Fotografen Edith Södergran

Hej igen, i detta inlägg tänkte jag presentera fotografen Edith Södergran (1892-1923). De flesta av oss känner förstås enbart till henne som diktare, men hon fotograferade gärna. En kortare period i sitt liv försörjde hon sig även som fotograf. Det blev en liten inkomst för henne och hennes mor vars familj förlorat det mesta i samband med ryska revolutionen. Alla bilder nedan är tagna av Edith med undantag av den första och sista. Alla bilder i detta inlägg hänvisas till Svenska litteratursällskapet i Finland.



Idag är det nämligen Svenska litteratursällskapet i Finland som vårdar kvarlåtenskapen efter Ediths bilder och de har lagt ut dem på Flickr.com. Originalen finns bevarade i Edith Södergrans arkiv. Det finns inte längre någon upphovsrätt. Ovan ser vi Edith tillsammans med familjevännen Olga Fabritius omkring 1910-1920. Bilden är från Södergrans hem i karelska Raivola utanför St Petersburg, men här är det Ediths mamma som är fotografen. Notera att Edith håller sina glasögon i handen.

Bilden ovan är tagen av Edith när hon och mamman Helena Södergran befinner sig i Schweiz. Notera det dramatiska landskapet! Bergen och vägen som går genom en tunnel. I Schweiz fick Edith bland annat behandling för sin tuberkulos och hon vistades tidvis på sanatorium, däribland det kända sanatoriumet i Davos där många kulturkändisar som t ex Robert Luis Stevenson, vårdats. Den klara alpluften hade en positiv verkan på de lungsjukas hälsa och vid bättre hälsoperioder kunde de även göra korta utflykter i området. Bilden är troligen tagen vid ett sådant tillfälle. Sammanlagt vistades Edith i två år i Schweiz. Troligen var vistelserna uppdelade i flera perioder.



Alla som någon gång läst ur Ediths dikter vet att katten ofta förekommer som motiv. Edith älskade katter och tog hand om flera stycken som fick vara ifred på hennes mark. Denna katt hette Totti och var en favorit. Tyvärr sköt hennes grannar ihjäl Totti eftersom de störde sig på Ediths katter.

Edith Södergran skymtar fram vid ett träd.

Lyckokatt

Ur samlingen Dikter från 1916

Jag har en lyckokatt i famnen,
den spinner lyckotråd.
Lyckokatt, lyckokatt,
skaffa mig tre ting:
skaffa mig en gyllne ring,
som säger mig att jag är lycklig;
skaffa mig en spegel,
som säger mig att jag är skön;
skaffa mig en solfjäder,
som fläktar bort mina påhängsna tankar.
Lyckokatt, lyckokatt,
spinn mig ännu litet om min framtid!

Källor

Bildkällor: Svenska litteratursällskapet i Finland.

"Lyckokatt" från samlingen Dikter via Project Runeberg

”Vinternatt” - En dikt av Gustaf Fröding

Idag återkommer jag till Gustaf Fröding (1860-1911) och en dikt ur samlingen Gitarr och dragharmonika - Stämningar och stämningsbilder (1891). Om du är en ny läsare av Fröding vill jag gärna rekommendera dig att söka tonsättningar av hans verk. Musiken är en underbar kraft i språket. Frödings dikter lämpar sig verkligen till musik! Till denna dikt skulle däremot något mer lågmält vara bra. Fröding skildrar vinternatten och fångar in några välkända drag i den som de flesta människor, vilka någon gång upplevt en vacker vinterkväll eller natt, kan känna igen sig i. Fokus ligger på naturen och hur beskrivningen av den sätter den melankoliska stämningen.

Vinternatt

Låt oss åka sakta,
låt oss dock betrakta
skogens vita slott,
golvens marmorstenar,
vita valv av grenar,
som till himlen nått.

Ej ett snöstoft röres,
under valven höres
ingen vinds musik,
snön har rett alkover,
och därinne sover
sommarns frusna lik.

Iskristaller stöda
lägret, där den döda
sig till vila lagt,
vita sängomhängen
sväva över sängen,
enar hålla vakt.

Och metalliskt kalla
månestrålar falla
ned i öde sal,
och från alla kanter
gnistra diamanter
i oändligt tal.

Stjärnorna med sorgens
silver smycka borgens
genombrutna tak,
dunkla skuggor glida
sakta genom vida
skymtande gemak.

"Slottet" - Några tankar kring Kafkas oavslutade roman från 1926

Den tyskspråkige författaren Franz Kafka (1883-1924) har jag redan skrivit om här på bloggen och det finns många sidor av hans författarskap som är värdiga att uppmärksamma. Idag har jag valt att fokusera på en av hans mest kända romaner, nämligen Slottet (Das Schloss). Romanen anses ofullbordad och gavs ut 1926, postumt då Kafka hade avlidit till följd av lungsjukdomen tbc två år tidigare. Det dröjde dock tjugo år innan den blev översatt till svenska. Det faktum att romanen betraktas som oavslutad kan ju locka fram många tankar hos en läsare. Hur ville Kafka att handlingen skulle avslutas? Vad hade han planerat och varför gav han upp?

Enligt vad som framkommer i ett brev till vännen Max Brod från 1922 ville Kafka inte återvända till att arbeta med romanen som mer eller mindre slutar mitt i en mening. I titeln lockar en underliggande semantisk motsägelse. Den korrekta grammatiska termen på ordet är homonym. Substantivet 'das Schloss' kan nämligen betyda både "slott" och "lås". Med tanke på vad som utspelas under handlingen kan det vara värt att hålla titeln i minnet. Huvudtemat är det förfrämligande i tillvaron som drabbar handlingens protagonist, den anonymiserade lantmätaren herr K. Ur romanen möter oss följande meningar vilka till en viss grad ger uttryck för detta svårkategoriserade psykologiska tillstånd:

/.../ då fick K. en känsla av att man nu klippt alla band med honom, och att han visserligen var friare än någonsin och kunde stanna hur länge han ville på denna plats, som annars var förbjuden för honom, och att han kämpat för denna frihet, såsom knappt någon annan skulle förmått, och att ingen hade rätt att röra vid eller köra bort honom, nej, knappt ens tala med honom, men – och den övertygelsen var minst lika stark – att det samtidigt inte fanns något mer meningslöst, något mer förtvivlat än denna frihet, denna väntan, denna okränkbarhet.

Det har gjorts flera litteraturstudier om staden Prags betydelse i Kafkas skrivande och romaner. Samtidigt har han varit noga med att anonymisera både personer och de fysiska platserna. Alla som besökt Prag vet att där finns ett slott som dominerar omgivningen och Pragborgen är fortfarande en kulturell och historisk symbol för Tjeckien som nation. Numera har Tjeckiens president sina arbetslokaler där.



Franz Kafka föddes i Prag den 3 juli 1883. Fadern, som han kom att ha en komplicerad relation till, var en judisk köpman. Mellan 1901 och 1906 studerade Kafka olika ämnen inom germanistiken och efter detta läste han juridik vilket resulterade i en examen. 1917 fick han sin första blodstörtning och man kunde konstatera lungsjukdomen tuberkulos. Han avled 1926 och ligger begraven på judiska kyrkogården i Prag.

Romanens huvudperson är Herr K. kanske Kafka själv för den som vill fantisera vidare och dra biografiska kopplingar mellan författaren och verket. En dimmig vinterdag kommer Herr K till en by som ligger belägen intill ett slott. Man behöver kanske inte sätta ett likhetstecken mellan byn och stadskärnan i Prag, men jag väljer ändå att skriva ut detta även om det kan betraktas som övertydligt. Läsaren får själv bestämma hur det ska tolkas. Byborna är indirekt misstänksamma mot herr K. Han berättar att han är en lantmätare, men detta vill invånarna inte riktigt acceptera och de anser inte att de är i behov av någon lantmätare. Vid ankomsten telefoneras det även till slottet där det bekräftas att herr K. har en laglig rätt att vistas i byn. Redan här ser vi skymten av invecklad byråkrati och absurda juridiska processer som dessutom är ett av Kafkaromanens kännetecken. Byinvånarna förblir fortsatt misstänksamma mot herr K:s närvaro. Stämningen är tryckande och surrealistisk. Herr K. blir till slut såpass uttröttad att han inte förmår att ta till sig den hjälp som i romanslutet erbjuds honom. Byråkratin i romanen kommer att utveckla sig till en absurd fars innan allting tar slut mitt i en mening. Läsaren lämnas ovetande om fortsättningen. Helt klart är det en mycket annorlunda läsupplevelse. Romanen översattes ånyo 2006 till svenska av Hans Blomqvist och Erik Ågren.

Källor och övrigt

Böcker av Kafka på Bokus

wikipedia.org (olika inlägg; bilder)

Filmrec. - Mordet på Orientexpressen (2017)

Under tisdagskvällen lyckades jag komma iväg på en bio och såg en så kallad remake, eller nyinspelning av "Mordet på Orientexpressen". Denna film är dagsfärsk och regisserad av Kenneth Branagh, producent är Ridley Scott. Det är även regissören som spelar Mr. Poirot. Filmen är förstås baserad på Agatha Christies (1890-1976) deckarroman med samma titel från 1934. Den utgavs på svenska två år senare och är troligen en av Christies mest kända deckare.



Jag vet i nuläget inte hur många film och TV-tolkningar som gjorts genom åren, men jag tyckte om just denna version. Dessutom var det roligt att se Judi Dench i en av rollerna. Hon är ju dessutom född 1934 och har fortfarande en strålande filmkarriär vid denna höga ålder. Efter jag sett filmen kollade jag lite recensioner på nätet samt imdb.com och just denna version har fått ett blandat mottagande. Kanske blir en del kritiker mer negativa om det redan finns äldre inspelningar som är bra? Jag tyckte om alla skådespelarna i filmen och effekterna. I rollerna kan man se:

Kenneth Branagh - Hercule Poirot
Penélope Cruz - Pilar Estravados
Willem Dafoe - Gerhard Hardman
Judi Dench - Prinsessan Dragomiroff
Johnny Depp - Edward Ratchett
Josh Gad - Hector MacQueen
Leslie Odom Jr. - Dr. Arbuthnot
Michelle Pfeiffer - Mrs. Hubbard
Daisy Ridley - Mary Debenham
Derek Jacobi - Edward Masterman
Marwan Kenzari - Pierre Michel
Olivia Colman - Hildegarde Schmidt
Lucy Boynton - Grevinnan Andrenyi
Manuel Garcia-Rulfo - Biniamino Marquez
Sergei Polunin - Greve Andrenyi
Tom Bateman - Bouc
Miranda Raison - Sonia Armstrong

Augustgalan 2017

Nu är det endast några timmar kvar tills Augustgalan börjar sändas. Själv hoppas jag på att Hédi Fried eller Johan Svedjedal kommer att tilldelas pris inom den viktiga fackbokskategorin. Jag har uppmärksammat dem båda här i bloggen. Det finns förstås många värdiga vinnare och mycket bra litteratur har åstadkommits inom en rad olika områden. Läs gärna mer om nomineringarna på Augustprisets hemsida.

Recension: ”Hans Scherfig som ung” och om romanen ”Det forsømte forår”

Detta inlägg är delvis en recension av en dansk biografi över författaren och bildkonstnären Hans Scherfig (1905-1979). Jag kommer även att skriva litet om hans roman Det forsømte forår (1940). Biografin är skriven av Hans Egholm Andersen och ingår i serien Stora danska författare som unga, del 7. Det kanske inte är så många svenskar som idag känner till Scherfig? Boken lägger ett stort fokus vid Scherfigs barn- och ungdomsår. Han föddes i en borgerlig familj där pappan var direktör vid ett tryckeri. Scherfig hade flera minnen av tryckeriet och hur han följde med dit som barn. Även om hemmet var konservativt tycks föräldrarna varit milda och i hemmet läste man både Charles Dickens och Nexøs verk. I sin ungdom skrev han även dikter. En dikt som inte givits ut beskriver något av förhållandet till fadern. Jag översätter verserna här:

När min far dör

vill jag minnas,

att vi låg tillsammans på golvet

och lekte med tennsoldater.

Att han all den tid som jag levde

bara tänkte på att glädja mig.

Att han sjöng för mig

och skar flöjter till mig.

I skolan gick det inte så bra, men när han var 13 år lyckades han ändå få ett alster tryckt i Barnens Magasin. Tio år senare tar han studenten, men han var tvungen att gå om ett skolår. Sedan studerade han vid Köpenhamns universitet där han läste tyska, litteraturhistoria och zoologi.

En av hans mer kända romaner är Det forsømte forår (1940), en form av deckarbiografi som tar oss tillbaka till det tidiga sekelskiftets danska skolvärld med pennalism och mobbing. Scherfig var ju en röd författare, kommunist och samhällskritiker. Han gick även med i det danska kommunistpartiet och satt en tid under det tidiga 1930-talet fängslad för politisk aktivism. Hans engagemang för socialismen går säkert att tolka som en revolt mot den borgerliga uppfostran. Kritiken av borgerligheten är också ett återkommande tema i flera av hans romaner. 1931 gifte han sig med den österrikiska konstnären Elisabeth Karlinsky. Att han i romanen Det forsømte forår (1940) ger sig på det danska skolväsendet är inte överraskande. Det blev dock lite problematiskt med karaktärerna i romanen eftersom många i det offentliga kunde känna igen personerna bakom dem. Flera karaktärer återkommer dessutom i andra romaner. En sån huvudkaraktär i boken var latinläraren lektor Blomme. Problemet var att lektor Blomme lätt gick att identifiera i verkliga livet och särskilt efter filmatiseringen, 1993 av filmen var det en del släkt till honom som hördes av media. Jag ska inte avslöja för mycket av handlingen här, men lärarna slog barnen och lektor Blomme var värst i sin mobbning av eleverna. I filmen från 1993 gestaltas han av skådespelaren Frits Helmuth (1931-2004).

Anledningen till att jag som svensk överhuvudtaget hörde talas om Scherfigs roman Det forsømte forår, var tack vare filmatiseringen av den 1993. Filmen sändes flera gånger i svensk kabel-TV (TV 1000?) under slutet av samma årtionde när jag fortfarande var tonåring. Jag har därför haft möjlighet att se den mer än en gång. Filmen är lite annorlunda än boken, men följer på det hela handlingen relativt bra. Jag skulle vilja påstå att filmen är mycket bättre än boken.

Här är ett klipp ur filmen som visar lektor Blommes latintimme.

Hans Scherfig avled den 28 januari, 1978 och ligger begraven på Assistens kyrkogård i Köpenhamn. Gravstenen består av en sköldpadda.

Snabba bokfakta

Titel: Hans Scherfig som ung

Författare: Frank Egholm Andersen

Förlag: Her&Nu

År: 2006 (1., uppl.)

Sidantal: 167 i eboken som finns att köpa i iBooks/iphone.

"Solnedgång på havet" - En dikt av August Strindberg

August Strindberg har jag redan uppmärksammat en gång tidigare på bloggen. Då skrev jag litet om hans dikt "Segling" som troligen handlar om honom själv och Siri von Essen. "Solnedgång på havet" ingår i samlingen Dikter på vers och prosa från 1883. I dikten ligger Strindberg och röker. Han skriver att han inte tänker på något men verkar ändå fundera över havet vars färg han jämför med den berömda spritdrycken absinth. Absinth var en vanligt förekommande favoritdrog bland konstnärer i slutet av 1800-talet och det har väl skrivits hundratals dikter och andra alster över rusdryckens speciella egenskaper. Vi får nästan utgå ifrån att dikten "Solnedgång på havet" härstammar från Strindbergs vilda tid i Paris. Vi vet ju han blev förbannad på Sverige där han gjorde sig ovän med många och for sin kos en tid innan han valde att återvända. Kanske är det Infernokrisen. Här finns lite kemiska referenser och vi vet ju att Strindberg försökte sig på att framställa guld med hjälp av pseudovetenskapliga, alkemiska experiment inne på hyrrummet. Landet Sverige får sig en känga i diktens avslutande rader där bengaliska eldar lyser över eländet. På det hela en mycket introspektiv och biografisk dikt.

Solnedgång på havet

Jag ligger på kabelgattet
rökande "Fem blå bröder"
och tänker på intet.

Havet är grönt,
så dunkelt absintgrönt;
det är bittert som klormagnesium
och saltare än klornatrium;
det är kyskt som jodkalium;
och glömska, glömska
av stora synder och stora sorger
det ger endast havet,
och absint!

O du gröna absinthav,
o du stilla absintglömska,
döva mina sinnen
och låt mig somna i ro,
som förr jag somnade
över en artikel i
Revue des deux Mondes!

Sverige ligger som en rök,
som röken av en maduro-havanna,
och solen sitter däröver
som en halvsläckt cigarr,
men runt kring horisonten
stå brotten så röda
som bengaliska eldar
och lysa på eländet.

Källor

projectruneberg

wikipedia.org