Recension : The Dead Sea Scrolls Bible - the oldest known Bible translated for the first time into English (2002)

I denna recension presenterar jag en bok som handlar om de bibliska texterna i det arkeologiska fyndet som är känt såsom de döda havsrullarna.  De första fynden gjordes 1947 och de sista fynden omkring tio år senare. Den "mytologiska" versionen om hur skrifterna återfanns är att det var en herde som kastade sten i en grotta och hörde hur det krasade till och man gick dit för att undersöka ljudet. I grottan fann man krukor med skrifter som kunde dateras kring 600 talet. Hur det i själva verket gick till är höljt i dunkel. Ett inte okänt fenomen är att beduinstammar letar antikviteter i dessa områden. 

Qumran och grotta nummer fyra där mer ön 90% av textfynden gjordes.

Som titeln på verket lyder är det fråga om en sammanställd Bibel som underförstått skiljer sig från den vanliga masoretiska texten eftersom stora stycken saknas. Denna sammanställning av texter är dock viktig eftersom den är att betrakta såsom en variant som kan läsas med stor behållning av alla som är intresserade av Bibelns utvecklingshistoria. Författaren berättar även om vilka grottor de olika rullarna hittades i och ger mycket bakgrundshistorik som jag inte har sett någon annanstans. Intressant är också anteckningar om skrivfel som gjordes av dem som en gång skrev i rullarna. Översättningen fungerar bra såsom korsreferens till de olika versionerna av den hebreiska bibeln som finns idag. 

Dead Sea Scrolls Bible (2002) är uppfriskande komplett och tydlig att läsa. Dessutom förklaras metodiken för användning och läsning utav fotnoter och andra verktyg för att gräva djupare in i den fulla betydelsen av texten, platser, korsreferenser och definitioner i detalj och kompletterar textflödet. Denna bok har en bra analys av de olika avläsningarna från den masoretiska texten som de flesta översättningarna bygger på och är mycket grundlig. Det skulle dock vara mer användbart för personligt bibelstudium att ha en bok som infogar mellanliggande avsnitt som saknas i rullfragmenten. Då kan du läsa ett avsnitt genom helt, samtidigt som du har kunskap om textvarianterna.

Man behöver ha litet läsvana och erfarenhet av liknande översättningar av biblar för att till fullo kunna uppskatta den.

Sprängningen av profeten Jonahs grav i Nineveh

Detta blogginlägg kommer fokusera på en arkeologisk nyhet som är kopplad till vår bibliska historia. Ingen av oss har väl undgått hur den islamiska terrorstaten daesh härjat sönder Irak och Syrien under de föregående åren. Daesh ägnade sig även åt ett aktivt folkmord på de kristna yazidis i området och rensade hela Ninevehslätten på kristna vars hus och egendomar de först lät märka med den arabiska konsonanten nun, en kortning av det arabiska ordet för kristen Naṣrani (nasaré) innan mördandet började.

Förutom sina olagliga krig i Syrien och Irak lät daesh även plundra och vandalisera det irakiska folkets kulturarv och arkeologiska skatter. Antingen såldes dessa för att finansiera terrorsektens krig eller så förstördes de i syfte att håna befolkningens historia som också via det judisk-kristna arvet även är västerlandets historia. Detta var förstås en medveten strategi av daesh. I flera fall var även statyer och minnesmärken haram, enligt daeshs egen islamtolkning och det var därför rätt att förstöra dem. Enligt en intervju gjord av iraqi.com (juli 2014) har en polisman i Mosul lämnat följande redogörelse för daeshs härjningar:

“They torched 11 churches and monasteries out of 35 scattered across the city of Mosul, and hours later destroyed statues of poets, literary and historical figures of which Mosul has long been proud,” he said.

Förutom förstörelsen av de kristnas heliga platser utplånades många shiitiska och sunnitiska moskéer; samt platser kopplade till sufiska helgedomar. Men en intervju med en ortodox präst i Nineveh som gjorts av iraqi.com klargör även att daeshs krig inte lyckats förstöra den broderliga samhörigheten mellan muslimer och kristna som funnits där sedan lång tid tillbaka. Några judar finns inte kvar i dagens Mosul då samtliga fick fly för sina liv redan 1948, då i rädsla för muslimska progromer och på grund av det Israelisk-Arabiska kriget. 

Sprängningen av profeten Jonahs grav

Den 24 juli 2014 kom det alltså till allmän kännedom att daesh sprängt sönder profeten Jonahs grav i Mosul. För att förtydliga bloggrubriken ska jag även nämna att Nineveh är en del av Mosul. Det är också stadsdelen som den bibliske profeten Jonah skickades till enligt den profetbok i Tanakh (Gamla Testamentet) som bär hans namn. Han vördas också inom islam där han nämns några gånger i Koranen. Enligt daesh stränga islamtolkning var dock hela gravplatsen haram och måste förstöras trots att muslimer och kristna i området vördat platsen under flera århundraden.


Både judendomen och kristendomen är äldre än islam och jag kommer fortsättningsvis i inlägget mestadels fokusera på den judisk-kristna traditionen i fråga om religiösa tolkningar av Jonah därför att det arkeologiska fyndet under gravplatsen, som förvisso varit en moské i flera hundra år är mycket äldre än islam.


Bild: Profeten Jonah predikar för folket i Nineveh.//fair use

Enligt Gamla Testamentet var Jonah en profet som skickats av Gud för att predika för folket i Nineveh. Den rabbinska litteraturen identifierar Jonah med den Jonah som kallas för Amittajs son i Andra Konungaboken 14:25. Han är också en av judendomens 48 erkända profeter, där Moses erkänns som den främste bland alla profeterna.

Den moderna textforskningen angående Bibelns och Koranens berättelser om profeten Jonah

Den moderna textforskningen kring religiösa urkunder som t ex Bibeln och Koranen tar inte hänsyn till religiös övertygelse utan arbetar på ett vetenskapligt sätt när det gäller att datera och utvärdera gamla texter och deras ursprung. Det är fullt möjligt att det funnits en historisk person som hette Jonah, men detta kan man inte med säkerhet verifiera. Dessutom är Jonahs bok såpass full med satir att det förvånat forskarna i modern tid hur rabbinerna kunde låta boken ingå i den litterära profetkanon. Enligt Hirsch & Buddes artikel om Jonahs bok i den omfattande litterturen somm finns med i Jewish Encyclopedia (1906) är berättelsen en så kallad midrash. Vidare konstateras följande om textens ursprung:

It has long since been held that it is one of the latest books of the Hebrew canon. This is proved in the first place by the language, as considered lexically, grammatically, and stylistically (comp. on this point the commentaries, and books like S. R. Driver's "Introduction"). Only Esther, Chronicles, and Daniel are of later date. Again, the way in which Nineveh is referred to shows that the city had long since vanished from the face of the earth and had faded into legend (comp. iii. 3). The King of Nineveh, also (iii. 6), could have been referred to only in a late myth; and the legendary atmosphere of the whole story, from beginning to end, is in accord with the length of time that had elapsed since the events recounted took place.

Enligt den historisk-kritiska forskningen är profeten Jonah en icke-historisk berättelse som kan tolkas som en satirskrift och är ur ett texthistoriskt perspektiv av ett yngre tillkomstdatum än flera andra texter som idag ingår i den judisk-kristna kanon, dvs judendomens Tanakh eller de kristnas Gamla Testamentet. Egentligen två olika beteckningar för samma böcker. Förmodligen tillkom Jonahs bok enligt dagens forskning under de persiska akemeniderna som hade ett blomstrande rike under 556 f.Kr.–330 f.Kr. Akemenidernas historia har blivit känd, i synnerhet genom grekiska författare som Herodotos, Strabon, Ktesias, Polybios, Claudius Aelianus med flera. Böckerna Esra och Ester i Bibeln innehåller också referenser till de persiska storkungarna. En av dess mest framträdande kungar var Dareios I.

För min egen del följer jag forskningens övertygelse om att Jonahs bok i Bibeln är en berättelse, ett narrativ fyllt av ett spännande symbolspråk och liknelser som sedan kom att tolkas separat av judar och kristna till att passa deras teologi. Koranen har inte gett Jonah någon surah, men han nämns några gånger och Koranen tycks känna till att Jonah i berättelsen svaldes av den stora fisken.
För att bli ännu mer specifik i avgränsande syfte är de arkeologiska rester i form av palatsbyggnader under gravplatsen lämningar som också relaterar till Israel och det judiska folkets historia.

De arkeologiska resterna som kom fram i ljuset relaterar till historiska händelser som även finns beskrivna i på flera ställen i den antika litteraturen och i Bibeln.

Terroriststaten Daesh försökte förstöra 2000 års historia, men de misslyckades!

Källor

Akameniderna - wikipedia.org

Hirsch, Emil & Budde, Karl. The Book of Jonah. Jewish Encyclopedia, 1906.

iraqinews.com

(artikel om förstörelsen av profeten Jonahs grav och det arkeologiska fyndet under gravplatsen.)

iraqinews.com

(artikel om förstörelsen av flera sunnitiska och shiitiska moskéer runtom i Mosul)

iraqinews.com

(artikel om hur medlemmar i terrorsekten daesh lät piska irakier som offentligt protesterat mot sprängningen av profeten Jonahs grav. Obehagliga bilder!)

Jewish Encyclopedia - Olika artiklar, utgåvan är från 1906.

wikipedia.org [artiklar; bilder]

Michał Waszyński "Dybuk" (1937)

FILM OCH LITTERATUR är inte samma sak, men filmen som verktyg kan skapa fantastiska tolkningar av stor, liten och medioker litteratur. Den har ett eget språk. I detta inlägg uppmärksammar jag den polske regissören Michal Waszynskis film Dybuk, från förkrigsåret 1937. Det är två år kvar innan helvetet ska bryta loss i Europa och Andra världskriget blir ett faktum. Snart kommer Polen att invaderas av Hitlertyskland och hela landet blir en slavkoloni där vanliga polacker arresteras direkt på gatan och kastas i koncentrationsläger. Samma omänskliga förhållanden kommer också att drabba Polens stora judiska befolkning som systematiskt kommer att utrotas i förintelselägrens gaskammare och genom slavarbete. Sedan flera hundra tillbaks finns också i Europa den östeuropeiska ashkenazikulturen med sitt eget språk, jiddisch och religiösa inriktningar. Stora grupper lever tillsammans ute på landsbygden, eller inne i storstäderna som antigen assimilerade eller troende, eller en blandning av allting. Det finns tidningar på jiddisch. Allt detta kommer successivt raderas genom hela 30-talet fram tills krigsslutet 1945.

Offer för nationalsocialismen är också dess politiska opponenter och andra kategorier av grupper som inte anses rasrena. Kristna polacker ansågs inte heller rasrena, men deras nya herrar ställer dem ändå något högre i rashierakin. Polska barn med ariska attribut stjäls från sina föräldrar för att skickas till ariska familjer i Tyskland. Längst ner på skalan finns judar och romer. Antisemitismen eskalerar under förkrigsåren och det finns sedan ingen återvändo. Den har normaliserats under årtionden och även före nationalsocialismen. Därför reagerar inte folk när det blir normalt att arrestera människor på grund av deras utseende, kultur och religion. De reagerade inte heller på diskrimineringen och förintelsen kommer att bli en öppen hemlighet i Tyskland genom hela regimen.

Dybuk

Regissören Michał Waszyński, född som Mosze Waks (1904-1965) i nuvarande Ukraina lyckades rädda sig från Förintelsen. Hans film Dybuk utspelar sig i Polen och i en judisk shtetl. Två unga män som är bästa vänner sedan barndomen lovar en dag bort sina ofödda barn till vararandra. Men en mystisk vandringsman dyker plötsligt upp och varnar dem för detta tilltag. Det är inte tillåtet att slå vad om sina ofödda barns liv. De ignorerar främslingens varning. Efter en tid dör en av vännerna och den kvarvarandes hustru dör i barnsäng. Barnen från deras äktenskap växer upp i olika städer. De vet heller inte om att deras fäder en gång lovat bort dem åt varandra. Men mystiska krafter är i verkan och deras öden dras oundvikligt till varandra. Den unga kvinnan, Leah är redan bortlovad åt en annan man. Sonen till den andra vännen, vid namn Channon praktiserar mystiken och försöker genom den vinna sin rättmätiga brud.


En tysk utgåva Der Dybuk dramatische Legende in vier Akten finns tillgänglig via den spännande sajten archive.org. Där kan man läsa den i sin helhet och glöm inte att skaffa ett digitalt lånekort om du ändå besöker sajten. Där finns tusentals titlar att läsa GRATIS!

Övriga källor

Imdb.com

wikipedia.org (olika inlägg)

Recension: "Jüdische Geschichte" av Kurt Schubert (2012)

Hej, kära läsare! Detta blir den sista recensionen av tysk litteratur på ett tag. Sen lovar jag återgå att recensera bara svenska böcker och kanske någon engelsk titel också. Ni som följt med i inläggen vet att de tre senaste inläggen och recensionerna behandlade religionsvetenskapliga presentationer av heliga texter (en om Gamla testamentet, två om Koranen).

Nu har jag kommit till tredje boken som jag köpte under min Kielresa. Den är också utgiven av förlaget C.H Beck och ingår i Wissen-serien. Titeln betyder översatt - Judendomens historia. Detta är 7:e upplagan från 2012 och den är skriven av Kurt Schubert (1923-2007) som var professor i judaistik vid universitetet i Wien. Wikipedia definierar kortfattat judaistiken enligt följande: "Judaistik är den vetenskapliga disciplin som studerar judendom samt det judiska folkets historia, kultur och erfarenheter. Ämnet är tvärvetenskapligt och spänner bland annat över sociologi, religionsvetenskap och historia."

Wissen-serien följer samma koncept när det gäller upplägget av böckerna och varje bok tycks följa mönstret med ca. 20 kapitel. Schuberts bok är inte något undantag. Schubert är trots de ansträngda marginalerna mycket koncis och koncentrerad i sitt upplägg att få med det viktigaste.

Huvudsakliga syftet i redogörelsen för den tidiga historien är att framställa den judiska historien utifrån verfierbara historiska fakta ur de bibliska skrifterna, i judendomen kallad Tanakh, en akronym som åsyftar böckerna i T[orah]=Lagen, K[etuviim]=Skrifterna N[eviim]=Profeterna.

I det första kapitlet "Förutsättningar" påpekar Schubert att det sedan länge finns ett rikt och omfattande forskningsfält som redogör för det bibliska Israels historia fram tills romarrikets förstörelse av Jerusalem år 70. Detta omskakande skede påverkade även hur den efterbibliska judendomen kom att utvecklas och hur den efter den romerska erfarenheten valt att identifiera sig. I den 5 Mosebok. 26:5-8 står att läsa:

»Min fader var en hemlös aramé, som drog ned till Egypten och bodde där såsom främling med en ringa hop, och där blev av honom ett stort, mäktigt och talrikt folk. Men sedan behandlade egyptierna oss illa och förtryckte oss och lade hårt arbete på oss. Då ropade vi till HERREN, våra fäders Gud, och HERREN hörde vår röst och såg vårt lidande och vår vedermöda och vårt betryck. Och HERREN förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. Och han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flyter av mjölk och honung.”

Att landet som "flyter av mjölk och honung" avser Israel behöver kanske inte påpekas idag? Utifrån ovanstående citat ur 5 Moseboken förstår man varför romarna efter sin erövring gav landet Israel (eretz Israel) namnet Palestina. Det var ett högst medvetet och antijudiskt namnval eftersom romarna kände till att filistéerna i judarnas religiösa skrifter var ett fiendefolk till dem. Dock, judarnas historia börjar inte med romarna. Schubert nämner de bibliska patriarkerna Abraham, Isak och Jakob som protoisraeliter vilka härstammade från de västsemitiska folken till vilka bland annat den kände kung Hammurabi från Babylon i nuvarande Irak tillhörde. De levde runt mitten av 1000 talet före vår kristna tideräkning. Judendomens heliga böcker, som hos de kristna heter Gamla testamentets såsom vi känner dem idag är förstås av ett mycket yngre datum.

Boken omfattar den tidiga bibliska historien, judarnas ställning under antiken, de religiösa och kulturella spänningarna mellan judar och kristna, de kristna förföljandet av judar under medeltiden. Den judiska historiens reaktioner på detta. Hit räknas korstågstiden då folkmord på judar utfördes av kristna riddare på väg till Det heliga landet för att återerövra det från muslimska härskare.

Antisemitismen under medeltiden omfattande inte enbart förföljelser och mord på judar utan även konspiratoriska beskyllningar och religiöst motiverat hat. Just antisemitismens ständiga närvaro genom historiens gång gör att det är omöjligt att bortse från den i historieforskningen. Självklart skriver Schubert även om hur den kulminerar i förintelsen som ligger så nära vår egen samtid, inte ens hundra år bort!

Schubert tar även hänsyn till den sociala kontexten och har med ett kapitel om judars sociala ställning under medeltiden. Även livet under islams styre av den iberiska halvön tas upp i självständigt kapitel. En reaktion på alla förföljelser var de messianska rörelser som uppstod under 1500-1600 talen i Europa. Då började man andligen längta efter rättvisa, hopp och upprättelse genom att aktivt söka efter den riktige Messias, som i Torah och skrifterna utlovats det judiska folket.

En falsk Messias uppträdde dock under 1600-talet och lockade många in i avfällighet. En man som hette Sabbatai Zevi lyckades dra med sig många anhängare och fick stor ryktbarhet. Många trodde verkligen han var Messias. Han var dock bara en falsk profet och vilseledare. Efter Sabbatai Zevi och hans framgångar har det inte varit några fler som försökt anskaffa sig titeln. Schubert skriver ett kapitel om sabbataismen i Europa.

Sedan kommer han in på 1700-talet och upplysningstidens moderna ideer om frihet, jämlikhet, broderskap nådde även judar i diasporan och en egen reaktion, den så kallade haskala uppstod i samband med den. Många ville reformera religionen och sin kulturella tillhörighet utan att behöva ge avkall på den. Detta nya moderna synsätt nådde inte alla och särskilt ute på landsbygden ville man behålla sitt mer traditionella levnadssätt. Chassidismen under 1700-1800 talen blev en motreaktion på moderniseringen, assimileringen och anpassningen. Den var en religiös fromhetstradition som lever kvar än idag om än i små minoriteter. Nazityskland tog dock knäcken av de flesta religiösa småsamhällena i Europa genom sitt systematiska utrotande av allt judiskt liv i förintelselägren. Kapitel 18 handlar om antisemitismen under 1800-talet som sin tur kuliminerade i 1900-talets folkmord. Lämpligt nog är det näst sista kapitlet tillägnat sionismen och sionismens betydelse under olika perioder.

Trots att boken är kortfattad och tänkt att reflektera en rad historiska händelser och ämnesområden kring dessa är boken krävande. Det kan förvisso bero på att man läser den på tyska men jag tycker ändå läsaren bör ha gott om grundläggande kunskaper i historia och religion för att fullt ut kunna uppskatta den.
‭‭

Snabba bokfakta

Titel: Jüdische Geschichte

Författare: Kurt Schubert

Bokförlag: C.H Beck

Upplaga: 7

Sidantal: 143

Inköpspris:  8,95 €

Övriga källor

wikipedia.org

Recension: "Das alte Testament" av Christoph Levin (2010)

Jag recenserar ytterligare en boktitel införskaffad under en resa till Kiel. Bokens titel är Das alte Testament, skriven av Christoph Levin. Han är verksam som professor i Gamla testamentet vid Ludwig-Maximilian Universität i München. Rekommenderar den till alla som vill veta mera om judendomen och kristendomens heliga böcker utifrån ett sakligt och religionsvetenskapligt perspektiv. Kreationister lär inte uppskatta titeln. Även historieintresserade personer kan ha nytta av boken, men kom ihåg att språket är starkt akademiskt och kanske inte passar sig för alla. Levin presenterar ur ett historiskt perspektiv hur det gick till när den litterära kanon som benämns Gamla testamentet blev till.



Boken ingår i Wissen-serien (C.H Beck) och behandlar den judisk-kristna traditionens heliga böcker som ingår i den litterära kanon vilka de kristna kallar för gamla testamentet. I judendomen är dessa böcker kända under den hebreiska akronymen Tanakh. En hebreisk kortning av Torah (de fem moseböckerna), Neviim (profetböckerna); samt Kethuviim (skrifterna). Boken är indelad i tjugo korta kapitel med inledning, litteraturförteckning och tidstavlor som separata delar. Det första kapitlet går igenom de grundtexter som Gamla testamentet består av. Levin nämner den masoretiska hebreiska grundtexten samt den grekiska text som går under namnet Septauginta. Den masoretiska texten (MT) vars namn kommer från hebreiska ordet masorah (tradering) är den judiska standardversionen av Gamla testamentet. Codex Aleppo var sedan länge känd som som den äldsta handskriften av MT men saknar idag de fem moseböckerna. Codex Leningradensis är det äldsta kompletta manuskriptet baserad på MT. Vidare nämner Levin den hellenistiska skriften Septauginta. Denna grekiska text är den äldsta grekiska översättningen av Gamla testamentet och tillkom i Alexandria 200 år före vår tideräkning. Ytterligare viktiga tidiga översättningar är den latinska Vulgata samt de manuskript och fragment av GT som hör samman med Qumran. Dessa texter återfanns gömda i grottor i Judah öken mellan 1947-1956. Qumrantexterna räknas idag som ett av de viktigaste arkeologiska fynden i modern tid. Levin beskriver utvecklingen tills bildandet av den litterära kanon. Detta tas upp i bokens andra kapitel som går igenom den hebreiska bibeln, septauginta samt de deuterokanoniska skrifterna. Det tredje kapitlet går igenom Gamla testamentet utifrån perspektivet religiös överlevnadslitteratur för judar levandes i postexilens tid, med fokus på tiden under antiken och i det persiska riket. Det judiska folket formade sin religion och sin kultur utifrån sina historiska erfarenheter. Det är under dessa historiska perioder texterna som utgör GT når sin kulmen och under romartiden är texterna mer eller mindre fixerade även om uttolkningen av dem fortgår än idag. Levin nämner även hur både tolkningsprocessen och den litterära analysen ser ut. Det fjärde kapitlet tar upp resterna av den gammalisraelitiska litteraturen, exempelvis vishetsböcker, annaler och historieskrivningar; domarböckerna; kultlyriken i Tehillim (Psaltaren); präst och profetböcker. Det femte kapitlet tar upp den stora redaktörsarbetet av texterna som ägde rum under 500-talet före vår tideräkning. Levin tar där upp det Jahvistiska historieverket och det Deutoromenistiska historieverket. Det sjätte kapitlet tar upp den gammaltestamentliga teologin som den kommer till uttryck i Jeremias bok. Det sjunde kapitlet tar upp Torahs, dvs Lagens teologi med exempel ur dekalogen (de tio budorden) och den femte moseboken. Det åttonde kapitlet går igenom dispyten mellan exilens teologi och den jerusalemitiska tempelskolan med fokus på Hesekiels bok. Templet som diasporans medelpunkt är temat för det nionde kapitlet och då med utgångspunkt i prästsskriften. Läsaren bör vara närmare bekant med Wellhausens fyrkällshypotes. Det underlättar betydligt läsningen. Boken kräver trots allt en del förkunskaper av sin läsare.

Snabba bokfakta

Titel: Das alte Testament

Författare: Cristoph Levin

Förlag: Beck

År: 2010

Sidantal: 127

Källor

wikipedia.org (bild)

Siloainskriften - Ett arkeologiskt fynd från Bibelns tid

​
Siloainskriften כתובת השילוח [katavat ha-Shilo] är idag en relativt okänd arkeologisk upptäckt som gjordes i Jerusalem 1880. Precis som hebreiskan i Gamla testamentet är äldre inskriptioner svårtolkade och en översättare idag saknar i vissa sammanhang kunskapen om ordens rätta innebörd. Inskriptionen är skriven på paleo-hebreiska som var en lokal variant av det fenisiska alfabetet och därtill daterad till 700-talet f.Kr. Siloainskriptionen uppäcktes 1880 medan Jerusalem tillhörde det Ottomanska riket och själva stenblocket med texten är idag en del av de arkeologiska artefakterna i Istanbul. Själva tunneln upptäcktes av arkeologerna redan 1838 och inskriptionen först 1880. Upptäckten gjordes av Jacob Spafford som tillhörde samma religiösa sekt (amerikanska kolonin) som de Jerusalemfarare Selma Lagerlöf skrev en roman om.

Om Siloatextens historiska bakgrund 

Inskriften redogör för hur man under kung Hiskia (ca.727-696) arbetade med att anlägga en tunnel som skulle leda vatten in till Jerusalem. Denna vattenled skulle dras från Gihonkällan som låg utanför Jerusalems stadsmurar. Man arbetade med vattenledningen från båda hållen och vid dagens sklut möttes arbetarna inne i berget. För att bevara minnet av händelsen lät arbetarna rista in händelseförloppet på bergsväggen. Inskriptionen från Siloa är unik eftersom tunnels existens bekräftas i Bibeln då 2 Konungaboken 20:20 och 2 Krönikeboken 32:30 också hänvisar byggandet av tunneln:

"Vad nu mer är att säga om Hiskia och om alla hans bedrifter, och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars krönika" (2 Kon. 20:20; enligt 1917 års översättning)

Samt:

"Det var ock Hiskia som täppte till Gihonsvattnets övre källa och ledde vattnet nedåt, väster om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han företog sig." (2 Krön.32:30; enligt 1917 års övers.)

Siloainskriften till svenska

Detta är genombrottet.
Och detta var [?] förhållandet med genombrottet
då [sten]huggarna ännu svängde
yxan (?) mot varandra,
och då det ännu var tre alnar att genombryta
hördes ljudet av den ene ropande till den andre,
ty det var en (?) i klippan
till höger och till vänster.
Och på genombrottets dag slog huggarna
den ene den andre tillmötes,
yxa mot yxa.
Och vattnet gick från utgången
till dammen
200 och 1000 alnar.
Och hundra alnar var bergets höjd
över huggarnas huvud.

Källor

wikipedia.org [olika inlägg]

Den svenska översättningen är något modiferad efter Helmer Ringgrens version i Hebreisk nybörjarbok, 1992.