Fotografen Edith Södergran

Hej igen, i detta inlägg tänkte jag presentera fotografen Edith Södergran (1892-1923). De flesta av oss känner förstås enbart till henne som diktare, men hon fotograferade gärna. En kortare period i sitt liv försörjde hon sig även som fotograf. Det blev en liten inkomst för henne och hennes mor vars familj förlorat det mesta i samband med ryska revolutionen. Alla bilder nedan är tagna av Edith med undantag av den första och sista. Alla bilder i detta inlägg hänvisas till Svenska litteratursällskapet i Finland.



Idag är det nämligen Svenska litteratursällskapet i Finland som vårdar kvarlåtenskapen efter Ediths bilder och de har lagt ut dem på Flickr.com. Originalen finns bevarade i Edith Södergrans arkiv. Det finns inte längre någon upphovsrätt. Ovan ser vi Edith tillsammans med familjevännen Olga Fabritius omkring 1910-1920. Bilden är från Södergrans hem i karelska Raivola utanför St Petersburg, men här är det Ediths mamma som är fotografen. Notera att Edith håller sina glasögon i handen.

Bilden ovan är tagen av Edith när hon och mamman Helena Södergran befinner sig i Schweiz. Notera det dramatiska landskapet! Bergen och vägen som går genom en tunnel. I Schweiz fick Edith bland annat behandling för sin tuberkulos och hon vistades tidvis på sanatorium, däribland det kända sanatoriumet i Davos där många kulturkändisar som t ex Robert Luis Stevenson, vårdats. Den klara alpluften hade en positiv verkan på de lungsjukas hälsa och vid bättre hälsoperioder kunde de även göra korta utflykter i området. Bilden är troligen tagen vid ett sådant tillfälle. Sammanlagt vistades Edith i två år i Schweiz. Troligen var vistelserna uppdelade i flera perioder.



Alla som någon gång läst ur Ediths dikter vet att katten ofta förekommer som motiv. Edith älskade katter och tog hand om flera stycken som fick vara ifred på hennes mark. Denna katt hette Totti och var en favorit. Tyvärr sköt hennes grannar ihjäl Totti eftersom de störde sig på Ediths katter.

Edith Södergran skymtar fram vid ett träd.

Lyckokatt

Ur samlingen Dikter från 1916

Jag har en lyckokatt i famnen,
den spinner lyckotråd.
Lyckokatt, lyckokatt,
skaffa mig tre ting:
skaffa mig en gyllne ring,
som säger mig att jag är lycklig;
skaffa mig en spegel,
som säger mig att jag är skön;
skaffa mig en solfjäder,
som fläktar bort mina påhängsna tankar.
Lyckokatt, lyckokatt,
spinn mig ännu litet om min framtid!

Källor

Bildkällor: Svenska litteratursällskapet i Finland.

"Lyckokatt" från samlingen Dikter via Project Runeberg

"Kväll" - En dikt av Edith Södergran

November kanske inte upplevs som inspirerande och man blir lätt trött när kvällsmörkret faller på. Edith Södergran (1892-1923) som jag tidigare uppmärksammat i inlägg på bloggen har skrivit en stämningsfull dikt om kvällen. Den finns medtagen i samlingen Dikter som utgavs första gången 1916. Man undrar förstås vad det är för en sorgsen saga skogen vill berätta för diktaren och som hon inte vill lyssna till. Och vem är det som kan tänkas möta henne på vägen?

Kväll

Jag vill ej höra den sorgsna sagan
skogen berättar.
Det viskar ännu länge mellan granarna,
det suckar ännu länge uti löven,
ännu länge glida skuggor mellan de dystra stammarna.
Kom ut på vägen. Där möter oss ingen.
Kvällen drömmer blekröd kring tigande dikesren.
Vägen löper långsamt och vägen stiger varligt
och ser sig länge om efter solens sken.

Källor

project Runeberg

wikipedia.org