Samaritanerna lever ännu vidare vid det heliga berget Gerizim

 I detta blogginlägg skriver jag om den lilla etniska gruppen samaritaner, eller samarierna som än idag lever vidare om än i ett begränsat antal mitt i den politiska och etnoreligiösa smältdegeln på Västbanken. I det lilla geografiska området som omfattar det heliga berget Gerizim har de existerat i mer än 2000 år. Många känner idag igen ordet "samarit" och "samarier" från Nya Testamentet i Bibeln. Där finns några berättelser som berättar om dem i positiva ordalag. Men gruppen har en lång historia bakom sig och finns omnämnd i både judiska och kristna källor. 

Ett romerskt mynt från antiken som visar samariernas heliga berg Gerizim. (Bildkälla wikipedia).

Samariernas huvudstad var belägen cirka 75 kilometer norr om Jerusalem och kallades för Samaria under senantiken. Shamerim (שַמֶרִים) är det hebreiska namnet för gruppen och det ordet kommer från det hebreiska verbet att vakta och att bevaka. Det som vaktas är förstås de Fem Moseböckerna (Torah). År 722 f.Kr. gjorde assyrierna slut på samariernas självständighet. Assyrierna intog Israel och förde bort delar av dess befolkning, israeliterna, i fångenskap i Babylon. Riket Israel förstördes och Salmanassar V, assyriernas konung, lät människor från andra länder bosätta sig där. Jerusalems tempel förstördes av babylonierna år 586 f. Kr. I samband med kristendomens uppkomst och under Bysans marginaliserades gruppen kraftigt. De är även kända under den arabiska beteckningen al-Sāmiriyyūn. Under medeltiden och i samband med Islams uppkomst så blev samarierna under 700-talet arabisktalande. Några av deras viktigaste religiösa urkunder är skrivna på arabiska.

Ytterligare en intressant aspekt är att de faktiskt delar DNA med många muslimer i närområdet vilket styrker deras identitet och naturliga anknytning till området. Det finns även några intressanta dokumentärer där samarier berättar om sina liv, sin familjehistoria och om svårigheter att leva vidare som etnisk minoritet mitt emellan två dominerande religioner rabbinsk judendom och sunnitisk islam. 

Bild från wikipedia visar en vägskylt på hebreiska och arabiska som visar vägen till en av samariernas bosättningar nära det heliga berget Gerizim. Man ska inte heller glömma bort att gruppen har ett eget skriftpråk också (samaritansk hebreiska).

Samariernas religion är monoteistisk och baseras helt på de fem Moseböckerna. De erkänner inga andra skrifter ur Tanakh (Gamla Testamentet) annat än de fem Moseböckerna. En egen version av Joshuas bok finns, men den tillskrivs inte gudomligt ursprung. Samarierna har dessutom egen halacha (om hur religionen och olika ritualer ska tolkas och praktiseras, exempelvis vid omskärelse, giftermål, begravning, konvertering); de har en egen liturgi med olika böner och egna legendariska berättelser kring de mest framstående bibliska personligheterna som återfinns i Torah. Dessa berättelser kan jämföras med den rabbinska traditionens midrash. Precis som den rabbinska judendomen firas flera religiösa högtider som finns omnämnda i Torah. Pesach, påskfirandet på berget Gerezim är den främsta högtiden och då offras under högtidliga former det årliga påsklammet. 

Man räknar även omer, de dagar som följer mellan de bibliska högtiderna. Familjerna firar och äter tillsammans. Sabbaten är förstås också en viktig återkommande högtid och man följer de bibliska reglerna kring mat. Moses är den främste profeten till vilken Gud gav lagtavlorna. Torah existerade före begynnelsen är några av deras principer. Den samariska versionen av de fem Moseböckerna är den enda gudomligt inspirerade texten och inga andra bibliska böcker erkänns. Den samariska Pentateuken skiljer sig på cirka 6,000 versställen från den rabbinska textversionen (Masoretiska texten) av Moseböckerna. Skillnadena ligger främst i grammatiska utläsningar och tolkningar av ord. Men i den samariska pentateuken (SP) finns exempelvis berget Gerezims helighet betonad. Berget är den heligaste platsen, inte Moriah berg eller staden Jerusalem. Denna fråga om platsens helighet var också den avgörande när gruppen splittrades från judendomen. Några bibliska referenspunkter kan skönjas i  5 moseboken 11:29; 27:12; Josua 8:33. Av Israels ursprungliga tolv stammar anser sig samarierna komma från Efraim och Mansses stammar. Från denna stam kommer Messias att framträda i en apokalyptisk framtid.  Det var först under 1600-talet som västvärlden fick kunskap om den samaritiska versionen av de fem Moseböckerna. Detta är en mycket sen upptäckt! Textspår i form av fragment har även hittats från den samariska pentateuken i samband med dödahavsrullarnas upptäckt. 

Samarierna är idag en knapp minoritet på knappt 800 personer och de flesta familjerna lever omkring området vid Västbanken men även i Holon finns familjer. Av vad man förstod ur dokumentären kommer familjerna belägna på Västbanken bra överens med sina muslimska grannar  men ibland kan missförstånd och okunskap om den andre bli till en nackdel. De har det inte heller så lätt politiskt eftersom gruppen är arabisktalande och i många avseenden kanske identifierar sig mer med sina muslimska grannar i området. Då gäller det förstås kulturella värderingar och inte religiösa värderingar. Samarierna är ju mycket tydliga med sin religion och vad de tror på. En positiv sak som på sikt kan bidra till deras överlevnad är en välkomnande syn på konvertiter till religionen. Många kvinnor har från de gamla länderna i forna Östblocket flyttat till Israel och gift sig med samariska män efter att ha genomgått konvertering enligt samarisk religiös lag. Det är ändå fantastiskt att en såpass marginaliserad grupp lyckats överleva intill våra dagar och även om svårigheter finns tycks utsikten ljus och framtiden positiv. På olika sätt och i olika sammanhang är det bra om samarierna fortsatt blir erkända och uppmärksammade.

Pesach, samarierna firar påsken på berget Gerizim (bild från Wikipedia).

Källor/ dokumentärer och repotage som finns tillgängliga på YouTube.com

Samaritan (2018) - prisbelönad dokumentär om samarierna idag.

Intervju kring frågor om hälsa och överlevnad som en liten, men kämpande minoritet. Uppmärksammat av Al Jazeera.

Övriga källor

Wikipedia.org

Youtube.com