IGÅR kom den efterlängtade nyheten att 2016 års Nobelpristagare i litteratur, Bob Dylan (född Robert A. Zimmerman, 1941) äntligen skickat in sin obligatoriska föreläsning till Nobelstiftelsen. Många har väntat på just detta och tänk om han aldrig skickat in den? Hur hade det då blivit med prispengarna? Nu kan Dylan och vi andra andas ut. Efter detta slipper han säkert fler jobbiga samtal och krav från Svenska Akademien. Pressen och svetten hos den tillbakadragne artisten kunde bitvis kännas och upplevas av oss ända ut till Stockholms södra förorter. Tänk att det kan vara så jobbigt att få ta emot ett litteraturpris? Dylan gjorde som Sartre och stannade hemma. Men, men pristagaren slipper diskvalificeras då man har fått sitt tal som jag nu lyssnat till och valt att kommentera. Ständig sekreterare Sara Danius kallar talet för "retoriskt fulländat" på Akademiens hemsida. Jag är kanske inte lika imponerad, men ska ta upp lite bra saker som Dylan valt att fokusera på. Hans tal är nämligen en hyllning till klassikerna och roligt vore det ändå om folk faktiskt tog sig tid att plocka upp några av de titlar han nämner.
För att påminna läsaren är det värt att repetera anledningen till att Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur. Den finns i Svenska Akademiens korta tillkännagivande och motivering från 13 oktober 2016: ”Nobelpriset i litteratur år 2016 tilldelas Bob Dylan, som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”. Släng er i väggen Carol Joyce Oates m.fl.! I USA var man säkert glada då det tidigare klagats över hur få amerikanare som nominerats och vunnit. Dåvarande ständiga sekreteraren Horace Engdahl var dock väldigt ärlig den gången och påpekade att dagens litteratur skapas i Europa. Han har helt rätt. I USA har man inte så mycket att komma med å litteraturens vägnar; mest lätt underhållning som förvisso inte heller är att förakta många gånger. Jag läser gärna Stephen King framför Carol Joyce Oates, men då beroende på humöret. Jag gillar inte heller att tänka bra och dåligt om litteratur för som människor är vi alla olika med vår egna krav på vad som är en schysst läsupplevelse. Säkert blev många glada att det denna gång vid tillkännagivandet blev någon de redan känner till och vars musik de kan relatera till. Själv vet jag väldigt lite om Bob Dylans musik och har ingen favoritlåt.
Hur Svenska Akademien kom fram till Bob Dylan blir lite klurigare att försöka förstå sig på. Men journalisterna har varit frågvisa och visst kom det bra svar på hur Akademien tänkt och resonerat. I en intervju med Sara Danius gjord av Anna Svartström fick finska Huvudstadsbladet en rimlig kommentar: "Om vi anser att Homeros och Sapfo hör till den stora litteraturen, då tillhör också Bob Dylan den traditionen. Så motiverar Sara Danius, ständig sekreterare för Svenska Akademien valet av årets Nobelpristagare i litteratur för HBL." (13.10.2016) Det finns en viktig poäng i det Danius påstår, men kom ihåg att Homeros alltid varit main stream Literature genom hela antiken (och efterföljande historiska epoker). Homeros texter var litteraturen som ständigt lästes och efterfrågades. Under antiken kopierades de skrifter det var störst efterfrågan på sen när araberna började översätta grekisk litteratur valde man främst filosoferna och Platons verk. Vislyriker som sjöng om kärlek var man inte lika intresserade av däremot tog araberna till sig den grekiska filosofin som kom att inverka positivt på den arabiska idéhistorien. Dessutom skrev Sapfo på en konstig grekisk dialekt som var krånglig att översätta. Till bekostnad av Sapfo vars verk aldrig kom att kopieras och spridas på samma sätt som i jämförelse med Homeros. Sapfos lyrik kom i kläm av flera anledningar och bästsäljare har alltid trängt undan alla andra då efterfrågan styrt utbudet.
[caption id="attachment_6579" align="alignleft" width="234"]
Sapfo med sin lyra.[/caption]BOB DYLANS föreläsning anknyter både till musiken och litteraturen, men landar samtidigt i slutsatsen att "låtar är inte som litteratur". Han börjar med sitt kanske starkaste musikminne, Buddy Holly som tragiskt omkom i en flygolycka. Dylan går igenom böcker som påverkat honom och kopplar samman flera berättelser och litterära motiv i verken med judisk-kristen idétradition, men spårar även drag från hinduismen i t.ex Moby Dick. Finns det något som sammankopplar de titlar Dylan nämner? Äventyret är det stora huvudtemat i både Odysseen och Moby Dick. Dessa titlar har han tydligen återkommit till i vuxen ålder: "Specific books that have stuck with me ever since I read them way back in grammar school – I want to tell you about three of them: Moby Dick, All Quiet on the Western Front and The Odyssey." Den tyske författaren Erich Maria Remarques bok På västfronten intet nytt (1929) har gjort intryck på Dylan där han nämner krigets fasor, men också individens vilja att slåss för det som är rätt och samtidigt överkomma det svåra och traumatiserande. Dylan blir lätt filosofisk och introspektiv i sin utläggning av Remarques bok. Mycket av vad Dylan försöker säga till oss i sitt tal kan sammanfattas i denna mening: "John Donne as well, the poet-priest who lived in the time of Shakespeare, wrote these words, “The Sestos and Abydos of her breasts. Not of two lovers, but two loves, the nests.” I don’t know what it means, either. But it sounds good. And you want your songs to sound good."
[caption id="attachment_6592" align="aligncenter" width="736"]
Marlene Dietrich (1901-1992) och Erich Maria Remarque (1890-1970). De var ett par under krigsåren, 1937-1940.[/caption]Källor
Här kan du lyssna till Bob Dylans tal samt ta del av Svenska Akademiens kommentar.
Wikipedia.org
