Recension: "Suetonius Kejsarbiografier - Översättning från latinet, med inledning och kommentar av Ingemar Lagerström" (2001)

Bloggen har tidigare recenserat en engelsk utgåva och nyöversättning av Suetonius kejsarbiografier. Den gjordes av prof. Catharine Edwards, men i detta inlägg tar jag upp Ingemar Lagerströms svenska översättning av Suetonius. Tilläggas bör att denna utgåva från 2001 av Suetonius på svenska är slutsåld i de stora nätbokhandlarna; men för er som kanske stöter på exemplar av boken i andra sammanhang ute i handeln kan jag bara rekommendera ett inköp. Dessutom samlar jag själv på Lagerströms översättningar vilket säkert märks då jag recenserat fler översättningar här.

I bokens förord går Lagerström igenom tidigare översättningar till svenska av Suetonius kejsarbiografier. Han nämner den första översättningen och tryckningen, 1832 och tar upp den efterföljande från 1918-1919. Den översättning som föregår Lagerströms egen är från 1961. Vidare tar han upp bruket av latinet i översättningarna med några allmänt hållna kommentarer till språket. Han påpekar att han har varit noga med att inte lägga till eller ta bort från textens innehåll. En bra tumregel som kan vara värd att understrykas! Bilderna på kejsarna i boken kommer från Beckers världshistoria, tryckt i Stockholm 1897.

Värt att påpeka i denna recension är att Lagerström grundar sin översättning på Maximilian Ihms utgåva av den latinska texten som i sin tur även har använts av Loeb's Classical Library utgåvor 1951; 1979. Det lilla kapitel som avslutar inledningen handlar enbart om Suetonius och hans verk. De kejsare som Suetonius valde att skriva om är enligt följande rangordning:

Caesar

Augustus

Tiberius

Caligula

Claudius

Nero

Galba

Otho

Vitelius

Vespasianus

Titus

Domitianus

Efter översättningen följer stamtavlor över den julisk-claudiska ätten, Forntidens Italien; samt Rom under kejsartiden. Lagerström avslutar med Lästips! Några frågor man som läsare kan ställa till boken är varför den kan uppfattas som tidlös. Alla generationer tycks ha kännedom om Suetonius verk. Den är en av den antika litteraturens klassiker som läses än idag annars skulle vi inte ha något behov av nya översättningar. Att boken dessutom är slutsåld borde väl om något tyda på att den ännu väcker ett slags behov hos olika läsare och skilda sammanhang. Jag rekommenderar denna nyöversättning å det varmaste!

Snabbfakta

 

Titel: Suetonius Kejsarbiografier - Översättning från latinet, med inledning och kommentarer av Ingemar Lagerström

Originalets titel: De vita Ceasarum

Författare: Suetonius & Ingemar Lagerström [övers.]

Förlag: Wahlström & Widstrand [klassikerserie]

Tryckår: 2001

Sidantal: 503

 

Recension : 'Självbetraktelser - Marcus Aurelius' i översättning avEllen Wester (1953)

Jag gjorde nyligen en genomgång av gamla böcker i bokhyllorna och lyckades förstås hitta en favorit. Kejsar Marcus Aurelius (121-180) var förmodligen den främste tänkaren i det romerska imperiet. Detta trots att hans regeringstid (161-180) var fylld av yttre och inre konflikter. Som kejsare var han duglig på flera områden. Ingen kejsare av Rom har lyckats producera en såpass genomträngande litteratur av filosofisk art under sin regeringstid än Marcus Aurelius. Hans introspektiva och självbiografiska text Meditationer, här översätt till Självbetraktelser har till tema och innehåll samma själsliga styrka som Bibelns texter och håller för läsning än idag. Meditationer har sedan länge klassificerats som en tidlös text och förblir därmed en av den västerländska litteraturens främsta klassiker.  Den översättning jag rekommenderar i detta blogginlägg gjordes av Ellen Wester, 1953 och ingår i serien Forumbibliotekets skrifter. Förhoppningsvis kanske vi snart kan få en ny översättning till svenska av denna klassiker. Mig veterligen finns ingen ny utgåva, eller nyöversättning av Meditationer vilket skulle behövas eftersom språket är något föråldrat i denna utgåva.

Så vad handlar då Meditationer om? Det är förstås inte fråga om några meditationer i österländsk anda som vi nog skulle vilja associera titeln med, men texterna är starkt introspektiva och innehåller förutom självbiografiska uppgifter hans syn på moral, omvärlden samt livet och döden. Den filosofiska inriktning som kommer till uttryck är den stoiska filosofin. Marcus Aurelius var starkt påverkad av stoicismen som gavs stor uppmärksamhet under hans samtid och vars läror ska ha påverkat kristendomen. Hur lever man ett gott liv, vad är ett gott liv och hur kan jag styra mitt tänkande och handlande i en riktning som innebär ett gott liv?  Det handlar förstås inte om ett liv i njutning här. En av den stoiska inriktningens främsta representanter var Epiktetos (55-135) som författade Handbok i livets konst. Hans skrifter och levnadsteckning bevarades genom lärjungen Arrianos böcker. Enligt Epiktetos kan vi aldrig påverka vårt öde, men vi kan påverka vårt tänkande och våra handlingar. Vi är också ansvariga för våra handlingar och den som inser styrkan av bland annat självdisciplin kommer uppnå både inre lycka (eudaimonia) och sinnesfrid (ataraxia). Mycket i stoicismens läror handlar om självkontroll och att som individ förhålla sig oberoende av livets olyckor, mindre behagliga sidor och överraskningar. Stocismen introducerar även etiken och moralen i ett bredare perspektiv att inte enbart gälla oss själva utan även hur vi förhåller oss till våra medmänniskor. Som kejsare förbättrade Marcus Aurelius t ex. slavars och kvinnors rättigheter.

Och kontexten? Marcus Aurelius författade sin text i krig. Den skrevs ned vid krigslägren längs med Donau. Det var också i ett krigsläger i Vindobona, nuvarande Wien som kejsaren själv mötte döden. De germanska stammarna innebar en svår prövning för Roms militärmakt. Han såg mycket död och lidande i lägren och ute på slagfälten vilket säkert påverkade hans inställning och sinnesstämning i Meditationerna. Boken är fördelad i tolv kapitel även kallade för böcker där verserna är numrerade. Denna uppställning av texten finns i alla översättningar. Språket är koine grekiska som var den för dåtiden vanligt förekommande vulgärgrekiskan. Den grekiska titeln under medeltiden var Τὰ εἰς ἑαυτόν [Ta eis heauton], ungefärlig översättning 'det som tillkommer honom själv'. Ursprungligen hade verket troligen ingen titel. Nutida filosofer som exempelvis Bertrand Russell prisade inte hans Meditationer och fann mycket i boken oriktigt och motsägelsefullt samt ett bevis på en trött tidsålder snarare än uttryck för en personligt hållen förklaring av stoisk filosofi.

Övriga källor

Meditations - Engelsk utgåva. Rek äv en utgåva av Loeb Classical Library, innehåller den grekiska texten jämte engelsk översättning.

wikipedia.org

Om historikern Plutarchos och hans verk 'Parallella liv' samt enrecension av Waterfields utgåva 'Roman Lives' (2008)

Hej på er! Innan jag släpper detta inlägg vill jag skriva in ett tack till alla nya och gamla läsare/följare av bloggen.

I detta inlägg tänkte jag presentera historikern och filosofen Plutarchos lite närmare. Han levde under det första århundradet när en ny religion, kristendomen, höll på att ersätta de gamla gudarnas religioner och myter. Först vill jag säga, att webben idag är att betrakta som en enorm kunskapsbank att söka information i och så även böcker! Det finns många klassiker från antikens värld som numera finns tillgängliga gratis och kan laddas hem utan att intrång görs på någons upphovsrätt. Detta gäller förstås inte samtida historiker som gör nyöversättningar av gamla verk. Ibland behöver vi fräscha upp klassikerna och de har förstås rätt att ta betalt för sitt arbete. Jag rekommenderar därför Robin Waterfields översättning: Plutarch Roman Lives (Oxford World's Classics). Den är även känd under titeln "Parallella liv". Jag avslutar inlägget med att presentera Waterfields översättning.

Vem var Plutarchos?

Plutarchos bar en historiker och filosof som var verksam under första århundrandet. Han föddes 46 i Chaeronea, Grekland som inte låg långt bort från Delfi. Han växte upp i en familj från det övre samhällsskiktet som hade lokala politiska kopplingar i samhället. Fadern hade också ett stort intresse för filosofi och han förekommer ofta i Plutarchos skrifter. Han fick en gedigen utbildning och skickades till Aten för att studera. Skolorna i Aten var under denna tid stark influerade av stoicismen och platonismen även om den sistnämnda var den dominerande filosofiska traditionen. Även influenser från de mytiska, religiösa mysteriekulterna förekom. Plutarchos skrev om Osiris-kulten som kom till Grekland från Egypten.

Plutarchos lärde sig latinet under sina många resor till Rom där han även utvecklade en relation till de styrande genom sin kontakt med många inflytelserika familjer. Tillsist fick han även romerskt medborgarskap och hans latinska namn var Lucius Mestrius Plutarchus. Han tilldelades så småningom ett romerskt ämbete som gjorde honom inflytelserik när han återvände till sin hemstad Chaironeia. Han blev en slags ambassadör. Han var också präst vid den stora helgedomen i Delfi och var intresserad av mysteriekult vilket även märks av i hans texter.

Plutarchos hade även en privatakademi i hemstaden dit även kvinnor hade tillträde! Detta var mycket ovanligt för att inte säga ett enormt undantag i en tid där kvinnan inte hade några särskilda rättigheter! Tänk även på att den kristne Paulus också uttryckte i sina brev att kvinnan inte skulle ha tillträde att undervisa. Plutarchos ansåg att flickor skulle ges samma utbildning som pojkar för att äktenskapet på så sätt skulle bli lyckligare ifråga om ekonomi och reproduktion! I essäsamlingen Moralia finns titeln Om modiga kvinnor (De Mulierum Virtutibus). I inledningen nämner han även Sapfo! I denna essä tar Plutarchos upp, om än mycket kortfattat, de trojanska kvinnornas mod och ger flera andra historiska exempel. Han skriver även om keltiska, persiska och etruskiska kvinnor. Det är väl i det närmaste onödigt att påpeka att fransosen Montaigne ett par århundraden senare kände stor beundran inför Plutarchos och även Shakespeare hade hans Caesarbiografi framför sig när han författade sitt drama om den store kejsaren av Rom.

Plutarchos skrifter har haft en enorm påverkan på den västerländska kulturen och idétraditionen under flera århundraden. Hans texter ger oss mycket information om grekisk- och romersk kultur som Plutarchos levde i. Han har bidragit till den filosofiska inriktning som kallas för platonismen, som dominerade det filosofiska tänkandet under hans egen livstid. Han gjorde själv mycket för att introducera Aristoteles filosofi, främst logiken och i etiken i platonismen. Han har också en psykologisk blick på sin egen samtid vilket gör att vi fortfarande uppskattar honom och kan ta till oss hans texter idag.

Texterna Parallella liv och Moralia

Plutarchos skrifter är fördelade i två större samlingar, nämligen Parallella liv och Moralia. Båda är mycket omfattande till innehållet som ger läsaren stor insikt i livet under 100 e.Kr. Båda texterna är skrivna på grekiska, men tyvärr har inte några helt fullständiga upplagor överlevt historiens gång. Han levde under en relativt stillsam period i romarrikets historia och hans texter var också kända under hans egen samtid. Kanske möjliggjorde det stabila omvärldsläget att han kunde författa såpass mycket? Vi vet att han skrev regelbundet på biografierna redan under kejsar Trajanus tidigaste regeringstid och fortsatte med projektet fram till sin död mellan 120-125 f.Kr.

Plutarchos text "Parallella liv" är en samling om 50 biografier, levnadsskildringar över kända historiska personligheter från Grekland och Romarriket. Idag finns 46 av dem kvar. Den kallas för "Parallella liv" eftersom böckerna ursprungligen är arrangerade i en parallell ordning där en grekisk personlighet presenteras före en romersk personlighet. Någon annan förklaring till titeln går inte att finna. Moralia är en samling essäer där Plutarchos tydligtvill uppmana sin läsare att själv tänka mer filosofiskt kring sitt eget liv, sin samtid och framförallt egna karaktärsdrag. Religionen ges förstås en stor plats i detta och läsaren ska betänka gudarnas makt i tillvaron och det kommande livet efter döden.

Robin Waterfields utgåva Roman Lives : A selection of eight Roman Lives (2008)

I denna utgåva har Waterfield samlat ihop åtta romerska biografier ur Plutarkos "Parallella Liv". Inledningen är på ca 30 sidor och går igenom översättarens kommentar, urvalet, kronologin och kartor. Efter de åtta levnadsskildringarna följer kortfattad info om romerska mynt och mått, särskilda ord och terminologi, en förklaring av romerska familjenamn, den långa notapparaten till levnadsskildringarna (ca. 100 sidor), ett index över litteratur och källor som Plutarchos själv nyttjade. Bokversionen avslutas med ett omfattande namnindex. Textsamlingen kan tyckas övermäktig och tradig för någon som inte är van att läsa feta klassiker på engelska, men boken är ändå värd en chans för någon som vill uppleva en antik klassiker och den antika världen i en så kallad originaltext!

Jag gillar Waterfields upplägg. Varje levnadsskildring introduceras med en längre kommentar om ca tre sidor med hänvisning till modern forskning. På många sätt är Waterfields utgåva mer vetenskapligt orienterad än t ex Lagerström som också har översatt fem biografier av Plutarchos, men till svenska.

Cato den äldre: 239-149 f.Kr.  Cato d.ä var en romersk statsman, senator och författare. Cato d.ä är mycket berömd för sina tal och sin retorik. I senaten avslutade han alltid sina tal med meningen: Ceterum/Praeterea censeo Carthaginem esse delendam "För övrigt anser jag att Karthago måste förstöras". Hans önskan gick i uppfyllelse år 149 f.Kr då Rom startade det tredje puniska kriget mot Karthago. Hela Karthago slogs sönder, man strödde salt i dess åkrar och befolkningen såldes som slavar.

Aemilius Paullus:  229 - 160 f.Kr, romersk fältherre

Tiberius och Gajus Gracchus - Bröderna Gracchus var två tribunaler som levde i slutet av 100-talet f. Kr. Deras största bedrift var en reform som gick ut på att fördela aristokratins egendomar ute på landsbygden så den även kom krigsveteraner och fattigare folk till nytta. De mördades av motståndare till reformen.

Marius: 157-86 f.Kr var en romersk fältherre och statsman.

Sulla: 138-78 f.Kr var en romersk fältherre och statsman. Under en tid var han även diktator som intog Rom vid två tillfällen och fördubblade under den tiden senatorernas makt.

Pompejus: 106-48 f.Kr var en romersk fältherre och statsman. Mördad.

Caesar: 100-44 f.Kr. Kejsare och förmodligen den mest kände av dem.  

Antonius: 83-30 f.Kr. Romersk fältherre, död genom suicid.

Nyfiken på Plutarchos på svenska?

Här är några titlar som jag funnit för dig som är intresserad av svenska översättningar av Plutarchos texter:









Källor:

Bill Thayers webbsida innehåller tusentals verk av antikens författare och här kan man läsa flera intressanta författare i engelsk översättning. Dessa bygger i sin tur på översättningar publicerade 1931 i Loebs Classical Library. Här finns mycket kul läsning för den som inte vill lägga pengar på nytryck!

Recension: 'Kejsarhistorier - Historia Augusta översättning från latinet, med inledning och kommentarer av Ingemar Lagerström' (2005)

I lördags gjorde jag ett bokfynd när jag var ute på loppis. Jag fann nämligen ett oläst och tillsynes nytt exemplar av Ingemar Lagerströms Kejsarhistorier, även känd som Historia Augusta. Ja, den var väl lite dammig och verkade ha stått osåld ett tag, men det var bara att blåsa bort dammet. Lagerström översätter som bekant från latin och grekiska. Vart och vartannat år utkommer Lagerström med nya klassiker översatta till svenska. Han har även översatt Suetonius Kejsarbiografier (2001). Detta är första gången ett urval ur Historia Augusta presenteras på svenska, men tyvärr verkar boken numera helt slutsåld i nätbokhandlarna.

Kejsarhistorier består av en samling biografier, eller levnadsskildringar över romerska kejsare vilka styrde det romerska imperiet mellan 76-222 e.Kr. Den är att betrakta som en fristående samling och en möjlig fortsättning på Suetonius bok Kejsarnas liv. Suetonius kejsarbiografi slutar med Domitianus död ca 96 e.Kr och Historia Augusta börjar med Hadrianus. Lagerström har översatt även Suetonius verk, men jag valde att recensera Catharine Edwards utgåva och översättning till engelska av Suetonius i ett tidigare inlägg här.

Om Lagerströms utgåva

Hos Suetonius är den sist beskrivna kejsaren Domitianus. Till tema och innehåll är stilen och upplägget i Historia Augusta mycket lik Suetonius och flera av författarna till Historia Augusta har troligen haft Suetonius som inspirationskälla. I denna svenska utgåva är det fråga om urval. Lagerström har inte översatt samtliga manuskript och utgåvor som finns av Historia Augusta. Det är helt omöjligt att publicera allting ur den utan att göra olika överväganden som tar hänsyn till omfång och vad som kan kallas för ett representativt urval. Boken har en relativt kort inledning på ca trettio sidor där Lagerström först kommenterar sin översättning och introducerar Kejsarhistorier. En historisk översikt med årtal finns med och kan vara behjälplig för läsaren. Hit tillkommer en redogörelse för verkets tillkomst och plats i historien. Läsaren får veta att Historia Augusta innehåller 30 biografier med start från Hadrianus och avslutas med Carinus och Numerianus år 284. Verket tros ha skrivits av sex författare, men det är ändå besvärligt att fastställa säker tidpunkt för tillkomst av vissa texter. De har inte heller varit speciellt organiserade i arbetet. Läsaren utlovas mycket och den eller den författaren kan skriva att det kommer fler biografier över den eller den kejsaren, trots att forskningen idag aldrig hör talas om just de texterna. Märkligt är även att det saknas biografier över t ex Nerva och Trajanus. Dessa var i successionen efter den mördade Domitianus. Lagerström väljer att kommentera deras liv kortfattat i inledningen.

Ur ett litteraturvetenskapligt perspektiv har Historia Augusta aldrig klassats som "finare litteratur". Som jag nämnde tidigare liknar den i upplägg och still sin föregångare Suetonius. Lagerström menar i sin inledning att det är denna charm hos verket som fängslar läsaren på samma sätt som vid läsning av Suetonius. Trots sina starka överdrifter i levnadsskildringarna har boken okritiskt betraktats som ett historiskt verk av många författare under historiens gång. Åtminstone sedan 500 e.Kr. Texterna i Historia Augusta tros ha tillkommit mellan 200-300 e.Kr., men de tidigaste manuskripten som överlevt är från 900-talet. Detta manuskript har titeln: Vitae Diversorum Principum et Tyrannorum a Divo Hadriano usque ad Numerianum Diversis compositae. Brittiske 1700-talshistorikern Edward Gibbons har tagit med den som källa i sina verk om romarriket. Kanske är det tack vare Gibbons som verkets ryktbarhet överlevde till modern tid. Författaren Marguerite Yourcenar utgick från Kejsarbiografier när hon skrev sin fiktiva roman Hadrianus minnen (1951).

Förutom översättningen kommenterar Lagerström fortlöpande i texten och dessa kommentarer är arrangerade och placerade i slutet av boken. I inledningen förklaras även skillnaden mellan kejsardynastier, revolutionskejsare, adoptivkejsare och soldatkejsare. Till adoptivkejsarna hör: Nerva (96-98), Trajanus (98-117), Hadrianus (117-138), Antonius Pius (138-161), Marcus Aurelius, samt Verus som under en period var medkejsare till den sistnämnde. Det var också Marcus Aurelius (161-180) som bröt adoptivtraditionen och installerade Commodus (180-192) som arvkejsare. Den som är bekant med upplägget och stilen hos Suetonius vet att det inte bara är statsskick, politik och militära kampanjer som utläggs. En stor del ägnas åt att beskriva enskilda kejsares personlighet och vanor. Så befäster även Historia Augusta bilden av Marcus Aurelius som "filosofkejsaren" och nämner hans intresse för filosofin sedan barnsben och hur intresset för dessa frågor uppslukade honom i vuxen ålder. Historia Augusta tecknar ett sympatiskt porträtt av honom till skillnad från Heliogabalus som ter sig mycket obehaglig och extrem under sina få månader vid makten. Även Hadrianus tecknas relativt sympatiskt och beskrivs som en boklig man som kunde minnas flera stycken ur böcker utantill. Men biografierna ger också en inblick i statsskicket, antikens människosyn och de hemskheter som faktiskt tolererades och aktivt utövades av Rom. Till skillnad från Suetonius är Historia Augusta inte måttlig ifråga om det extrema. Det är mycket fokus på det blodiga i kejsarnas livsgärning. Sammanfattningsvis vill jag ändå konstatera att Historia Augusta till svensk översättning är en kulturgärning trots att den inte är att betrakta såsom en särskilt tillförlitlig historisk källa. Den är till sist ett känt antikt dokument som förtjänas en läsare även idag. Lagerström har därför gjort en utmärkt insats och det är bara att hoppas på fler antika alster i svensk språkdräkt framöver!

Den latinska inledningen till Heliogabalus

Såhär lyder den första versen i livsskildringen över kejsar Heliogabalus, enligt David Magies utgåva:

Vitam Heliogabali Antonini, qui Varius etiam dictus est, numquam in litteras misissem, ne quis fuisse Romanorum principem sciret, nisi ante Caligulas et Nerones et Vitellios hoc idem habuisset imperium. 

Lagerströms översättning av ovanstående vers lyder:

Över Heliogabalus Antonius, som även kallades Verus, skulle jag aldrig ha skrivit en biografi, för att på så sätt låta denne romarnas härskare förbli okänd om inte redan en Caligula, en Nero och en Vitellius innehaft kejsartronen.

Kejsarporträtten i Historia Augusta enligt Lagerströms utgåva

Som jag nämnde innehåller den svenska utgåvan endast ett urval och jag listar här de kejsarporträtt som översatts och kommenterats av Lagerström (2005):

Hadrianus

Aelius

Antonius Pius

Marcus Aurelius

Verus

Avidius Cassius

Commodus Antonius

Pertinax

Didius Julianus

Severus

Pescennius Niger

Clodius Albinus

Caracalla

Geta

Macrinus

Diadumenus

Heliogabalus

Lagerströms utgåva avslutas med en ordlista, stamtavlor, kartor och register.


Källor

Lagerström, I. (2005). Kejsarhistorier. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Suetonius, ., & Edwards, C. (2008). Lives of the Caesars. Oxford: Oxford University Press.