Visar inlägg med etikett Viktor Rydberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Viktor Rydberg. Visa alla inlägg

söndag 28 oktober 2018

Om Viktor Rydbergs roman Singoalla (1857) - några reflexioner

Hej kära Läsare, jag har tidigare skrivit om Viktor Rydberg här och nu har turen kommit till hans kända roman Singoalla som publicerades för första gången i göteborgskalendern Aurora (1857) med undertiteln "Romantisk sagodikt". Kalendertidningen Aurora utgavs 1855-1856; 1858,1861. Några år senare, 1865 kom den första bokupplagan och då i omarbetad form.

Bildresultat för singoalla

Handlingens huvudtema gestaltar kärleken mellan riddaren Erland Månesköld och den romska flickan Singoalla. Handlingen är förlagd till det medeltida 1300-talet där riddarsonen Erland som av en slump får skåda Singoalla när hennes familj tillfälligt slagit upp sitt läger nära slottet.  Deras första möte sker hastigt intill en bäck som flyter fram nära slottet. Mötet blir knappt eftersom Singoallas familj ska bege sig bort redan samma kväll. Erland kan inte glömma Singoalla och ett år senare återvänder hon till trakten med sin familj och har då tillåtelse att slå upp sitt läger i skogen nära slottet. Erland förälskar sig i henne och hon i honom.

Såhär beskrivs hon, enligt mångas uppfattning i något av överjordiska och eteriska drag. Intressant nog väljer Rydberg att använda ordet "natursymboliskt":

Hon hade smyckat sig till en avskedsfest. Hon var skönare i natt än den dag för tio år sedan, då Erland första gången såg henne vid skogsbäcken. Sällheten hade återgivit henne ungdomsfägringen, men förandligad och änglalik. Kärleken och offervilligheten, som genomträngde hennes väsen, hade gjort denna skönhet himmelsk i stället för jordisk. Den skulle överväldigat ögat som en uppenbarelse från en annan värld, om den ej tillika genomskimrats av ett något ur denna världen, men ur det outgrundligaste djupet i den - något av furuskogens sus och stjärnenattens mystik, något trolskt och natursymboliskt...[...]

torsdag 24 augusti 2017

Om författaren Viktor Rydberg och hans vampyr

Viktor Rydberg (1828-1898) var en mångsidig man, med många strängar på sin konstnärliga lyra. Han var verksam som författare, journalist, språkman, kulturkritiker och religionsfilosof. För mig utgör han en spännande länk till det svenska 1800-talet. Han översatte också skönlitteratur och fick pris för sin insats med Johann W. Goethes Faust till svenska. Just den översättningen levde kvar länge och lästes även under 1900-talet. Rydberg skrev även dikter och idag är det förmodligen "Tomten" som ännu lever kvar i det kollektiva minnet hos många svenskar. Han skrev även romanen Singoalla. Viktor Rydberg började sin litterära bana vid Jönköpingsbladet och under några veckor i juli månad 1848 fick läsarna ta del av hans följetongsroman Vampyren. Skräckromantiken och det gotiska inslaget i litteraturen var populärt hos den breda allmänheten. Äventyr och deckare har alltid gått hem även om dessa teman vanligtvis inte står pall för den finare litteraturkritiken. Rydbergs vampyr platsade inte ens bland hans samlade verk och han skämdes troligen för den. Den store Karl Warburg som under längre tid satte sin prägel på skandinavisk litteraturkritik tog heller aldrig med Vampyren bland Viktor Rydbergs samlade verk. Vampyren utspelar sig i Italien och Rom med flera platser. Protagonisten heter Henry Masham och är ditrest på semester. Såhär djupsinnigt blir det när Masham funderar vid den obligatoriska cigarrökningen:

I de blå dunsterna som fantastiskt formade sig, tyckte sig Henry igenkänna gestalter, gamla kära gestalter, vilka ovillkorligt drogo hans tankar tillbaka till det hem som han lämnat bland Skottlands berg. 


Såhär fortsätter det och det slösas generöst med adjektiven genom hela berättelsen. Det känns förstås inte helt övertygande, men faktum är att Rydbergs vampyr är ett startskott för den svenska skräckromantiken. Fundera över hur handlingen kunde ha utvecklat sig om vampyren utspelade sig i svenska förhållanden med svenska protagonister? Hade det gått hem under Rydbergs egen samtid? Rydberg lånade friskt idéer från Lord Byron som också gillade Italien; och låt oss inte glömma Rydbergs översättning av Edgar A. Poes dikt "The Raven" till svenska. Poe är den moderna skräckromantikens fader. Betänk även att detta är före Bram Stokers Dracularoman, som trycktes 1897. Vampyren (1848) är i egentlig mening i avsaknad av flera klassiska teman vi vanligtvis förknippar med vampyrer i litteraturen. Deckargenren i boken är också tydligt framträdande då det handlar om ett olöst mord. Vampyren finns tillgänglig gratis hos litteraturbanken.se

Källor

litteraturbanken

wikipedia