Nya textfynd relaterade till Dödahavsrullarna återfunna i mars 2021

Nya bibliska textfragment har återfunnits av arkeologer i den judeiska öknen söderut om Jerusalem. Den 16 mars 2021 återfann en grupp israeliska arkeologer nya fragment med biblisk text. Det är alltså en fråga om nya sensationella fynd som inte gjorts sedan fynden av Döda havsrullarna i området. Och även om textfragmenten är mycket små har forskarna lyckats med att pussla ihop bitar av text. 

Fragmenten som nu återfunnits är skrivna på grekiska. De är dock inte direkta översättningar av Septauginta. Gudsnamnet är det enda ord som ej blivit översatt till grekiska. Fynden är relaterade till följande bibliska böcker:

Sakarja 8:16-17 (nedan återgett efter Svenska Folkbibelns övers. 2015)

Men detta är vad ni ska göra:
        Tala sanning med varandra,
    döm rätta domar i era portar,
        domar som ger frid.
17 Tänk inte ut ont mot varandra
        i era hjärtan
    och ha inte kärlek till falska eder,
        för allt sådant hatar jag,
            säger Herren.

Nahum 1:5-6 (nedan återgett efter Svenska Folkbibelns övers. 2015)

Bergen darrar för honom
        och höjderna smälter.
    Jorden bävar för hans ansikte,
        världen och alla som bor där.
6 Vem kan bestå inför hans harm,
    vem kan uthärda
        hans vredes glöd?
    Hans vrede brinner som eld
        och klipporna spricker
            inför honom.

Textfynden går att relatera till redan kända rullar som tidigare återfunnits på platsen. 

Jag har skrivit om Dödahavsrullarna tidigare på den här bloggen.

Fragmenten återfanns i Skräckens grotta, the Cave of Horrors, som är en tidigare utgrävd plats. Mann fann då att grottan innehöll resterna av ett 40-tal individer som gömt sig undan för de romerska soldaterna i området. Troligen var männen och kvinnorna flyktingar efter det kända Bar Kochba upproret, ca 132-136 enligt vår tideräkning. Upproret mot Romarriket är även känt som det tredje judisk-romerska kriget och är väl dokumenterat i flera historiska källor. Upproret leddes av Simon bar Kochba och upproret var till en början framgångsrikt och ett 50-tal fästningar erövrades judarna (däribland Jerusalem som intogs år 134), men Simon Bar Kokhba besegrades och tros ha dräpts 18 månader senare. 

Grottan är mycket svårtillgänglig och arkeologer utforskade den redan under 1960-talet. I samband med de senaste textfynden återfanns även en mer eller mindre intakt flätad korg som efter datering med hjälp av karbonmetoden uppges vara omkring 10.000 år gammal. Detta fynd gör den nästan intakta korgen till den nu äldsta i världen. I samband med utgrävningen i mars 2021 återfanns även lämningarna av ett 6,000 år gammalt barn. 

Bild till vänster: Frimärke med Simon Bar Kochba, Israel (källa: wikipedia.org)

Nedan: Ett klipp från BBC News snabba nyhetsrapportering kring fynden gjorda i mars månad 2021. 

Källor

https://www.theguardian.com/world/2021/mar/16/israeli-archeologists-find-new-dead-sea-scroll-fragments

https://www.christianitytoday.com/ct/2021/march-web-only/new-dead-sea-scrolls-discovery-bible-translation-israel.html

Wikipedia.se

Wikipedia.org

Recension: "Suetonius Kejsarbiografier - Översättning från latinet, med inledning och kommentar av Ingemar Lagerström" (2001)

Bloggen har tidigare recenserat en engelsk utgåva och nyöversättning av Suetonius kejsarbiografier. Den gjordes av prof. Catharine Edwards, men i detta inlägg tar jag upp Ingemar Lagerströms svenska översättning av Suetonius. Tilläggas bör att denna utgåva från 2001 av Suetonius på svenska är slutsåld i de stora nätbokhandlarna; men för er som kanske stöter på exemplar av boken i andra sammanhang ute i handeln kan jag bara rekommendera ett inköp. Dessutom samlar jag själv på Lagerströms översättningar vilket säkert märks då jag recenserat fler översättningar här.

I bokens förord går Lagerström igenom tidigare översättningar till svenska av Suetonius kejsarbiografier. Han nämner den första översättningen och tryckningen, 1832 och tar upp den efterföljande från 1918-1919. Den översättning som föregår Lagerströms egen är från 1961. Vidare tar han upp bruket av latinet i översättningarna med några allmänt hållna kommentarer till språket. Han påpekar att han har varit noga med att inte lägga till eller ta bort från textens innehåll. En bra tumregel som kan vara värd att understrykas! Bilderna på kejsarna i boken kommer från Beckers världshistoria, tryckt i Stockholm 1897.

Värt att påpeka i denna recension är att Lagerström grundar sin översättning på Maximilian Ihms utgåva av den latinska texten som i sin tur även har använts av Loeb's Classical Library utgåvor 1951; 1979. Det lilla kapitel som avslutar inledningen handlar enbart om Suetonius och hans verk. De kejsare som Suetonius valde att skriva om är enligt följande rangordning:

Caesar

Augustus

Tiberius

Caligula

Claudius

Nero

Galba

Otho

Vitelius

Vespasianus

Titus

Domitianus

Efter översättningen följer stamtavlor över den julisk-claudiska ätten, Forntidens Italien; samt Rom under kejsartiden. Lagerström avslutar med Lästips! Några frågor man som läsare kan ställa till boken är varför den kan uppfattas som tidlös. Alla generationer tycks ha kännedom om Suetonius verk. Den är en av den antika litteraturens klassiker som läses än idag annars skulle vi inte ha något behov av nya översättningar. Att boken dessutom är slutsåld borde väl om något tyda på att den ännu väcker ett slags behov hos olika läsare och skilda sammanhang. Jag rekommenderar denna nyöversättning å det varmaste!

Snabbfakta

 

Titel: Suetonius Kejsarbiografier - Översättning från latinet, med inledning och kommentarer av Ingemar Lagerström

Originalets titel: De vita Ceasarum

Författare: Suetonius & Ingemar Lagerström [övers.]

Förlag: Wahlström & Widstrand [klassikerserie]

Tryckår: 2001

Sidantal: 503

 

Bob Dylans Nobelföreläsning - En hyllning till klassikerna

IDAG är det Sveriges Nationaldag och min bokblogg firar dessutom ett år. Kul tycker jag och stort tack till alla läsare därute!

IGÅR kom den efterlängtade nyheten att 2016 års Nobelpristagare i litteratur, Bob Dylan (född Robert A. Zimmerman, 1941) äntligen skickat in sin obligatoriska föreläsning till Nobelstiftelsen. Många har väntat på just detta och tänk om han aldrig skickat in den? Hur hade det då blivit med prispengarna? Nu kan Dylan och vi andra andas ut. Efter detta slipper han säkert fler jobbiga samtal och krav från Svenska Akademien. Pressen och svetten hos den tillbakadragne artisten kunde bitvis kännas och upplevas av oss ända ut till Stockholms södra förorter. Tänk att det kan vara så jobbigt att få ta emot ett litteraturpris? Dylan gjorde som Sartre och stannade hemma. Men, men pristagaren slipper diskvalificeras då man har fått sitt tal som jag nu lyssnat till och valt att kommentera. Ständig sekreterare Sara Danius kallar talet för "retoriskt fulländat" på Akademiens hemsida. Jag är kanske inte lika imponerad, men ska ta upp lite bra saker som Dylan valt att fokusera på. Hans tal är nämligen en hyllning till klassikerna och roligt vore det ändå om folk faktiskt tog sig tid att plocka upp några av de titlar han nämner.


För att påminna läsaren är det värt att repetera anledningen till att Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur.  Den finns i Svenska Akademiens korta tillkännagivande och motivering från 13 oktober 2016: ”Nobelpriset i litteratur år 2016 tilldelas Bob Dylan, som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”. Släng er i väggen Carol Joyce Oates m.fl.! I USA var man säkert glada då det tidigare klagats över hur få amerikanare som nominerats och vunnit. Dåvarande ständiga sekreteraren Horace Engdahl var dock väldigt ärlig den gången och påpekade att dagens litteratur skapas i Europa. Han har helt rätt. I USA har man inte så mycket att komma med å litteraturens vägnar; mest lätt underhållning som förvisso inte heller är att förakta många gånger. Jag läser gärna Stephen King framför Carol Joyce Oates, men då beroende på humöret. Jag gillar inte heller att tänka bra och dåligt om litteratur för som människor är vi alla olika med vår egna krav på vad som är en schysst läsupplevelse. Säkert blev många glada att det denna gång vid tillkännagivandet blev någon de redan känner till och vars musik de kan relatera till. Själv vet jag väldigt lite om Bob Dylans musik och har ingen favoritlåt.


Hur Svenska Akademien kom fram till Bob Dylan blir lite klurigare att försöka förstå sig på. Men journalisterna har varit frågvisa och visst kom det bra svar på hur Akademien tänkt och resonerat. I en intervju med Sara Danius gjord av Anna Svartström fick finska Huvudstadsbladet en rimlig kommentar: "Om vi anser att Homeros och Sapfo hör till den stora litteraturen, då tillhör också Bob Dylan den traditionen. Så motiverar Sara Danius, ständig sekreterare för Svenska Akademien valet av årets Nobelpristagare i litteratur för HBL." (13.10.2016) Det finns en viktig poäng i det Danius påstår, men kom ihåg att Homeros alltid varit main stream Literature genom hela antiken (och efterföljande historiska epoker). Homeros texter var litteraturen som ständigt lästes och efterfrågades. Under antiken kopierades de skrifter det var störst efterfrågan på sen när araberna började översätta grekisk litteratur valde man främst filosoferna och Platons verk. Vislyriker som sjöng om kärlek var man inte lika intresserade av däremot tog araberna till sig den grekiska filosofin som kom att inverka positivt på den arabiska idéhistorien. Dessutom skrev Sapfo på en konstig grekisk dialekt som var krånglig att översätta.  Till bekostnad av Sapfo vars verk aldrig kom att kopieras och spridas på samma sätt som i jämförelse med Homeros. Sapfos lyrik kom i kläm av flera anledningar och bästsäljare har alltid trängt undan alla andra då efterfrågan styrt utbudet. 

[caption id="attachment_6579" align="alignleft" width="234"] Sapfo med sin lyra.[/caption]

BOB DYLANS föreläsning anknyter både till musiken och litteraturen, men landar samtidigt i slutsatsen att "låtar är inte som litteratur". Han börjar med sitt kanske starkaste musikminne, Buddy Holly som tragiskt omkom i en flygolycka. Dylan går igenom böcker som påverkat honom och kopplar samman flera berättelser och litterära motiv i verken med judisk-kristen idétradition, men spårar även drag från hinduismen i t.ex Moby Dick. Finns det något som sammankopplar de titlar Dylan nämner? Äventyret är det stora huvudtemat i både Odysseen och Moby Dick. Dessa titlar har han tydligen återkommit till i vuxen ålder: "Specific books that have stuck with me ever since I read them way back in grammar school – I want to tell you about three of them: Moby Dick, All Quiet on the Western Front and The Odyssey." Den tyske författaren Erich Maria Remarques bok På västfronten intet nytt (1929) har gjort intryck på Dylan där han nämner krigets fasor, men också individens vilja att slåss för det som är rätt och samtidigt överkomma det svåra och traumatiserande. Dylan blir lätt filosofisk och introspektiv i sin utläggning av Remarques bok. Mycket av vad Dylan försöker säga till oss i sitt tal kan sammanfattas i denna mening: "John Donne as well, the poet-priest who lived in the time of Shakespeare, wrote these words, “The Sestos and Abydos of her breasts. Not of two lovers, but two loves, the nests.” I don’t know what it means, either. But it sounds good. And you want your songs to sound good."


[caption id="attachment_6592" align="aligncenter" width="736"] Marlene Dietrich (1901-1992) och Erich Maria Remarque (1890-1970). De var ett par under krigsåren, 1937-1940.[/caption]

Källor

Här kan du lyssna till Bob Dylans tal samt ta del av Svenska Akademiens kommentar.

Wikipedia.org

Recension: 'Herodotus Historia' i svensk översättning

I DETTA blogginlägg recenserar och kommenterar jag Herodotus Historia i svensk översättning. Översättningen är gjord av Claes Lindskog, reviderad av Gerhard Benz och Axel Lindskog. Claes Lindskog har även arbetat med översättningar av Plutarchos. För inledning och kommentarer står Sture Linnér som jag tidigare har uppmärksammat här i bloggen. Boken blev utgiven av Norstedts Förlag, 2004 och är omfattande i sin volym på 599 tryckta sidor, så den står bastant i bokhyllan!

Herodotos, född 484 f.Kr. i Halikarnassos i dagens turkiska Bodrum, i Mindre Asien. Han dog 425 f.Kr. i en grekisk koloni i Kalabrien, belägen i den sydvästra delen av Apenninska halvön (dagens Italien) vid cirka 60 års ålder. Herodotos var en grekisk historieskrivare som tillhörde kretsen runt Perikles i Aten. Herodotos levde under det persiska akemeniska rikets guldålder och är en av huvudkällorna till vår kunskap om persiska riket. I förordet påpekar C Lindskog att det finns två grundtankar inom Herodotos framställning av Historia.

Den första grundtanken är motsatsförhållandet mellan de "upplysta" grekerna och barbarerna, de "okunniga". Den andra är tron på det gudomliga i tillvaron och att gudarna styr människornas öde och på så sätt präglar historien. Herodotos kallas ju ofta för historiens fader, men detta är mer ett överdrivet epitet och stämmer föga med verkligheten. Han var knappast någon kritiskt sökande forskare i modern bemärkelse, men det är förstås roligt att läsa honom i ett kuriöst sammanhang då han trots sina brister är den viktigaste källan till de tidiga grekernas historia. Herodotos delade in sin Historia i nio böcker, efter antikens nio sånggudinnor. Herodotos använder sig av anekdoter och berättelser för att göra sina ämnen mer underhållande. Således är det ibland svårt att skilja fakta från uppdiktad saga.Huvudtemat är grekernas interaktioner med perserriket som hade stora militära framgångar under denna tiden.