måndag 18 juli 2016

Recension : 'Green Tea' av Sheridan Le Fanu

Jag befinner mig fortfarande i Skottland och vad passar bättre en regnig kväll än en viktoriansk spökhistoria? I ett tidigare inlägg nämnde jag ett par bokinköp här. Nu har jag hunnit avsluta Sheridan Le Fanus kortnovell Green Tea. Bloggen har tidigare nämnt Sheridan Le Fanu (1814-1873) och vampyrnovellen Carmilla. Han är mest känd som en författare av mysterier på temat skräck, men utan överdrifter och gärna med fokus på mer rationella förklaringar till det spöklika och oförklarliga i handlingen. Le Fanu återkom gärna till sina tidigare publikationer och omarbetade sina gamla berättelser till nya historier. Le Fanus kortnoveller innehåller gärna en prolog, så även denna historia. I Green Tea introducerar prologen handlingens berättare, den eccentriske tyske läkaren Martin Hesselius. Dr. Hesselius är även prototypen för Bram Stokers Van Helsing. Personen som talar i prologen är den framlidne dr. Hesselius medicinske sekreterare. Han har sammanställt den gode doktorns litterära kvarlåtenskap som består av brev, minnesanteckningar och annan memoria. Berättaren i prologen tycks vara en stor beundrare av dr. Hesselius trots åldersskillnaden på trettiofem år. Han tycks själv vara en ganska speciell person och prologen inleds med följande, något märkliga påstående:
Though carefully educated in medicine and surgery, I have never practiced either.

Läsaren får dock snart klart för sig att det är dr. Hesselius själv som är handlingens protagonist. En kväll möter dr. Hesselius prästen Robert Lynden Jennings hemma hos en gemensam bekant. De träffas första gången hemma hos Lady Mary Heyduke som försäkrar att prästen är en mycket omtyckt person i församlingen. Trots att Jennings verkar vara en trevlig person är han svårt plågad av en oförklarlig åkomma där han plötsligt kastas omkull och hallucinerar. I samtalet med dr. Hesselius berättar Jennings själv hur han läst dr. Hesselius texter om 'metafysisk medicin'. Efter detta formella möte beslutar sig dr. Hesselius att först fråga ut Lady Heyduke om omständigheterna. Green Tea är ingen ruskig historia, men har förstås sina inslag av mystiska omständigheter som inte kommer att avslöjas i denna recension. Novellen har sin egen stil, men den som letar efter sensation och en spökhistoria i traditionell bemärkelse kan bli besviken.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar