acast-appen].

Rättegångspodden - Denna podd har haft uppehåll ett bra tag, men den tar upp en rad kända svenska rättegångar. En väldigt välgjord podcasts som borde intressera den breda allmänheten och folk som tycker krimfall och juridik är intressant.

Narrativet - Görs av samma person som gjort de många avsnitten till Rättegångspodden.

Seriemördarpodden - Ja, titeln säger väl det mesta? Seriemördarpodden tar upp hiskeliga kända som okända seriemördare. Podden har sin egen lilla stil och ibland blir det lite improviseringar med svengelska inslag :) Rekommenderar avsnitten om Belle Gunness och Erzebet Bathory.

söndag 11 juni 2017

Recension: "Ekelöf, Proust och Conrad - Tre valfränder"

I detta inlägg recenserar jag Ekelöf, Proust och Conrad -Tre valfränder av Olof Lagercrantz. Boken är utgiven av förlaget Wahlström & Widstrand. Jag har läst den som e-bok och den elektroniska utgåvan omfattar 603 sidor. Denna e-bok går även att införskaffa via iBooks för den som äger en iPad eller iPhone. Utgåvan är en sammanslagning av tre titlar skrivna av litteraturkritikern Olof Lagercrantz (1911-2002). De tre fristående biografierna är följande:


  • Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma - Gunnar Ekelöf betraktad av Olof Lagercrantz.

  • Att läsa Proust

  • Färd med mörkrets hjärta - En bok om Joseph Conrads roman


Förmodligen tillhör dessa titlar de mest kända biografierna som skrivits av Olof Lagercrantz. Jag recenserade hans biografi om Agnes von Krusenstjerna (1894-1940) i ett tidigare inlägg här på bloggen. En sak man bör veta när man tar sig an böcker av Olof Lagercrantz är att han gör stort nummer av sina kontakter med det svenska trettio- och fyrtiotalets kulturelit. Han var bekant med flera av dem som han senare i livet valde att skriva biografier om. Däribland Agnes von Krusenstjerna och Gunnar Ekelöf (1907-1968). Jag tycker ändå om att läsa Lagercrantz då han är kunnig och insatt, men kan samtidigt uppleva det som tröttsamt när bekantskaper åberopas i texten utan närmare reflexion varför det är av vikt att nämna just detta, I boken om Ekelöf hänvisar han ofta till sina egna dagboksanteckningar:


Jag stannade ej länge då jag hade arbete, men han satt kvar i gungstolen och såg ut som tänkte han sitta där och supa hela sommaren.


En lite roligare minnesbild är från en middag på Karlavägen i Stockholm där värdparet David Sprengel tillsammans med Agnes von Krusenstjerna bjudit in den finlandssvenska författaren Hagar Olsson. Mer känd som Edith Södergrans "syster" i flera dikter. Lagercrantz var ditbjuden som medlare mellan de två nervösa damerna. Mitt i den galanta thé-bjudningen ringer det på dörren och in kommer Gunnar Ekelöf, arg och upprörd. Han vill ha tillbaka ett par förstaupplagor av Edith Södergrans lyrikdebut som han lånat ut till Sprengel. Vad som därefter händer får ni själva ta reda på. Lagercrantz var litteraturkritiker och dessutom disputerad litteraturvetare. Lite bättre distans till sina forskningsobjekt ges i hans analyser av Marcel Prousts (1871-1922) stora romansvit På spaning efter den tid som flytt, samt Joseph Conrads (1857-1924) främsta verk Mörkrets hjärta, mer känd som Heart of Darkness och utgiven första gången 1899. Framställningen och analysen av På spaning efter den tid som flytt har jag personligen fina läsminnen av som gymnasist. Jag rekommenderar Lagercrantz Proustbok som en fin presentation av romanen för svenska läsare. Han går igenom romansvitens huvudteman och väljer att fördjupa sig i olika karaktärer. Den är bra att ha tillgänglig och återkomma till för alla som vill ta del av det stora romanäventyret. Joseph Conrad presenteras i titeln Färd med mörkrets hjärta - En bok om Joseph Conrads roman där han går igenom boken och introducerar författaren. Huvudtemat i Conrads roman är förstås kolonialisering. Jag tycker Lagercrantz gör bra fördjupningar. Lagercrantz påpekar hur Conrad noggrant valt sina egna förebilder ur historien. Däribland äventyraren vid Elizabeth I:s hov, den välkände Sir Francis Drake som 1580 återkom till England från ett gigantiskt plundringståg. Han nämner även den misslyckade Franklin-expeditionen 1845 där man ville söka Nordvästpassagen.



tisdag 6 juni 2017

Bob Dylans Nobelföreläsning - En hyllning till klassikerna

IDAG är det Sveriges Nationaldag och min bokblogg firar dessutom ett år. Kul tycker jag och stort tack till alla läsare därute!

IGÅR kom den efterlängtade nyheten att 2016 års Nobelpristagare i litteratur, Bob Dylan (född Robert A. Zimmerman, 1941) äntligen skickat in sin obligatoriska föreläsning till Nobelstiftelsen. Många har väntat på just detta och tänk om han aldrig skickat in den? Hur hade det då blivit med prispengarna? Nu kan Dylan och vi andra andas ut. Efter detta slipper han säkert fler jobbiga samtal och krav från Svenska Akademien. Pressen och svetten hos den tillbakadragne artisten kunde bitvis kännas och upplevas av oss ända ut till Stockholms södra förorter. Tänk att det kan vara så jobbigt att få ta emot ett litteraturpris? Dylan gjorde som Sartre och stannade hemma. Men, men pristagaren slipper diskvalificeras då man har fått sitt tal som jag nu lyssnat till och valt att kommentera. Ständig sekreterare Sara Danius kallar talet för "retoriskt fulländat" på Akademiens hemsida. Jag är kanske inte lika imponerad, men ska ta upp lite bra saker som Dylan valt att fokusera på. Hans tal är nämligen en hyllning till klassikerna och roligt vore det ändå om folk faktiskt tog sig tid att plocka upp några av de titlar han nämner.


För att påminna läsaren är det värt att repetera anledningen till att Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur.  Den finns i Svenska Akademiens korta tillkännagivande och motivering från 13 oktober 2016: ”Nobelpriset i litteratur år 2016 tilldelas Bob Dylan, som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”. Släng er i väggen Carol Joyce Oates m.fl.! I USA var man säkert glada då det tidigare klagats över hur få amerikanare som nominerats och vunnit. Dåvarande ständiga sekreteraren Horace Engdahl var dock väldigt ärlig den gången och påpekade att dagens litteratur skapas i Europa. Han har helt rätt. I USA har man inte så mycket att komma med å litteraturens vägnar; mest lätt underhållning som förvisso inte heller är att förakta många gånger. Jag läser gärna Stephen King framför Carol Joyce Oates, men då beroende på humöret. Jag gillar inte heller att tänka bra och dåligt om litteratur för som människor är vi alla olika med vår egna krav på vad som är en schysst läsupplevelse. Säkert blev många glada att det denna gång vid tillkännagivandet blev någon de redan känner till och vars musik de kan relatera till. Själv vet jag väldigt lite om Bob Dylans musik och har ingen favoritlåt.


Hur Svenska Akademien kom fram till Bob Dylan blir lite klurigare att försöka förstå sig på. Men journalisterna har varit frågvisa och visst kom det bra svar på hur Akademien tänkt och resonerat. I en intervju med Sara Danius gjord av Anna Svartström fick finska Huvudstadsbladet en rimlig kommentar: "Om vi anser att Homeros och Sapfo hör till den stora litteraturen, då tillhör också Bob Dylan den traditionen. Så motiverar Sara Danius, ständig sekreterare för Svenska Akademien valet av årets Nobelpristagare i litteratur för HBL." (13.10.2016) Det finns en viktig poäng i det Danius påstår, men kom ihåg att Homeros alltid varit main stream Literature genom hela antiken (och efterföljande historiska epoker). Homeros texter var litteraturen som ständigt lästes och efterfrågades. Under antiken kopierades de skrifter det var störst efterfrågan på sen när araberna började översätta grekisk litteratur valde man främst filosoferna och Platons verk. Vislyriker som sjöng om kärlek var man inte lika intresserade av däremot tog araberna till sig den grekiska filosofin som kom att inverka positivt på den arabiska idéhistorien. Dessutom skrev Sapfo på en konstig grekisk dialekt som var krånglig att översätta.  Till bekostnad av Sapfo vars verk aldrig kom att kopieras och spridas på samma sätt som i jämförelse med Homeros. Sapfos lyrik kom i kläm av flera anledningar och bästsäljare har alltid trängt undan alla andra då efterfrågan styrt utbudet. 

[caption id="attachment_6579" align="alignleft" width="234"]IMG_0830 Sapfo med sin lyra.[/caption]

BOB DYLANS föreläsning anknyter både till musiken och litteraturen, men landar samtidigt i slutsatsen att "låtar är inte som litteratur". Han börjar med sitt kanske starkaste musikminne, Buddy Holly som tragiskt omkom i en flygolycka. Dylan går igenom böcker som påverkat honom och kopplar samman flera berättelser och litterära motiv i verken med judisk-kristen idétradition, men spårar även drag från hinduismen i t.ex Moby Dick. Finns det något som sammankopplar de titlar Dylan nämner? Äventyret är det stora huvudtemat i både Odysseen och Moby Dick. Dessa titlar har han tydligen återkommit till i vuxen ålder: "Specific books that have stuck with me ever since I read them way back in grammar school – I want to tell you about three of them: Moby Dick, All Quiet on the Western Front and The Odyssey." Den tyske författaren Erich Maria Remarques bok På västfronten intet nytt (1929) har gjort intryck på Dylan där han nämner krigets fasor, men också individens vilja att slåss för det som är rätt och samtidigt överkomma det svåra och traumatiserande. Dylan blir lätt filosofisk och introspektiv i sin utläggning av Remarques bok. Mycket av vad Dylan försöker säga till oss i sitt tal kan sammanfattas i denna mening: "John Donne as well, the poet-priest who lived in the time of Shakespeare, wrote these words, “The Sestos and Abydos of her breasts. Not of two lovers, but two loves, the nests.” I don’t know what it means, either. But it sounds good. And you want your songs to sound good."


[caption id="attachment_6592" align="aligncenter" width="736"]IMG_0828 Marlene Dietrich (1901-1992) och Erich Maria Remarque (1890-1970). De var ett par under krigsåren, 1937-1940.[/caption]

Källor

Här kan du lyssna till Bob Dylans tal samt ta del av Svenska Akademiens kommentar.

Wikipedia.org