Bokbloggen incitamentet: Om diktaren Nils Ferlin och hans liv

Nu är det torsdag och ute höst. Jag har funderat mycket över modern svensk litteratur på sistone, men tycks för tillfället inte komma längre än till femtio- och sextiotal när det gäller bokläsning. Sen är det stopp. Varför det förhåller sig på det viset får jag försöka reda ut i ett annat inlägg, men ikväll tänkte jag berätta om en riktig ordkonstnär - Nils Ferlin. Han är lite speciell på många sätt, den gode Ferlin och han var dessutom född i min egen födelsestad, Karlstad den 11 december 1898. I familjen fanns redan ett barn, och ett till skulle komma två år efter Nils födelse. Nils Ferlins pappa Johan jobbade som tidningsredaktör och var verksam en tid vid Nya Wermlandstidningen innan han flyttade sin familj till Filipstad, 1908. Där tog han plats som huvudredaktör på den nystartade tidningen Bergslagen. Det blev i lilla bruksorten Filipstad som Nils växte upp och han gick även i realsskola där. Tyvärr hamnade fadern tidigt i konflikt på sin nya arbetsplats och sade upp sig redan efter ett halvår. Han stod nu arbetslös och som ensam försörjare av hustru och deras tre barn. Pappan sökte sig därför tillbaka till Karlstad, men begick troligen självmord där 1909 då han återfanns drunknad i Klarälven. Änkan Elin Ferlin beslutade sig för att bo kvar i Filipstad med barnen. Som barn och skolelev var han omtyckt av både lärare och klasskamrater. 1916 flyttade hon till Stockholm med sin dotter och så småningom även Nils.

Ferlin var också teaterintresserad och spelade själv teater i flera resande teatersällskap. Under en tid var han även elev på Elin Svenssons teaterskola. Under 1920 förekom han som statist i en uppsättning av Oscar Wildes pjäs Salome och det var Tora Teje som hade huvudrollen. Han hade också mörkare drag i sin personlighet. När han var yngre var han ofta ute och slogs på krogarna och för polisen blev han ett välkänt ansikte. Ibland måste hans kompisar komma och hämta honom "i kurran". Livsstilen var ofta kaffe, cigaretter och sprit. På sikt kom det livet även att påverka hans hälsa negativt. Han led även av depressioner och måste tidvis vårdas på sjukhus på grund av reumatism. Nils Ferlin avled på Samariterhemmet i Uppsala 1961.

I Stockholm blev Ferlin en central figur bland Klarabohemerna där han knöt flera bekantskaper. Ni som känner till innerstaden och Klara vet även att Ferlin står staty där. Under många år undrade jag ofta över varför man valt just denna plats som så många människor passerar när de kommer från Centralstationen. En gång var platsen Klarabohemernas kvarter med många lågprishotell och krogar. Statyer av Ferlin finns även i värmländska Karlstad och i Filipstad.

Ett fantastiskt sätt att lära känna Nils Ferlin är genom de många tonsättningar som gjorts till hans dikter. Det finns många bra tolkningar och ta er gärna tid att te x via musiktjänsten Spotify söka efter Nils Ferlin. Där kan ni även uppleva Sven-Bertil Taubes vistolkningar.

Ferlin skrev gärna sina dikter ute på krogen. Och bilden visar honom sitta korrekturläsa, eller kanske skriva ned något kreativt alster i krogmiljö. Kanske var han en person som uppskattade sällskap, liv och rörelse när han skulle skriva? Sen var krogen förstås en plats han gärna befann sig på. Nils Ferlin har tilldelats några av de finaste litteraturpriserna i Sverige. Däribland Gustaf Frödings stipendium (1942); De Nios Stora Pris (1950) samt Bellmanpriset (1955).

Diktsamlingar

En döddansares visor (1930)
Barfotabarn (1933)
Goggles (1938)
Nils Ferlin, Goggles (1945) (illustrerad utgåva)
Med många kulörta lyktor (1944)
Kejsarens papegoja (1951)
Från mitt ekorrhjul (1957)
En gammal cylinderhatt (1962)