lördag 21 oktober 2017

Om den persiske diktaren Hafez från Shiraz

Om den persiske diktaren Hafez - Hans liv och diktning



I ett tidigare inlägg skrev jag om sufiern Jalal al-Din Rumi och översatte hans dikt "Kärlekshundarna". I detta inlägg har turen kommit till Hafez som också var en välkänd diktare och i viss mån även mystiker. Hans egentliga namn var Shams al-Din Mohammad Hafiz Shirazi och han föddes omkring 1325 och dog omkring 1389 i staden Shiraz i södra Iran. Där finns även hans grav som många tusenden har vallfärdat till genom historiens gång. Jag kommer fortsättningsvis att enbart hänvisa till honom som Hafez. I sin ungdom studerade Hafez islamisk teologi, språk och litteratur. Han levde under en orolig period i Persiens historia och ska enligt en historisk källa ha träffat Shiraz' erövrare Timur Lenk. Det finns förstås mycket legendbildningar omkring hans liv och det går inte att verfiera alla händelser såsom historiska fakta. 

Idag finns inget manuskript kvar som direkt kan ha varit nedskrivet av Hafez själv och den äldsta textversionen av hans berömda diktsamling som vi nu har tillgång till nedtecknades av hans trogne lärjunge Mohammed Gulandam. Hafez poesi är känd över hela världen och har varit så sedan länge. Tyske författaren Johann Wolfgang von Goethe jämförde honom med grekernas Anakreon och han är därtill översatt till flera språk. Han översattes till engelska första gången, 1771 och konsten att översätta hans dikter är klassad som mycket svår. En tidig modern engelsk översättning finns från 1897 i nytryck 1928 och utfördes av Gertrude Bell (1868-1926). Hon var en brittisk forskningsresande, arabist och arkeolog. Hon föddes i Washington Hall, beläget i grevskapet Durham och dog i Bagdad. Hon blev en av det brittiska imperiets främsta representanter vid bildandet av den moderna staten Irak.



Troligen är han den genom tiderna främste diktaren inom den persiska litteraturen. Hans dikter spreds långt utanför Persien och har gjort sina avtryck exempelvis afghansk musik där han blivit tonsatt. I dagens Iran är han ännu mycket populär som författare och den 12 oktober firar man Hafezdagen.

De huvudsakliga teman i Hafez poesi är återkommande hyllningar till kärleken, vinet, skönheten och den älskade. Religionen har förstås en framträdande plats och mycket av bildspråket omgärdas av det mystiska och teosofiska. Gudslängtan och det passionerade avtrycket återkommer främst som tema i kärleksdikterna. Dess särskilda genre brukar kallas för azal [ḡazal-e eṣṭelāḥī]. Denna form av lyrik är utformad enligt strikta regler när det gäller själva versformen.

Men Hafez var även politisk och det finns spår av dåtida politisk satir i flera dikter. Han kunde också driva litet med religionen i dikterna och vissa religiösa uttryck. Hans samlade verk återfinns i Divan e-Hafez och omfattar i olika utgåvor mellan 573 till 994 dikter.

Källor



Hafez- Böcker av Hafez sorterade efter popularitet i Project Gutenberg [engelska övers.]

Bell, Gertrude Lowthian, and Shīrāzī HAFIZ̤. 1928. Poems from the Divan of Hafiz. Translated by Gertrude L. Bell. London

iranicaonline.org - Artiklar om Hafez och hans poesi.

wikipedia.org [olika inlägg; samt bild]

wikipedia.commons

onsdag 18 oktober 2017

Intervju med dr. Carl Gustaf Jung!

Idag tänkte jag uppmärksamma Carl Gustaf Jung (1875-1961) ur ett idéhistoriskt perspektiv. De flesta av oss känner till C.G Jung som en av västerlandets främsta psykologer genom historien. Vi känner också till att han började i psykoanalysen som lärjunge till Sigmund Freud, men som senare valde att bryta med Freud och gå sin egen väg. Jung hade sina egna idéer och tankar om människans psykologi. Däribland hans beskrivningar av psykologiska typer och teorier om människans undermedvetna. Jung tog även hjälp av religionen, religiösa traditioner och olika kulturers myter och föreställningar. Om han inte blivit en viktig förgrundsgestalt och banbrytare inom psykologin hade Jung blivit en utmärkt religionshistoriker. Han skrev oerhört mycket och flera av oss har säkert läst något av Jung eller på annat sätt kommit i kontakt med hans texter. En av hans mest kända böcker är Människan och hennes symboler (övers. 1966) och Litteratur, myter och symboler (nyövers., 2003). Psykologer idag som är anhängare av C.G. Jungs teorier brukar kallas jungianer.



Brittiska BBCs intervju med C.G Jung (1959)



År 1959 gjorde brittiska BBC en intervju med C.G Jung i hans hem i Schweiz. Det är en mycket öppenhjärtlig intervju där Jung berättar om sitt liv, sin bakgrund och åren med Freud. Programserien hette Face to Face och programledare var vänsterjournalisten John Freeman. Märk även hur Freeman försöker pressa Jung om fakta om Freud! Bland annat frågar Freeman om vilka drömmar Freud hade. Tilläggas bör att Jung som också var läkarutbildad gjorde psykoanalys med Freud som patient. Men Jung vägrar svara på journalistens fråga och bryter inte sin läkared. Freeman pressar på ytterligare och menar att Freud varit död länge och att sådan information inte skulle skada honom idag. Men Jung lämnade inte ut någon information om sin berömde patient.

Intervjun i sin helhet kan ses nedan:






Bibliografi i urval; eng. övers.,



  • 1. Psychiatric Studies (1904-1905)
  • 2. Experimental Researches (1904-1910, 1937)
  • 3. The Psychogenesis of Mental Disease (1907-1958)
  • 4. Freud and Psychoanalysis (1906-1917, 1930, 1949)
  • 5. Symbols of Transformation (1911-1912, 1952)
  • 6. Psychological Types (1921)
  • 7. Two Esseys on Analytical Psychology
  • 8. The Structure and Dynamics of the Psyche
  • 9:I The Archetypes and the Collective Unconscious
  • 9:II Aion (1951)
  • 10. Civilization in Transition
  • 11. Psychology and Religion: West and East
  • 12. Psychology and Alchemy (1944)
  • 13. Alchemical Studies
  • 14. Mysterium Coniunctionis (1955-1956)
  • 15. The Spirit in Man, Art, and literature
  • 16. The Practice of Psychotherapy
  • 17. The Development of Personality
  • 18. The Symbolic Life - Miscellaneous writings


Källor


wikipedia.org [olika inlägg; bilder]
BBC interview with Jung for Face to Face with John Freeman at Jung's home in Zurich. 1959

tisdag 17 oktober 2017

Om Sir Walter Scott och romanen Ivanhoe

Idag är det säkert inte många som väljer att plocka fram en historisk roman av sir Walter Scott (1771-1832). Det arkaiska språket, de många sidorna och de många gånger ytligt icke-psykologiserande karaktärerna kan vara en nackdel för moderna läsare. Vi i Sverige är dock bortskämda med Sir Walter Scotts roman Ivanhoe (1820) då filmatiseringen från 1982 sänts otaliga gånger i statstelevisionen genom åren. Dessutom alltid i samband med nyårsdagen!

Flera generationer av svenskar har fått bekanta sig med riddaren Ivanhoe och hans kamp för rättvisan och kärleken. Huvudrollsinnehavaren i 1982 års inspelning, Anthony Andrews tycker i en intervju med Josephine Bornebush (2016) att det är bisarrt, men ändå smickrande på vilket sätt svenskarna tagit till sig Ivanhoe.

Som barn missade jag aldrig chansen att bänka mig framför TV:n och tyckte det var oerhört spännande att se. Under gymnasietiden visade även min historialärare oss filmen under en lektion. Själv tycker Anthony Andrews att rollen som hjälten var tråkig att göra. Tilläggas bör att det genom filmhistorien gjorts otaliga inspelningar av filmen.

Under femtio- och sextiotalet förekom Ivanhoe även som tecknad serie då det var populärt att ta ha med kända romaner.



Om Sir Walter Scott och hans historiska romaner



Skotten Sir Walter Scott är känd som den historiska romangenrens upphovsman. Han föddes 1771 i Edinburgh och blev en av de mest lästa författarna under 1800-talet. Hans böcker nådde ryktbarhet och allmänhetens erkännande även under hans livstid. Sammanlagt skrev Scott 29 historiska romaner varav Ivanhoe är den mest kända för oss idag. Scott var verksam under den litterära period som brukar kallas för romantiken.

Förutom sina historiska romaner skrev han även dikter. Några av hans mest kända dikter på temat riddarromantik är The Lay of the Last Mistrel (1805) och Lady of the Lake (1804). Scott utbildade sig till advokat (1792) och och blev några år senare vicesheriff i Selkirk. 1796 ingick han äktenskap och fick så småningom två barn.

1811 köpte han privat mark och byggde på den ett slottsliknande hem. Nio år senare adlades Scott, men 1826 kom smällen i form av en svår ekonomisk kris. Han drogs in i en bokhandlarkonkurs och hans privata skulder uppgick till 130,000 pund vilket var en svindlande summa under hans egen samtid. Krisen påverkade även hans hälsa. Mot slutet av sitt liv fick han flera strokes och avled i en ålder av 61 år.

Ivanhoe



Ivanhoe: A Romance utkom första gången 1820 i tre volymer med undertiteln A Romance. Huvudpersonen är korsfararen och riddaren Wilfred of Ivanhoe som återvänder till England från fångenskap i det Heliga Landet. Efter honom kommer kung Richard. Berättelsen handlar om hur Ivanhoe hjälper Richard att ta tillbaka makten som hans bror prins John försökt tillskansa sig. Bakgrundshandlingarna handlar om motsättningar mellan normander och saxare. Berättartekniskt är Ivanhoe en avancerad roman med många parallella händelser. Till den parallella handlingen hör även Ivanhoes svårigheter att känslomässigt välja mellan den vackra Rebecca och hans barndomskärlek, Lady Rowena. Han förälskar sig i Rebecca men kan inte gifta sig med henne på grund av hennes judiska bakgrund. Berättelsen ger dem ett olyckligt slut efter att hon räddats undan häxerianklagelserna väljer hon och fadern Isak att lämna England för Granada. Ivanhoe gifter sig med barndomskärleken Lady Rowena.

Bibliografi i urval



Waverley (1814)
Guy Mannering (1815)
The Antiquary (1816)
The Black Dwarf &The Tale of Old Mortality (1816)
Rob Roy (1817)
The Heart of Midlothian (1818)
The Bride of Lammermoor & A Legend of Montrose (1819)
Ivanhoe (1820)
The Monastery & The Abbot (1820)
Kenilworth (1821)
The Pirate (1822)
The Fortunes of Nigel (1822)
Peveril of the Peak (1822)
Quentin Durward (1823)
St. Ronan's Well (1824)
Redgauntlet (1824)
The Betrothed & The Talisman (1825)
Woodstock (1826)
The Fair Maid of Perth & Chronicles of the Canongate (1828)
Anne of Geierstein (1829)
Count Robert of Paris & Castle Dangerous (1832)

Källor



Anthony Andrew - "Det är bisarrt att svenskarna älskar Ivanhoe" - Intervju med Josephine Bornebusch, 2016.

IMDB.COM

Litteratur av Sir Walter Scott - Samlingsverk tillgängliga via Gutenberg Project.

wikipedia.org [olika inlägg]

wikipedia.commons

torsdag 12 oktober 2017

Om diktaren Nils Ferlin och hans liv



Nu är det torsdag och ute höst. Jag har funderat mycket över modern svensk litteratur på sistone, men tycks för tillfället inte komma längre än till femtio- och sextiotal när det gäller bokläsning. Sen är det stopp. Varför det förhåller sig på det viset får jag försöka reda ut i ett annat inlägg, men ikväll tänkte jag berätta om en riktig ordkonstnär - Nils Ferlin. Han är lite speciell på många sätt, den gode Ferlin och han var dessutom född i min egen födelsestad, Karlstad den 11 december 1898. I familjen fanns redan ett barn, och ett till skulle komma två år efter Nils födelse. Nils Ferlins pappa Johan jobbade som tidningsredaktör och var verksam en tid vid Nya Wermlandstidningen innan han flyttade sin familj till Filipstad, 1908. Där tog han plats som huvudredaktör på den nystartade tidningen Bergslagen. Det blev i lilla bruksorten Filipstad som Nils växte upp och han gick även i realsskola där. Tyvärr hamnade fadern tidigt i konflikt på sin nya arbetsplats och sade upp sig redan efter ett halvår. Han stod nu arbetslös och som ensam försörjare av hustru och deras tre barn. Pappan sökte sig därför tillbaka till Karlstad, men begick troligen självmord där 1909 då han återfanns drunknad i Klarälven. Änkan Elin Ferlin beslutade sig för att bo kvar i Filipstad med barnen. Som barn och skolelev var han omtyckt av både lärare och klasskamrater. 1916 flyttade hon till Stockholm med sin dotter och så småningom även Nils.

Ferlin var också teaterintresserad och spelade själv teater i flera resande teatersällskap. Under en tid var han även elev på Elin Svenssons teaterskola. Under 1920 förekom han som statist i en uppsättning av Oscar Wildes  pjäs Salome och det var Tora Teje som hade huvudrollen. Han hade också mörkare drag i sin personlighet. När han var yngre var han ofta ute och slogs på krogarna och för polisen blev han ett välkänt ansikte. Ibland måste hans kompisar komma och hämta honom "i kurran". Livsstilen var ofta kaffe, cigaretter och sprit. På sikt kom det livet även att påverka hans hälsa negativt. Han led även av depressioner och måste tidvis vårdas på sjukhus på grund av reumatism. Nils Ferlin avled på Samariterhemmet i Uppsala 1961.

I Stockholm blev Ferlin en central figur bland Klarabohemerna där han knöt flera bekantskaper. Ni som känner till innerstaden och Klara vet även att Ferlin står staty där. Under många år undrade jag ofta över varför man valt just denna plats som så många människor passerar när de kommer från Centralstationen. En gång var platsen Klarabohemernas kvarter med många lågprishotell och krogar. Statyer av Ferlin finns även i värmländska Karlstad och i Filipstad.

Ett fantastiskt sätt att lära känna Nils Ferlin är genom de många tonsättningar som gjorts till hans dikter. Det finns många bra tolkningar och ta er gärna tid att te x via musiktjänsten Spotify söka efter Nils Ferlin. Där kan ni även uppleva Sven-Bertil Taubes vistolkningar.

Ferlin skrev gärna sina dikter ute på krogen. Och bilden visar honom sitta korrekturläsa, eller kanske skriva ned något kreativt alster i krogmiljö. Kanske var han en person som uppskattade sällskap, liv och rörelse när han skulle skriva? Sen var krogen förstås en plats han gärna befann sig på. Nils Ferlin har tilldelats några av de finaste litteraturpriserna i Sverige. Däribland Gustaf Frödings stipendium (1942); De Nios Stora Pris (1950) samt Bellmanpriset (1955).

Diktsamlingar



En döddansares visor (1930)
Barfotabarn (1933)
Goggles (1938)
Nils Ferlin, Goggles (1945) (illustrerad utgåva)
Med många kulörta lyktor (1944)
Kejsarens papegoja (1951)
Från mitt ekorrhjul (1957)
En gammal cylinderhatt (1962)

Källor



wikipedia.org (olika inlägg, samt bild)

Nils Ferlinsällskapet

onsdag 11 oktober 2017

Om Fritz Lang och Thea von Harbous Metropolis (1927)


Fritz Lang kom att bli en välkänd representant för Film noir, och ses av många som genrens egentliga skapare. 1920 träffade han manusförfattaren och skådespelerskan Thea von Harbou. Onekligen en kvinna med samma brinnande intresse för filmskapande. De skrev flera manus tillsammans, däribland till klassikern Dr Mabuses testamente, Spelaren, vilken bestod av två delar som tillsammans var fyra timmar långa i originalversionen. Tillsammans skrev de också Nibelungen Del 1. Siegfried Drakdödaren (1924), Metropolis (1927) och M (1931). Tyvärr fick von Herou inget offentligt erkännande för sitt manusarbete med M.

Jag rekommenderar en relativt färsk biografi om Fritz Lang som är skriven av Patrick McGillian och publicerad första gången 1997.  Boken Fritz Lang: The Nature of the Beast gick i nytryck 2013 hos University of Minnesota Press. McGillian tar upp myterna och de många historierna som uppstått kring Fritz Lang. Däribland den obehagliga historien om hans första hustru Lisa Rosenthals död. Enligt den officiella versionen som backats upp av paret Lang & von Harbou sprang Rosenthal ut i badrummet och sköt ihjäl sig med Langs gevär efter att ha avslöjat kärleksparet. Lang & von Herou nekade ihärdigt till någon inblandning i dödsfallet. Tydligen accepterade rättsväsendet deras förklaring, men andra personer som t ex Hans Feld och cinematografen Karl Freund var misstänksamma. Märkliga är också paret Langs turer med nationalsocialismen eftersom både propagandminister Goebbels och även Hitler var positiva till åtminstone Metropolis. Fritz och Thea gifte sig ett år senare.

Fritz Lang gjorde dock klart relativt tidigt att han inte ville göra film åt Nazityskland. Därför blev det Hollywood. von Harbou gick med i Nationalsocialistiska tyska Arbetarpartiet (NSDAP) redan 1932. Langs judiskhet stod kanske i vägen för von Harbou och det finns inget som tyder på att de hade någon fortsatt kontakt efter skilsmässan. 1933 lämnade han Tyskland, men återvände några gånger som besökare. Efter nationalsocialisternas maktövertagande var det nästintill omöjligt för honom att resa till Tyskland. von Harbou verkar ha varit en märklig person. Ena stunden beundrade hon Hitler och andra stunden beundrade hon Mahatma Ghandi och allt som hade med Indien och indisk kultur att göra. Efter kriget var von Harbou noga med att poängtera att hon aldrig var politiskt övertygad, utan gick med i nazistpartiet för att kunna hjälpa flyktingar(!). Det låter idag förstås som en hemskt dålig ursäkt; dessutom med all historisk facit i handen. De få  faktorer som talar till von Herous fördel i frågan är hennes relativt långa relation med Fritz Lang trots hans kulturella bakgrund och relationen med den 17 år yngre indiske journalisten som hon enligt nationalsocialismens raslagar var förbjuden att gifta sig med. Vid ett tillfälle var hon också delaktig i protesterna mot Tysklands abortförbud. Hon fick också medalj för sina hjälpinsatser bland civila och i samband krigsslutet blev hon en av Berlins många Trümmerfrauen, som röjde gatorna fria efter de allierades sönderbombningar. Hon avled 1954 vid en ålder av 65 år. Fritz Lang avled 1976 i sitt hem i Hollywood.



Metropolis (1927)



Filmen Metropolis är en futuristisk film där handlingen är förlagd till 2026. Den är också samhällskritisk och synliggör skillnaderna mellan fattig och rik. Handlingen bygger på Thea von Herous roman med samma namn. Boken gavs ut 1925 och placerar sig väl som expressionistisk litteratur. Staden Metropolis är tekniskt avancerad, men också dystopisk. Vissa mönster i handlingen avslöjar litterära influenser från Karel Capek och H.G Wells. Samhällsklasserna lever separat från varandra och arbetarna håller till under jorden. De anses vara mindre värda medan de rikare delen, symboliserat av ett kaotiskt far-och son förhållande där karaktären Freder Fredersen son till hjärnan bakom staden hamnar på kant med fadern. Freder förälskar sig i arbetaraktivisten Maria som håller gudstjänstliknande sammankomster för arbetarna och lovar dem bättre tider. Fadern ser detta som ett hot och ber uppfinnaren order om att skapa maskinmänniskan. Uppfinnaren ger maskin-människan Marias anlete för att denna ska kunna kontrollera arbetarna. Han hyser dock ett personligt agg mot Johannes Fredersen som styr Metropolis och lyckas få maskinen Maria till att hetsa arbetarna mot Fredersen. Arbetarna lyckas förstöra samtliga maskiner, även Metropolis hjärtmaskin varpå vattentankarna svämmar över och arbetarnas bostadsområden dränks. Barnen blir dock räddade. Arbetarna vill därefter lyncha Maria då hon ska ha drivit dem till dådet. Mobben griper den de tror är Maria och bränner henne på bål. Den äkta Maria jagas av  uppfinnaren som fruktar att själv bli ett offer om den andra Marias existens blir känd. Hon räddas av Fredersen junior. Slutligen försonas fabrikanten Fredersen och arbetarna genom Fredersens sons förmedling. Lang sades vara nöjd med själva arbetetoch skapandet av filmen än själva resultatet.

Fakta om filmproduktionen



Metropolis är en av de dyraste produktionerna i filmhistorien. Ursprungligen var budgeten satt till 5,000,000 riksmark men på grund av inflationen skenade kostnaderna iväg till 200,000,000 riksmark. Till följd av detta var tyska filmbolaget UFA nära på att ruineras. Den tog cirka ett och ett halvt år att filma. Skådespelerskan Birgitte Helm (1906-1996) som spelar Maskin-Kvinnan var tvungen att bära en mycket tung och obekväm robotkostym som gav henne blåmärken. Scenen när Molok sväljer de nakna arbetarna spelades in under vinterhalvåret och statisterna utgjordes till större del av arbetslösa män. Det var extremt kallt i filmstudion och Fritz Lang blev tillsist ombedd av försöka avsluta filmandet och inte dra ut på tiden. 25,000 statister var engagerade i produktionen.

Filmer i modern tid som inspirerats av Metropolis



Filmen Blade Runner (1982) är inspirerad av Metropolis.

Filmerna Star Wars och Matrix likaså.

Rockbandet Queens video till låten "Radio Ga-Ga" har inklippta sekvenser från filmen.

Madonnas video till låten "Express Yourself" bygger på filmsekvenser ur Metropolis.



Källor



McGilligan, Patrick. 2013. Fritz Lang : The Nature of the Beast. University of Minnesota Press.

wikipedia.org [olika artiklar; samt bild på makarna Lang]

Metropolis (1927) [finns tillgänglig via YouTube.com i olika versioner]

tisdag 10 oktober 2017

Recension: "En världsomsegling under havet" av Jules Verne

Detta inlägg handlar om Jules Vernes tidlösa ungdomsklassiker En världsomsegling under havet. Berättelsen om den märklige vetenskapsmannen Kapten Nemo och hans ubåt Nautilus. Vi är nog många i min egen generation som i bokslukaråldern kommit i kontakt med Jules Vernes spännande äventyrsböcker. Han är enligt många science fiction-romanens fader. Det var två händelser som låg bakom Vernes skapande av boken en En världsomsegling under havet. Vid ett tillfälle fick han ett beundrarbrev från en en kvinna som ville att han skulle skriva en äventyrsberättelse som utspelade sig under havsytan. Den andra händelsen var Vernes intresse för 1863 års polska uppror mot den ryska tsarmakten. Denna historiska händelse ligger bakom skapandet av huvudkaraktären Nemo som bygger ubåten Nautilus. På Jules Vernes tid fanns inga ubåtar, men knappt decennier efter hans död skulle ubåtar bli verklighet precis som helikoptrar och solceller vilka också förekommer i hans berättelser. En världsomsegling under havet blev tryckt och publicerad för första gången 1871 under den franska titeln Vingt mille lieues sous les mers: Tour du monde sous-marin.

Om författaren Jules Verne



Jules Verne (1828-1905) var den äldsta av fem syskon i en välbärgad fransk familj från Nantes. Pappan Pierre Verne var jurist och var noga med att sonen skulle följa i samma spår. Jules Verne började 1848 utbilda sig till advokat i Paris, men avbröt så småningom sina juridikstudier för att ägna sig åt skrivandet på heltid. Pappan blev inte glad över sonens beslut och drog tillfälligt in hans ekonomiska bidrag. Jules blev därför tvungen att hitta en egen försörjning och kombinera sitt eget skrivande med detta. Jules blev sekreterare vid Théatre Lyrique i Paris och vid sidan av detta läste han mycket litteratur om geografi, naturhistoria samt vetenskapliga och tekniska nyheter. Denna läsning möjliggjorde och närde hans egna författardrömmar och framtida skrivprojekt. I Paris knöt Jules två viktiga vänskapsband. Dels med kompositören Jaques Offenbach (1819-1880) och sedan med författaren Alexander Dumas, d.ä (1802-1870). Tack vare vännen Dumas' hjälp kunde han debutera 1850 med den komiska novellen "De brutna stråna". Jules var en stor beundrare av Dumas d.ä. Romandebuten Fem veckor i en ballong kom dock 13 år senare. Den handlade om en hisnande forskningsfärd över Centralafrika, från Zanzibar till Senegal. Boken blev en världssuccé och översattes till flera språk. På förlaget Pierre-Jules Hetzels begäran och enligt kontraktet började Jules Verne därefter skriva två romaner per år. De spännande äventyren trycktes som följetong i tidningarna.

Jules Vernes mamma kom från en familj av skeppsbyggare och navigatörer. Där fanns också flera personer med starka litterära intressen. Den unge Jules var tidigt fascinerad av havet och försökte en gång ta mönstring på ett skepp med destination Indien. Under hela sitt vuxna liv kom han att resa mycket, även utanför Europa. 1856 mötte han på ett bröllop sin blivande fru Honorine, som då var en ung änka på 26 år. De förälskar sig och gifter sig ett år senare. Han får även två bonusbarn, hennes döttrar och tillsist sonen Michel som blir det enda gemensamma barnet. 1886 utsattes han för ett allvarligt mordförsök av en psykiskt instabil släkting som vådasköt honom i benet. Sent i livet blev Jules Verne lokalpolitiker i sin hemstad Amiens och var invald rådsman. Han dog 1905 efter komplikationer från sin diabetes.

Den hämndlystne kapten Nemo och Nautilus



En världsomsegling under havet återberättas av Professor Pierre Aronnax. Han beskriver handlingens protagonist, kapten Nemo som en tillbakadragen och reserverad man i fyrtioårsåldern. Han undviker torra land och landstiger endast om platsen är obebodd. Det är vetenskapsmannen och adelsmannen Nemo som konstruerar ubåten Nautilus. Enligt litteraturkritikens regler uppträder han som berättelsens antihjälte och Pierre Aronnax är berättarjaget. Från början var Nemo en polsk adelsman som gör motstånd mot tsarens Ryssland, men Jules Vernes förläggare lät stryka detta av rädsla för att boken skulle bli bannlyst i Ryssland. Nemo har goda och onda sidor, men kan också gråta över döda fiender och sina besättningsmän. På latin betyder namnet Nemo "ingen", men på grekiska νέμω betyder namnet "den som ger vad som förtjänas". Nemo är en begåvad vetenskapsman som kan tala flera språk. I berättelsen drivs han av sitt hämndbegär mot det imperialistiska förtrycket  vars hantlangare en gång mördade hela hans familj. Han sänker stora krigsskepp och vägrar äta mat som inte är producerat av havet. Nemo känner stark samhörighet med alla som lever under förtryck. Även djur och han är motståndare till valfiske. Han bygger undervattenfarkosten, eller ubåten Nautilus som också är inredd med hans berömda bibliotek och en vacker salong. Farkosten har fantastiska egenskaper och kan segla under Antarktis istäcke. Dess motto är: "Mobilis in mobili".

]
Nemo övervakar sin besättning i samband med en begravning under vattnet [bild: wiki.commons].

Tack vare ubåten kan han föra sitt hemliga krig och samtidigt upptäcka den vidunderliga äventyrsfyllda världen under havsytan. Nemo förklarar i handlingen att de lagar som gäller ovanför ytan inte berör honom och på Nautilus gör han som han själv vill och erkänner inga andra herrar än sig själv:

...On its surface they can still exercise their iniquitous claims, battle each other, devour each other, haul every earthly horror. But thirty feet below sea level, their dominion ceases, their influence fades, their power vanishes! Ah, sir, live! Live in the heart of the seas! Here alone lies independence! Here I recognize no superiors! Here I'm free!


Kapten Nemo återkommer i boken Den hemlighetsfulla ön, där även hans död på ubåten skildras. Han identifierar även sig själv som en prins från Dakkar som fått en gedigen utbildning i Europa och han återberättar sina ungdomsår. I den boken får läsaren också lära känna hans hustru och barn. Bilder nedan av illustratörerna Neuville och Riou.


Källor och övrig litteratur



Böcker av Jules Verne kan du läsa gratis via Project Gutenberg som har både franska originaltitlar och engelska översättningar. Dock, om möjlighet försök undvika äldre övers. till engelska som fått berättigad kritik för att ha översatts dåligt.

Väldigt sent upptäcktes att sonen Michel som var redaktör, skribent och bokligt bevandrad lagt till egen text i utgivningarna av faderns böcker! Detta är förstås negativt och mer moderna upplagor bör kunna påpeka detta.

wikipedia.org / olika inlägg och bildillustrationer av Alphonse-Marie-Adolphe de Neuville och Édouard Riou.

Bibliografi i urval; svenska översättningar

Fem veckor i en ballong – 1863. Illustrationer till boken finns här via wikipedia.commons.

Paris i tjugonde århundradet – Författad omkring 1863. Manuskriptet återfanns 1989 av en släkting gömd i ett kassaskåp, publicerad första gången 1994. Efterforskningar visade att förläggaren inte ville ge ut den, utan bad Verne vänta tjugo år. Troligen glömdes texten bort helt. Handlingen berör en ung man som lever i en högteknologisk värld, men trots detta är han olycklig. I handlingen återfinns skyskrapor i glas, höghastighetståg, avancerade räknemaskiner, samt gasdrivna bilar. Allesammans viktiga tekniska uppfinningar som idag är vår verklighet, men som på Jules tid var något som endast gick att fantisera om.

Till jordens medelpunkt – 1864
Från jorden till månen – 1865
Kapten Hatteras resa till nordpolen – 1866
Kapten Grants barn – 1867/1868
En världsomsegling under havet – 1870. Länk till en oavkortat nyöversättning från franska originalet med förord.
Månen runt – 1870
Jorden runt på 80 dagar – 1872/1873
Den hemlighetsfulla ön – 1874/1875
Tsarens kurir – 1876
I kolgruvan – 1877
En kapten om femton år – 1878
Åttahundra mil på Amazonfloden – 1881
Gröna strålen – 1882
Den envise Keraban – 1883
Upp- och nedvända världen – 1889
Slottet i Karpaterna – 1892
Världens herre – 1904
'Twenty Thousand Leagues Under the Sea' by Neuville and Riou 027.jpg
Kapten Nemo spanar från ubåten Nautilus.

lördag 7 oktober 2017

Kommande litteratur och film

Lagom till nästa vecka kommer ett specialinlägg på bloggen...vi beger oss till 20-talets tyska filmindustri. Håll ut tills dess!