Visar inlägg med etikett Israel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Israel. Visa alla inlägg

fredag 18 juni 2021

Nya textfynd relaterade till Dödahavsrullarna återfunna i mars 2021

Nya bibliska textfragment har återfunnits av arkeologer i den judeiska öknen söderut om Jerusalem. Den 16 mars 2021 återfann en grupp israeliska arkeologer nya fragment med biblisk text. Det är alltså en fråga om nya sensationella fynd som inte gjorts sedan fynden av Döda havsrullarna i området. Och även om textfragmenten är mycket små har forskarna lyckats med att pussla ihop bitar av text. 

Fragmenten som nu återfunnits är skrivna på grekiska. De är dock inte direkta översättningar av Septauginta. Gudsnamnet är det enda ord som ej blivit översatt till grekiska. Fynden är relaterade till följande bibliska böcker:


Sakarja 8:16-17 (nedan återgett efter Svenska Folkbibelns övers. 2015)


Men detta är vad ni ska göra:
        Tala sanning med varandra,
    döm rätta domar i era portar,
        domar som ger frid.
17 Tänk inte ut ont mot varandra
        i era hjärtan
    och ha inte kärlek till falska eder,
        för allt sådant hatar jag,
            säger Herren.


Nahum 1:5-6 (nedan återgett efter Svenska Folkbibelns övers. 2015)


Bergen darrar för honom
        och höjderna smälter.
    Jorden bävar för hans ansikte,
        världen och alla som bor där.
Vem kan bestå inför hans harm,
    vem kan uthärda
        hans vredes glöd?
    Hans vrede brinner som eld
        och klipporna spricker
            inför honom.


Textfynden går att relatera till redan kända rullar som tidigare återfunnits på platsen. 


Jag har skrivit om Dödahavsrullarna tidigare på den här bloggen.


Fragmenten återfanns i Skräckens grotta, the Cave of Horrors, som är en tidigare utgrävd plats. Mann fann då att grottan innehöll resterna av ett 40-tal individer som gömt sig undan för de romerska soldaterna i området. Troligen var männen och kvinnorna flyktingar efter det kända Bar Kochba upproret, ca 132-136 enligt vår tideräkning. Upproret mot Romarriket är även känt som det tredje judisk-romerska kriget och är väl dokumenterat i flera historiska källor. Upproret leddes av Simon bar Kochba och upproret var till en början framgångsrikt och ett 50-tal fästningar erövrades judarna (däribland Jerusalem som intogs år 134), men Simon Bar Kokhba besegrades och tros ha dräpts 18 månader senare. 



Grottan är mycket svårtillgänglig och arkeologer utforskade den redan under 1960-talet. I samband med de senaste textfynden återfanns även en mer eller mindre intakt flätad korg som efter datering med hjälp av karbonmetoden uppges vara omkring 10.000 år gammal. Detta fynd gör den nästan intakta korgen till den nu äldsta i världen. I samband med utgrävningen i mars 2021 återfanns även lämningarna av ett 6,000 år gammalt barn. 




Bild till vänster: Frimärke med Simon Bar Kochba, Israel (källa: wikipedia.org)






Nedan: Ett klipp från BBC News snabba nyhetsrapportering kring fynden gjorda i mars månad 2021. 









Källor


https://www.theguardian.com/world/2021/mar/16/israeli-archeologists-find-new-dead-sea-scroll-fragments


https://www.christianitytoday.com/ct/2021/march-web-only/new-dead-sea-scrolls-discovery-bible-translation-israel.html


Wikipedia.se


Wikipedia.org

fredag 9 oktober 2020

Samaritanerna lever ännu vidare vid det heliga berget Gerizim

 I detta blogginlägg skriver jag om den lilla etniska gruppen samaritaner, eller samarierna som än idag lever vidare om än i ett begränsat antal mitt i den politiska och etnoreligiösa smältdegeln på Västbanken. I det lilla geografiska området som omfattar det heliga berget Gerizim har de existerat i mer än 2000 år. Många känner idag igen ordet "samarit" och "samarier" från Nya Testamentet i Bibeln. Där finns några berättelser som berättar om dem i positiva ordalag. Men gruppen har en lång historia bakom sig och finns omnämnd i både judiska och kristna källor. 


Ett romerskt mynt från antiken som visar samariernas heliga berg Gerizim. (Bildkälla wikipedia).

Samariernas huvudstad var belägen cirka 75 kilometer norr om Jerusalem och kallades för Samaria under senantiken. Shamerim (שַמֶרִים) är det hebreiska namnet för gruppen och det ordet kommer från det hebreiska verbet att vakta och att bevaka. Det som vaktas är förstås de Fem Moseböckerna (Torah). År 722 f.Kr. gjorde assyrierna slut på samariernas självständighet. Assyrierna intog Israel och förde bort delar av dess befolkning, israeliterna, i fångenskap i Babylon. Riket Israel förstördes och Salmanassar V, assyriernas konung, lät människor från andra länder bosätta sig där. Jerusalems tempel förstördes av babylonierna år 586 f. Kr. I samband med kristendomens uppkomst och under Bysans marginaliserades gruppen kraftigt. De är även kända under den arabiska beteckningen al-Sāmiriyyūn. Under medeltiden och i samband med Islams uppkomst så blev samarierna under 700-talet arabisktalande. Några av deras viktigaste religiösa urkunder är skrivna på arabiska.

Ytterligare en intressant aspekt är att de faktiskt delar DNA med många muslimer i närområdet vilket styrker deras identitet och naturliga anknytning till området. Det finns även några intressanta dokumentärer där samarier berättar om sina liv, sin familjehistoria och om svårigheter att leva vidare som etnisk minoritet mitt emellan två dominerande religioner rabbinsk judendom och sunnitisk islam. 


Bild från wikipedia visar en vägskylt på hebreiska och arabiska som visar vägen till en av samariernas bosättningar nära det heliga berget Gerizim. Man ska inte heller glömma bort att gruppen har ett eget skriftpråk också (samaritansk hebreiska).

Samariernas religion är monoteistisk och baseras helt på de fem Moseböckerna. De erkänner inga andra skrifter ur Tanakh (Gamla Testamentet) annat än de fem Moseböckerna. En egen version av Joshuas bok finns, men den tillskrivs inte gudomligt ursprung. Samarierna har dessutom egen halacha (om hur religionen och olika ritualer ska tolkas och praktiseras, exempelvis vid omskärelse, giftermål, begravning, konvertering); de har en egen liturgi med olika böner och egna legendariska berättelser kring de mest framstående bibliska personligheterna som återfinns i Torah. Dessa berättelser kan jämföras med den rabbinska traditionens midrash. Precis som den rabbinska judendomen firas flera religiösa högtider som finns omnämnda i Torah. Pesach, påskfirandet på berget Gerezim är den främsta högtiden och då offras under högtidliga former det årliga påsklammet. 

Man räknar även omer, de dagar som följer mellan de bibliska högtiderna. Familjerna firar och äter tillsammans. Sabbaten är förstås också en viktig återkommande högtid och man följer de bibliska reglerna kring mat. Moses är den främste profeten till vilken Gud gav lagtavlorna. Torah existerade före begynnelsen är några av deras principer. Den samariska versionen av de fem Moseböckerna är den enda gudomligt inspirerade texten och inga andra bibliska böcker erkänns. Den samariska Pentateuken skiljer sig på cirka 6,000 versställen från den rabbinska textversionen (Masoretiska texten) av Moseböckerna. Skillnadena ligger främst i grammatiska utläsningar och tolkningar av ord. Men i den samariska pentateuken (SP) finns exempelvis berget Gerezims helighet betonad. Berget är den heligaste platsen, inte Moriah berg eller staden Jerusalem. Denna fråga om platsens helighet var också den avgörande när gruppen splittrades från judendomen. Några bibliska referenspunkter kan skönjas i  5 moseboken 11:29; 27:12; Josua 8:33. Av Israels ursprungliga tolv stammar anser sig samarierna komma från Efraim och Mansses stammar. Från denna stam kommer Messias att framträda i en apokalyptisk framtid.  Det var först under 1600-talet som västvärlden fick kunskap om den samaritiska versionen av de fem Moseböckerna. Detta är en mycket sen upptäckt! Textspår i form av fragment har även hittats från den samariska pentateuken i samband med dödahavsrullarnas upptäckt. 

Samarierna är idag en knapp minoritet på knappt 800 personer och de flesta familjerna lever omkring området vid Västbanken men även i Holon finns familjer. Av vad man förstod ur dokumentären kommer familjerna belägna på Västbanken bra överens med sina muslimska grannar  men ibland kan missförstånd och okunskap om den andre bli till en nackdel. De har det inte heller så lätt politiskt eftersom gruppen är arabisktalande och i många avseenden kanske identifierar sig mer med sina muslimska grannar i området. Då gäller det förstås kulturella värderingar och inte religiösa värderingar. Samarierna är ju mycket tydliga med sin religion och vad de tror på. En positiv sak som på sikt kan bidra till deras överlevnad är en välkomnande syn på konvertiter till religionen. Många kvinnor har från de gamla länderna i forna Östblocket flyttat till Israel och gift sig med samariska män efter att ha genomgått konvertering enligt samarisk religiös lag. Det är ändå fantastiskt att en såpass marginaliserad grupp lyckats överleva intill våra dagar och även om svårigheter finns tycks utsikten ljus och framtiden positiv. På olika sätt och i olika sammanhang är det bra om samarierna fortsatt blir erkända och uppmärksammade.




Pesach, samarierna firar påsken på berget Gerizim (bild från Wikipedia).



Källor/ dokumentärer och repotage som finns tillgängliga på YouTube.com


Samaritan (2018) - prisbelönad dokumentär om samarierna idag.





Intervju kring frågor om hälsa och överlevnad som en liten, men kämpande minoritet. Uppmärksammat av Al Jazeera.


Övriga källor

Wikipedia.org
Youtube.com





tisdag 15 augusti 2017

Siloainskriften - Ett arkeologiskt fynd från Bibelns tid


Siloainskriften כתובת השילוח [katavat ha-Shilo] är idag en relativt okänd arkeologisk upptäckt som gjordes i Jerusalem 1880. Precis som hebreiskan i Gamla testamentet är äldre inskriptioner svårtolkade och en översättare idag saknar i vissa sammanhang kunskapen om ordens rätta innebörd. Inskriptionen är skriven på paleo-hebreiska som var en lokal variant av det fenisiska alfabetet och därtill daterad till 700-talet f.Kr. Siloainskriptionen uppäcktes 1880 medan Jerusalem tillhörde det Ottomanska riket och själva stenblocket med texten är idag en del av de arkeologiska artefakterna i Istanbul. Själva tunneln upptäcktes av arkeologerna redan 1838 och inskriptionen först 1880. Upptäckten gjordes av Jacob Spafford som tillhörde samma religiösa sekt (amerikanska kolonin) som de Jerusalemfarare Selma Lagerlöf skrev en roman om.

Om Siloatextens historiska bakgrund 

Inskriften redogör för hur man under kung Hiskia (ca.727-696) arbetade med att anlägga en tunnel som skulle leda vatten in till Jerusalem. Denna vattenled skulle dras från Gihonkällan som låg utanför Jerusalems stadsmurar. Man arbetade med vattenledningen från båda hållen och vid dagens sklut möttes arbetarna inne i berget. För att bevara minnet av händelsen lät arbetarna rista in händelseförloppet på bergsväggen. Inskriptionen från Siloa är unik eftersom tunnels existens bekräftas i Bibeln då 2 Konungaboken 20:20 och 2 Krönikeboken 32:30 också hänvisar byggandet av tunneln:


"Vad nu mer är att säga om Hiskia och om alla hans bedrifter, och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars krönika" (2 Kon. 20:20; enligt 1917 års översättning)


Samt:
"Det var ock Hiskia som täppte till Gihonsvattnets övre källa och ledde vattnet nedåt, väster om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han företog sig." (2 Krön.32:30; enligt 1917 års övers.)

Siloainskriften till svenska

Detta är genombrottet.
Och detta var [?] förhållandet med genombrottet
då [sten]huggarna ännu svängde
yxan (?) mot varandra,
och då det ännu var tre alnar att genombryta
hördes ljudet av den ene ropande till den andre,
ty det var en (?) i klippan
till höger och till vänster.
Och på genombrottets dag slog huggarna
den ene den andre tillmötes,
yxa mot yxa.
Och vattnet gick från utgången
till dammen
200 och 1000 alnar.
Och hundra alnar var bergets höjd
över huggarnas huvud.

Källor

wikipedia.org [olika inlägg]

Den svenska översättningen är något modiferad efter Helmer Ringgrens version i Hebreisk nybörjarbok, 1992.








tisdag 22 november 2016

Arkeologin och biblisk historia: Om Tel Dan-stelen

I detta blogginlägg diskuterar jag kring ett intressant arkeologiskt fynd som gjordes under 1993-1994 i staden Tel Dan som ligger i norra Israel nära gränsen till Libanon.

Tel Dan-stelen : Arkeologiskt fynd i vår tid

Staden kallas i Gamla Testamentet för bara Dan och var den nordligaste staden i kungariket Israel. Här återfanns 1993-1994 en inskription på ett stenblock, en s.k stele vars gammal-arameiska text nämner två intressanta ord - Huset David. Detta är första gången utanför de bibliska skrifterna som orden 'Huset David' nämns. Så fyndet är att betrakta såsom mycket viktigt för den historisk-kritiska forskningen kring berättelserna i Bibeln. Ur ett kulturhistoriskt perspektiv är fyndet kanske ännu viktigare. Texten på stelen bekräftar ju även att det judiska folket, Israels folk bodde i området under den uppskattade dateringen av stelen, ca. 700-850 f.Kr. Inskriptionen är dessutom från den tid då människan ännu saknade 'papper', eller papyrus. Hur bevarades texter med berättelser innan vi fick papyrus? Ja, de kunde exempelvis dyka upp på framgångsrika kungars monument i sten. I Egypten finns en hel del mytologi och regentlängder noggrant karvade på obelisker, på gravkammares väggar och i vissa fall på föremål av olika slag. I området kring staden Tel Dan har tusenåriga keramikskärvor återfunnits. Flera arkeologiska fynd kan dateras till ca 4500 f.Kr.
I Tel Dan har även en stadsport från bronsåldern återupptäckts. Den är gjord av lertegel och är från 1750 f.Kr. Denna stadsport kallas även för Abrahams port och anspelar på bibelversen i Första Moseboken 14:14: "När Abram hörde att hans brorson var tillfångatagen mönstrade han sina vapenföra män, de slavar som var födda hos honom, 318 man, och förföljde kungarna ända till Dan." Observera namnet Abram, som Gud senare ändrade till Abraham efter att han konverterat till judendomen. Brorsonen som skulle befrias var Lot. Idag är Abrahams port en populär turistattraktion då man rekonstruerat den under 2000-talet.

Beskrivning av stelen


Stelen som består av naturämnet basalt är delvis trasig, men det går ändå att utläsa större delen av sammanhanget. Texten handlar om ett krig mot araméerna i området. När den återfanns bestod den av tre separata delar, nu kallade fragment A, B1 och B2. Orden och hela texten i fråga är förstås ovokaliserad och skriven på en arameisk variant, hebr. בית דוד [bjt dwd] och förekommer tillsammans med en regentlängd över kungar i Damaskus. Ovanför raden med Huset David finns även orden [mlk Jisr'l], transkriberad melech Israel, som betyder kung [av] Israel. Det som förvånat forskarna något är att de båda orden är ihopskrivna utan någon särskiljande markör. De flesta är dock överens om att där står Huset David. Stelen dateras till ca. 750 f.Kr. Författaren och forskaren Niels P Lemke skriver i The Israelites in History and Tradition (1998) följande om fyndet:
“ No other inscription from Palestine, or from Transjordan in the Iron Age, has so far provided any specific reference to Israel... The name of Israel was found in only a very limited number of inscriptions, one from Egypt, another separated by at least 250 years from the first, in Transjordan. A third reference is found in the stele from Tel Dan - if it is genuine, a question not yet settled. The Assyrian and Mesopotamian sources only once mentioned a king of Israel, Ahab, in a spurious rendering of the name.”

Det var den israeliske arkeologen Avraham Biran (1909-2008) som hittade stelen och han ledde också utgrävningarna i området. Professor Amnon ben-Tor vid arkeologiska institutionen vid Hebrew University har i The Bible Unearthed (2001) sammanfattat fyndet med dessa ord:
"In this inscription, which dates to around 800 BCE, Biran believe that a king from the House of David is mentioned as being struck down in the battle with the Arameans. This is the only extra-Biblical source ever found to date that mentions the existence of the Davidic dynasty and it indeed is an extra-Biblical source that confirms the existence of David as a real historical figure. During the last few years a number of English and Scandinavian researchers have published works suggesting that the kingdoms (and figures) of David and Solomon are literary inventions rather than historical facts."

Källor
  • Lemche, Niels Peter (1998). The Israelites in History and Tradition. Westminster John Knox Press.
  • Svenska och engelska wikipedia.

Bokomslag  (häftad)