Virginia Kent Catherwood - Verklighetens Carol Aird

I ett tidigare inlägg skrev jag en recension om Patricia Highsmiths roman The Price of Salt (1952) som långt senare utgavs med titeln Carol (1990). I blogginlägget uppmärksammade jag även den historiska bakgrunden kring romanen och de faktiska omständigheter som gömmer sig i manuskriptet. I detta inlägg tänkte jag skriva om Carol Aird, en av protagonisterna i romanen. Bakom den fiktiva karaktären döljer sig nämligen en kvinna som Patricia Highsmith (1921-1995) hade en kortvarig relation med under 1946-1947.

Highsmith träffade 1946 den amerikanska miljonärskan Virginia Kent Catherwood (1915-1966) på en fest i New York. Catherwood var frånskild sedan två år tillbaka och hade förlorat vårdnaden om sin dotter. Det finns inget som tyder på att de efter relationens avslut hade någon kontakt alls. Däremot kom Patricia Highsmith att aktivt använda henne i sitt skrivande. 1946-1947 var det fortfarande ett par år kvar till succédebuten Strangers on a train (1950).

Handlingens huvudperson, Carol Aird är en 30+ kvinna ur överklassen som ligger i skilsmässa och en vårdnadstvist är under uppsegling. Carol vill gärna ha vårdnaden om dottern och har en advokat som sköter de kommande förhandlingarna mot maken Harge. Carol möter av en slump det yngre butiksbiträdet Therese Belivet, 19, och de inleder en relation. Första mötet äger rum på Frankenburgs varuhus där Therese är anställd. Handlingen är förlagd till sent 1940-tal. Det är Therese Belivet som är Patricia Highsmiths alter ego i berättelsen. Romanen utkom 1952 under pseudonymen Claire Morgan och var Highsmiths andra bok. Den betraktas som banbrytande på grund av det öppna slutet och fick ett positivt mottagande då den bröt med 1950-talets krav på hur lesbiska framställs i litteraturen.

Highsmith arbetade också i unga år som butiksbiträde vid Bloomingdale's för att kunna finansiera sin psykoanalys. Hon gick också i analys 1948. Målsättningen med psykoanalysen var att bli heterosexuell. Highsmith ville väldigt gärna bli straight och försökte också bota sig själv genom att ha relationer med män. Dock utan att lyckas. I Highsmiths dagböcker från den aktuella tidsperioden går att läsa att hon hoppas att psykoanalysen skulle kunna göra henne redo för äktenskap.

Kate Hart har skrivit om synen på homosexuella i efterkrigstidens USA och den period som brukar kallas för det kalla krigets år. I artikeln "The inner Life of Patricia Highsmith" publicerad 2011.08.15 i nättidningen This Recording berättar Hart om sina efterforskningar. Hon besökte nationalbiblioteket i Bern, Schweiz där Patricia Highsmiths litterära kvarlåtenskap (brev, dagböcker, anteckningar m.m) förvaras. Hart noterar hur stereotypa föreställningar om homosexuella förekommer både i fiktionen och privata anteckningsböcker hos Highsmith. Hon påpekar även hur Highsmith hela livet hade starka skuldkänslor kring sin homosexualitet. 1950-talet innebar dubbelliv vilket Highsmith var väl medveten om och det kunde också plåga henne. I sina dagböcker klagade Highsmith över sin dubbelmoral och på känslor av overklighet.

Ett av de mer säregna dragen i Patricia Highsmiths författarskap är hennes sätt att använda sin egen biografi i sitt skrivande. Highsmith tycks nästan ha varit besatt av sig själv i den meningen och analyserade gärna sina relationer och stalkade sina flickvänner. De slutade många gånger som karaktärer eller mordoffer i hennes böcker. Under hela livet skrev hon även dagbok och älskade att sammanställa listor. Joan Schenkar nämner i biografin att manuskriptet till Strangers on a train (ej den tryckta bokversionen) var tillägnad "all the Virginias", eftersom många av hennes partners burit detta förnamn. I pocketversionen var hon mer öppenhjärtlig och tillägnade boken "all the virginians." Highsmiths inspirationskälla till novellen var den tidigare relationen med Virginia Catherwood som kom från en av de finaste familjerna i Philadelphia. Hon var dotter till radiomagnaten och uppfinnaren Arthur Atwater Kent (1873-1949) som även var en framgångsrik affärsman med 93 patent på olika motorrelaterade produkter. I Philadelphia finns ett stadsmuseum uppkallat efter honom. Virginia fick utbildning och studerade skulptur i Paris. Hon gifte sig 1935 med bankiren Cummins Catherwood och fick en dotter med honom. De bodde på en lantegendom i Bryn Mawr, Pennsylvania. Paret skilde sig i Idaho 1941. Vi har bara Highsmiths beskrivningar av relationen och den är blandad med fiktiva inslag. Det finns inga uppfattningar om vad. Virginia, eller Ginnie, tyckte om relationen med Highsmith. Inget tyder på fortsatt kontakt efter uppbrottet 1947.

Tyvärr blev det ingen rast eller ro för Virginia Catherwood. Den 27 november 1959 skrev tidningen The Age om hur den georgiske prinsen och amerikanske medborgaren David Mdiviani lämnat in en stämningsansökan mot den rika arvtagerskan. David Mdiviani var en känd playboy och f d rysk prins med rötter i Georgien. Han var gift med Virginia Sinclair (1915-1979) men i stämningsansökan mot Virginia Catherwood anklagade han den sistnämnda för att ha tagit frun i från honom. Mycket riktigt framgår det i The Age att Mdiviani stämmer Catherwood på en miljon dollar. Idag är det lätt att skratta åt prinsens skadeståndskrav, men 1950-talet var ingen dans på rosor om man råkade vara gay. Virginia Catherwood blev utsatt för ett klassiskt försök till utpressning och mot sig hade hon en man som öppet anklagade henne för att ha en relation med hans fru. Mr Diviani återtog så småningom sin stämningsansökan och Catherwood själv svarade att hon inte hade någon aning om vad det hela handlade om. Denna artikel från 1959 är det sista vi hör i det offentliga om Catherwood.

Den som närmare vill bekanta sig med Patricia Highsmiths liv och skrivande bör genast sätta sig att läsa Joan Schenkars biografi The talented Miss Highsmith: The secret life and serious art of Patricia Highsmith (2009). Det tog Schenkar 8 år att skriva biografin och det går även att söka hennes namn på Youtube där hon föreläser om boken och Highsmith. Den är okonventionell och ickekronologisk. Trots detta fångar Schenkar ändå en hel del av vem Highsmith var. Vid något tillfälle säger Schenkar att Highsmith är en av de mest freudianska författarna i den amerikanska litteraturen. Jag instämmer i detta. Det finns flertalet freudianska bilder eller associationer i The Price of Salt. Ytterligare ett mycket realistisk porträtt av Highsmith har publicerats av en av hennes föredetta. Författaren Marijane Meaker hade en relation med Highsmith under 1950-talet och är en av dem som kan bekräfta Highsmiths xenofobiska och misantropiska föreställningar. Meaker (pseudonym Vin Packer) har också talat om detta i samband med intervjuer. Titeln på Meakers självbiografi är Highsmith: A romance of the 1950s. För den som söker en biografi med ett mer traditionellt upplägg rekommenderas journalisten Andrew Wilsons biografi Beautiful Shadow: A life of Patricia Highsmith (2010).

 

Källor:

Hart, K. (2011) "The inner life of Patricia Highsmith". This Recording.

Schenkar, J. (2009). The talented Miss Highsmith: The secret life and serious art of Patricia Highsmith. New York: St. Martin's Press.

Talbot, M. (2015) Forbidden love : The passions behind Patricia Highsmith’s “The Price of Salt.” The New Yorker.

BBC Radio 4: Patricia Highsmiths 'Carol' (radioversionen)

Nu går vi så sakteligen mot hösten och det finns inte alltid tid att slå sig ner med en god bok. Idag rekommenderar jag lite radiolyssning via Mixcloud som tillhandahåller diverse poddar och uppladdningar av våra klassiker. Det är den prisbelönta BBC-producerade radioversionen av Patricia Highsmiths bok Carol [The price of Salt (1952)] som är på tur nu. Den släpptes i november 2014. Uppladdningen på Mixcloud innehåller 5 spår om 13 min. vardera. Som Carol hör vi skådespelerskan Miranda Richardson och det är Andrea Deck som tolkar karaktären Therese.

 

Recension : The Price of Salt 'Carol' av Patricia Highsmith

Jag vill förvarna läsaren om att denna recension innehåller s.k 'spoilers'. Om du inte har sett filmen Carol eller läst romanen The Price of Salt (1952), så finns anledning att överväga stoppa din läsning här. Romanen The Price of Salt 'Carol', har nu främst blivit aktuell tack vare en filmatisering av Todd Haynes (manus Phyllis Nagy) där Cate Blanchett och Rooney Mara innehar huvudrollerna. Trots att den utspelar sig under 1950-talet kommer filmen bli en klassiker inom hbtq-genren. Framförallt tack vare den fina skådespelarinsatsen mellan Rooney Mara och Cate Blanchett. Angående tidsperspektivet så utspelar sig romanen under andra världskriget eller tätt inpå efterkrigstiden. Omkring 1945-46. Det finns också flera igenkännbara paralleller mellan författaren Patricia Highsmith och själva handlingen. Patricia Highsmith (1921-1995) var en amerikansk författare som är mest känd för sina psykologiska thrillers och många läsare känner säkert till karaktären Tom Ripley som förekommer i flera romaner och noveller. Hennes debutroman Strangers on a train (1950) fick ett bra mottagande och två år senare filmatiserade Alfred Hitchcock boken. Han är dock inte den ende som filmatiserat Strangers on a train, då tolkningar av texten än idag förekommer i en rad artistiska sammanhang och uppsättningar. Då filmen Strangers on a train blev en biosuccé kan man nog säga att Hitchcock blev den regissör som gav Patricia Highsmith stjärnstatus.

Romanen The price of Salt handlar om den unga Therese Belivet som nyligen flyttat till New York. Hon är tillsammans med Richard som hon inte älskar. Hon jobbar även som affärsbiträde och under en ganska trist arbetsdag får hon syn på en kvinna i butiken som hon blir intresserad av. Kvinnan heter Carol och är i trettioårsåldern. Hon gör en beställning med hemkörning av Therese. Carol har en liten dotter och ligger även i skilsmässa. De börjar trots de komplicerade omständigheterna att umgås och trivs i varandras sällskap. Therese anklagas av Richard för att ha en "skolflicksförälskelse", men hon verkar desto mer säker på sin sak. Carols man Harge blir misstänksam mot hennes relation till Therese eftersom hon vid ett tidigare tillfälle avslöjat hon haft en kärleksrelation med sin bästa väninna Abby. För att undvika Harges vrede bestämmer hon sig för att göra en länge resa västerut, en road trip där även Therese bjuds att resa med. Det är under resan som deras relation fördjupas. De vet dock inte att Harge ordnat en privatdetektiv som hela tiden följer dem. Tillsist får Harge de yttersta bevisen på en sexuell relation som han utnyttjar i vårdnadstvisten om parets dotter, Rindi. Romanen är berättad ur Thereses perspektiv och det blir inte så mycket information om den lilla dottern då nittonåringar inte brukar vara så intresserade av hemmafruliv och barnuppfostran. Åldersskillnaden mellan protagonisterna blir också påtaglig även om hela historien faktiskt är ganska romantisk. Nog märker man av Thereses fascination för den eleganta och enigmatiska Carol som också är very, very posh. Romanen andas också av den historiska tidsandan. Ordet lesbisk förekommer inte, men däremot kan flera stycken i texten och beskrivningar av händelser associeras med psykoanalytiska perspektiv. Det är tydligt att Patricia Highsmith kan sin Freud. Homosexualitet under 1940 och 1950-talet var mer eller mindre klassad som psykisk sjukdom, men samtidigt något som i allmänhetens ögon kunde "fixas" med hjälp av terapi. Highsmith verkar själv ha varit enig i den åsikten, men det hindrade henne inte från kärleksrelationer med kvinnor även om de allesammans var kortvariga.

The Price of Salt publicerades 1952 under pseudonymen Claire Morgan. Först 1990 kom romanen att utges med titeln 'Carol' och med Patricia Highsmiths namn. Highsmith själv var dock inte redo att komma ut och snäste av alla journalistiska antydningar om eventuell läggning. Highsmith skrev över tjugo romaner och kortnoveller, men denna är den enda som tar upp kvinnlig homosexualitet och dessutom i en positiv bemärkelse. Hon valde att ge ut boken under pseudonym eftersom hon inte ville bli stämplad som en lesbisk författare och dels därför att handlingen berörde personer och händelser som hade verklighetsförankring. Temat är att betrakta såsom unikt då den författats i en tidsanda där hbtq-kvinnor i litteraturen var tvungna att framställas enligt ett visst mönster. Kvinnliga protagonister dör, begår självmord eller återförenas tillsist med sina män enligt 1950-talets synsätt. För många år sedan läste jag en intervju med 'lesbian pulp-fiction' författaren Marijane Meaker (f. 1927) och hon kunde bekräfta förläggarnas syn på kvinnlig homosexualitet under denna tidsperiod. Förlagschefer kunde stoppa litteratur - eller tvinga författaren att ändra i storyn om det givna mönstret inte följdes. Trots att Highsmith var en relativt produktiv författare så är detta den enda romanen med ett hbtq-tema.

Eftersom jag själv är intresserad av att göra kopplingar mellan författaren och den skrivna texten gjorde jag en grundlig research efter ha sett filmen på bio. Jag ville veta hur Highsmith arbetat med manuskriptet och vilka eventuella paralleller det fanns mellan henne själv och romanen. Samt eventuella kopplingar mellan olika karaktärer i handlingen och verkliga personer. Det var också intressant att ta del av manusförfattaren Phyllis Nagys erfarenheter av att skapa filmen. Några artiklar ur bland annat The Telegraph och The Guardian gav resultat. Historien bakom 'Carol' är långt mer tragisk än vad som framkommer i filmen. Jill Dawson publicerade i The Guardian 2015-05-13 en längre artikel Carol: the women behind Patricia Highsmith's lesbian novel där några av källorna till romanen diskuterades. Enligt Dawson ska Highsmith ha arbetat som affärsbiträde på Macy's, New York när en blond kvinna i päls på jakt efter en docka till sin dotter, uppenbarar sig i julruschen. Hon lämnar sitt namn och sin adress på en lapp. När Highsmith avslutat sitt arbetspass tar hon bussen till New Jersey där kvinnan bor. Vad som händer sedan är något oklart men Highsmith går förbi huset. Ytterligare en källa till manuskriptet och inspiration till karaktären Carol var Highsmiths relation med Virginia Kent Catherwood (1915-1966). Hon var dotter till radiopionjären Arthur Atwater Kent, gift 1935-1941 med bankmannen Cummins Catherwood (1910-1990) och nämns i Highsmiths dagböcker i mitten av 1940-talet. Catherwood förlorade i samband med sin skilsmässa vårdnanden om sin dotter. På ett hotellrum där Catherwood befann sig med en älskarinna riggade maken en dold bandinspelning som avslöjade henne som lesbisk under rättegången. I biografin The Talented miss Highsmith av Joan Schenkar avslöjas att The Price of Salt aldrig skulle ha sett dagens ljus om det inte var tack vare relationen med Virginia Kent Catherwood. De var tillsammans under ett år och detta gav Highsmith möjlighet att fullt ut koncentrera sig på skrivandet. Tyvärr fick hon också på nära håll bevittna alkoholismen då Catherwoods drickande hade gett upphov till nervskador i form av blindhet och röstbortfall. Hon kunde också bli våldsam. Catherwood dog ung förmodligen till följd av alkoholrelaterade sjukdomar. En del av henne finns dock bevarad i karaktären Carol Aird gift med Harge Aird. Highsmith skulle ofta återkomma till Catherwood i sitt skrivande, men det finns inget som tyder på att de någonsin talade med varandra igen efter uppbrottet 1947 där Catherwood var den som tog initiativ till uppbrottet. De historiska omständigheterna gör att romanen är klart läsvärd än idag.

-

Recension : ' Oscar Wilde' av Richard Ellmann

I detta blogginlägg kommer jag att recensera och rekommendera Richard Ellmanns stora Oscar Wide-biografi från 1987. Oscar Wilde (1854-1900) är just en sån där författare som det hela tiden ges ut nya biografier om. Aldrig tycks de många olika infallsvinklarna på hans liv och böcker sina ut. Alltid tycks det som om det finns något nytt att beslysa. Detta sker fortlöpande ibland med bra och mindre bra resultat. Därför tycker jag det finns god anledning att ta upp Ellmanns vetenskapliga biografi som på många sätt utgör en del av grundforskningen om Oscar Wilde idag. För en svensk läsare är biografin guld värd att ha i sin egen bokhylla eller att läsa på biblioteket då den även är översatt. Den svenska översättningen utkom 1990 på bokförlaget Forum och översättningen gjordes av Gun R. Bengtsson. Bland alla biografier jag själv läst genom åren är den en personlig favorit. Jag läste den svenska överättningen som ung gymnasist under många ensamma eftermiddagar och kvällar på det lokala biblioteket i Kristinehamn. Jag vet inte hur det ser ut med den svenska tillgången nu, men det engelska originalet är lätt att få tag på om man beställer på nätet. Det är också det engelska originalet som recenseras här.

Richard Ellman (1918-1987) var en amerikansk professor i engelska språket och var verksam vid Oxford University. Han skrev även om Yeats, Joyce och Beckett, men biografin om Wilde blev hans sista och avslutades kort före hans död 1987. Postumt tilldelades boken Pulitzer Prize for biography 1989. Även Brian Gilberts prisade film 'Wilde' från 1997 bygger på Ellmans bok. Den är dessutom en vetenskaplig biografi och därtill starkt faktaorienterad och minutiöst grundlig. Ellmann lyckas hålla distansen till sitt studieobjekt ifråga. Han använder citat ur brev och citerar även delar ur Wildes texter. Fokus är dock på biografi och inte på litteraturvetenskap. Ellmanns Wildebiografi är uppdelad i fem stora huvudavdelningar med påföljande kapitel. Det första kapitlet är en genomgång av Wildes tidigaste år, den irländska barndomen och förstås familjebakgrunden. Även hans tidiga skolår i Portora tas upp. För den som undrar över om Wilde hade en irländsk dialekt är svaret ja, det hade han. I Oxford gjorde han sitt yttersta för att slipa bort den. Hur väl han lyckades med detta är okänt.

En hel del information lämnas om föräldrarna och det irländska kulturarvet som var viktigt för båda makarna Wilde. Särkilt modern Speranza lyfte den irländska nationalismen till nya höjder genom sin poesi. Wilde kom särskilt att likna sin mor ifråga om litterära och kulturella intressen. Hon hade också i sitt hem en s.k 'litterär salong' där hon vissa kvällar samlade människor till gemenskap och samtal om olika saker. Speranza var en mycket färgstark personlighet. Fadern, ögonläkaren Sir William Wilde hade också litterära intressen och särskilt keltisk historia. Han lät också redigera och publicera ett par böcker om irländska folksägner. Han var också erkänd som skicklig ögonläkare. Han kurerade även den svenske kungens ögonåkomma, något som ledde fram till att han tilldelades den svenska Nordstjärneorden. Ytterligare en koppling finns till Sverige i familjen Wilde. Den unga skribenten Lotten von Kraemer (1828-1912) besökte tillsammans med sin far baronen och landshövdingen Robert von Kraemer makarna Wilde i Dublin (1857).

Lotten von Kraemer kom att bli en tidig feministisk föregångare i Sverige. Hon blev också en betydelsefull kulturpersonlighet och instiftade Samfundet de Nio och har ett pris uppkallat efter sig. På många sätt kom Oscar Wilde att likna båda föräldrarna ifråga om intressen och ödesdigra misstag. Fadern kom i knipa i trettioårsåldern när en kvinnlig patient till honom anmälde honom för ärekränkning, ett svårt brott under denna period och det hela ledde fram till en rättegång där Sir William Wilde förlorade och fick betala rättegångskostnaderna. Något som blev ekonomiskt kännbart för familjen.

Detta var inte enda gången temat sexualitet, otrohet och barn utanför äktenskapet kom ifråga. Sir William Wilde hade två 'oäkta' döttrar som båda omkom i en brand samma kväll. Han hade också en oäkta son, Henry Wilson ' Williams son'. Han försörjde dock samtliga barnen genom underhåll och betalade Henrys läkarstudier och hjälpte honom att få en praktikplats vid ett sjukhus. Onekligen tänker man på Oscar Wildes egen rättegång och hur han skandaliserade sin egen samtid när han dömdes och fängslades för sin läggnings skull. Manlig homosexualitet var straffbart i drottning Victorias England, kvinnlig homosexualitet trodde hon inte att den existerade. Wildes föräldrar var verkligen färgstarka personligheter och man undrar om inte mycket av Oscar Wildes egen genius kom till just tack vare dem?

Oscar Wilde var en mycket intelligent och kreativ personlighet och detta visade sig också under hans tidiga skolår. I Portora vann han 1870 Carpenter Prize for Greek Testament. De klassiska studierna hade en central roll och ett år senare vann han ett stipendium till prestigefyllda Trinity College, Dublin. De akademiska framgångarna nådde sitt yttersta när han tillsist kunde ansöka till Magdalen College vid Oxfords universitet.Biografin följer en strikt och traditionell kronologisk ordning. Vid Oxford kom han att influeras av Oxfordrörelsen vars syfte var att försöka bryta det protestantiska inflytandet vid de brittiska lärosätena. Oxfordåren blev enormt betydelsefulla för Wilde. Ellmann kommer också in på debuten, Dorian Gray, Wildes dramer och hans plats i societeten. En stor plats ges även Wildes uppgång och fall. Samt den plågsamma rättegången och de påföljande åren i fängelse. I epilogen avslutar Ellman biografin med en hänvisning till Jorge Luis Borges uppfattning om Wilde såsom den kommer till uttryck i essän 'About Oscar Wilde', publicerad i Other Inquisitions 1937-1952:

He belongs to our world more than to Victoria's. Now, beyond the reach of scandal, his best writings validated by time, he comes before us still, a towering figure, laughing and weeping, with parables and paradoxes, so generous, so amusing, and so right.

Biografin rekommenderas till alla som vill ha en nyanserad bild av människan och kulturpersonligheten Oscar Wilde.

Tankar om lyriken och poesins betydelse

Hej igen, alla läsare! I detta blogginlägg tänkte jag reflektera kring ämnet lyrik, samt om dikten och poesin som konstnärlig uttrycksform. Det är ett helt "partiskt" inlägg eftersom jag själv gillar att både läsa och skriva poesi. Detta är något alla läs- och skrivkunniga kan göra och tydligen gjort hela tiden genom mänsklighetens historia. Lyriken kan förmedla allt från individualistiska tankar till politiska budskap. Åtminstone så länge vi har haft skriftspråk. Trots detta faktum finns det ännu en del fördomar om dikten. Många gånger kräver en riktigt bra dikt en del förkunskaper. Det är i dessa sammanhang en dikt kan verka knepig och kanske oförståelig. Läsaren får ta sig en funderare. Vad handlar det om? Dikten i sig kan ju kopplas till en rad mänskliga erfarenheter som kärlek, längtan, sorg och glädje. Förutom det individuella perspektivet kan dikt också vara socialt provokativ, utmana samhällets normer och värderingar. Som jag tidigare nämnde kan dikten ha politiska budskap. Men det är inte alla gånger som dikten är förlösande, nyskapande och i demokratins tjänst. Det hela beror förstås på personen bakom orden. Vad vill hen förmedla med sin dikt? Det är en rimlig fråga att ställa sig oavsett tilltalet i den.

Det är inte alla gånger läsaren kan ta till sig vad dikten förmedlar och det är i de sammanhangen det riskerar bli ett knepigt avslut för läsaren. En orsak kan vara det historiska "glappet" mellan läsaren och dikten. Det är inte alltid lätt att veta vad som egentligen pågår i en Shakespeare-sonett alla gånger. Här brukar den litteraturvetenskapliga tolkningen komma läsaren till stor hjälp. Den som önskar fördjupa sig i ämnet poetik och hur lyriken skiljer sig från prosan gör helt rätt att ta sig an de stora författarna. Poetik sysselsätter sig med två stora huvudfrågor. Vad är diktens innebörd? Samt vad kännetecknar dikten? Det sistnämnda området berör diktens stilart eller versmått. Har läsaren att göra med en sonett, haiku eller fri/obunden vers?

Ett exempel på ett versmått från antiken ges i Alf Henrikssons Verskonstens ABC s.k sapfisk strof :

Den-/na /strof /är /verk-/lig-/en /myck-/et /Sap-/fisk
And-/ra /ra-/den /låt-/er /som /först-/a /ra-/den
Tre-/dje /ra-/den /di-/to, /men /fjär-/de /ra-/den
Rump-/hugg-/es /här-/med

Sonetten som var vanligt förekommande under renässansen kan ha följande
rimmande versmått: a-B-B-a, a-B-B-a, C-d-C, e-e-d

Den läsare som vill fördjupa sig ytterligare kan läsa Svenska Dagbladets poesifrågor till Kristina Lugn. Akademiledamoten guidar dig säkert genom poesins djungler och frågorna hon svarar på är helt ok.

Recension : 'Green Tea' av Sheridan Le Fanu

Jag befinner mig fortfarande i Skottland och vad passar bättre en regnig kväll än en viktoriansk spökhistoria? I ett tidigare inlägg nämnde jag ett par bokinköp här. Nu har jag hunnit avsluta Sheridan Le Fanus kortnovell Green Tea. Bloggen har tidigare nämnt Sheridan Le Fanu (1814-1873) och vampyrnovellen Carmilla. Han är mest känd som en författare av mysterier på temat skräck, men utan överdrifter och gärna med fokus på mer rationella förklaringar till det spöklika och oförklarliga i handlingen. Le Fanu återkom gärna till sina tidigare publikationer och omarbetade sina gamla berättelser till nya historier. Le Fanus kortnoveller innehåller gärna en prolog, så även denna historia. I Green Tea introducerar prologen handlingens berättare, den eccentriske tyske läkaren Martin Hesselius. Dr. Hesselius är även prototypen för Bram Stokers Van Helsing. Personen som talar i prologen är den framlidne dr. Hesselius medicinske sekreterare. Han har sammanställt den gode doktorns litterära kvarlåtenskap som består av brev, minnesanteckningar och annan memoria. Berättaren i prologen tycks vara en stor beundrare av dr. Hesselius trots åldersskillnaden på trettiofem år. Han tycks själv vara en ganska speciell person och prologen inleds med följande, något märkliga påstående:

Though carefully educated in medicine and surgery, I have never practiced either.

Läsaren får dock snart klart för sig att det är dr. Hesselius själv som är handlingens protagonist. En kväll möter dr. Hesselius prästen Robert Lynden Jennings hemma hos en gemensam bekant. De träffas första gången hemma hos Lady Mary Heyduke som försäkrar att prästen är en mycket omtyckt person i församlingen. Trots att Jennings verkar vara en trevlig person är han svårt plågad av en oförklarlig åkomma där han plötsligt kastas omkull och hallucinerar. I samtalet med dr. Hesselius berättar Jennings själv hur han läst dr. Hesselius texter om 'metafysisk medicin'. Efter detta formella möte beslutar sig dr. Hesselius att först fråga ut Lady Heyduke om omständigheterna. Green Tea är ingen ruskig historia, men har förstås sina inslag av mystiska omständigheter som inte kommer att avslöjas i denna recension. Novellen har sin egen stil, men den som letar efter sensation och en spökhistoria i traditionell bemärkelse kan bli besviken.

Semester och bokinköp

Just nu befinner jag mig på resande fot i Skottland (för övrigt ett utmärkt resemål för alla som vill resa EU-vänligt i dagens Storbritannien) och självklart passar jag även på att göra bokinköp!

Nedan tre klassiska 'finingar' och därtill nyöversättningar av kända klassiker.

Sheridan Le Fanu har bloggen tidigare uppmärksammat. Denna utgåva innehåller novellen Green Tea handlar om en präst som får problem med en demonisk varelse. En av de mer kända viktorianska spökhistorierna (1£).

Den andra boken innehåller ett kapitel av den romerska historikern Livius 'Hannibal' (History of Rome) där Livius berättar om gladiatorn Hannibals märkliga bedrifter och hur hans armé av slavar gjorde uppror (1£).

Nästa fina kortis The Madness of Cambyses är ett fristående avsnitt ur Herodotus The Histories som 2013 blev översatt av den kände brittiske historikern Tom Holland. I denna 'historiska' redogörelse berättar Herodotus (c. 484-425 f v t) om perserkonungen Kambyses som härskade över det akemendiska riket och var även farao över Egypten även om han personligeb visade stort förakt mot all egyptisk religion bl a genom att skända den heliga Aspis-tjuren. Han blev ökänd för sin grymhet. Herodotus redogör här för hans biografi där historiska händelser är starkt blandade med mytens målande beskrivningar (80p.)

[caption id="attachment_448" align="alignnone" width="300"] Bokinköp på semestern behöver inte alltid bli en dyr historia.[/caption]