Recension: "Det lyckliga Arabien : En forskningsfärd 1761-1767"

Innan jag börjar min recension av Det lyckliga Arabien, tänkte jag presentera dess författare litet närmare. Thorkild Hansen (1927-1989) var en dansk författare med flera litterära prisutmärkelser i bagaget. Hansen studerade litteraturhistoria vid Köpenhamns universitet och debuterade 1947, men det egentliga genombrottet kom först på 1960-talet. Han bodde och arbetade i Paris 1947–1952 och verkade som utrikeskorrespondent för flertalet danska tidningar. Senare arbetade Thorkild Hansen som recensent och kulturjournalist vid tidningen Informator. 1960–1961 deltog han i arkeologiska expeditioner till Persiska viken och Egypten. Kanske var det just dessa expeditioner som inspirerade Hansen till att skriva om 1760-talets olycksaliga danska expedition till det fjärran Arabien. För denna bok fick han ta emot Sören Gyldendals litteraturpris 1963. Den trycktes på flertalet språk och översattes till svenska 1964.

Hansen fick även Nordiska rådets litteraturpris 1971 för sin romantriologi om den danska slavhandeln. Han skrev även en biografi i tre delar om norske författaren Knut Hamsun, Processen mod Hamsun I-III (1978) uppmärksammades stort i Norge. Ett citat ur biografin gav upphov till en visa: "vil du se idioter, så tag til Norge." Jan Troells film om Knut Hamsun från 1996 med Max von Sydow i huvudrollen, bygger på Hansens biografi. Efter turerna med boken slutade Hansen att skriva historiska böcker och flyttade till Frankrike.

Den danska forskningsresan till Arabien 1761-1767

Bokens titel kommer från latinets Arabia felix ( "[det]lyckliga Arabien") som var de antika grekiska författarnas namn på sydvästra delen av Arabiska halvön som ansågs vara den klimatiskt mest gynnade delen. Hansen orienterar sig efter frasen genom hela boken eftersom en av äventyrarna, Peter Forsskål återkom till frasen i ett av sina brev hem: "hvarföre skulle Lycklige Arabien heta lyckelig" vilket också ger en antydan om de många svårigheter som drabbade männen under resans gång. Expeditionen hade tillsist bara en överlevare, dansken Carsten Niebuhr och han slutade under resans gång att använda frasen helt i sina brev. 

I detta avsnitt tänkte jag berätta lite mer ingående om den danska forskningsexpeditionen, 1761-1767 och dess deltagare. 2011 firades i Danmark 250 års jubiléet av resan så den är verkligen inte någon okänd företeelse i den danska historien! Det var 1761 som kung Fredrik V av Danmark skickade ut en grupp män på en lång och farofylld resa där de kom att besöka Turkiet, Egypten, Jemen, Indien, Iran och Irak; men endast en av dem kom levandes tillbaka. Trots alla svårigheter och motgångar i form av sjukdomar och kommunikationsproblem åstadkom de även betydelsefulla forskningsresultat inom botanik, kartografi, kulturantropologi och språkvetenskap. Med tiden kom dock deras samlingar att vanvårdas.

Georg Baurenfeind (1728-1763)

Baurenfeind kom ursprungligen från Tyskland, men var verksam i Danmark som kopparstickare där han utbildat sig till konstnär vid Köpenhamns universitet. Under några år var han även verksam som lärare vid universitet. Som konstmålare var han uppskattad och vann två prestigefyllda priser, bland annat för sin tolkning av Moses inför den brinnande törnbusken. Han kom att anställas år 1760 i expeditionen som kopparstickare och blev den siste av dem att avlida. Han dog ute till havs på den Indiska oceanen, någonstans mellan Mokka och Bombay. Han blev 34 år. Efter Baurenfeinds frånfälle blev Carsten Niebuhr den enda överlevande i expeditionen och måste ensam fortsätta hem mot Danmark.

Georg Baurenfeind (Bild: Wikipedia)

Baurenfeind emottog ett stipendium av danska konstakademin för åren 1761-1763 och dessa pengar skulle täcka hans kostnader under resan. Den 19 mars fick han ett respass som skulle gälla turen från franska Marseille, mellan Konstantinopel och Kairo, Röda havet och sedan tillbaka till Köpenhamn. På wikipedia commons kan du se hans illustration av ett kaffeplantage i Jemen. Baurenfeind avbildade även många andra kulturella företeelser och platser; samt ett flertalet botaniska alster. Det var också meningen att Baurenfeind skulle hjälpa expeditionens teolog von Haven att göra teckningar av olika inskriptioner vid berget Djebel el-Mokateb i Egypten, men konstprofessorn var alldeles för sjuk för att kunna delta i projektet. Idag vet vi att deras sjukdomar var orsakade av malaria.

Frederik Christian von Haven (1728-1763)

Von Haven var en dansk prästson som kom i kontakt med expeditionsplanerna tack vare sin karismatiske lärare i klassiska språk, Johann David Michaelis (1717-1791) vid Göttingens universitet. Tysken Michaelis blev en av hjärnorna bakom skapandet av expeditionen i första hand. Michaelis blev den som övertygade danske kungen att skapa en expedition till Orienten. Först ville Michaelis ha någon form av mission i samband med expeditionen, men han ändrade sig och ville istället se ett fokus på orientaliska handskrifter som kunde hjälpa forskningen förstå Bibelns språkliga historia och tillkomst.¹ Von Haven blev tillsist på Michaelis ingripande expeditionens teolog och filolog med syfte att skaffa information om gamla orientaliska handskrifter. Till detta ändamål hade han även pengar att införskaffa gamla textmanuskript. Han blev även utnämnd till professor kort före resan. Von Haven verkar ha varit en ganska komplicerad person och när resesällskapet befunnit sig i Konstantinopel kommer det fram att von Haven varit ute ock köpt flera påsar med arsenik. Detta oroar de övriga resenärerna såpass mycket att de vill von Haven ska lämna dem. Vad ska han ha detta arsenik till? Ska han försöka förgifta sina kamrater? Ingen vet. Von Haven berör inte epiosoden alls i sina bevarade reseanteckningar, men det är tydligt att inköpet förfärade deltagarna och gjorde dem osäkra. Redan på båten till Alexandria blev han osams med svensken Peter Forsskål.

Expeditionen befinner sig ett helt år i Kairo och von Haven tillsammans med Carsten Niebuhr beger sig ut till Sinai för att besöka det berömda Sanka Katharina-klostret. Där i det berömda biblioteket finns många manuskript som kan vara av intresse för deras forskning. Men det blir problem då de arabiska guiderna sätter dem på villovägar. Väl framme vägrar abotten att släppa in dem i klostret eftersom de inte har med sig något skriftligt tillstånd från den grekisk-ortodoxe patriarken. Van Haven skriver i brev hem och klagar bittert över deras situation. Kontakten med egyptierna är långt ifrån god. Enligt breven hem skriker, sparkar och spottar de efter västerlänningarna. Von Haven får inte ens plocka blommor i fred. Som läsare bör man ha i åtanke att Hansen fokuserat på det negativa kring personen Fredrik von Haven när han efterforskat brev skrivna av Niebuhr och Forsskål.

Genom hela Thorkild Hansens bok beskrivs von Haven i negativa ordalag och vi får i Hansens tolkning möta en självisk, feg och lat personlighet. Tyvärr kommer detta synsätt i vägen i beskrivningarna av von Havens forskningsresultat. Han införskaffade nämligen inte mindre än 116 olika manuskript som än idag förvaras av Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn. Skrifterna omfattar historiska, geografiska och lingvistiska texter samt en mängd hebreisk- och arabisk poesi.  Sju hebreiska handskrifter införskaffades tack vare von Haven. Dessa användes av den brittiske teologen Benjamin Kennicott (1718-1783) i hans historisk-kritiska arbete över Bibelns tillkomst. Att Peter Forsskål inte gillade Fredrik von Haven framkommer i ett brev som beskriver filologens bortgång:

"En af wårt sällskap, Professor von Haven, dog här d. 25 Maj sistena och gjorde med sin afgång för oss öfriga en ogement lättare resa. Hans sinnelag var rätt beswärligt." (Hansen, 2000 s. 215)

I sin omfattande och utförliga resedagbok kände von Haven på sig att döden var nära. Han gjorde sin sista anteckning i dagboken samma dag han avled. Den kortfattade meningen lyder: "d.25 Maj 1763 form: efter Middag gav Gud mig, som ieg troer, en Salig ende. Ieg var fød d 26 Iunii 1728." En jemenitisk fjäril Lepidochrysops haveni, har blivit uppkallad efter von Haven. Han ligger ännu begraven på den kristna kyrkogården i Mokka även om gravplatsen saknar en märkning.

Peter Forsskål (1732-1763)

Niebuhr sade om finlandssvensken Peter Forsskål: "Hade han kommit levande tillbaka skulle han kanske ha varit den lärdaste i hela Europa”. Forsskål blev känd för sitt hetsiga temprament, men tycks ändå blivit uppskattad av de övriga resenärerna på grund av sin lärdom och sociala personlighet. Han var inte rädd för att ta kontakt med invånarna under resans gång och åstadkom även en del forskning. Han föddes i Helsingfors 1732 och var son till en kyrkoherde. 

Peter Forsskål blev redan 1742 student vid Uppsala universitet men fortsatte senare studierna för fadern, som 1748 blivit kyrkoherde i Stockholm. Sedan han 1751 erhållit det Guthermuthska stipendiet återvände han till Uppsala för fortsatta studier med Carl von Linné som en av sina lärare och sedan vid universitetet i Göttingen från 1753. Officiellt studerade han teologi men filosofi och orientalisk filologi ingick bland de ämnen han studerade. År 1756 blev han filosofie magister där och sedan han återvänt till Sverige docent i ekonomi vid Uppsala universitet.

Carsten Niebuhr (1732-1815)

Precis som Baurenfeind hade Carsten Niebuhr tyskt ursprung. Niebuhr antogs 1758 av danska regeringen som medlem av den vetenskapliga expeditionen till Arabien. Som dansk ingenjörlöjtnant med uppgift att utföra geografiska uppmätningar avreste han tillsammans med fyra vetenskapsmän 1761 till Egypten och vistades senare åtta månader i Jemen. De tog sig med båt till Jemen via Röda havet. Det var i samband med ankomsten till Mokka som expeditionen fick ordentliga problem med flertalet sjukdomsfall bland de resande.

År 1763 avseglade Niebuhr till Bombay och återvände 1764 via Persien, Syrien och Turkiet; samt återkom 1767 till Danmark. I Persien undersökte han Persepolis ruiner och gjorde noggranna kopior av kilskriftinskrifterna. Detta intesiva arbete i starkt solljus sägs ha förstört hans syn. Niebuhr utgav 1772 Beschreibung von Arabien och 1774-1778 den mera vidlyftiga Reisebeschreibung (två band; band 3 1837; översatt till franska, engelska, nederländska och danska). Därjämte utgav han sin svenske reskamrat Forsskåls arbeten (1775–1776). Niebuhr invaldes 1776 som utländsk ledamot nummer 99 av Kungliga Vetenskapsakademien.

 Det lyckliga Arabien - Om den recenserade utgåvan

Originalets danska titel: Det Lykkelige Arabien

Svensk titel: Det lyckliga Arabien - En forskningsfärd 1761-1767

Sidantal: 321

Förlag: En Bok för Alla

Tryckår: 2000 [Första svenska utgåvan 1964 av Bokförlaget Forum]

Illustrationer: 27 reproduktioner av samtida kopparstick och sex kartor efter expeditionsdeltagarnas teckningar.

Carsten Niebuhr

 Övriga källor

Dansk Biografisk Leksikon - Faksimil över den första utgåvan, 19 band.  Gyldendalske Boghandels Forlag (F. Hegel & Søn). Græbes Bogtrykkeri. 1887 - 1905.

Peter Forsskål - Information och biografiska data från Svenskt Biografiskt Lexikon; artikel tillgänglig via Riksarkivet.se urn:sbl:14380

Nordisk familjebok - Tillgänglig via Projekt Runeberg

wikipedia commons [olika inlägg; bilder]

wikipedia.org [olika inlägg]

---

1. Till exegetiken hör de flesta av Michaelis 82 skrifter, bland vilka må nämnas Einleitung in die göttlichen Schriften des Neuen Bundes i 2 band (1750; 4:e upplagan (med polemik mot Johann Gottfried Eichhorn 1788), Einleitung in das Alte Testament (ofullbordad, 1:a delen 1787) och Übersetzung des Alten Testaments mit Anmerkungen (13 band, 1769-86).[Källa: wikipedia] ↩

Boktips -"Eftertankar om Strindberg" (1980)

I ett tidigare inlägg på bloggen recencerade jag Olof Lagercrantzs Strindsbergsbiografi som gått i nytryck ett flertal gånger genom åren. Jag tipsar även om hans bok Eftertankar om Strindberg (1980). Det är en hyfsad liten skrift på 128 sidor och innehåller Lagercrantz egna reflexioner kring Strindberg och även om arbetet med biografin. Boken är uppbyggd av ett tjugotal mindre essäer. Bland annat försöker han besvara frågan huruvida Strindberg var en ensam människa. Lagercrantz konstaterar vidare att vi vet mycket om Strindbergs själsliv, men kanske mindre om hans fysik och utseende. Om du inte vill läsa den i bokform, så finns Eftertankar om Strindberg publicerad som faksimil av Litteraturbanken.se. Besök gärna deras hemsida. 

Recension: "August Strindberg" av Olof Lagercrantz

I tidigare inlägg på bloggen har jag recenserat några litterära biografier skrivna av litteraturkritikern Olof Lagercrantz (1911-2002). Tilläggas bör att Lagercrantz hade avlagt akademisk examen inom ämnet litteraturvetenskap och blev fil.dr 1951 med avhandlingen om Agnes von Krusenstjerna; som han även var släkt med. Han var även chefredaktör på tidningen DN mellan 1950-1975.
När Lagercrantz gav ut boken "August Strindberg" 1979, fick den ändå blandad kritik. Några röster gjorde gällande att Lagercrantz bok inte tillförde så mycket nytt och att han använt sig för mycket av redan kända fakta om Strindbergs liv. Sven Deblanc, Sven Stolpe och Ingvar Holm var några kända litteraturvetare med invändningar. Det finns ingen djupodlande psykologisk försök till tolkning av Strindbergs personlighet och frågan om han eventuellt kan ha haft någon form av psykisk sjukdom förnekar Lagercrantz. Biografin sägs inte heller bidra med någon större förståelse av den så kallade Inferno-krisen som getts stort utrymme i biografi- och litteraturforskningen om Strindberg.¹
Den har också översatts till ett flertal språk och utkom i Kina med 40,000 exemplar. I Sverige har biografin tryckts ett flertal gånger så det märks att Lagercrantz ändå nått en bredare, folklig publik med sina böcker. Jag recenserar här en pocketutgåva från 1990 då utgiven av bokförlaget Whalström & Widstrand. Den har kvar samma förord sedan 1979. Biografin har ett klassiskt upplägg med Barndomen som första inledande kapitel och Döden som det avslutande artonde kapitlet. Lagercrantz har ett enkelt språkbruk och biografin är återberättande i sin framställning. Den är tidvis "pratig" men innehåller förstås Lagercrantz egna uppfattningar och tolkningar av Strindbergs litteratur. Jag har inte sett att boken numera finns till försäljning i de stora nätbokhandlarna och det är kanske lika bra?

---

1. 
   Forskning kring Strindbergs Inferno-period 1894-1896 har gjorts av Gunnar Brandell i Strindbergs infernokris. Stockholm 1950, Bonniers. ↩
   

Recension: "Unspeakable love: Gay and Lesbian Life in the Middle East"

Idag är det Prideparadens dag i Stockholm så jag uppmärksammar Pride i detta blogginlägg genom att ta upp boken "Unspeakable love: Gay and Lesbian Life in the Middle East" (i sv. övers. 2007). Även om Prideparaden är mest fest så är Prideveckan ett sätt att uppmärksamma HBTQ-personers sociala villkor genom olika seminarier, teman och föreläsningar. Det finns många viktiga frågor att ta hänsyn till och debatten om t.ex hedersförtryck brukar vara synlig i svensk media. Vi har också många duktiga politiker och debattörer som för fram frågan! Kvinnors röster i förorten måste få höras och inte glömmas bort. HBTQ-personer i Sverige är också många gånger drabbade av en form av hedersförtryck som liknar kvinnors situation om de kommer från patriarkala kulturer. Det offentliga samtalet om just deras situation kan jag tycka är osynlig och borde uppmärksammas mer under t.ex Pride. Homosexualitet i arabvärlden är ett starkt tabu. Människor från Mellanöstern som är HBTQ har det inte lätt alla gånger med sina familjer i väst även om inte staten dödar dem. Whitakers bok handlar dock inte om muslimska HBTQ personer i västvärlden. Han beskriver bögars och lesbiskas situation i länder som Egypten, Libanon och Saudiarabien. I många av dessa länder är homosexualitet belagt med dödsstraff. De stränga lagarna bygger i sin tur på religionen islam där imamerna har en mycket traditionell och intolerant syn. En konservativ tolkning av texterna i Koranen och Profetens Sunna innebär ett tydligt nej till samkönat sex.  Det är t.o.m belagt med dödsstraff att ha samkönat sex och detta tillämpas också idag av flera arabiska länder. Jag tycker att Brian Whitaker som är en känd journalist från tidningen The Guardian förhåller sig nyanserat till sitt studieområde och boken belyser flera sociala problem och svårigheter som HBTQ-personer i Mellanöstern måste leva med idag. De måste leva "undanskymda" i garderoben i rädsla för både familjen och staten. Whitaker hittar dock några ljusglimtar även om läget är svårt och på sikt tror han även att förändring kan ske i synen på HBTQ personer även i Mellanöstern. Överlag är boken ändå ett mycket litet bidrag till ett stort område och som läsare vill man gärna veta mera.



Tryckår: 2006 [jag recenserar den engelska utgåvan]

Sidantal: 264

Förlag: University of California Press

Nyckelord: islam, sociologi, queer, gender studies

Besök gärna Brian Whitakers hemsida Al-Bab: An open door to the Arab World! Den har många intressanta artiklar och kommenterar fortlöpande arabiska nyheter. Uppmärksammar även hbtq.

Recension: "Madame de Breyves melankoliska sommar"

I detta inlägg recenserar jag en kortnovell av Marcel Proust. Det är en nyöversättning från franskan gjord av Alan Asaid och publicerad av Novellix. Madame de Breyves melankoliska sommar från 1896 är en utmaning. Detta blev fjärde eller femte försöket från min sida att verkligen ta mig igenom de 29 sidorna utan att ge upp. Jo, jag har gett upp många gånger med denna titel. Kanske är det något med franskan som gör att det blir en utmaning. Jag har även märkt samma sak med andra franska översättningar, men då engelska sådana. Det är något med språket som gör att det tar emot och jag sitter fast. Ytterligare ett exempel får bli Violet Leducs Thérèse et Isabelle (1966) som jag försökte läsa i engelsk översättning. Men låt oss återgå till Prousts kortnovell. Den är faktiskt vad man kan förvänta sig av hans penna och man känner som läsare igen både stilen och miljöerna. Den skulle kunna vara ett kapitel i På spaning efter den tid som flytt. Fransk överklass, fin de siècle och en mening kan pågå upp till tio, tolv rader på en sida innan han äntligen sätter punkt. Här blir Marcel Proust åter den finstämt inkännande psykologen. Som titeln avslöjar är novellens protagonist den unga änkan Madame de Breyves och hon har blivit intresserad av en viss herr de Laléande. Temat är förälskelse och förälskelsens olika förstadier. Vi möter även ett av Prousts litterära kännemärken, minnet, melankolin och längtan efter att få återuppleva den där särskilda känslan i ett ögonblick fastfruset i det förgångna.

Recension: "When God spoke English - The making of the King James Bible"

I DENNA bokrecension tänkte jag reflektera litet kring brittisk litteratur- och kulturhistoria. Boken When God spoke English - The making of the King James Bible (2011) är skriven av Adam Nicolson (yes, barnbarn till Harold N. & Vita Sackville-West) och blev tryckt lagom till 400-års jubiléet av slutarbetet med den engelska bibelöversättningen som engagerade ett femtiotal brittiska teologer från Oxford, Cambridge och London mellan 1604-1611. Man måste kanske inte vara britt för att förstå just denna utgåvas betydelse för anglikanska kyrkans utveckling, men också i kulturhistorisk bemärkelse är King James Bible unik inte minst ur ett språkhistoriskt sammanhang. Men en bibeltext kan lätt framstå som anonymiserad. Bakom det mäktiga översättningsarbetet fanns många framstående teologer och framförallt individer och det är deras namn, röster och personhistoria som Adam Nicolson delvis synliggör i denna bok. 

Förlag: Harper Press
Tidigare tryckt som: "God's Secretaries: The Making of the King James Bible", 2003

Sidantal:  281 [inklusive appendix; index]

Priser/utmärkelser: W.H. Heinemann Award, 2004

Ännu idag används King James Bible flitigt bland engelsktalande, främst konservativa kristna och översättningen har sedan länge förlorat sin copyright utom i England där det fortfarande existerar restriktioner ifråga om publicering och äganderätt.  Jag uppmärksammade under förra året Shakespearejubileet och skrev då att få omständigheter har haft så stort inflytande på det engelska språkets utveckling som William Shakespeare och King James Bible.

King James Bible är förstås även en bit viktig kyrkohistoria och 2017 som också markerar Lutherjubileet i den protestantiska världen sätter gärna Bibeln och översättningar av Bibeln i centrum. Att varje kristen skulle ha möjlighet till att själv läsa Bibeln var den reformatoriska rörelsens främsta kännetecken och en stötesten för den katolska världen som inte tillät bibelöversättningar eller att någon annan utom prästen skulle få läsa Bibeln och dessutom bara på latin. Dessutom var protestanterna utsatta för en förföljelse utan dess like innan Henry VIII gjorde den engelska kyrkan till statskyrka med  sig själv som överhuvud. Protestanter brändes ihjäl på bål och föräldrar som lärt barnen be Fader Vår på engelska istället för latin dömdes till döden under häxliknande processer. Allt urartade tillslut och förföljelser pågick intensivt på båda sidor. 

Författaren Adam Nicolson bidrog även i den BBC producerade TV-dokumentären med sina kunskaper. Kontexten och de historiska sammanhangen bakom King James Bible tillblivelse ligger dock djupare än vad som kan komma till uttryck genom en enda bok som denna. En rad historiska omständigheter finns att ta djupare hänsyn till. Bibelöversättningen tillkom i en tidsanda starkt präglad av social oro och politisk konflikt. Det Jacobitiska England med sin starkt utpräglade puritanism (och vars kyrkoanknutna föredrog Geneva-Bibeln (1560) framför en nyöversättning); stod många gånger i skarp kontrast till den protestantiska statskyrka kung James I ville återskapa och vara överhuvud för. Boken fokuserar desto mer på dessa politiska omständigheter som ledde fram till King James Version än de teologiska dispyterna i samtiden. Som läsare har man även stor nytta av den appendix i boken som även genom en kronologi presenterar bibelkommissionens arbete år för år i parallell med samtida historiska händelser mellan 1604-1611.

Vad innehåller King James Bible?

King James Bible, även känd som King James Version är en fullständig översättning av Bibelns alla böcker från det gamla (GT)- och nya testamentet (NT). Den tog sju år att färdigställa hela Bibeln och den skulle vara för allmänheten, dvs läsas i kyrkorna. Översättningarna ur GT bygger på den masoretiska texten, med spår från LXX/Septauginta och den latinska Vulgatan. NT:s böcker är översatta från Textus Receptus, med inslag från den latinska Vulgatan och de apokryfiska böckerna härrör från den grekiska Septauginta och latinska Vulgatan. Vidare konsulterade översättarna tidigare engelska översättningar och Geneva Bibeln från 1560. Nedan titelbladet för den första tryckningen, 1611. 

Den mångsidiga bibelkommissionen

JAMES I (1566-1625) hade inte någon lätt uppgift framför sig när han beslutade sig för att en ny översättning av Bibeln till engelska var nödvändig. Men han var inte enfaldig, istället för att bara bruka en översättare, som dessutom med stor sannolikhet inte skulle hinna med ett sådant mastodontarbete under en hel livstid tillsatte James I en "bibelkommission" bestående av ett femtiotal män. Och det var många viljor i landet som skulle tillfredsställas genom nyöversättningen - puritaner, kalvinister och inte minst James I måste blidkas. James I var inte någon religiös fundamentalist, men han var noga med den världsliga ordningen och i den ordningen var det han och ingen annan som med Guds hjälp var satt att regera landet. Kyrkans överhuvud var inte längre påven utan konungen. Dessutom fortsatte den kulturella blomstringen som tog fart under Elizabeth I:s regeringstid. Men vilka var männen bakom översättningen? Allesammans var förstås teologer, språkvetare, universitetsanknutna och många präster. Kommissionen delade in dem i olika lag där varje lag utförde ett visst antal översättningar. 

Den första laguppställningen från Westminister översatte de fem Moseböckerna, Josua, Domarboken, Ruts bok, 1-2 Samuelsböckerna; samt 1-2 Konungaböckerna. Den första laguppställningen från Cambridge översatte 1-2 Krönikeböckerna, Esras bok, Nehemja, Esters bok, Jobs bok, Psaltaren, Ordsspråksboken, Predikaren och Höga Visan. Den första laguppställningen från Oxford översatte Jesaja, Jeremia, Klagovisorna, Hesekiel, Daniel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jonas bok, Mikah, Nahum, Habackkuk, Sefanja, Haggaj; samt Malaki. Den andra laguppställningen från Cambridge översatte enbart apokryferna. Den andra laguppställningen från Oxford översatte de fyra evangelierna, Apostlagärningarna och Uppenbarelseboken. Den andra laguppställningen från Westminister översatte enbart breven, de så kallade epistlarna i NT. 

Första tryckningen, 1611

Men det gick inte så bra när nyöversättningen gick ut i tryck 1611. Tryckfelsnisse var framme och ställde till det rejält. För en människa på 1600-talet som många gånger såg annat framför rationella, mänskliga felsteg bakom ett feltryck i en så viktig bok som Bibeln skyllde naturligtvis på Djävulens inblandning. Mitt i Moseboken kunde de kristna nämligen utläsa "Thou shalt commit adultry". Sättaren hade helt enkelt glömt bort att placera in ordet "not" mellan "shalt" och "commit". 



 

"Känn dig själv" - En prosadikt av Franz Kafka

I detta inlägg tolkar jag prosadikten "Erkenne Dich selbst" av Franz Kafka (1883-1924) en författare som jag tidigare uppmärksammat här på bloggen. Kafka är mest känd som författare av romaner och noveller, men han skrev även en del prosapoesi. I denna prosadikt finns även en hänvisning till Första Moseboken och berättelsen om ormen i Edens lustgård. Själva titeln går även att finna i antikens idétradition. Orden "känn dig själv", γνῶθι σεαυτόν fanns inskriberat på Apollons tempel i Delfi. Det är en intressant uppmaning och har genom århundradena mött otaliga besökare som kom för att höra sibyllans utsagor och hemliga svar. Prosadikten "Erkenne Dich selbst" återfinns i samlingen Die Acht Oktavhefte som innehåller Kafkas anteckningar från slutet av 1916 fram till nyåret 1918. Huvudtemat vilar på det existentiella hos varje enskild individ.

Känn dig själv betyder inte:

Utforska dig.

Utforska
"dig" är ormens ord

Det betyder:
Gör dig själv till herre över dina handlingar.

Nu är du där, men redan,
är du herre över dina handlingar.

Ordet betyder även: Ge dig till känna!
Förgör dig!

Även något ont
och endast om man böjer sig ned mycket djupt,
Kan även du höra ditt eget bästa, som lyder:
"För att göra dig till den du verkligen är."

Källor

wikipedia.org [olika inlägg]