'Men du tjatar alltid om att Charaxos har kommit' : Om Sapfos återfunna Brödrapoem

I detta inlägg skriver jag om Brödrapoemet eller Brödrasången av Sapfo som återfanns 2014 hos en privat samlare av papyrusfragment. Det fanns ytterligare ett nytt ofullständigt poem Kyprispoemet som inte tas upp i detta inlägg. Fyndet skapade tidningsrubriker över hela världen och forskning har nu fastställt att poemet är Sapfos. Efter introduktionen kommer min blygsamma översättning av den till svenska. Det är en tolkning där jag tagit mig stora friheter, men jag hoppas ändå kunna förmedla något av vad jag tror Sapfo försöker uttrycka. Den översattes till svenska första gången 2014 i tidningen Sydsvenskan (2014.01.29) men jag utgår istället från Obbinks & Ferraris bearbetningar av den antika texten. Jag avslutar med ett par boktips om Sapfo på svenska.


Sapfos lyrik och upptäckten av papyruset

Sapfo (c. 630-570) skrev förmodligen omkring 10,000 rader poesi, men dag återstår bara 650 rader av dessa. Hon är mest känd för att ha komponerat till lyra, men enligt den gamla grekiska biografin Suda, som innehåller beskrivningar av antikens personligheter skrev hon även epigram, elegier och jamber. Omkring 100 f.Kr sammanställdes i Alexandria den första utgåvan av hennes lyrik. Denna utgåva bestod av åtminstone åtta böcker uppdelade enligt versmåttet meter. Vad som hände med dem är osäkert. Kanske slukades samlingen av lågorna när det berömda biblioteket i Alexandria brann upp.  Förmodligen är de nu alla förstörda av tiden och trots Sapfo hyllades under hela antiken och trots hon var mycket känd de första århundradena efter vår kristna tideräkning så glömdes hennes poesi bort. Platon hade kallat henne för den tionde musan, ett enormt erkännande som inte skyddade hennes litterära kvarlåtenskap genom historiens gång. Orsaken till detta sägs även vara den aeoliska dialekt Sapfo diktade på och akademierna i Bysans började så småningom att utesluta Sapfo ur undervisningen. I sammanhanget bör icke förglömmas att Sapfo utarbetat ett eget versmått, det sapfiska. Under denna tid, dvs 600 talet f.Kr  genomgår lyriken någonting nytt eftersom det individualistiska perspektivet i dikten bryter fram. Kanske är Sapfo den främsta representanten för detta nya synsätt med det individualistiska och känslosamma i tilltalet. Hon är också en av de främsta kärleksdiktarna och även om vi inte idag kan veta allt om hennes liv kan vi känna något av hennes tankar i de fragment hon efterlämnat.


Fyndet...

Papyruset tillhör en privat samlare som kontaktade Professor Dirk Obbink (Oxford University) för att få papyruset utvärderat eftersom den innehåller en antik grekisk text. Samlaren hade köpt det på Christie's auktion i London 2011 och visste ingenting om dess ursprung. Detta gav upphov till en rad spekulationer om dess äkthet. Kom det från Egyptens svarta marknad över antikviteter? Det fanns en förfalskningsskandal inte långt tillbaka i tiden. Tidningarna hade skrivit om ett fynd, Jesu hustrus evangelium som relativt omgående klassades som en förfalskning. Ingen i forskarvärlden ville vara med om något dylikt igen, men Obbink insåg genast papyrusets värde. Obbink skriver i "Provenance, Autencitity, and the Text of the New Sappho Papyrus"(2015) att avgörandet som bevisade att det verkligen är Sapfo hör samman med textens meter, dialekt, poetiska språk samt namnen på bröderna Charaxos och Larichos. När jag läst om att papyruset legat flera år hos en samlare och förmodligen samlat damm där undrar jag hur mycket mer av antikens papyrus och manuskript finns oupptäckta i privata samlingar världen över och som väntar på sin upptäckt? Ett viktigt fynd i modern tid angånde papyrusfragment av Sapfo var 1897 när arkeologerna Bernhard Grenfell och Arthur Hunt befann sig vid Oxhyrhynchos oas i Egypten. Platsen var ett likna vid en enorm sopstation för papyrusfragment. Det kommer fortfarande ta flera årtionden att gå igenom den enorma mängd av papyrus som fyndet i Oxhyrhynchos består av.

Diktens innehåll och sociala kontext

I dikten talar Sapfo själv och det är förmodligen hennes mamma som lyssnar. Forskarna är inte riktigt överens om vem som är föremål för tilltalet, men jag tolkar det som om det är mamman. Sapfo nämner sin äldre bror Charaxos som är ute på havet med sitt skepp för att bedriva handel. Kvinnorna är lämnade ensamma på ön utan någon (myndig) manlig anförvant. Den 'aristokratiska' familjens överhuvud var oftast en man och så även i Sapfos familj. I detta fall den äldre brodern Charaxos troligen på väg till Lesbos efter ha bedrivit handel med vin i Egypten. I familjen finns också en yngre bror, Larichus. Även den yngre brodern nämns i dikten och han är vid detta tillfälle omyndig. Dikten avslutas med Sapfos önskan om att Larichus snart ska bli en myndig man. Temat poemet förmedlar är en innerlig önskan om manligt beskydd och man undrar om det hänt något särskilt på Lesbos eller om Charaxos bara är fördröjd. Kanske har han hunnit hälsa på sin egyptiska älskarinna, en affär som Sapfo förebrår honom för i ett annat poem. Den hamnar i kategorin 'hemvändardikter' som var vanliga under denna tiden. Det har också föreslagits att Sapfo inspirerats av de homeriska myterna i eposet Odysséen. Charaxos skulle då kunna representera Odysseus, Larichos sonen Telemachus och Sapfo hustrun Penelope. Sapfo övertygar lyssnaren att det ligger i gudarnas händer om Charaxos ska komma tillbaka och det enda hon (Sapfo) behöver göra är att gå iväg och be många böner till Hera om att han ska återvända med sin last oskadad. Det finns tydliga religiösa referenser till både Hera, Zeus och en hjälpare [daimon] som Zeus skickar ut till att hjälpa dem han vill lyckönska. Detta är inte den enda dikten där Sapfo sjunger om sin äldre broder Charaxos då oberoende historiska känner till namnen på flera släktingar i Sapfos familj.

Dirk Obbink har redogjort för både papyruset och dikten i artikeln "Two New Poems by Sappho", publicerad i Zeitschrift für Papyrologie und Epigraphic 198 (2014) 32-49. Ytterligare en artikel som behandlar diktens innehåll är Franco Ferraris "Sappho and her Brothers, and other Passages from The First Book", publicerad i Zeitschrift für Papyrologie und Epigraphic 192 (2014) pp. 1-19.

Poemet till svenska

[...] Men du tjatar alltid om att Charaxos har kommit,

med sitt fullastade skepp. Så mycket vet jag

Att Zeus ensam

vet och alla gudarna vet, men du, du ska inte

tänka dessa tankar

Du behöver bara bry dig om att sända mig

Och uppmuntra mig att be många böner

till drottning Hera

Om att Charaxos må komma hit styrandes

sitt skepp oskadad

Och finna oss kvinnor i trygghet och vid hälsa

Och resten

låt oss lämna det åt gudarna

för efter ett plötsligt lugn

följer stora stormar

De vars lycka kungen av Olympen

önskar, dem tillkommer en daimon som vänder allt till det bästa

långt ifrån smärta, dessa män kommer att bli

lyckliga och mycket framgångsrika.

Även vi kvinnor, om Larichus ville resa på sig

och bli en man,

skulle vi alla plötsligt bli fria

från mycket tungsinne i hjärtat.

Källor:

Campbell, David A., Sapfo, and Alkaios. 1982. Greek lyric. 1, 1. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Press.

Ferrari, Franco "Sappho and her Brothers, and other Passages from The First Book",  Zeitschrift für Papyrologie und Epigraphic 192 (2014) pp. 1-19.

Edith Hall reads Sappho - Hör Edith Hall berätta om papyrusfyndet och recitation av poemet! Hon sjunger inte upp den, men läser den väldigt artikulerat. Tillgänglig via YouTube.

Greek Word Study Tool - via Perseus.edu

Obbink, Dirk. "Provenance, Autencitity, and the Text of the New Sappho Papyrus" (2015)

Obbink, Dirk.”Two New Poems by Sappho”, publicerad i Zeitschrift für Papyrologie und Epigraphic 198 (2014) 32-49.

Oxyrhynchos Papyri Project - Dokumentär tillgänglig via YouTube

Oxyrhynchos : the city and its texts - Dokumentär tillgänglig via YouTube

Sappho: Love and Life on Lesbos - Dokumentär tillgänglig via YouTube

Litteratur på svenska om Sapfo och hennes diktning:

Recension : Arrianos Alexander den Store i svensk översättning

Bloggen fortsätter på temat klassiker med en recension av den romerske politikern och författaren Arrianos biografi över Alexander den Store, troligen författad under kejsar Hadrianus tid. Idag fokuserar jag på en svensk utgåva där översättningen från grekiska till svenska gjorts av Ingemar Lagerström (2003). Han har även översatt Suetonius kejsarbiografier till svenska, en titel som bloggen skrivit om men i engelsk översättning. Ingemar Lagerström utkommer relativt regelbundet med översättningar till svenska av grekiska och latinska klassiker. Denna utgåva är en del av Wahlström & Widstrands klassikerserie. Alexander den Store (356-323 f.v.t) är en av den antika världens mest omskrivna personer. Född och uppvuxen i det lilla kungariket Makedonien avancerade han politiskt och militärt tills han blev en av världshistoriens mest framgångsrika fältherrar. Alexander erövrade det Persiska imperiet genom att bekämpa Dareios III och Egypten. Han grundade också städer, däribland Alexandria i Egypten. Hans många fälttåg gav upphov till hellenismen som innebar ett stort uppsving internationellt för både det grekiska språket och grekisk kultur.

Den svenska nyutgåvan av Alexanders verk har en lång, men för läsaren en välbehövlig inledning om ca 50 sidor. Lagerström påpekar att det finns flera verk om Alexander som överlevt intill vår tid. Trots detta är det ändå greken Arrianos bok som betraktas som den mest tillförlitliga ur ett historiskt perspektiv. Än idag är den värdefull för politikens historia, kulturhistoria och krigshistorien, skriver Lagerström.

Arrianos (ca 75/74) hade grekiskt ursprung och med en bakgrund i armén avancerade han till general och sedan till ståthållare i Kappadokien. Han började skriva på sin Alexanderbok 500 år efter den store fältherrens död. Intressant är att se hur Arrianos själv valde att förhålla sig till tidigare historiska källor om Alexander. Förutom introduktionen kring Arrianos och hans verk ger Lagerström en längre historisk översikt. Lagerström går igenom Makedoniens historia vid tiden omkring Alexanders födelse och förstås Alexander själv. Även en kortare översikt av perserriket ges följt av fälttågen, riket efter hans död och hellenismen. Ett relativt omfattande kapitel ges 'Hären' med noggranna men ändå översiktliga beskrivningar av infanteriet, rytteriet, flottan, persernas här, striden, flodövergångar, lägret och trossen samt Arrianos terminologi avseende titlar inom armén. Lagerström fortsätter sedan med en kortare kommentar till det grekiska språket i översättningen. Där beskriver han en del av sitt översättningsarbete och tillvägagångssätt. Avslutningsvis kommer en kapitelöversikt över boköversättningen som är mycket överskådlig för den som inte via läsning kommer igenom alla de sju böcker som Arrianos verk består av.

Recension : Suetonius' Lives of the Caesars - Translated with an Introduction and Notes by Catharine Edwards

Idag presenterar bloggen en äkta klassiker, en riktig sådan skulle jag vilja påstå. Vi beger oss in i den romerska antiken och bekantar oss med historieskrivaren Suetonius (ca 69-140). Han är mest känd för verket De vita Caesarum (Lives of the Caesars), en samling kejsarbiografier över romarrikets kanske mest framträdande regenter. Verket såg dagens ljus omkring 121 efter vår tideräkning. Suetonius är under inga omständigheter någon bortglömd författare. Hans verk tillhör litteraturhistorien och är ett namn som förkommer i många olika sammanhang. Främst är han att betrakta som en grundkälla för de tidigaste historikerna i väst. När man läser Suetonius kan man många gånger fångas av känslan att man sitter med ett lösnummer av The National Enquirer eller The Sun och läser det senaste skvallret om respektive regent. Han är också känd för sina anekdotiskt färgade beskrivningar av dessa kejsare när det gäller politik, galenskaper och privatliv. Det är hos Suetonius vi kan läsa om hur Caligula ville utnämna sin häst till konsul, eller hur Nero sjöng när Rom brann. Vi får också veta hur illa omtyckt kejsar Tiberius var och hur missnöjet yttrade sig i samband med begravningen. 'Till Tibern med Tiberius!' lär folk ha utropat tillsammans med önskningar om att han inte skulle ha någon lugn och ro nere i dödsriket. Denna nyutgåva ingår i Oxford World's Classics och är därtill en nyöversättning från latinet av historikern Catharine Edwards (University of London).

Flera av er läsare känner säkert till Catharine Edwards genom History Channel där hon presenterat BBC-programmet Mothers, Murderers and Mistresses: Empresses of Ancient Rome. Tyvärr skrev Suetonius inga kejsarbiografier över kvinnliga regenter och medregenter. Flera av kvinnorna i programmet är dock omnämnda i hans bok. Då boken är publicerad av Oxford University Press är den mycket faktaorienterad. Förutom anmärkningar om själva texten och översättningen finns en bibliografi, kronologi och kartor. Det julianska-claudinska släktträdet finns med följt av notförklaringar, en glosdel och index. Med andra ord är det en generöst påkostad utgåva (Oxford University Press) då förlagen även börjat tumma på dessa regler vid utgivning av facklitteratur. Åtminstone vad jag sett i Sverige (gäller förstås inte all litteratur). Oxford World's Classics har levererat bra bokkvalitet i över hundra år och idag brukar man uppmärksamma serien för sina vetenskapligt orienterade utgåvor ifråga om översättningsarbete och textkommentarer.