"Kärlekshundarna" - En dikt av Jalal al-din Rumi

I detta inlägg presenterar jag en dikt av den sufiske mystikern Jalal al-din Rumi (1207-1273). Jag har översatt hans dikt "Kärlekshundarna" till svenska med hjälp av en engelsk översättning. Rumi är vid sidan av Hafez (1325-1389) en av de mest kända muslimska diktarna i väst. Han är även mycket populär i USA och hans diktning är ett fint exempel på hur medeltida litteratur lyckats överleva intill vår tid.

Rumis dikter har en stark teologisk prägel och starkt influerad av sufismens läror. Man får i sammanhanget inte glömma hans plats och ursprung som till stor del hör hemma i madrasan bland religiösa läromästare och dervisherna. Även hans pappa var sufi och teologiskt lärd. Därför finns det mycket referenser till både Koranen och andra religiösa legender och berättelser i islams historia medtagna i Rumis dikter. I dikten "Kärlekshundarna" möter vi den frommes längtan efter en förening med Allah och oron över att inte bli bönhörd. I en dröm möter han även den mystiske gestalten al-Khidr som återfinns i Koranen. Från denne själamästare får vår orolige sufi några uppmuntrande ord.

Om Rumis liv och bakgrund

Jalal al-din Rumi föddes den 30 september 1207 i Balkh-provinsen i nuvarande Afghanistan. Pappan härstammade från en familj med starka kopplingar till islamiska jurister och mystiker. Båda föräldrarna var persisktalande. Afghanistan var vid denna tid var en del av det persiska imperiet, men även om det persiska väldet var starkt hotades det av yttre fiender. Medan Rumi ännu var en ung man beslutade pappan Waladi för att flytta sin familj från Afghanistan till Konya i nuvarande Turkiet. Detta blev en flykt undan det annalkande mongolväldet och Ghengis Khans framgångsrika trupper. Det blev i Turkiet som Rumi kom att leva större delen av sitt liv. Där skrev han sina dikter på persiska. Efter hans död skapades med sonens hjälp ordern Mevlevi Tarikatı, en sufisk skola känd för sina dansande dervisher och för sin religiösa hängivenhet med hjälp av dhikr, en form av andakt där verser ur Koranen upprepas flera gånger antingen lågmält eller under tyst meditation.

Om Rumis dikter och sufismen

Rumi och hans far tillhörde den så kallade sufismen inom islam som går att beskriva som en mystisk inriktning kännetecknas av esoteriska ("hemliga") läror. Inom alla världsreligionerna har mystiken oftast etablerat sig som enskilda fraktioner eller inriktningar och islam är inget undantag. Ofta hamnar mystikerna på kant med den i samhället etablerade religiösa tolkningen. Samma mönster återfinns i flera religioner. Sufismen har en gammal historia som enligt den egna traditionen har sitt andliga ursprung i islams grundare Muhammed (c. 570-632) och Koranen. Sufismen finns representerad inom både sunnitisk och shiitisk islam. Den utövas över hela världen där varje samhälle och kultur har sin egen tolkning. Flera ordnar finns med sina särskilda krav på medlemsskap och upptagning. Den sufiska litteraturen etablerades någon gång under 800-talet och blomstrade som bäst under 1100- och 1200-talen. Till de främsta sufiska författarna hör förstås Jalal al-Din Rumi, hans föregångare Farid al-din Attar, Ibn 'Arabi och Fakhr al-din Araqi. Bland Rumis bäst kända alster återfinns Dîwân [arab. "samlade verk"] som innehåller flera verser med extatiskt-religiöst färgad lyrik i vilka Allah prisas. Poemen i Dîwân har olika versmått, däribland odes [ghazaliyât] och quattriner [rubâ`iyât].  

Wikipedia upplyser även om sufismens urpsrung genom att hänvisa till Schimmels forskning. Enligt forskaren Annemarie Schimmel (1922-2003) var sufismen inledningsvis ingenting annat än en "interiorisering" av islam. Sufismen kom dock tidigt att även influeras av andra religiösa traditioner, inte minst den judisk-kristna, men även av zoroastrismen och nyplatonismen. Annemarie Schimmel ägnade 40 år av sitt liv till att studera och efterforska Rumis dikter. Hon skrev även egen poesi inspirerad av honom. I verket Mystical Dimensions of Islam (1975) definierar Schimmel mystiken som en kärlek inför det absoluta, dvs det gudomliga (Schimmel 1975, s. 4). Det som skiljer mysticismen från den stränga asketismen är kärleken. Det är kärleken till och från det gudomliga som avses och den enskilde mystikerns förening med det gudomliga är det främsta livsmålet. Schimmel hänvisar till Junayd (d. 910) som var en andlig ledare för en skola i Irak. Han menade att sufism uppnår man inte genom mycket bedjande och fastande utan genom hjärtats och själens generositet (Schimmel 1975, s. 17-18). Om du är tyskspråkig och intresserad av islamologi råder jag dig att läsa Schimmels forskning om sufismen. Hon har producerat ett flertal titlar och dessa sätter dig också i samband med den tyska orientalistiska forskningen som är oumbärlig för alla som vill förstå islams ursprung, historia och modern akademisk Koranforskning.

I Sverige har sufismens texter främst introducerats av Ivan Aguéli (1869-1917) och Eric Hermelin (1860-1944). Särskilt Hermelin har gjort en betydelsefull insats när det gäller översättningar av sufiska poeter till svenska. En stor mängd sufisk poesi finns skriven på arabiska, persiska, turkiska, punjabi och urdu. Idag finns flera av de sufiska ordnarna representerade i Sverige, inte minst Mawlawiyya, Naqshbandiyya, Shadhiliyya, M.T.O. Shahmaghsoudiyya, Chishtiyya och Nimatullahiyya.

Kärlekshundarna

En natt ropade en man gråtandes:

Allah, Allah!

Hans läppar blev mjuka av prisandet,

tills en cyniker sade:

"Jaha, jag har hört dig ropa,

men har du någonsin fått ett svar?"

På detta hade mannen inget svar.

Han slutade att be och somnade oroligt.

Han drömde att han såg al-Khidr,

själamästaren, i ett tjockt grönt

blad.

"Varför slutade du att prisa?"

"Därför att jag aldrig hörde något tillbaka".

"Den längtan du ger uttryck för

är det meddelande som kommer tillbaka".

Sorgen som du gråter ut ifrån

drar dig till föreningen.

Din rena sorg

som vill hjälpa

är den hemliga bägaren.

Lyssna till hundens ylande efter sin herre.

Det ylandet är sambandet.

Det finns kärlekshundar

vars namn ingen känner.

Ge ditt liv

för att bli en av dem.

Källor

Coleman Barks. The Essential Rumi: New Expanded Edition. New York: Harper Collins Publishers, 2004.

Schimmel, Annemarie. Mystical Dimensions of Islam. 1975

wikipedia.org [olika inlägg; samt bild ovan]

Recension: 'Persiska antologin : Eric Hermelins tolkningar i urval'(2004)

Tidigare har jag på bloggen recenserat en utgåva av The Seven Voyages of Sindbad the Sailor (1995). Jag fortsätter i samma äventyrliga anda och rekommenderar Eric Hermelins översättningar av persisk poesi och sufism som är islams mystiska- och esoteriska tradition. Persiska antologin : Eric Hermelins tolkningar i urval (2004) är en klassiker. Den första utgåvan utkom 1976 på Bo Cavefors Bokförlag AB. Antologin introducerar den persiska litteraturen tillsynes för första gången i svensk språkdräkt; åtminstone för den breda och ointroducerade allmänheten. Denna pocketversion är dock utgiven 2004 av Ordfront. Någon uppdatering av det ålderdomliga språket som Eric Hermelin (1860-1944) brukade har tyvärr inte gjorts. Kanske utgör den något gammalmodiga svenskan i översättningen ett hinder för den ovane läsaren idag. Urvalet baseras på ett par medeltida sufiska poeter som samtliga levde och verkade i Turkiet, Persien och Afghanistan.

Ett härjande och oroligt liv

Men vem är vår översättare i detta fall? Eric Hermelin var en svensk friherre med en brokig bakgrund. Hans familj var ganska så välbeställd och fadern Axel framgångsrik. Modern, Eugenia var dotter till prästen Peter Fjellstedt som gjorde stora insatser för kristendomen i Sverige och utomlands. Eric fick tidigt i livet problem med alkoholism och fick avbryta sina studier i Uppsala. För att hjälpa sonen sattes han istället i jordbrukslära hemma på gården, men även detta misslyckades.

Tidvis levde han ett mycket hektiskt liv och emigrerade 1883 till USA. Men han var också familjens svarta får som visserligen tjänstgjorde som soldat i amerikanska armén, men fick avsked på grund av fylleri och oberäknelighet. Under tiden som soldat stationerades han i Indien där hans hälsa snabbt försämrades av malaria och fängelsevistelser. Av de fem år han tillbringade i Indien satt han två år fängslad där på grund av begångna brott och förseelser inom armén. Det enda positiva var att Hermelin under denna tid lärde sig att behärska persiska och den persiska litteraturen.

Hermelin blev med tiden gravt alkoholiserad och insjuknade i tyfus och syfilis. 1893 avskedades han med ett vanärande betyg från armén. Trots detta fortsatte han sina irrfärder både i USA och på Jamaica. 1897 var han åter i Sverige på ett kortare besök där familjen lyckades skaffa en förmyndare åt honom. 1906 var han dock på väg till Australien där han snabbt hamnade i klammeri med rättvisan och dömdes för stöld. Enligt polisens uppgifter om svensken hann han dömas för minst 21 företeelser under sin relativt korta tid i landet. Utifrån alla dessa händelser får man lov att dra slutsatsen att Hermelin levde ett mycket självdestruktivt liv och det insåg även hans familj som tyckte det var nödvändigt att få in honom under vård. Hans förmyndare var under denna tid brodern som även var riksdagsman och nykterhetsivrare.

Livslång sjukhusvistelse på S:t Lars och översättningsarbetet

1908 återkom han till Sverige och skulle aldrig mer lämna landet. Hermelin skrevs 1909 in på Lunds hospital för psykiatrisk tvångsvård. Han förklarades sinnessjuk och i behov av vård, enligt sjukjournalen. Eric Hermelin var satt i tvångsvård i Lund från 1909 till och med sin död 1944 och är förmodligen en av de mest berömda patienterna i S:t Lars sjukhushistoria. Under dessa år översatte Eric Hermelin flera tusentals sidor persisk poesi. Dessa trycktes på Håkan Ohlssons tryckeri i Lund och det blev sammanlagt ett trettiotal volymer utgivna. Ett helt livsverk. Hermelin fascinerades inte bara av persisk litteratur för han läste även Emanuel Swedenborg och Jacob Böhme. Han tyckte även om Gustaf Fröding och särskilt dikten "En fattig munk på Skara" tilltalade Hermelin. I Fröding kunde han se paralleller med sufiern Omar Khayyams diktning. Precis som de sufiska poeter han valde att intressera sig för betraktade han både Swedenborg och Böhme som själsfränder. Även dessa var att betrakta som sanningssökande sufier trots den kristna bakgrunden. Men för vem gjorde han alla dessa översättningsprojekt? Hermelin var övertygad om att sufismen innehöll "metafysiska" sanningar som kunde vara till nytta för alla människor. Han ville gärna sprida dessa föreställningar. Såhär motiverar han sitt översättningsarbete:

Jag översätter för att tina upp vår frusna tankeförmåga och för att sätta våra hjärtans vågor i svallning.

Sufiernas levnad liknade många gånger Erics liv. De hade många gånger levt lika ansvarslöst, hamnat i den totala sociala förnedringen och använt rusmedel för att komma i djupare kontakt med det andliga. Hos sufierna återfinner vi många gånger kritiken av den organiserade religionen. I översättningarna av Omar Khayyams dikter skriver han Vinet med stor bokstav för att visa på vinets storhet, som när man i äldre svenska skrev ut pronomenet han med stor begynnelsebokstav när det var Gud eller Jesus åsyftades i texten. Förutom grav alkoholism fanns även annan psykisk ohälsa närvarande hos Eric. Han led av paranoida föreställningar, oro, depressioner och vredesutbrott. Han gjorde också rymningsförsök och lyckades vid ett tillfälle rymma från sjukhuset en längre period. Han greps i Stockholm. De biografiker som arbetat med arkiven tycks vara överens om att översättningsarbetet och litteraturen var den bästa terapin för honom. Vid två tillfällen ska hans arbete direkt ha räddat honom från återfall. Han fick även ha undervisning och undervisade exempelvis Gunnar Jarring (1907-2002) i persiska. Jarring blev senare svensk ambassadör och docent i turkiska språk. Ett år före sin bortgång hedrades Eric med ett besök från Irans ambassad i Sverige. Ambassadören tackade Hermelin för hans insatser för den persiska litteraturen. Han dekorerades i samband med besöket med Irans Lejon-och Solorden. Den som önskar läsa mer om Eric Hermelin och hans liv rekommenderas att läsa Lars Sjögrens artikel "Eric Hermelin 'hospitalshjonet' som översatte persisk poesi" publicerad i Läkartidningen (2008-09-02).

Om översättaren Hermelin

Som översättare var Hermelin lika orädd som i vanliga livet. Han censurerar inte sina studieobjekt och översätter allt, även det lustfyllda och erotiska. Eftersom han var inskriven för psykiatrisk tvångsvård hade han under denna tid inte någon juridisk rätt att låna böcker på universitetsbiblioteket i Lund. Istället byggde han upp sitt eget bibliotek på sjukhusrummet tack vare korrespondens med olika bokhandlare ute i Europa. Enligt Sjögrens artikeln äger i dag Lunds universitetsbibliotek stora delar av Hermelins boksamling! I kulturella avseenden var Hermelin mycket traditionell vilket kan uppfattas som motsägelsefullt då Erics egen livsbana bröt mot otaliga konventioner. Som kulturarbetare, eller kulturman var Heremlin konservativ och godkände aldrig språkreformen 1906. Han ogillade även 1917 års svenska bibelöversättning. Man bör också ha klart för sig att Hermelin inte översatte direkt från persiskan då han arbetade med hjälp av redan tryckta översättningar, däribland från engelskan. Hela översättningsarbetet med Attars poesi utgår från Reynold A. Nicholsons (University of Cambridge) översättning. I denna pocketsamling ingår Shaiykh Farid-Ud-Din-'Attar, samt Jalad-Din Rumi. Den innehåller även texter ur Kalilah, en stor sagobok som utgavs i tre band mellan 1938-1942.Även texter av Jacob Böhme har tryckts i denna utgåva. Från Omar Khayyams dikter finns utdrag ur hans stora diktepos Rubaiyat [رباعیات عمر خیام‎‎]. Förmodligen den mest kända av Omars arbeten bestående av ett cirka tusental verser. Den som verkligen vill uppleva en ultimat och vacker översättning av Omar Khayyams Rubaiyat rekommenderar jag att läsa Edward Fitzgeralds vackra tolkning. Denna kan kanske uppfattas mer lättillgänglig språkmässigt. Vidare presenterar pocketutgåvan texter av Shaiykh Saadi och Hakim Sana'i. Storheten hos dessa poeter begränsas något av urvalet som redaktören ifråga har gjort.

Källor:

Hermelin, E. (1976). Persiska antologin. Lund: Cavefors.

Lindahl, P.-E. (1976). "Ångest-hjulets svängningar": En biografi om Eric Hermelin. Lund: Cavefors.

Sjögren, L. (2008) "Erik Hermelin 'Hospitalshjonet' som översatte persisk poesi", Läkartidningen, 2008