"Berättelsen om Hassan från Bagdad och hur han kom att företaga den gyllene resan till Samarkand" av James Elroy Flecker

James Elroy Flecker (5 November 1884 – 3 Januari 1915) var en brittisk poet och författare. Han föddes i London där han växte upp i ett prästhem och han kom senare som ung student till Oxfords kända Trinity College. Vid Oxford tog han stort intryck av den asketiska poesirörelsen och detta faktum kom att påverka hans eget skrivande. Hans utbildning var gedigen eftersom han även läste vid Cambridge. Han arbetade senare utomlands och var under en period stationerad i Aten där han även träffade sin blivande hustru Helle Skiadaressi. De gifte sig 1911. De fick ett kort äktenskap tillsammans eftersom Flecker insjuknade i tbc och avled 1915 på ett sanatorium i Davos, Schweiz. Hans plötsliga död har beskrivits som ett svårt nederlag för den brittiska poesin under hans samtid. Flecker tycktes ha mycket kvar att ge till litteraturvärlden, men ödet ville annorlunda. Flecker blev 30 år gammal. Fleckers starka intresse för språk var troligen av största betydelse för hans kreativa skaparkrafter och förmåga att ta sig an orientens kultur och historia. En av de mest kända stroferna ur Hassan från Bagdad återger jag här i sitt engelska original:

"We are the Pilgrims, master; we shall go
Always a little further; it may be
Beyond that last blue mountain barred with snow
Across that angry or that glimmering sea."

Vem kan tacka nej till denna inbjudan till äventyr?

Om den gyllene resan till Samarkand

Hassan: The Story of Hassan of Baghdad and How he Came to Make the Golden Journey to Samarkand översattes till svenska 1924 med titeln:  "Berättelsen om Hassan från Bagdad och hur han kom att företaga den gyllene resan till Samarkand". Själva berättelsen är ett versdrama och jag vill understryka att jag läst verket på engelska och inte den svenska 20-tals-översättningen. Den är också posthumt utgiven.

Övriga titlar av Fleckers poesi

Jag har främst fokuserat mig på Fleckers diktning och vet mycket litet om övriga verk. Han skrev även noveller och dramatik. För den som vill fördjupa sig i hans poesi kan även följande titlar vara av nytta:

The Bridge of Fire (1907)
Thirty-Six Poems (1910)
Forty-Two Poems (1911)
The Golden Journey to Samarkand (1913)
The Old Ships (1915)
Collected Poems (1916)



Jag tänkte i sammanhanget lägga in ett mycket gammalt lektörs-omdöme från Biblioteksbladet om James E. Fleckers diktsamling. Ibland ger mig dessa tillbakablickar på äldre recensioner ett helt nytt perspektiv på både dåtid och nutid. Hur man uppfattade titeln då som nyutgiven och hur man kan se på den idag. För mig känns det inte som om den undertecknade H. sg.  ens har läst samlingen! Han hänvisar istället till att samlingen har fått ett positivt mottagande; men beklagar sig över att läsaren genom boken får lära känna okända sidor av Orienten: "Att döma av den förtjusning, varmed diktverket mottagits, föredrager allmänheten dylika nya klutar på ett gammalt kläde framför att lära känna en hel del okända sidor hos »den stora Orienten», något som torde vara att beklaga." Själv beklagar jag G. Sg.s minimalistiska och begränsade omdöme.

Lektörsomdömet i Biblioteksbladet, Nionde årgången 1924

Flecker, James Elroy. Hassan. Berättelsen om Hassan från Bagdad och
hur han kom att företaga den gyllene resan till Samarkand. Ett skådespel i fem
akter. Övs. fr. eng. av Wilhelm. Nst. 1923. 174 s. Hcee. 5:—, inb. 6:50.

En i poetiskt avseende förtjänstfull behandling av ett gammalt orientaliskt ämne ur Tusen och en natts sagokrets. Vi möta i skådespelet den blandning av romantik och brutalitet, kärlek och grymhet, vekhet och fatalism, som de flesta européer förbinda med det något svävande begreppet »Österland». Att döma av den förtjusning, varmed diktverket mottagits, föredrager allmänheten dylika nya klutar på ett gammalt kläde framför att lara känna en hel del okända sidor hos »den stora Orienten», något som torde vara att beklaga. — Översättaren har väl tillvaratagit det poetiska hos originalet, och prosan verkar ledig. H. Sg.

Källor

projekt runeberg
wikipedia.org

Recension: Richard III - Almeida Theatre, London

Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat genom recensioner och inlägg att 2016 är det stora Shakespeareåret. Ikväll fick jag äntligen uppleva Shakespeares Richard III via LIVE-teater direkt från London (Almeida Theatre). Jag har aldrig sett dramat tidigare. Än mindre har jag läst pjäsen. Innan jag köpte biljett var jag besluten om att inte öppna min Shakespeare app, inte läsa i Shakespeares biografi, inte googla eller söka någon info om själva pjäsen. Jag ville komma till salongen utan någon förhandsinformation om vad jag skulle få uppleva. Detta tror jag är väldigt effektivt sätt att ta till sig en teaterpjäs på. I rollen som Richard III sågs Ralph Fiennes.

Shakespeares drama skildrar Richard III:s blodiga väg till makten. Döden är ett centralt tema i denna produktion. Vi påminns om den i scenväggarna och i rekvisitan. Det är ett mörkt och våldsamt drama och innan pjäsen började gjordes en intervju med regissören. Det drogs flera paralleller till dagens Storbritannien och politik i allmänhet. Politik är förstås det centrala temat i dramat. Shakespeares Richard III når makten genom en rad politiska mord i sann machiavellistisk anda. Han dödar också sina närmaste och de som står i vägen. Hans eget slut på slagfältet är lika våldsamt. Det är i detta drama de berömda orden: 'Min häst, min häst - mitt kungarike för en häst', yttras medan en förvirrad och omringad Richard III irrar runt bland fiendesoldaterna. Det är förstås en modern produktion, men inte sämre för det. Särskilt tydligt i rekvisitan. Gamla tider blandas med vår tid inte minst i klädvalet. Biskopen ser ut som vilken modern biskop som helst i sin lila skjorta, kors och kostym. Och förekommer minsann inte mobiltelefon vid två tillfällen!

Det har skrivits mycket om kung Richard III (1452-1485) de senaste åren. Han var den siste kungen av huset York och regerade England mellan 1483-1485. Mycket av skriverierna handlar om att kvarlevorna efter honom återfunnits på en parkeringsplats. Denna historiska händelse finns medtagen i produktionen på ett mycket effektivt sätt som lyckas sy ihop dåtid och nutid. Eftersom jag själv sett en dokumentär om gravöppningen kring Richard III förstod jag verkligen hur man tänkt kring upplägget här. Det finns flera dokumentärer om Richard III på Youtube och inspelade föreläsningar. Lyssna gärna på BBC Radio och avsnittet Great Lives med Philippa Langely som berättar om Richard III. Hon berättar både om hans liv och utgrävningen.

Shakespeares stora drama om Richard III tillhör förstås fiktionen och det imaginära, men barden hade emellertid tillgång till de historiska källorna om kung Richards liv. Däribland Thomas Moores bok The history of King Richard III. Historikern James Gairdner menade att både Moore och Shakespeare var mer eller mindre korrekta i sina tolkningar av Richard III även om vissa överdrifter har påpekats. Jag tyckte verkligen denna uppsättning var sevärdig!

Produktionens teaterregissör:

Rupert Goold

Medverkande skådespelare:

David Annen

Joseph Arkley

Tom Canton

Daniel Cerqueira 

Simon Coates

Susan Engel

Ralph Fiennes

James Garnon

Mark Hadfield

Scott Handy

Finbar Lynch

Aislín McGuckin

Joseph Mydell

Vanessa Redgrave

Joshua Riley

Joanna Vanderham

Benedict Barker

Lukas Rolfe

Baxter Westby 

Oliver Whitehouse



BBC Radio 4: Patricia Highsmiths 'Carol' (radioversionen)

Nu går vi så sakteligen mot hösten och det finns inte alltid tid att slå sig ner med en god bok. Idag rekommenderar jag lite radiolyssning via Mixcloud som tillhandahåller diverse poddar och uppladdningar av våra klassiker. Det är den prisbelönta BBC-producerade radioversionen av Patricia Highsmiths bok Carol [The price of Salt (1952)] som är på tur nu. Den släpptes i november 2014. Uppladdningen på Mixcloud innehåller 5 spår om 13 min. vardera. Som Carol hör vi skådespelerskan Miranda Richardson och det är Andrea Deck som tolkar karaktären Therese.

 

William Shakespeare idag efter fyrahundra år som död

Visst finns det alltid en anledning till att fira något stort? I år är det särskilt spännande inom litteraturen och litteraturens historia. Åtminstone för anglofiler världen över! 2016 är nämligen det stora Shakespeare-året! Så vad hände för fyrahundra år sedan som ska firas i år? Jo, Shakespeare dog nämligen 23 april 1616.

William Shakespeare har något att tillföra alla tidsåldrar. När vi själva är döda och begravda och minnet om oss redan slocknat bland nära och kära går vi ur historien bortglömda. Vissa namn glöms dock aldrig bort. Självklart hör Shakespeare dit. Fyra århundranden har passerat och den mängd av pjäser, dramer och dikter han var upphovsman till fortsätter att spelas och tolkas världen över. Även Ben Johnson (1572-1637) kunde tidigt konstarera att det var något alldeles speciellt med Shakespeare:

Shakespeare was not of an age, but for all time.

I detta blogginlägg kommer jag att fokusera på den poetiska sidan av barden  Shakespeare. Jag tror aldrig jag läst något av Shakespeare i svensk översättning. När jag läste litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet och vi sysslade med Shakespeare använde jag en iphone app som i snyggt gränssnitt tillhandahåller samtliga pjäser och sonetter. Betalar man för en pro-edition för man även bonusmaterial som t ex kommentarer till Shakespeare-porträtten och lexikon över 1500-talets Old English i dramerna.

Sonetterna

Jag är egentligen inget fan av att läsa dramer för mig själv. Dramer är ju helst något man ska uppleva som åskådare. Sonetterna tycker jag däremot har något alldeles särskilt och äkta. Många gånger helt förbisedda trots otaliga översättningar. Visst arrangeras uppsättningar av dramer som Hamlet och Macbeth, men hur många gånger har du varit på en tillställning enbart tillägnad Shakespeares sonetter? I dem skymtar något tidlöst och allmänmänskligt. 1500-talsmänniskan bakom orden försvinner och många gånger tilltalet tycks riktat unik till läsaren. Det är lätt att dela läsupplevelsen och känslorna i den. Sajten about.com har listat de fem mest romantiska sonetterna och på andra plats återfinns sonett 116. Den är ännu mycket populär i olika sammanhang. Inte helt oväntat i samband med bröllop. Som du säkert redan vet har sonetterna inte några namn och de redigerades ursprungligen efter tema och med hjälp av numrering.

Bakgrunden

1609 lät Shakespeare utge sin stora sonettsamling, 154 stycken till antalet. Förläggaren hette Thomas Thorpe (1569-1625).

Thorpe hade även givit ut Ben Johnson, Chapman m.fl och omdömet om honom som förläggare har varierat. En av tankarna ger uttryck för att han ska ha publicerat material utan Shakespeares samtycke och att han ska ha agerat vårdslöst i hanteringen och redigeringen av sonetterna. Moderna kritiker har tagit sig an problemet. Författare till boken William Shakespeare: A textual Companion (1997) diskuterar Wells & Taylor ger Thrope följande omdöme:

Thorphe was a reputable publisher, and there is nothing intrinsically irregular about his publication. (Wells & Taylor 1997, p. 444)

Men det stämmer t ex inte som titelbladet uppger att sonetterna aldrig tidigare publicerats. Flera av dem hade tryckts tidigare i andra sammanhang. Merparten av dem rikar sig till en ung man och endast tjugotal till en okänd kvinna ”the Dark Lady”. Samlingen trycktes under titeln Shake-Speares Sonnets. Never before Imprinted. [Se bilden ovan från svenska wikipedia.] Två av dem (138, 144) )var dock tidigare upptagna i The Passionate Pilgrim (1599). Ansvarige utgivaren var Thomas Thorpe (c. 1569 - c.1635) som även lät utge Ben Johnsons lyrik. Thorpe var troligen den som arrangerade sonetternas ordningsföljd efter att ha köpt manuskriptet av Shakespeare. Han tycks även ha grupperat dem efter ämne och innehåll. Syftet med sonetterna är omöjligt att fullt utröna. Kanske var de menade att vara ett svar på den långa italienska Petrarca-traditionens sätt att skriva dikt? Och då i form av pastisch och parodi? Det kan vara en möjlig tolkning. De bettraktas även som en nystart för kärlekslyriken. Shakespeare leker fritt med könsrollerna i sonetterna. De kommenterar även det politiska klimatet i hans samtid.

I svensk översättning

Av ledamoten i Svenska Akademin, herr C R Nyblom, 1871

Skall med en sommardag jag dig jämföra?
Du är dock mera mild och älsklig än.
Majs ljufva knoppar brukar stormen störa,
Och sommarns fröjd - hvad är så kort som den?

Ibland för häftigt himlens öga glöder,
Ibland dess guldblick är af dimmor gömd;
Ja, hvarje skönhet, som naturen föder,
På något vis är till förändring dömd.

Men aldrig skall din sommarglans förflyta
Ej du förlora skall hvad skönt du fått,
Ej i sin skuggverld döden med dig skryta,
Då med min dikt odödlighet du nått.

Så länge menskor andas, ögon skåda,
Så länge lefver den, med den - I båda.