Nu var det ett tag sedan jag bloggade, men jag har ännu inte givit upp denna syssla helt. Idag är jag åter inne på ett av mina favoritområden, historia. Denna bokrecension kommer att handla om författaren Bengt Liljegrens biografi över Winston Churchill (2013). Jag har den i skrivandets stund framför mig. Jodå, här ligger den läst. Ett litet lustigt utvalt Churchill-citat får inleda den första delen. Ska vi utgå ifrån att Liljegren antar böckerna endast blir utsatta till prydnad på var mans bokhylla och inte lästa? Jag har återvunnit citatet annorstädes och återger det i original:
“If you cannot read all your books...fondle them---peer into them, let them fall open where they will, read from the first sentence that arrests the eye, set them back on the shelves with your own hands, arrange them on your own plan so that you at least know where they are. Let them be your friends; let them, at any rate, be your acquaintances.”
Prologen i första delen börjar kring omständigheterna kring Winstons begravningsgudstjänst i London 1965. Jag har hittat filmklipp från just den dagen med begravningskortegens färd genom London. Tar du fram din mobil och scannar taggen på sid 16 i första delen kommer du också fram till scenerna. Jag återger dock filmklippet från British Paté här.
Uppläget blir därmed en slags cirkelkomposition. Därefter följer en traditionell biografisk struktur med barndomsåren beskrivna. Churchill föddes som bekant in i den brittiska aristokratin. Många förfäder hade utmärkt sig på både slagfältet och den politiska arenan. Det var från början att likna vid en nästintill utstakad karriär. Tittar man på tidiga bilder av Churchill så kan man skönja något av den självmedvetna redan hos barnet. Han trivdes dock inte i skolan och på internat. Erfarenheten därifrån tycks ha skapat både oro och ängslan. Kanske upptäcker familjen redan under hans unga år fröet till en kommande psykisk ohälsa som vuxen. Det har diskuterats om Winston Churchill kan ha varit bipolär. Efter skoltiden gick han in i armén och hamnade i Sydafrika. Där blev han under dramatiska former tillfångatagen men han lyckades rymma. 1900 var han tillbaka i England och valdes in i parlamentet.
Förutom den politiska karriären så var Winston Churchill nästan maniskt kreativ i sitt levnadssätt. Han läste och skrev oerhört mycket, författade flera böcker, skrev tidningsartiklar och brev. Vi får inte glömma att han 1953 fick Nobelpriset i litteratur och den meriten är det nog idag inte många som kan sammankoppla honom med. Han blev även känd som en stor talare och kunde uttrycka sig väl i de mest kritiska stunderna i Europas historia. Ett av de mest kända är krisen juni månad 1940 när Storbritannien hotades av Nazityskland. Då gav han sitt kanske mest kända tal i parlamentet "We shall fight on the beeches". Landet stod inför en hotande tysk invasion. Det finns många kända citat av Churchill som ännu lever kvar i det kollektiva medvetandet. Lägg även till det konstnärliga intresset och tavelmålandet. Det mesta av de politiska talen finns också att tillgå online. Den som önskar fördjupa sig kan ha god nytta av att besöka http://www.churchillarchive.com/
Där finns mycket bevarat och tillgängligt tack vare digitaliseringen.Jag har också undersökt Liljegrens källor och de består av Churchills egna biografiska arbeten och Oxfordhistorikern Martin Gilberts omfattande Churchillforskning. Men överlag är skrivprocessen att likna vid ett svepande. Det blir mest fokus på människan Churchill, inte det politiska livet och dess konsekvenser ur ett utrikespolitiskt perspektiv. Visst är det lätt att instämma i bilden av Winston Churchill som hjälte och stor statsman särskilt i bekämpandet av Nazityskland. Men det finns även andra händelser kopplade till Churchills politiska karriär som är mindre smickrande. Det finns luckor som Liljegren hoppar över. Krisen och svältkatastrofen i Bengalen 1942-43 nämns inte trots att den är känd och dokumenterad. Därför blir det fyra starkt lysande stjärnor av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar