"Berättelsen om Hassan från Bagdad och hur han kom att företaga den gyllene resan till Samarkand" av James Elroy Flecker

James Elroy Flecker (5 November 1884 – 3 Januari 1915) var en brittisk poet och författare. Han föddes i London där han växte upp i ett prästhem och han kom senare som ung student till Oxfords kända Trinity College. Vid Oxford tog han stort intryck av den asketiska poesirörelsen och detta faktum kom att påverka hans eget skrivande. Hans utbildning var gedigen eftersom han även läste vid Cambridge. Han arbetade senare utomlands och var under en period stationerad i Aten där han även träffade sin blivande hustru Helle Skiadaressi. De gifte sig 1911. De fick ett kort äktenskap tillsammans eftersom Flecker insjuknade i tbc och avled 1915 på ett sanatorium i Davos, Schweiz. Hans plötsliga död har beskrivits som ett svårt nederlag för den brittiska poesin under hans samtid. Flecker tycktes ha mycket kvar att ge till litteraturvärlden, men ödet ville annorlunda. Flecker blev 30 år gammal. Fleckers starka intresse för språk var troligen av största betydelse för hans kreativa skaparkrafter och förmåga att ta sig an orientens kultur och historia. En av de mest kända stroferna ur Hassan från Bagdad återger jag här i sitt engelska original:

"We are the Pilgrims, master; we shall go
Always a little further; it may be
Beyond that last blue mountain barred with snow
Across that angry or that glimmering sea."

Vem kan tacka nej till denna inbjudan till äventyr?

Om den gyllene resan till Samarkand

Hassan: The Story of Hassan of Baghdad and How he Came to Make the Golden Journey to Samarkand översattes till svenska 1924 med titeln:  "Berättelsen om Hassan från Bagdad och hur han kom att företaga den gyllene resan till Samarkand". Själva berättelsen är ett versdrama och jag vill understryka att jag läst verket på engelska och inte den svenska 20-tals-översättningen. Den är också posthumt utgiven.

Övriga titlar av Fleckers poesi

Jag har främst fokuserat mig på Fleckers diktning och vet mycket litet om övriga verk. Han skrev även noveller och dramatik. För den som vill fördjupa sig i hans poesi kan även följande titlar vara av nytta:

The Bridge of Fire (1907)
Thirty-Six Poems (1910)
Forty-Two Poems (1911)
The Golden Journey to Samarkand (1913)
The Old Ships (1915)
Collected Poems (1916)



Jag tänkte i sammanhanget lägga in ett mycket gammalt lektörs-omdöme från Biblioteksbladet om James E. Fleckers diktsamling. Ibland ger mig dessa tillbakablickar på äldre recensioner ett helt nytt perspektiv på både dåtid och nutid. Hur man uppfattade titeln då som nyutgiven och hur man kan se på den idag. För mig känns det inte som om den undertecknade H. sg.  ens har läst samlingen! Han hänvisar istället till att samlingen har fått ett positivt mottagande; men beklagar sig över att läsaren genom boken får lära känna okända sidor av Orienten: "Att döma av den förtjusning, varmed diktverket mottagits, föredrager allmänheten dylika nya klutar på ett gammalt kläde framför att lära känna en hel del okända sidor hos »den stora Orienten», något som torde vara att beklaga." Själv beklagar jag G. Sg.s minimalistiska och begränsade omdöme.

Lektörsomdömet i Biblioteksbladet, Nionde årgången 1924

Flecker, James Elroy. Hassan. Berättelsen om Hassan från Bagdad och
hur han kom att företaga den gyllene resan till Samarkand. Ett skådespel i fem
akter. Övs. fr. eng. av Wilhelm. Nst. 1923. 174 s. Hcee. 5:—, inb. 6:50.

En i poetiskt avseende förtjänstfull behandling av ett gammalt orientaliskt ämne ur Tusen och en natts sagokrets. Vi möta i skådespelet den blandning av romantik och brutalitet, kärlek och grymhet, vekhet och fatalism, som de flesta européer förbinda med det något svävande begreppet »Österland». Att döma av den förtjusning, varmed diktverket mottagits, föredrager allmänheten dylika nya klutar på ett gammalt kläde framför att lara känna en hel del okända sidor hos »den stora Orienten», något som torde vara att beklaga. — Översättaren har väl tillvaratagit det poetiska hos originalet, och prosan verkar ledig. H. Sg.

Källor

projekt runeberg
wikipedia.org

Goethe och bilden av islam i diktsamlingen West-östlicher Divan (1819)

Goethe lever, 2019!

Med ovanstående glada hälsning vill jag inleda detta inlägg som ägnas åt en fördjupning i Goethes författarskap; samt hans litterärt och samtidsmässigt radikala diktsamling West-östlicher Divan. Den utgavs 1819, men en utökad version av samlingen trycktes 1827. Jag ska strax förklara det radikala inslaget, som här får lyda enligt min egen definition. I detta inlägg får du möta "hemma-orientalisten" och islamkännaren Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832). En för svenska läsare kanske annorlunda sida hos en av Tysklands mest berömda och genom tiderna mest älskade författare. Varje tid och varje generation har sedan hans död haft sin tolkning och uppfattning om författaren. Goethe blev stor inte enbart på grund av sin litterära produktivitet som haft betydande inverkan på tyska språket. Vid sidan av reformatorn Martin Luther är Goethe den tysk som lyckats påverka språkets utveckling allra mest. Han är motsvarigheten till William Shakespeares betydelse för det engelska språkets utveckling.

West-östlicher Divan visar inte enbart på Goethes storhet som författare och diktare, men även som humanist. Han var nämligen något före sin tid i synen på västerländskt och österländskt. I en tid främjad av stark misstro men även exotism och fascination gentemot det fjärran östern representerar Goethe en frisk fläkt av öppenhet. Jag kommer även att återkomma till den etnologiska pluraliteten i det dualistiska perspektivet på Goethes diktning. Redan i titeln möter oss detta dubbla perspektiv. Goethe lät även publicera egna tillägg eller noter till dikterna som förklarar olika religiösa företeelser, händelser och historiska personligheter. Detta är ett relativt okänt tilltag i bokutgåvor från denna tidsepok.

Ovan: Första utgåvan av samlingen, 1819.



Några frågor är alltid nödvändiga att ställa sig när man skriver om en diktare och hans efterlämnade verk. Det är rimligt att fråga sig hur Goethe kom i kontakt med islam och den persiska poesin. Hur gick det egentligen till och hur såg omständigheterna ut för ett sådant möte i en tid när Öst och Väst var parallella världar och med en begränsad litteratur tillgänglig. West-östlicher divan är ett verk som tillkom när Goethe var i sjuttioårsåldern. Han var även nybliven änkeman. Det är frågor som hör till det privata planet och som kan beläggas eller avfärdas genom t ex den biografiska litteraturforskningen. Ytterligare en fråga som jag funderat över är den socio-politiska omständigheten. Går det att fråga sig och eftersöka varför Goethe blev så intresserad av islam på äldre dagar? Vad ville han kommunicera till oss med sin diktsamling? Socio-politiska omständigheter tar hänsyn till yttre faktorer som exempelvis diktarens egen samtid.


Under hela sitt liv hade Goethe ett problematiskt -eller ambivalent förhållande till religion. Detta har klargjorts av ett flertal forskare. Han drog sig inte för att öppet kritisera kristendomen. I staden Weimar idag återfinns ett monument som uppmärksammar relationen Hafez-Goethe.

Goethe författade i sjuttioårsåldern även en samling sonetter och där återfinns dikten Christgeschenk, 'Kristusgåva' där julen är huvudtemat.

Källor

Goethe, Johann Wolfgang von. 2014. West-östlicher Divan. [Simbach am Inn]: Miniaturbuchverl. Leipzig.

Hodkinson, James, and Jeffrey Morrison. 2013. Encounters with Islam in German Literature and Culture. Cambridge: Cambridge University Press.

May, Yomb. 2013. ”Goethe, Islam and the Orient: The Impetus for and Made of Intercultural Encounter in the West-östlicher Divan” publicerad i Encounters with Islam in German Literature.

Yarshater, Ehsan. 1996. Encyclopædia Iranica. http://www.iranicaonline.org/.

wikipedia.org [bildkällor]

Recension : "Ediths brev" av Hagar Olsson. En nytryckning från 2016

I denna recension återkommer jag till finlandssvenska poeten Edith Södergran (1892-1923) som redan uppmärksammats här på bloggen. År 2016 utgav nämligen förlaget Schildts & Söderströms (finskt) en nytryckning av Ediths brev. Brev från Edith Södergran till Hagar Olsson. Nu med den förkortade titeln "Ediths brev". Vännen och litteraturkritikern Hagar Olsson (1893-1978) gav ut brevsamlingen 1955 och sedan dess har det varit några strödda utgivningar av titeln.   En samling gavs ut under 1990-talet om jag inte minns helt fel; så det är välkommet med en färsk nytryckning.

Det är bra att Hagar Olssons eget förord till förstaupplagan, 1955 finns medtagen. Nytryckningen kommer även med ett inledande förord av Karolina Ramqvist, som jag tyckte var ganska så intetsägande, men troligen viktig för en yngre generation läsare som kanske inte är så insatta i Edith Södergrans liv och diktning. Baksidestexten pryds med orden "Girl crush på 1920-talet". Det är svårt att veta hur relationen mellan Olsson och Södergran såg ut, men vårt postmoderna sätt att tolka relationer ur ett hbqt-perspektiv kommer ändå med. Man ska även komma ihåg att det även handlar om en mycket tillrättalagd brevsamling. Olsson har själv varit den enrådande redaktören till vad som ska tas med i samlingen, vad som ska censureras eller läggas till rätta. Först kommer Ediths brev med datum och plats angivet och efter brevet en kommentar av Hagar. Dessutom var det endast en kort period och i slutet av Ediths liv som de kände varandra. Första brevet från Edith ankom Hagar i januari månad 1919.

För egen del hade jag stor nytta av samlingen då den verkligen beskriver hur Edith jobbade som författare. Här finns gott om nedslag i den dåtida litteraturdebatten, om poesins betydelse, olika litterära strömningar och om konflikter mellan olika författare. Mer jordnära saker som utlovade pengar som inte betalas ut från förlaget när hon som bäst behöver dem. Brevsamlingen beskriver många gånger en arbetsrelation snarare än en vänskapsrelation. Enda minus med denna utgåva är att det inte finns någon tydlig avgränsning mellan Ediths brev och den efterföljande kommentaren till brevet av Hagar Olsson. Många gånger som jag suttit och läst och helt plötsligt kommit på mig själv med att det var kommentarsdelen jag hamnat i istället för själva brevet.

Recension: "Karin Boye - De fyra årstiderna" (2017). En ljudbok med samlade dikter

I detta inlägg recenserar jag en ljudbok. Jag gillar ljudböcker och poddar som kommer till stor användning när man är ute i skogen eller slumrar på tåget. Dessutom är diktläsning något underskattat idag och det ges inte ut så mycket ny lyrik i jämförelse med andra former av litteratur. Därför känns det nu bra att åter få ta itu med en svensk klassiker. Karin Boye (1900-1941) skrev både prosa och dikter. Hon är ganska så mångsidig av sig som författare och diktaren Boye är inte densamma som romanförfattaren. Det finns ständigt nya sidor att upptäcka! Personligen föredrar jag många gånger att läsa lyrik framför romaner. Bra lyrik skapar närvaro mellan texten och läsaren. Den får oss att börja reflektera på ett annat sätt. Dessutom bjuder lyriken många gånger till fler tolkningsmöjligheter än en skriven romantext. Jag tycker dessutom det är mycket roligare att analysera dikter än romaner.

Det är Grammofonbolaget som satt ihop denna antologi av inlästa dikter. Jag får börja med att berömma uppläsaren som jag tycker har ett balanserat förhållningssätt till texterna. Hon har även en jämn och bra rytm under inläsningarna utan att lägga till några egna överdrifter. Ljudboken har en inledning som tar upp några viktiga årtal kring Boyes liv. Det blir även några korta nedslag kring boktitlar, romaner och diktsamlingar. Jag hade gärna sett att inledningen kunde ha varit något längre även om jag inte har något särskilt att anmärka på angående vilka delar av Boyes författarliv man valt att lägga tyngd vid.

De utvalda dikterna kommer från samlingarna Moln, Gömda land, Härdarna och För trädets skull. Det hade varit intressant att redan i inledningen fått veta något om hur man motiverat sitt urval. Jag tycker ändå att urvalet är intressant eftersom man får uppleva andra dikter än de traditionellt kända ("Sköldmön", "Ja, visst gör det ont...") vilket är upplyftande. Boye är bra på att använda både naturmotiv och mytologi i sina dikter, men hon har också en egen stil som gör henne unik bland våra svenska 1900-talsförfattare.

Diktläsning kan upplevas på olika sätt och den vanligaste formen är förmodligen läsning för egen hand. Man glömmer idag lätt bort att lyriken i ett litteraturhistoriskt perspektiv, i sin ursprungliga form var till för att avlyssnas i offentliga sammanhang —  av en stor grupp. Vår tid är tyvärr såpass individualistisk att diktläsning för det mesta får ske på egen hand. Ta därför vara på poesifestivaler och andra sammanhang där lyriken kommuniceras direkt från människa till människa.

Självklart förs också lyriken och det skrivna ordet till en annan dimension när man hör den uppläst. Jag vill därför rekommendera mina bloggläsare att ta sig tid för den upplästa lyriken och införskaffa sig en ljudbok med dikter! Jag tycker det blir lämpligt att avsluta med en ny favorit efter att ha lyssnat på ljudboken:

"Vandraren" från samlingen Gömda land.

Säg mig, dis från Kunskapsbrunnarna,
finns det väl ting att visa mig här?
Svindel griper mig, skratt och skrämsel.
Luften har stigar som bär!

Ensam med dig, du örnögda,
vandrar jag långt, så långt ut,
frusna vägar, klirrande vägar
utan ett mål eller slut.

Alla heliga kärleksdagar
känner sin kväll och sin ensamhet.
Trogen väntar i kvällsljuset
du, som spejar och vet.

Allt jag möter lämnar jag åter.
Dis, du läker brinnande sår.
Klirrande vägar, klirrande vägar
glad med dig jag går.

Följ mig fram genom livsdagarna,
lär mig säga vid mörkrets dörr:
"Intet visste jag, litet vet jag --
mer dock än förr!"

Snabba ljudboksfakta

Titel: Karin Boye - De fyra årstiderna

Författare: Karin Boye

Förlag: Grammofonbolaget

År: 2017

Dikter: Trädet under jorden, Ja visst gör det ont, Källvattnet, I rörelse, Unga viljor viner, Moln, Gräsets sång, Gudarna, Små ting, Kunskap, Vandraren, Tillfrisknande, Via Media, Sköldmön, Nu vet jag, Bål, Svalorna, De dödsdömda, Ögonen är vårt öde, Vägen hem och Asar och alfer.

"Liten fabel" - En dikt av Franz Kafka

Idag har jag åter suttit och funderat över Franz Kafka (1883-1923) och hittat en liten dikt "Kleine Fabel" av honom som jag har översatt från tyskan. Temat är litet av vad man kan återfinna i hans romaner, nämligen närvaron av det klaustrofobiska och absurda.

Liten fabel

"Ack," sade musen,
»Världen blir trängre för varje dag.
Först var den så bred
att jag blev rädd.
Jag sprang på och var glad
att jag tillsist från vänster och höger
såg väggarna på avstånd,
men dessa långa murar rusade
så snabbt mot varandra,
att jag redan är i det sista rummet,
och det finns i en vinkel en fälla,
Jag går in. "-
»Du behöver bara ändra färdriktningen«,
sa katten
och åt den.

"Kung Salomo och Morolf" - Om en diktsamling av Oscar Levertin

I detta inlägg skriver jag om författaren och diktaren Oscar Levertin (1862-1906). Han är tyvärr inte lika känd som han kanske borde vara, men under svenskt sekelskifte var han en framstående kulturpersonlighet. Han var även professor i litteraturhistoria från och med 1899 vid Stockholms högskola.

Jag ska i detta inlägg försöka fånga något av honom. Som många andra författare var han produktiv. Dikterna är kanske inte längre lika kända så jag väljer att fokusera litet kring en samling som gavs ut 1905. Den bär titeln "Kung Salomo och Morolf" och handlar förmodligen om Oscar Levertins djupa vänskapsrelation till sin diktarkollega och vän Verner von Heidenstam.

Det är Oscar som är Morolf i dikten och Heidenstam är kung Salomo. Morolf är dock den levnadsglade och positiva medan kung Salomo i dikten är mer svårmodig och melankolisk. I samlingen finns också den gråtmilda separationen gestaltad. Vänskap är det största temat genom hela samlingen. I nedanstående utdrag "Brödravakan" ser vi något av andra teman: vin, kvinnor och sång.

Den som önskar läsa den spännande fortsättningen på dikturvalet nedan får söka titeln i Litteraturbanken, som tillhandahåller samlingen.

Ur: "Kung Salomo och Morolf"

Brödravakan

Höge skaldebror,
jag i sömnen biktar
mer än någon tror.
Af min snarkning lär du
lifvets lof och pris
och i morgon är du
mer än vanligt vis.

Salomo.

Broder, löftet minns,
natten med mig vaka.

Morolf.

Ack, min dyre prins,
barnet, som får kaka,
sångarn, som får vin,
lofva, hvad som äskas.
Helst jag som ett svin
sof, men skall ej tredskas.
Låt oss vaka, tala
vers och äfventyr.

Snart skall hanen gala.
Säg blott hvi dig flyr
hvilan, tröstarinnan
med sin glömskas frid.

Salomo.

Morolf, det är kvinnan,
som i all min tid
har i midnattsvakan
städs mitt hufvud brytt.

Morolf.

Tycks att mellan lakan
du det undret tydt.
Dina älskarinnor
man ej räkna kan.
Längtar du till kvinnor,
lek med dem, välan!
Men allt grubbel på dem
rök är i det blå.

Källor

Litteraturbanken

Stockholmskällan

wikipedia.org

Fotografen Edith Södergran

Hej igen, i detta inlägg tänkte jag presentera fotografen Edith Södergran (1892-1923). De flesta av oss känner förstås enbart till henne som diktare, men hon fotograferade gärna. En kortare period i sitt liv försörjde hon sig även som fotograf. Det blev en liten inkomst för henne och hennes mor vars familj förlorat det mesta i samband med ryska revolutionen. Alla bilder nedan är tagna av Edith med undantag av den första och sista. Alla bilder i detta inlägg hänvisas till Svenska litteratursällskapet i Finland.



Idag är det nämligen Svenska litteratursällskapet i Finland som vårdar kvarlåtenskapen efter Ediths bilder och de har lagt ut dem på Flickr.com. Originalen finns bevarade i Edith Södergrans arkiv. Det finns inte längre någon upphovsrätt. Ovan ser vi Edith tillsammans med familjevännen Olga Fabritius omkring 1910-1920. Bilden är från Södergrans hem i karelska Raivola utanför St Petersburg, men här är det Ediths mamma som är fotografen. Notera att Edith håller sina glasögon i handen.

Bilden ovan är tagen av Edith när hon och mamman Helena Södergran befinner sig i Schweiz. Notera det dramatiska landskapet! Bergen och vägen som går genom en tunnel. I Schweiz fick Edith bland annat behandling för sin tuberkulos och hon vistades tidvis på sanatorium, däribland det kända sanatoriumet i Davos där många kulturkändisar som t ex Robert Luis Stevenson, vårdats. Den klara alpluften hade en positiv verkan på de lungsjukas hälsa och vid bättre hälsoperioder kunde de även göra korta utflykter i området. Bilden är troligen tagen vid ett sådant tillfälle. Sammanlagt vistades Edith i två år i Schweiz. Troligen var vistelserna uppdelade i flera perioder.



Alla som någon gång läst ur Ediths dikter vet att katten ofta förekommer som motiv. Edith älskade katter och tog hand om flera stycken som fick vara ifred på hennes mark. Denna katt hette Totti och var en favorit. Tyvärr sköt hennes grannar ihjäl Totti eftersom de störde sig på Ediths katter.

Edith Södergran skymtar fram vid ett träd.

Lyckokatt

Ur samlingen Dikter från 1916

Jag har en lyckokatt i famnen,
den spinner lyckotråd.
Lyckokatt, lyckokatt,
skaffa mig tre ting:
skaffa mig en gyllne ring,
som säger mig att jag är lycklig;
skaffa mig en spegel,
som säger mig att jag är skön;
skaffa mig en solfjäder,
som fläktar bort mina påhängsna tankar.
Lyckokatt, lyckokatt,
spinn mig ännu litet om min framtid!

Källor

Bildkällor: Svenska litteratursällskapet i Finland.

"Lyckokatt" från samlingen Dikter via Project Runeberg

”Vinternatt” - En dikt av Gustaf Fröding

Idag återkommer jag till Gustaf Fröding (1860-1911) och en dikt ur samlingen Gitarr och dragharmonika - Stämningar och stämningsbilder (1891). Om du är en ny läsare av Fröding vill jag gärna rekommendera dig att söka tonsättningar av hans verk. Musiken är en underbar kraft i språket. Frödings dikter lämpar sig verkligen till musik! Till denna dikt skulle däremot något mer lågmält vara bra. Fröding skildrar vinternatten och fångar in några välkända drag i den som de flesta människor, vilka någon gång upplevt en vacker vinterkväll eller natt, kan känna igen sig i. Fokus ligger på naturen och hur beskrivningen av den sätter den melankoliska stämningen.

Vinternatt

Låt oss åka sakta,
låt oss dock betrakta
skogens vita slott,
golvens marmorstenar,
vita valv av grenar,
som till himlen nått.

Ej ett snöstoft röres,
under valven höres
ingen vinds musik,
snön har rett alkover,
och därinne sover
sommarns frusna lik.

Iskristaller stöda
lägret, där den döda
sig till vila lagt,
vita sängomhängen
sväva över sängen,
enar hålla vakt.

Och metalliskt kalla
månestrålar falla
ned i öde sal,
och från alla kanter
gnistra diamanter
i oändligt tal.

Stjärnorna med sorgens
silver smycka borgens
genombrutna tak,
dunkla skuggor glida
sakta genom vida
skymtande gemak.

"Solnedgång på havet" - En dikt av August Strindberg

August Strindberg har jag redan uppmärksammat en gång tidigare på bloggen. Då skrev jag litet om hans dikt "Segling" som troligen handlar om honom själv och Siri von Essen. "Solnedgång på havet" ingår i samlingen Dikter på vers och prosa från 1883. I dikten ligger Strindberg och röker. Han skriver att han inte tänker på något men verkar ändå fundera över havet vars färg han jämför med den berömda spritdrycken absinth. Absinth var en vanligt förekommande favoritdrog bland konstnärer i slutet av 1800-talet och det har väl skrivits hundratals dikter och andra alster över rusdryckens speciella egenskaper. Vi får nästan utgå ifrån att dikten "Solnedgång på havet" härstammar från Strindbergs vilda tid i Paris. Vi vet ju han blev förbannad på Sverige där han gjorde sig ovän med många och for sin kos en tid innan han valde att återvända. Kanske är det Infernokrisen. Här finns lite kemiska referenser och vi vet ju att Strindberg försökte sig på att framställa guld med hjälp av pseudovetenskapliga, alkemiska experiment inne på hyrrummet. Landet Sverige får sig en känga i diktens avslutande rader där bengaliska eldar lyser över eländet. På det hela en mycket introspektiv och biografisk dikt.

Solnedgång på havet

Jag ligger på kabelgattet
rökande "Fem blå bröder"
och tänker på intet.

Havet är grönt,
så dunkelt absintgrönt;
det är bittert som klormagnesium
och saltare än klornatrium;
det är kyskt som jodkalium;
och glömska, glömska
av stora synder och stora sorger
det ger endast havet,
och absint!

O du gröna absinthav,
o du stilla absintglömska,
döva mina sinnen
och låt mig somna i ro,
som förr jag somnade
över en artikel i
Revue des deux Mondes!

Sverige ligger som en rök,
som röken av en maduro-havanna,
och solen sitter däröver
som en halvsläckt cigarr,
men runt kring horisonten
stå brotten så röda
som bengaliska eldar
och lysa på eländet.

Källor

projectruneberg

wikipedia.org

Theodor Nöldekes kronologiska framställning av Koranens suror

Den som är intresserad av arabisk poesi från 600-talet efter vår tideräkning kanske någon gång under sin levnad vill försöka sig på en läsning av Koranen. Många kanske ger upp direkt efter att ha avslutat första suran och börjat bläddra sig igenom de påföljande. Försök med ett annat upplägg av läsningen. Koranen som bok kan inte jämföras med Bibeln där kronologi, litterär kanon, och vishetslitteratur har en helt annan historisk och kulturell bakgrund. Koranen har en annan utvecklingshistoria och kan kategoriseras som en samling poesi från senantikens period.

Theodor Nöldeke (1836-1930) var en tysk orientalist och arabist. Han gjorde en mycket omfattande forskning ur ett religionsvetenskapligt perspektiv angående Koranens ursprung. Liksom många andra orientalister under hans samtid studerades Koranen utifrån historiska, arkeologiska och lingvistiska metoder. År 1859 vann hans historik över Koranen pris av Académie des inscriptions et belles-lettres. Boken översattes till tyska ett år senare med titeln Geschichte des Qorâns. År 1868 blev han professor i Kiel och 1872 professor i orientaliska språk i Straßburg.

Nöldekes kronologi över surornas tillkomst är uppdelad efter plats och tidsperiod. Det är inte konstigt att börja med sura 96 som i tema och innehåll fokuserar på Muhammeds första uppenbarelse. En enkel översikt är att stapla upp läsordningen enligt följande:

Mecka – Den första periodens suror

Antal: 48

96, 74, 111, 106, 108, 104, 107, 102, 105, 92,

90, 94, 93, 97, 86, 91, 80, 68, 87, 95,

103, 85, 73, 101, 99, 82, 81, 53, 84, 100,

79, 77, 78, 88, 89, 75, 83, 69, 51, 52,

56, 70, 55, 112, 109, 113, 114, 1

Mecka – Den andra periodens suror

Antal: 21

54, 37, 71, 76, 44, 50, 20, 26, 15, 19,

38, 36, 43, 72, 67, 23, 21, 25, 17, 27, 18

Mecka - Den tredje periodens suror

Antal: 21

32, 41, 45, 16, 30, 11, 14, 12, 40, 28,

39, 29, 31, 42, 10, 34, 35, 7, 46, 6, 13

Suror från Medina

Antal: 24

2, 98, 64, 62, 8, 47, 3, 61, 57, 4, 65, 59, 33,

63, 24, 58, 22, 48, 66, 60, 110, 49, 9, 5

Källor

Wikipedia.org

Georg Stiernhielm och Hercules

Georg Stiernhielm föddes som Göran Olofsson 1598 i Vika socken, Dalarna. Han är en av de mest kända personligheterna från den svenska stormaktstiden. 1631 adlades han med namnet Stiernhielm och fick några platser i Livland, nuvarande Lettland som gåva i samband med utnämningen. Han föddes in i en priviligerad familj där fadern tillhörde bergsadeln. Den tidiga skolgången hade han i Västerås stad och senare skrevs han in vid Uppsala Universitet. Han begav sig även till Tyskland och studerade vid universitetet i Greifswald. 1649 blev Stiernhielm riksarkivarie och fick även en fördjupad kontakt med hovet. Hans hustru var kyrkoherdedottern Cecilia Bure och de fick en dotter tillsammans. Stiernhielm avled 1672 i Stockholm.

Stiernhielm brukar ofta kallas för "den svenska skaldekonstens fader". Han skrev flertalet dikter med olika tema sprungna ur den medeltida sångtraditionen samt ur de svenska folkvisorna. År 1668 kom första upplagan av Stiernhielms Musæ Suethizantes, en titel som gör anspråk på att de grekiska sånggudinnorna först diktat dessa på svenska. Att Sverige vid denna tid ansågs ha kopplingar till både hebreer och gamla greker hör samman med stormaktspolitiken vid denna tid. Professor Rudbeck i Uppsala gjorde "forskning" på att Sverige var det forna sjunkna Atlantis och svensken själv var släkt med både Adam och Eva. Enligt wikipedia ville Stiernhielm med hjälp av diktsamlingen grunda en nationell vitterhet i huvudsakligen antik form, med värderingar kopplade till renässanshumanism och den antika stoicismen.

Till Stiernhielms mest berömda alster hör dikten Hercules. Något som skiljer honom från de samtida strömningarna inom det litterära skrivandet är hans profana skrivande då han inte riktar in sig på religiös litteratur. Däremot finns det förstås referenser till grekiska och romerska gudasagor och myter. Vissa menar att Stiernhielm tillhör renässansen, andra tillskriver honom barockens epok.

De inledande verserna till Hercules

Lägg märke till hexametern i de följande raderna. Stiernhielms Hercules är ett hjälteepos och därtil duger endast hexametern som versmått. Det är utifrån den grekiske diktaren Xenofons dikt om Hercules som Stiernhielm hämtat sin inspiration. Lägg märke till 1600-talssvenskans inlån av tyska och nederländska ord. "Arla" betyder tidigt och "wijf" är ett nederländskt ord som betyder kvinna, jämför med engelskans "wife". Handlingen är här förlagd att passa svenska stormaktsideal där den unge adelsmannen står i centrum. Han är redo att börja sin livsresa mot ära och berömmelse. Han är förstås orolig, enligt texten fylld av ångest och tvekan. En speciell kvinna dyker dock upp tidigt i handlingen.

---

HERCULES arla stod vpp, en morgon, i första sin vngdom, Fuller af ångst, och twijk, huru han sitt lefwerne böria Skulle, dåraf han Prijs kunde winna, medh tijden, och Ähra. I thet han altså går vti tankar, och högste bekymber; Trippar ett artigt Wijf, doch lätt af later, och anseend, Til honom an; blomerad i margfals-färgade kläder; Glimmand' i Pärlor, och Gull; och gnistrand' i dyrbare Stenar; Skön aff Anlete; men (som syntes) sminkad, och färgad; Som een drijwa sniö-hwijt, medh rosen-färgade kinner; Käck-ögd, diärf vtaf upsyn; af huld war hon fyllig och frodig Gull-gåhl-blänkiandes håår, bekrönt medh Roser i Pärlor.



Källor

Projekt Runeberg

Wikipedia.Org

Sonett 108 av William Shakespeare jämte Nybloms översättning

Jag har tidigare uppmärksammat både William Shakespeare och Carl Rupert Nyblom (1832-1907). Nyblom var en svensk diktare och estetiker, men även ledamot av den Svenska Akadmien. Han satt sedan 1879 på stol nummer 14 i tjugoåtta år fram tills sin död i Stockholm, 1907. År 1865 lät Nyblom grunda Svensk litteraturtidsskrift och hade några novellsamlingar bakom sig innan han år 1876 lät översätta och ge ut Shakespeares sonetter. Personligen tycker jag hans översättning blir ett fint komplement till Poolers engelska text från 1918. Nödrimmen får man le lite åt, men passade säkert den sentida 1800-talsmänniskan. Lägg märke till att sonetten riktar sig till en ung man. I det engelska originalet från 1609 står "sweet boy", vilket Nyblom här översatt som "hulda sven". Ordet sven betyder enligt fornsvenskan ung man och själva ordet härstammar från runsvenskans svaeinn, enligt wiktionary. Ordet kan ha syftat på en ung manlig tjänare vid hov eller hos storman. En synonym är yngling.

Alla sonetter mellan 1-126 är tillägnade denne mystiske yngling "Fair youth" och man vet inte vem som åsyftas. Shakespeare skriver ju även till "Dark lady" i sonetterna, men hon är också anonym. Dikten följer Shakespeares sonettmönster och inleds med tre quatriner för att avslutas med en rimmande couplett. Diktens tema är skönhet och kärlek.

Sonnet 108

(Q1) What’s in the brain, that ink may character,
Which hath not figur’d to thee my true spirit?
What’s new to speak, what new to register,
That may express my love, or thy dear merit?
(Q2) Nothing, sweet boy; but yet, like prayers divine,
I must each day say o’er the very same,
Counting no old thing old, thou mine, I thine,
Even as when first I hallowed thy fair name.
(Q3) So that eternal love in love’s fresh case
Weighs not the dust and injury of age,
Nor gives to necessary wrinkles place,
But makes antiquity for aye his page;
(C) Finding the first conceit of love there bred,
Where time and outward form would show it dead.

Sonett 108 i Nybloms svenska tolkning

Kan väl med bläck en tanke skrifvas opp,
Som ej för dig min trohet uppenbarar?
Fins något nytt att klä' i ordets kropp,
Som med min kärlek och din dygd sig parar?

Nej, hulda sven! Och dock hvar enda dag
Liksom en bön jag säger om det samma;
Det lyder: du är min och din är jag,
Som då jag först ditt namn begynte stamma.

En evig kärlek i sin friska skrud
Nedtryckes ej af tidens små bekymmer;
Den lär den gamle lyda sina bud,
Och för dess vink hvart veck från pannan rymmer;

Den finner just, att kärleks knopp slog ut,
Der tid och form nu säga, den är slut.

Källor

Charles Knox Pooler, The Works of Shakespeares Sonnets, 1918.

Runeberg.org

Svenska Akademien

wikipedia.org

"Kväll" - En dikt av Edith Södergran

November kanske inte upplevs som inspirerande och man blir lätt trött när kvällsmörkret faller på. Edith Södergran (1892-1923) som jag tidigare uppmärksammat i inlägg på bloggen har skrivit en stämningsfull dikt om kvällen. Den finns medtagen i samlingen Dikter som utgavs första gången 1916. Man undrar förstås vad det är för en sorgsen saga skogen vill berätta för diktaren och som hon inte vill lyssna till. Och vem är det som kan tänkas möta henne på vägen?

Kväll

Jag vill ej höra den sorgsna sagan
skogen berättar.
Det viskar ännu länge mellan granarna,
det suckar ännu länge uti löven,
ännu länge glida skuggor mellan de dystra stammarna.
Kom ut på vägen. Där möter oss ingen.
Kvällen drömmer blekröd kring tigande dikesren.
Vägen löper långsamt och vägen stiger varligt
och ser sig länge om efter solens sken.

Källor

project Runeberg

wikipedia.org

Om poeten Dan Andersson och hans dikt "Omkring tiggaren från Luossa"

I detta inlägg skriver jag om poeten Dan Andersson (1888-1920) och hans dikt "Omkring tiggaren från Luossa". Den dikten är förmodligen en av hans mest kända och mest omtyckta. Den har tonsatts ett flertal gånger och sjungits av artister som Gunde Johansson och bandet Hootenanny singers. De sistnämnda nådde stor framgång med sin tolkning under det tidiga 70-talet. Kanske är det också tack vare dem dikten är såpass känd och omtyckt än idag. Men vad handlar egentligen dikten om?

Dan Andersson föddes 1888 och tillhör ur ett litteraturvetenskapligt perspektiv Arbetarförfattarna, eller proletärförfattarna. Dessa kom ofta från fattiga hem och obesörjde många gånger sin egen utbildning. Han kom från Skattlöseberg i Dalarna och pappan var folkskolelärare. Hans mamma hade också varit lärare. Dan Andersson blev något av en autodidakt och lärde sig läsa vid fem års ålder. Så småningom lärde han sig även engelska. I tonåren kom han till Göteborg. Efter några år bordade en Amerikabåt med destination Nya Världen och delstaten Minnesota. Andersson jobbade där med jordbruk. Han kom hem lagom att börja i Brunnsviks folkhögskola där han knöt band till några betydelsefulla författare. Han avled 1922 på ett Stockholmshotell i Klara då man inte vädrat hans rum ordentligt efter en skadedjurssanering. Vid Anderssons död var hans hustru Olga gravid i sjätte månaden och födde senare dottern Monika.

Dikten Omkring tiggaren från Luossa tros ha inspirerats av en plats som heter Luosaberget. 1911 bodde han nära denna plats och ortsnamnet i dikten blev en namnlek med skillnaden att Andersson lade till ett dubbel-S. Dikten gavs ut 1917 i samlingen "Svarta ballader". Diktens budskap och tema är existentiellt. Den handlar både om livet och döden. Tiggaren är den som förmedlar budskapet genom sång till en grupp människor i gemenskap vid en lägereld. Jag tycker det finns en tydlig religiös symbolik och den har en form av andligt budskap. Visserligen återfinner vi ord som Herren och bön, men himlen som nämns behöver inte vara den som finns efter döden, för i Anderssons dikt väntar där istället en moder. Den som vill kan säkert hitta kristna referenser. Det talas även om ett formlöst land och saligheten. Att livet är tungt och jobbigt emellanåt finns förstås också representerat i versen:

"Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda, må vi vara mil från livet innan morgonen är full! Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull."

Mitt i alla dessa associationer är ändå livslängtan den starkaste rösten. Barnet och barnen blir en fin bild av det gemensamma mänskliga och våra liv. Vilka tankar väcker dikten hos dig?

•

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.

Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
och jag fördes bort av anden att få ro.

Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'

Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.

Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.

Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo."

[caption id="attachment_11205" align="alignnone" width="240"] Dan Andersson, 1917 samma år som diktsamlingen Svarta ballader gavs ut. (Bild:wikipedia)[/caption]

Bibliografi

1. Brevkort från Grangärde finnmark (första 1903, Andersson var då 14 år)


2. Kolarhistorier (1914)


3. Kolvaktarens visor (1915)


4. Det kallas vidskepelse (1916)


5. Svarta ballader (1917)


6. De tre hemlösa (1918)


7. David Ramms arv (1919)


8. Chi-mo-ka-ma. Berättelser från norra Amerika (1920)


9. Efterlämnade dikter (1922)

Källor

Project Runeberg
Wikipedia.org

Om det tyska Coranica-projektet och Corpus coranicum!

I tidigare inlägg har jag fokuserat på religionsvetenskaplig litteratur och jag tänkte fortsätta kring temat i detta inlägg. Jag kommer inte att recensera en boktitel, men vill gärna presentera ett viktigt samtida forskningsprojekt som i dagarna bedrivs från Tyskland. I vanlig ordning kommer jag att få möjlighet att berömma den tyska religionsvetenskapen. Den bästa gåvan till omvärlden är att få en modern koranutgåva liknande Revised Standard Version av Bibeln där man tagit hänsyn till den moderna hermeneutiken och historisk-kritisk forskning av texterna.

Korantexten är nämligen inte så stabil som den officiella Kairoversionen idag vill göra gällande och har en tillkomsthistoria full av tillrättalägganden som inte stämmer överens med den traditionella uppfattningen av islams urkund där texten påstås traderats ord för ord. Den okritiska tolkningen av Koranens ursprung gör gällande att kalifen Uthmans version är den ofelbara Koranen. Vi har i själva verket att göra med en i efterhand redigerad och tillrättalagd text. Men som jag även hoppas kunna visa behöver religionsvetenskapen inte alltid stå i opposition. När man arbetade som intensivast med Kairoversionen under det tidiga 1920-talet tog man bland annat hänsyn till Theodor Nöldekes kronologi över surornas tillkomst. Nu över till Coranica-projektet, igen!

Från och med 2007 har ansvaret för projektet tilldelats professor Angelika Neuwirth (Freie Universität Berlin). Projektets huvudsakliga syfte är att dokumentera Koranens handskrifter och manuskript. Projektet kartlägger även Koranens muntliga tradition; vilket inkluderar en omfattande kommentar tolka texten i samband med dess historiska utveckling. Projektet befaras vara avslutat 2025, men det är möjligt det blir fördröjningar.

Radiokarbondatering av gamla koranmanuskript och fragment 

En viktig gren som berör projektet är computatio radiocarbonica (radiokarbon datering) där man genom palaleografisk analys och datering av de äldsta Koranmanuskripten arbetar utifrån vetenskapliga metoder och hjälpmedel. Datering med radiokarbon gjordes på Birmingham Qur'an Manuscript och det konstaterades att sidorna var mycket gamla. The University of Birmingham skriver om dateringen på sin hemsida och citerar professor David Thomas (University of Birmingham):

‘The tests carried out on the parchment of the Birmingham folios yield the strong probability that the animal from which it was taken was alive during the lifetime of the Prophet Muhammad or shortly afterwards. This means that the parts of the Qur’an that are written on this parchment can, with a degree of confidence, be dated to less than two decades after Muhammad’s death. These portions must have been in a form that is very close to the form of the Qur’an read today, supporting the view that the text has undergone little or no alteration and that it can be dated to a point very close to the time it was believed to be revealed.’

Observera citatet ovan "supporting the view that the text has undergone little or no alteration" ger endast stöd för vad som framkommit ur Birminghammanuskriptet. Läser man wikipedias artikel om manuskriptet framgår att forskarna världen över är långt ifrån överens om både dateringen och ursprunget. En liknande datering med hjälp av radiokarbon har gjorts på manuskriptet Ma. VI 165 vid Universität Tübingen. Man har fastslagit att manuskriptet går att dateras till 649-675 e.Kr. Ma VI 165 är därmed jämte Sanaa-manuskripten bland de äldsta vi har kännedom om. En digitaliserad utgåva av Ma VI 165 är tillgänglig via universitetsbiblioteket i Tübingen och kan läsas online här. Hur man inom projektet arbetar med dateringar går att läsa i abstract "Zu den Datierungen von Koranhandschriften durch die 14C-Methode" (Marx & Jocham).

Glossarium Coranicum - Om lingvistisk språkforskning i Koranfragmenten

En annan del av projektet fokuserar på språket. Under arbetstiteln Glossarium coranicum placerar man in Koranen i sitt lingvistiska och kulturella sammanhang. Koranen har låneord från hebreiska, judeo-arameiska, syriska, ge'ez, persiska, grekiska, Latin och sabeiska. Tidig forskning inom området utfördes av Arthur Jeffrey och finns publicerad i hans arbete The Foreign Vocabulary of the Qur'an (1938). Inom det lingvistiska forskningsområdet tar man stor hänsyn till epigrafiken. Som wikipedia korrekt upplyser oss om handlar epigrafin om inskrifter. Epigrafik, eller kunskapen om inskrifter är även ett område inom arkeologin, "som sysselsätter sig med tolkningen av de inskrifter, vilka bevarats från antiken, samt med deras bearbetande för arkeologins ändamål." Inom projektet har man hunnit titta på himyaritiska och aksumitiska epigram. Ord som salat [bön] och zakat [allmosa] användes i det himyaritiska kungadömet, nuvarande Jemen 200 år före islams ankomst. Dessa ord är exempel på hur islam lånat vissa språkliga element och gjort dem till sina. Projektet kommer även att skapa en tabula arabicae antiquae, en karta över islam. Tanken är väl att förutom det geografiska även täcka in politiska - och språkliga delar. Det finns inte så mycket information om just denna del av projektet ännu, men det kanske kommer mer framöver.

Vägen till sammanställningen av en samtida textkritisk Koranutgåva

Nu till den sista och mest spännande delen av hela projektet. Detta berör området Corpus Coranicum!! Förmodligen är det tänkt att alla projektdelar leder oss fram till Corpus Coranicum, men som en fristående del. Coranica stöttar Corpus Coranicum med sina forskningsresultat. Corpus Coranicum projektet skapades 2007 vid Berlin-Brandenburg akademin. Som jag nämnde i inledningen är det tänkt att projektet ska vara färdigt 2024. Några målsättningar sattes  upp i samband med starten:

• Textdokumentation genom insamlandet av koranmanuskript och hänsyn till den muntliga traderingsform som ägde rum under  900-talet och 1000-talet e.Kr.


• Analys av senantikens litterära och religiösa skrifter som viktig bakgrund till koranens tillkomst och utveckling. En rekonstruktion av den religiösa kontexten i de tidiga muslimska samhällena i västra Arabien.


• I enlighet med den forskningstradition från och med Theodor Nöldeke (1836-1930) till Angelika Neuwirth kommer projektet att skapa en litterär kommentar, utformad med hänvisning till textens "textualitet" och kontextuell dokumentation; för att beskriva litterära former inom Koranens uppenbarelser. Frågan om intern kronologi av den koraniska texten är också täckt i den här delen av projektet.

Förmodligen kommer Corpus Coranicum leda fram till en kritisk utgåva av Koranen.

Källmaterial och forskarnas synpunkter

Mycket av Corpus Coranicums källmaterial utgörs av fotografier av manuskript som insamlats före andra världskriget av orientalisten och arabisten Gotthelf Bergsträsser och Otto Pretzl (1893-1936). Bergsträsser var för övrigt en av Theodor Nöldekes studenter. Anton Spitaler hävdade att fotosamlingen hade förstörts. Olika teorier finns om varför Spitaler valde att ljuga om samlingens existens. Mot slutet av sitt liv erkände han att han hade gömt bilderna under nästan ett halvt sekel. Efter Spitalers död övertog Angela Neuwirth ansvaret för arkivet. De så kallade manuskripten från jemenitiska Sanaa är ytterligare en viktig källa då dessa texter återupptäcktes av en slump 1972 i en moské i Sanaa som skulle renoveras. Det var ett omskakande fynd eftersom materialet innehöll stora variationer gentemot den vedertagna Kairotexten. Lyssna till tyske forskaren Gerd Puin som berättar om textfynden i Sanaa här. Gerd Puin har även intervjuats av tidningen Atlantic Monthly (1999). I intervjun lämnar han sin synpunkt på Koranens tillkomst och utveckling. Jag klipper in två citat ur intervjun som speglar denna åsikt och som även har publicerats på wikipedias artikel om Gerd Puin och hans forskning:

My idea is that the Koran is a kind of cocktail of texts that were not all understood even at the time of Muhammad. Many of them may even be a hundred years older than Islam itself. Even within the Islamic traditions there is a huge body of contradictory information, including a significant Christian substrate; one can derive a whole Islamic anti-history from them if one wants.

Som vi kan läsa påpekar Puin att Koranen har tagit intryck av andra religioners texter. Han nämner specifikt kristendomen i ovanstående citat. Detta ämnesområde har redan åtnjutnit väsentlig kartläggning av tidiga tyska islamologer och Thomas barndomsevangelium brukar anges som källa till Sura 5:110 där Jesus, eller Isa enligt islams tradition skapar en lerduva som väcks till liv. I påföljande citat kommenterar Puin Korantextens eget "sanningsanspråk".

The Koran claims for itself that it is 'mubeen,' or 'clear,' but if you look at it, you will notice that every fifth sentence or so simply doesn't make sense. Many Muslims—and Orientalists—will tell you otherwise, of course, but the fact is that a fifth of the Koranic text is just incomprehensible. This is what has caused the traditional anxiety regarding translation. If the Koran is not comprehensible—if it can't even be understood in Arabic—then it's not translatable. People fear that. And since the Koran claims repeatedly to be clear but obviously is not—as even speakers of Arabic will tell you—there is a contradiction. Something else must be going on.

I ovanstående citat påpekas en del av de uppenbara motsägelser som Korantexten bjuder på. Detta är inte specifikt enbart för Koranen utan problematiken återfinns i flera religioners urkunder. För övrigt är det ju helt mänskligt att både religioner och kulturer påverkar varandra på olika sätt under historiens gång. Det behöver man inte vara religionsvetare för att själv lista ut. Men jag listar ytterligare en artikel, från The Indian Express (2017)där en forskare kommer in på dessa frågor om historiska kulturella utbyten, under intervjun:

Elites of the Himyar kingdom, spanning from south of Sana’a to Riyadh, converted to some form of Judaism around 380CE, the eminent French scholar Christopher Robin has shown, in an effort to ward off expansion by Ethiopian and Byzantine Christians, as well as Persian Zoroastrians. “Today we think of religions as neatly sundered from one another,” says David Kiltz, another scholar involved in the Corpus Coranicum, “but in the time of Muhammad, the boundaries between beliefs weren’t so neat.” In ancient Mecca, he points out, “traders and pilgrims would have encountered an array of believers, from pagans to Zoroastrians, from Jews to Nestorian Christians.”

Avslutningsvis hoppas jag att Coranica-projektet ska lyckas fördjupa vår förståelse av textens ursprung och tillkomst.


Forskaren Gerd Puin fotograferade Sanaa manuskripen under 1970-talet.
(Bild från wikipedia)

Källor

Corpus Coranicum, Berlin-Brandenburgische Akademie der Wissenschaften.

Decades after earliest Quran was discovered, scholars to share full text of the Sana’a manuscript - Artikel från The Indian Express, 2017.

Datering av The Birmingham Qur'an Manuscript - Artikel från universitetet i Birmingham.

http://www.corpuscoranicum.de/- Betaversionen av projektet som är under utveckling.

wikipedia.org (olika inlägg; bilder)

Om Fredrik Crusenstolpe och hans Koranöversättning

I föregående inlägg skrev jag en recension över en tysk boktitel som förutom recensionen delvis handlar om islamologen Hartmut Bobzins tyska koranforskning och i recensionen nämnde jag även hans nyöversättning. Bobzins bok gick även igenom flera tidiga europeiska koranöversättningar från och med medeltiden och med fokus på det tyska språkområdena. I detta inlägg tar jag upp den första svenska översättningen av Koranen från arabiskan. Den utfördes av ämbetsmannen och konsuln Fredrik Johan Crusenstolpe och gick i tryck första gången 1843. Förhoppningsvis kommer bloggen i framtiden även ta upp Muhammed Knut Bernströms moderna översättning Koranens budskap (1998) vars tafsir i sin tur bygger på den österrikiske konvertiten Leopold Weiss' [Muhammad Asad] (1900-1992) tyska utgåva och översättning. Weiss' tafsir blev aldrig auktoriserad i Saudiarabien och var förbjuden där; så det är märkligt svenskmuslimer idag så okritiskt tagit till sig Bernströms utgåva (1998) eftersom Bernström även översatt Weiss' tafsir. Men nu över till historien om den första svenska översättningen som såg dagens ljus 1843 i Fredrik Crusenstolpes tolkning.

Vem var Fredrik Crusenstolpe?

Fredrik Johan Crusenstolpe (1801-1882) var en svensk ämbetsman och ursprungligen verksam inom det militära innan han fick konsulattjänst. Han var son till vice presidenten vid Göta Hovrätt, Johan Magnus Crusenstolpe, och modern var Christina Charlotta Nymansson. Hon var i sin tur dotter till hovpredikanten Nils Jacob Nymansson och Ulrica Grawe. Fredrik Crusenstolpe hade även en berömd bror som var historiker. De växte upp i Jönköping. Nordisk Familjebok samt Svenskt biografiskt lexikon ger några exakta upplysningar angående Fredrik Crusenstolpes karriär i det militära. År 1818 blev han fänrik vid Karlbergs krigshögskola i Stockholm och 1824 var han löjtnant vid Andra livgardet. Under sommaren 1824 hade han som befälhavare vid högvakten gjort sig skyldig till upprörande misshandel av en orolig fånge och dömdes därför till fjorton dagars sträng arrest. Crusenstolpe undgick dock arrest av någon oförklarlig anledning, men skandalen var ett faktum. Man vet inte heller vart han befann sig under rättsprocessen eller varför han undgick straff för den brutala misshandeln av fången. Domen och dess utslag finns bevarad! Något år senare deltog han i det grekiska frihetskriget, där han under general Fabvier vid Aten kämpade mot turkarna och det Ottomanska riket. Så småningom fick han anställning på de svenska generalkonsulaten i Tripolis, Brasilien och Marocko samt utnämndes 1842 till konsulatsekreterare på sistnämnda plats. Det var 1843 som han översatte Koranen till svenska från originalspråket. Den utgavs av dåvarande Norstedts förlag. 1847 blev han tillförordnad konsul och 1858 generalkonsul i Alger. 1860 utnämndes han till chargé d’affaires och generalkonsul i Lissabon och 1866 till ministerresident därstädes. Han avled 23 juli 1882 under ett tillfälligt besök i Stockholm. Fredrik Crusenstolpe blev 81 år gammal.

Fredrik Crusenstolpe avporträtterad 1843 i Wien, samma år som översättningen gick ut i tryck hos bokförlaget Norstedts & Söner. [bild:wikipedia.commons]

Om Crusenstolpes Koranöversättning

REDAN 1843 kunde en begränsad del av den svenska allmänheten få kännedom om Koranens innehåll tack vare diplomaten Fredrik Crusenstolpes eleganta översättning av urkunden. Kostnaden för boken var satt till fem riksdaler och fyrtio skilling banco; vilket var ett högt pris för den som ville köpa. Man ska i sammanhanget minnas att Crusenstolpe var militär och inte någon orientalist med  vare sig adekvat utbildning eller universitetsanknytning i ämnet. För detta faktum fick hans översättning kritik och en skarp sådan förmedlades av den svenske orientalisten och prästen H.G Lindgren i en recension i tidsskriften Frey (1844: n:o 2, s. 151—158). Ur recensionen går att läsa följande rader angående den språkliga kritiken:

”Första raden i första noten innehåller redan två oriktiga uppgifter. Först underrättas nemligen läsaren att det arabiska ordet (Fâtihah) bör uttalas Fatsihah, då likväl allmänt kändt är, att det tvåpunkterade T af ingen arab uttlas med S-ljud.”

Vidare förklarar Lindgren i sin recension att Crusenstolpe förmodligen översatt direkt från George Sales engelska översättning och Marraccis latinska text. Han påpekar även att om han i recensionen skulle behöva analysera hela översättningen så skulle han behöva skriva en bok om den på grund av alla fel och brister han funnit! Frey - Tidsskrift för vetenskap och konst var populärvetenskapligt orienterad och gav ut sina nummer mellan 1841-1850. Den var inte opinionsdrivande. Några kända Uppsalaakademiker och orientalisten Tornberg skrev regelbundet. Crusenstolpe som var stationerad i Marocko hade visserligen kunskaper i det arabiska språket, men han förlitade sig till stor del på tidigare översättningar. Han redogör för sina källor i den första utgåvans förord där George Sales (1697-1736) engelska översättning från 1734 omnämns tillsammans med den franska översättningen.


George Sale är idag ingalunda någon bortglömd orientalist. I januari månad 2007 svors den förste muslimen in i United States Congress och han hade med sig GeorgeSales Koranutgåva som sålts till Library of Congress 1815 av president Thomas Jefferson. George Sale arbetade för övrigt med översättningar av Nya Testamentet till arabiska och korrigerade 1727 års utgåva av Nya Testamentet på arabiska. Utöver dessa två texter hade Crusenstolpe även tagit hjälp av den italienske orientalisten Ludvico Marraccis översättning från arabiska till latin. Ludvico Marracci (1612-1701) sammanställde en översättning av den arabiska texten till latin, Alcorani Textus Universus. Den innehåller en vokaliserad Korantext åtföljd av Marraccis egna kommentarer. Crusenstolpe nyttjade även ett eget exemplar av Koranen på arabiska och påpekar själv att han tagit hjälp av en troende muslim för att efterfråga om hans uttydning av något särskilt svårt ord eller textsammanhang varit korrekt. Det framgår inte i förordet vem denne muslimske man kan ha varit och vilken anknytning han hade till Crusenstolpe, men det kan inte tolkas på annat sätt än att Crusenstolpe hade den godaste av intentioner när han på detta sätt valde att rådfråga om sina tvivel kring olika översättningsmoment. Crusenstolpe skrev även religionshistoriska kommentarer till sin översättning. Ibland med någon anekdot kring vad han själv sett och upplevat i Marocko, men oftast är de teologiska kommentarerna följda av en hänvisning till George Sales utgåva. Översättningen inleds med ett kapitel som heter "En blick på Muhammed och hans religion". Först 1874 kom en andra svensk tolkning och översättning utförd av orientalisten Tornberg vid Uppsala universitet.

Surat at-Takwir i Crusenstolpes översättning (1843)

Jag återger här sura 81 enligt Crusenstolpes utgåva. Några teologiska kommentarer kan vara värda att påpeka i sammanhanget. Sura 81 innehåller 29 ayat, verser och dess huvudtema är domens dag och några scenarier som då sägs äga rum. Bland dessa nämns ett par dramatiska naturfenomen, men här återfinns även koppling till Muhammeds uppdrag som profet; förkunnare av islam och suran upplyser oss om att han inte är någon galning utan förmedlar ett trovärdigt budskap. Sura 81 vers 8 tar också upp traditionen med att begrava nyfödda flickebarn levande. Koranen tar här starkt avstånd från denna tradition av infanticid. Enligt traditionen ska suran ha uppenbarats för Muhammed i Mecka. Vers 23 har en koppling till ängeln Gabriel som enligt islam är den som förmedlar Allahs budskap till Muhammed. En reflexion över den poetiska framställningen behövs nämnas. Surat at Takwiir är starkt präglad av rimmad vers som inte går att efterhärma i svensk översättning. Så här yttrar sig versmåttet i Sura 81 och lägg märke till de rimmade verbändelserna i verserna 1-8 här hastigt återgiven med en förenklad transkribering:

Izash shamsu kuwwirat
Wa izan nujoomun kadarat
Wa izal jibaalu suyyirat
Wa izal 'ishaaru 'uttilat
Wa izal wuhooshu hushirat
Wa izal bihaaru sujjirat
Wa izan nufoosu zuwwijat
Wa izal maw'oodatu su'ilat

Kapitlet LXXXI.

Hoplindningen.

Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges

1) Då solen skall ihoplindas,

2) Och då stjärnorna skola nedfalla,

3) Och då bergen skola sättas i gång,

4) Och då tio månaders drägtiga kamelinnor

skola försummas,

5) Och då vilddjuren skola församlas,

6) Och då skola hafven göras kokande,

7) Och då skola själarne förenas,

8) Och då den lefvande begrafna flickan

skall frågas:

9) För hvad brott hon blef dräpt,

10) Och då böckerna skola öppnas,

11) Och då himmelen skall borttagas

12) Och då helvitet skall påtändas,

13) Och då paradiset skall bringas nära,

14) Skall en själ erfara hvad hon frambragt,

15) Jag svär vid planeterna,

16) Som löpa att dölja sig,

17) Och natten då hon börjar mörkna,

18) Och morgonen när han randas,

19) Sannerligen är detta ett ädelt

Sändebuds ord,

20) Försedt med magt, hos thronens

Innehafvare iklädt myndighet,

21) Åtlydt och trovärdigt.

22) Och eder följeslagare Mohammed är

icke vansinnig:

23) Sannerligen har han sett honom i den

klara synkretsen.

24) Och han är ej beträffande det hemlighetsfulla

förbehållsam.

25) Ej heller är detta en med stenar

fördrifven djefvuls ord.

26) Hvart flyn J då?

27) Detta är icke annat än allom människom

en erinran,

28) Åt den bland eder som vill handla rätt;

29) Men J skolen ej vilja om icke Gud vill,

verldarnes Herre.

...Professor Lindgren (Uppsala Universitet) var inte imponerad av Crusenstolpes Koranöversättning och skrev en negativ recension om den.

Källor

Koranen öfversatt från arabiska originalet, historisk inledning. Sthm 1843

Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15725, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arvid Hj. Uggla.), hämtad 2017-07-24.

Henrik Gerhard Lindgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10561, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Dedering), hämtad 2017-11-05.

Nordiska muséet, beskärd bild av Fredrik Crusenstolpe. I Nordiska Muséets ägo.

Riksarkivet.se

wikipedia.org

Recension: "Der Koran - Eine Einführung" av Hartmut Bobzin (2014)

Idag gör jag ett undantag och recenserar en tysk boktitel. Hartmut Bobzin, f. 1946 är professor i semitisk filologi och islamisk vetenskap vid universitet i Erlangen-Nürnberg. Han är en av de mest betydelsefulla orientalisterna idag och har skrivit flera böcker och vetenskapliga artiklar i ämnet. Der Koran - Eine Einführung (2014) är riktad till en allmän publik och vanliga läsare som vill veta mer om islams urkund Koranen.

Jag rekommenderar Der Koran - Eine Einführung (2014) till alla som vill veta mera om religionen islam ur ett religionsvetenskapligt perspektiv. Det viktigaste i sammanhanget är att boken är skriven för en bredare allmänhet. Den är alltså icke-polemisk och därtill vetenskapligt orienterad i sin framställning. Detta perspektiv är förmodligen det allra bästa i en tid av intensiv polarisering mellan politiska krafter i frågor om tolkning av religion och integration. Anknyt gärna till hur samhällsdebatten kring islam brukar se ut i Sverige så förstår även du vikten av att förhålla sig nyktert och vetenskapligt när man presenterar fakta kring hur en religions viktigaste text uppstod för mer än 1000 år sedan. Nedan kommer jag ta upp några av bokens teman.

Der Koran - Eine Einführung (2014)

Den tyska titeln betyder översatt Koranen - En inledning och trycktes första gången 1999. Den har sedan dess utkommit i flera omarbetade upplagor. Bobzin poängterar tidigt att han forskar kring islam utifrån ett icke-religiöst och vetenskapligt orienterat perspektiv. Detta betyder bland annat att han utgår ifrån historiska och kulturella förklaringar till korantextens tillkomst. Bobzin diskuterar även kring flera Koranverser som västerlänningar vanligtvis känner till och ger ett balanserat och förklarande perspektiv.

Det första kapitlet tar upp temat om Koranen som en missförstådd text i västerlandet. Det blir en väsentlig fokus på västerländska koranutläggningar i form av åsikter och kommentarer; försök till översättningar i ett historiskt perspektiv med start i Ricaldo da Monte Croces lilla teologiska stridsskrift Contra legem Saracenorum. Ricaldo var dominikanermunk och levde nära Florens under 1200-talet. Han hade gjort flera resor i Orienten och varit i kontakt med muslimska lärde. Trots att Ricaldo lärde sig arabiska var han mycket negativt inställd till islam. Vi får även veta att Koranen översattes första gången till latin av Petrus Venerabilis (1092-1156) som var av den radikala åsikten att islam skulle besegras med Ordets makt (dvs med kristendomens lära) istället för med vapenmakt. Betänk att hans översättning tillkom kort efter det första korståget (1096-1099).

Ytterligare en medeltida koranöversättning gjordes av engelsmannen Robert av Chester (även känd under namnet Robert von Ketton). Den är starkt präglad av Chesters negativa uppfattningar. Tilläggas bör att Bobzin även påpekar de etnocentriska dragen i dessa tidiga texter och översättningar. I samband med uppfinnandet av boktryckarkonsten under Renässansen tillkom fler europeiska översättningar på olika språk. En betydelsefull översättning till fransk gjordes 1647 av André du Ryer (död. 1672). Den översättningen berömdes även av upplysningsmannen Voltaire. Bobzins fokus blir förstås det tyska språkområdet. 1772 utkom Mergelins koranöversättning där försättsbladet omnämnde Muhammed som en falsk profet och Koranen sågs av Mergelin som ’en sämre bibel’. Lägg märke till hur dessa teologer betraktade islam som en konkurrent till kristendomen Han gav även översättningen den märkliga undertiteln: Den turkiska bibeln. Det andra kapitlet är mer analytiskt ifråga om begreppsdefinitioner och Bobzin fördjupar sig i koranrelaterade ord. Han kommenterar även den viktiga skillnaden mellan att betrakta Koranen som skriven text och framförandet, recitationen av den. Dessa är två sidor av samma mynt men påverkar vår förståelse av den. Han går igenom surornas indelning, hur man ska förstå versindelningen och namngivningen av surorna. Det tredje kapitlet tar upp Muhammed och hans sändning, hur man ska förstå surornas kronologiska rangordning i ett historiskt perspektiv.

Det fjärde kapitlet tar upp huvudteman i de tidigaste uppenbarelserna. Påföljande kapitel går igenom utvecklingen i vad Koranen förkunnar. Det följs av teologiska grundläror. Det sjunde kapitlet är mer juridiskt orienterad och påpekar koranens juris och hur man kan förstå den som lagbok. Det åttonde kapitlet tar upp Koranens språkliga och litterära former. Nionde kapitlet berör direkt Koranens tillkomst som bok. Ihopsamlande och värdering av surorna, koranens redaktionella tillkomst och texthistoria. Tionde kapitlet berör koranen som kommenterad text samt tar upp muslimsk koranfilologi. Det avslutande kapitlet tar upp problematiken med översättningar.

Övrig litteratur av prof. Bobzin [endast tyska titlar]

Der Koran. Aus dem Arabischen neu übertragen von Hartmut Bobzin unter Mitarbeit von Katharina Bobzin. München: C. H. Beck 2010 (Neue Orientalische Bibliothek) -- Se även länkar med intervjuer och föreläsningar hållna av Bobzin längre ned i detta inlägg.

Koranlesebuch. Die schönsten Texte des Korans neu übersetzt und kommentiert. Freiburg: Herder 2008. -- I samarbete med Katharina Bobzin också en känd tysk orientalist.

Mohammed. München: C. H. Beck (C. H. Beck-Wissen in der Beck'schen Reihe, 2144) 2000; 2. durchgesehene Aufl. 2002; 3. durchges. Aufl. 2006; 4. durchgeseh. Auflage 2011 -- En biografi över religionsgrundaren Muhammed. Finns även tillgänglig som ebok via iBooks.

Länkar med intervjuer samt föreläsningar hållna av prof. Bobzin

Intervju med Bobzin angående hans nyöversättning av Koranen (2010) - Intervju gjord av tidningen Börsenblatt. Några av frågorna i intervjun handlar om huruvida en icke-muslim får översätta Koranen. Han får också frågor om burqa och integration.

Intervju med Bobzin i Fokus.de (2010) - Angående nyöversättningen av Koranen. Han får frågor om både översättningen och särskilda Koranverser. Bland annat uppmärksammar journalisten Sūra 4 och vers 34 som legitimerar hustrumisshandel. Bobzin svarar att många muslimer idag anser att just denna mening ur Koranen är "pinsam". Svängningarna i uppfattningen av denna vers visar på att vi kan betrakta Koranen som en historisk text. Samtidigt påpekar han att en muslimsk feminist från Köln nyligen översatt den kontroversiella versen med uppmaningen "skilj er"; alltså begär ur skilsmässa. Bobzin påpekar dock att feministens översättning är i strid med vad Koranversen egentligen förordar i sammanhanget [--Eine muslimische Feministin aus Köln übersetzt statt schlagen „Trennt Euch“. Aber das ist nicht vom arabischen Text gedeckt.]. Angående versen om hustrumisshandel, se Sūra 4:34 "Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och [om detta inte hjälper] håll er borta från deras nattläger och [som sista utväg] tillrättavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem." --Bernströms svenska översättning

Spiegel Abendländischer Koranrezeptionen - Intervju med Bobzin gjord av tysk-muslimska tidningen Qantara.de

Vortrag - Der Koran: Eine Einführung (St. Remberti Gemeinde Bremen) - Föredrag med Bobzin. Se till att spola fram ca. 10 minuter.

Freie Tagung 2016 - Föredrag med prof. Bobzin om Koranen (Franken Akademie)

Snabba bokfakta

Titel: Der Koran - Eine Einführung

Författare: Hartmut Bobzin

Årtal: 2014; den första upplagan tryckt 1999

Utgåva: 8

Förlag: Verlag C.H. Beck

Sidantal: 143

Övriga källor till inlägget

wikipedia.org [olika inlägg]

Koranens budskap [Bernströms översättning av Sūra 4:34]

Om den persiske diktaren Hafez från Shiraz

Om den persiske diktaren Hafez - Hans liv och diktning

I ett tidigare inlägg skrev jag om sufiern Jalal al-Din Rumi och översatte hans dikt "Kärlekshundarna". I detta inlägg har turen kommit till Hafez som också var en välkänd diktare och i viss mån även mystiker. Hans egentliga namn var Shams al-Din Mohammad Hafiz Shirazi och han föddes omkring 1325 och dog omkring 1389 i staden Shiraz i södra Iran. Där finns även hans grav som många tusenden har vallfärdat till genom historiens gång. Jag kommer fortsättningsvis att enbart hänvisa till honom som Hafez. I sin ungdom studerade Hafez islamisk teologi, språk och litteratur. Han levde under en orolig period i Persiens historia och ska enligt en historisk källa ha träffat Shiraz' erövrare Timur Lenk. Det finns förstås mycket legendbildningar omkring hans liv och det går inte att verfiera alla händelser såsom historiska fakta. 

Idag finns inget manuskript kvar som direkt kan ha varit nedskrivet av Hafez själv och den äldsta textversionen av hans berömda diktsamling som vi nu har tillgång till nedtecknades av hans trogne lärjunge Mohammed Gulandam. Hafez poesi är känd över hela världen och har varit så sedan länge. Tyske författaren Johann Wolfgang von Goethe jämförde honom med grekernas Anakreon och han är därtill översatt till flera språk. Han översattes till engelska första gången, 1771 och konsten att översätta hans dikter är klassad som mycket svår. En tidig modern engelsk översättning finns från 1897 i nytryck 1928 och utfördes av Gertrude Bell (1868-1926). Hon var en brittisk forskningsresande, arabist och arkeolog. Hon föddes i Washington Hall, beläget i grevskapet Durham och dog i Bagdad. Hon blev en av det brittiska imperiets främsta representanter vid bildandet av den moderna staten Irak.



Troligen är han den genom tiderna främste diktaren inom den persiska litteraturen. Hans dikter spreds långt utanför Persien och har gjort sina avtryck exempelvis afghansk musik där han blivit tonsatt. I dagens Iran är han ännu mycket populär som författare och den 12 oktober firar man Hafezdagen.

De huvudsakliga teman i Hafez poesi är återkommande hyllningar till kärleken, vinet, skönheten och den älskade. Religionen har förstås en framträdande plats och mycket av bildspråket omgärdas av det mystiska och teosofiska. Gudslängtan och det passionerade avtrycket återkommer främst som tema i kärleksdikterna. Dess särskilda genre brukar kallas för ḡazal [ḡazal-e eṣṭelāḥī]. Denna form av lyrik är utformad enligt strikta regler när det gäller själva versformen.

Men Hafez var även politisk och det finns spår av dåtida politisk satir i flera dikter. Han kunde också driva litet med religionen i dikterna och vissa religiösa uttryck. Hans samlade verk återfinns i Divan e-Hafez och omfattar i olika utgåvor mellan 573 till 994 dikter.

Källor

Hafez- Böcker av Hafez sorterade efter popularitet i Project Gutenberg [engelska övers.]

Bell, Gertrude Lowthian, and Shīrāzī HAFIZ̤. 1928. Poems from the Divan of Hafiz. Translated by Gertrude L. Bell. London

iranicaonline.org - Artiklar om Hafez och hans poesi.

wikipedia.org [olika inlägg; samt bild]

wikipedia.commons

"Kärlekshundarna" - En dikt av Jalal al-din Rumi

I detta inlägg presenterar jag en dikt av den sufiske mystikern Jalal al-din Rumi (1207-1273). Jag har översatt hans dikt "Kärlekshundarna" till svenska med hjälp av en engelsk översättning. Rumi är vid sidan av Hafez (1325-1389) en av de mest kända muslimska diktarna i väst. Han är även mycket populär i USA och hans diktning är ett fint exempel på hur medeltida litteratur lyckats överleva intill vår tid.

Rumis dikter har en stark teologisk prägel och starkt influerad av sufismens läror. Man får i sammanhanget inte glömma hans plats och ursprung som till stor del hör hemma i madrasan bland religiösa läromästare och dervisherna. Även hans pappa var sufi och teologiskt lärd. Därför finns det mycket referenser till både Koranen och andra religiösa legender och berättelser i islams historia medtagna i Rumis dikter. I dikten "Kärlekshundarna" möter vi den frommes längtan efter en förening med Allah och oron över att inte bli bönhörd. I en dröm möter han även den mystiske gestalten al-Khidr som återfinns i Koranen. Från denne själamästare får vår orolige sufi några uppmuntrande ord.

Om Rumis liv och bakgrund

Jalal al-din Rumi föddes den 30 september 1207 i Balkh-provinsen i nuvarande Afghanistan. Pappan härstammade från en familj med starka kopplingar till islamiska jurister och mystiker. Båda föräldrarna var persisktalande. Afghanistan var vid denna tid var en del av det persiska imperiet, men även om det persiska väldet var starkt hotades det av yttre fiender. Medan Rumi ännu var en ung man beslutade pappan Waladi för att flytta sin familj från Afghanistan till Konya i nuvarande Turkiet. Detta blev en flykt undan det annalkande mongolväldet och Ghengis Khans framgångsrika trupper. Det blev i Turkiet som Rumi kom att leva större delen av sitt liv. Där skrev han sina dikter på persiska. Efter hans död skapades med sonens hjälp ordern Mevlevi Tarikatı, en sufisk skola känd för sina dansande dervisher och för sin religiösa hängivenhet med hjälp av dhikr, en form av andakt där verser ur Koranen upprepas flera gånger antingen lågmält eller under tyst meditation.

Om Rumis dikter och sufismen

Rumi och hans far tillhörde den så kallade sufismen inom islam som går att beskriva som en mystisk inriktning kännetecknas av esoteriska ("hemliga") läror. Inom alla världsreligionerna har mystiken oftast etablerat sig som enskilda fraktioner eller inriktningar och islam är inget undantag. Ofta hamnar mystikerna på kant med den i samhället etablerade religiösa tolkningen. Samma mönster återfinns i flera religioner. Sufismen har en gammal historia som enligt den egna traditionen har sitt andliga ursprung i islams grundare Muhammed (c. 570-632) och Koranen. Sufismen finns representerad inom både sunnitisk och shiitisk islam. Den utövas över hela världen där varje samhälle och kultur har sin egen tolkning. Flera ordnar finns med sina särskilda krav på medlemsskap och upptagning. Den sufiska litteraturen etablerades någon gång under 800-talet och blomstrade som bäst under 1100- och 1200-talen. Till de främsta sufiska författarna hör förstås Jalal al-Din Rumi, hans föregångare Farid al-din Attar, Ibn 'Arabi och Fakhr al-din Araqi. Bland Rumis bäst kända alster återfinns Dîwân [arab. "samlade verk"] som innehåller flera verser med extatiskt-religiöst färgad lyrik i vilka Allah prisas. Poemen i Dîwân har olika versmått, däribland odes [ghazaliyât] och quattriner [rubâ`iyât].  

Wikipedia upplyser även om sufismens urpsrung genom att hänvisa till Schimmels forskning. Enligt forskaren Annemarie Schimmel (1922-2003) var sufismen inledningsvis ingenting annat än en "interiorisering" av islam. Sufismen kom dock tidigt att även influeras av andra religiösa traditioner, inte minst den judisk-kristna, men även av zoroastrismen och nyplatonismen. Annemarie Schimmel ägnade 40 år av sitt liv till att studera och efterforska Rumis dikter. Hon skrev även egen poesi inspirerad av honom. I verket Mystical Dimensions of Islam (1975) definierar Schimmel mystiken som en kärlek inför det absoluta, dvs det gudomliga (Schimmel 1975, s. 4). Det som skiljer mysticismen från den stränga asketismen är kärleken. Det är kärleken till och från det gudomliga som avses och den enskilde mystikerns förening med det gudomliga är det främsta livsmålet. Schimmel hänvisar till Junayd (d. 910) som var en andlig ledare för en skola i Irak. Han menade att sufism uppnår man inte genom mycket bedjande och fastande utan genom hjärtats och själens generositet (Schimmel 1975, s. 17-18). Om du är tyskspråkig och intresserad av islamologi råder jag dig att läsa Schimmels forskning om sufismen. Hon har producerat ett flertal titlar och dessa sätter dig också i samband med den tyska orientalistiska forskningen som är oumbärlig för alla som vill förstå islams ursprung, historia och modern akademisk Koranforskning.

I Sverige har sufismens texter främst introducerats av Ivan Aguéli (1869-1917) och Eric Hermelin (1860-1944). Särskilt Hermelin har gjort en betydelsefull insats när det gäller översättningar av sufiska poeter till svenska. En stor mängd sufisk poesi finns skriven på arabiska, persiska, turkiska, punjabi och urdu. Idag finns flera av de sufiska ordnarna representerade i Sverige, inte minst Mawlawiyya, Naqshbandiyya, Shadhiliyya, M.T.O. Shahmaghsoudiyya, Chishtiyya och Nimatullahiyya.

Kärlekshundarna

En natt ropade en man gråtandes:

Allah, Allah!

Hans läppar blev mjuka av prisandet,

tills en cyniker sade:

"Jaha, jag har hört dig ropa,

men har du någonsin fått ett svar?"

På detta hade mannen inget svar.

Han slutade att be och somnade oroligt.

Han drömde att han såg al-Khidr,

själamästaren, i ett tjockt grönt

blad.

"Varför slutade du att prisa?"

"Därför att jag aldrig hörde något tillbaka".

"Den längtan du ger uttryck för

är det meddelande som kommer tillbaka".

Sorgen som du gråter ut ifrån

drar dig till föreningen.

Din rena sorg

som vill hjälpa

är den hemliga bägaren.

Lyssna till hundens ylande efter sin herre.

Det ylandet är sambandet.

Det finns kärlekshundar

vars namn ingen känner.

Ge ditt liv

för att bli en av dem.

Källor

Coleman Barks. The Essential Rumi: New Expanded Edition. New York: Harper Collins Publishers, 2004.

Schimmel, Annemarie. Mystical Dimensions of Islam. 1975

wikipedia.org [olika inlägg; samt bild ovan]

"Blomman bitterhet" - En dikt av Karin Boye

​I detta korta inlägg tänkte jag fokusera på en dikt av Karin Boye (1900-1941). Dikten "Blomman bitterhet" ingår i Boyes sista samling De sju dödssynderna som gavs ut postumt några månader efter hennes självmord i Alingsås. Precis som många andra dikter i denna samling möter läsaren det ledsamma och tröstlösa. Det kan vara värt att i sammanhanget påpeka att Boyes självmord var mycket tabubelagt under hennes egen samtid. För att undkomma frågor om det, blev det många gånger tyst och man satte på Boye en slags helgongloria där man försökte utmåla hennes död som någonting hon valt själv som resultat av inre filosofisk konflikt hon inte kunde lösa. Kanske berodde det på tidens okunskap om psykisk ohälsa som delvis bidrog till den bilden. Idag vet vi att människor inte begår självmord utifrån filosofiska eller moraliska föreställningar man inte orkar leva upp till, men på 1940-talet var psykisk ohälsa tabubelagt i samhället.

Ett socialt tabu var också Boyes livsstil då hon sammanbodde med en kvinna vid namn Margot Hanel som hon träffat i Berlin. Efter Boyes död gjorde modern sitt yttersta för att utplåna spåren av Margot och förstörde brev och dikter med lesbiskt innehåll. Vad jag ville få sagt angående sista diktsamlingen var att den blev starkt kronologiserad och tematiserad där döden stod i fokus. Det var inte Boye som stod för denna regi. Hur hon själv velat utforma sin sista samling är omöjligt att veta. Dikten "Blomman bitterhet" är starkt dualistiskt, den går mellan mörker och ljuset. Det mörka dominerar i de två första styckena där Blomman bitterhet definieras. Lägg märke till raden: "Plåga och välsignelse - var har väl sin. Inte vet jag livets mått, men vet att du blev min." Det bibliska motivet är tydligt, här finns referens till sjutalet. Sju bedrövelser nämns som protagonisten har druckit. Vilka dessa sju bedrövelser är vet vi inte, men det kan vara en anspelning på de sju dödssynderna.

De sista två raderna avslutas med bibliska referenser till Adam, den första människan samt den bibliska gestalten Job som tålmodigt utstod många svåra prövningar och belönades tillsist av Gud för sin trofasthet. De båda gestalterna är något som protagonisten i dikten väljer att identifiera sig med enligt min tolkning. I Adam möter oss det tidlösa och allmänmänskliga och Job valde att lova Gud istället för att bittert förbanna sina olyckor. De avslutande raderna är mycket hoppfulla och tycks se ljust på livet. Blomman Bitterhet blir istället "rik på varmgyllne honung, som är solljuset lik".

Blomma blomma Bitterhet,

hur står du nu så full

av guldmogen honung

för all din beskhets skull.

Hur dignar du av skänker,

som ängarnas mandelblomma

väl aldrig kunde bära,

den blidhyllta fromma.

*

Plåga och välsignelse -

var har väl sin.

                                                            Inte vet jag livets mått,

men vet att du blev min.

Din kalk var som eld.

Din saft var som galla.

Du bjöd sju bedrövelser,

och jag drack dem alla.

                                                                                   *

Blomma blomma Bitterhet,

hur blev du sist så rik

på varmgyllne honung,

som är solljuset lik.

Här står jag, matt av sötman

i din klarnade gåva.

Med Adam vill jag jubla.

Med Job vill jag lova.