Det är inte bara #val2018 som man kan bevaka idag. Jag tipsar nu om ett antal intressanta kulturtidningar och siter som fokuserar på reviews som man kan välja att följa framöver. Först tänkte jag lista några personliga favoriter som man kan lägga till i sin feeder, eller bokmärka:
The New York Review of Books - En klassiker värd att följa.
Literary Review - Londonbaserad kulturtidning.
Book Review - New York Times, igen.
Book Reviews - brittiska The Telegraph.
Book Reviews The Guardian - brittisk.
Recent Reviews of all Books - En tjänst via sajten Goodreads.com
söndag 9 september 2018
lördag 1 september 2018
Politiska biografier i valtider
Det har väl knappast undgått någon levandes själ att vi befinner oss mitt i valveckan. Våra brevlådor fylls med olika sorters valreklam från de etablerade partierna i riksdag och regering. själv tar jag det hela med ro och tänker invänta valdagen den 9 september (en söndag). Jag blev dock lite sur när jag öppnade ett av kuverten med texten viktig information om "DIN HYRA." Jag trodde det var fråga om ett meddelande från min hyresvärd i området (bor i Botkyrka). Döm av min förvåning när det i själva verket innehöll valinformation från Socialdemokraterna som lät meddela att en röst på Moderaterna i valet kan vara en för röst högre hyra. Lite märkligt, men valrörelsen kanske är desperat och min hemkommun är känd för lågt valdeltagande. Jag tror inte mina grannar låter sig skrämmas av budskapet om höjd hyra, då många väljer att inte rösta alls.
Hursomhelst, jag lägger nu den svenska valrörelsen åt sidan då detta inlägg kommer att handla om politiska biografier. Kanhända någon läsare därute vill låta sig inspireras till allmänbildande läsning? Politiska biografier brukar inte enbart handla om berömdas liv och politiska gärningar. Politiska biografier är samtidigt ett stycke samhällshistoria. Ett liv är också ett avtryck i tiden och politiker tillhör den kategori av människor som oftast sätter tonen i samhällsdebatten och vars beslut på ont och gott inte bara styr samhällsutvecklingen utav även historiens gång.
Det finns redan en uppsjö av svenska biografier tillgängliga, men i detta inlägg kan vi bara ägna oss åt ett begränsat urval. Det finns förstås många orsaker till att man vill läsa en biografi med politik som huvudtema. Det är inte bara allmänbildande. Man får både historia och en samhällsorientering. Någon som påverkade den svenska historien och politiken under decennier var Olof Palme. Många av er blir säkert trötta av att bara höra namnet Palme, men oavsett vad man tycker om människan och politiken är han ofrånkomlig. En politisk biografi över Olof Palme och hans tid återges i boken Underbara dagar framför oss (2014) skriven av Henrik Berggren. En självbiografi av en känd svensk statsman är Ingvar Carlssons bok Lärdomar: personliga och politiska (2016). Hans efterträdare på statsministerposten, Göran Persson har också förmedlat sin självbiografi i boken Min väg mina val (2008). Centerpartiets ledare Annie Lööf har också skrivit om sina erfarenheter i boken Sanningens ögonblick (2018) och jag väntar personligen på att kunna läsa även Anna Kinberg Batras memoarer, då det framkommit i tidningar att hon skrivit om sitt politiska liv i Nya moderaterna. Hennes föregångare Fredrik Reinfeldt har också bidragit med sina politiska memoarer i Halvvägs (2016). För en något äldre publik (ja, unga också!) kanske Lars Leijonborgs biografi Kris och framgång (2018) komma till nytta. Leijonborg var som bekant Folkpartiets, numera Liberalernas ledare under en längre period.
Politiska biografier från Clintoneran representeras här av makarna Clintons egna självbiografier, My life (2005) av Bill och Living History (2004) av Hillary Rodham. Märk att jag inte gör någon skillnad här mellan begreppet självbiografi och memoarer. Även Barack Obama har hunnit med att skriva sin biografi i boken Min far hade en dröm: memoarer (2017). Jag återger datum för den svenska översättningens tryckning. Boken gavs ut mycket tidigare. Kanske får jag anledning att återkomma med en uppdatering av detta blogginlägg, om det nu kommer några fler intressanta titlar att ventilera. Och glöm inte att nu på söndag utöva din egen demokratiska rättighet till att gå och rösta.
Hursomhelst, jag lägger nu den svenska valrörelsen åt sidan då detta inlägg kommer att handla om politiska biografier. Kanhända någon läsare därute vill låta sig inspireras till allmänbildande läsning? Politiska biografier brukar inte enbart handla om berömdas liv och politiska gärningar. Politiska biografier är samtidigt ett stycke samhällshistoria. Ett liv är också ett avtryck i tiden och politiker tillhör den kategori av människor som oftast sätter tonen i samhällsdebatten och vars beslut på ont och gott inte bara styr samhällsutvecklingen utav även historiens gång.
Det finns redan en uppsjö av svenska biografier tillgängliga, men i detta inlägg kan vi bara ägna oss åt ett begränsat urval. Det finns förstås många orsaker till att man vill läsa en biografi med politik som huvudtema. Det är inte bara allmänbildande. Man får både historia och en samhällsorientering. Någon som påverkade den svenska historien och politiken under decennier var Olof Palme. Många av er blir säkert trötta av att bara höra namnet Palme, men oavsett vad man tycker om människan och politiken är han ofrånkomlig. En politisk biografi över Olof Palme och hans tid återges i boken Underbara dagar framför oss (2014) skriven av Henrik Berggren. En självbiografi av en känd svensk statsman är Ingvar Carlssons bok Lärdomar: personliga och politiska (2016). Hans efterträdare på statsministerposten, Göran Persson har också förmedlat sin självbiografi i boken Min väg mina val (2008). Centerpartiets ledare Annie Lööf har också skrivit om sina erfarenheter i boken Sanningens ögonblick (2018) och jag väntar personligen på att kunna läsa även Anna Kinberg Batras memoarer, då det framkommit i tidningar att hon skrivit om sitt politiska liv i Nya moderaterna. Hennes föregångare Fredrik Reinfeldt har också bidragit med sina politiska memoarer i Halvvägs (2016). För en något äldre publik (ja, unga också!) kanske Lars Leijonborgs biografi Kris och framgång (2018) komma till nytta. Leijonborg var som bekant Folkpartiets, numera Liberalernas ledare under en längre period.
Politiska biografier från Clintoneran representeras här av makarna Clintons egna självbiografier, My life (2005) av Bill och Living History (2004) av Hillary Rodham. Märk att jag inte gör någon skillnad här mellan begreppet självbiografi och memoarer. Även Barack Obama har hunnit med att skriva sin biografi i boken Min far hade en dröm: memoarer (2017). Jag återger datum för den svenska översättningens tryckning. Boken gavs ut mycket tidigare. Kanske får jag anledning att återkomma med en uppdatering av detta blogginlägg, om det nu kommer några fler intressanta titlar att ventilera. Och glöm inte att nu på söndag utöva din egen demokratiska rättighet till att gå och rösta.
torsdag 30 augusti 2018
En nystart på bloggandet?
Bästa Läsare,
Lagom till hösten och vinterhalvåret hoppas jag åter komma igång med recensioner och tankar om bokvärlden.Vintermörkret brukar vara inspirerande till långläsning och jag hoppas kunna ha tid för att dela med mig av mina tankar. Bilder till gamla inlägg från min importerade wordpressblogg kanske inte visas ordentligt ännu, men jag hoppas få tid över att gå igenom gamla inlägg och rätta till HTML med mera.
Lagom till hösten och vinterhalvåret hoppas jag åter komma igång med recensioner och tankar om bokvärlden.Vintermörkret brukar vara inspirerande till långläsning och jag hoppas kunna ha tid för att dela med mig av mina tankar. Bilder till gamla inlägg från min importerade wordpressblogg kanske inte visas ordentligt ännu, men jag hoppas få tid över att gå igenom gamla inlägg och rätta till HTML med mera.
söndag 10 juni 2018
Recension : "Ediths brev" av Hagar Olsson. En nytryckning från 2016
I denna recension återkommer jag till finlandssvenska poeten Edith Södergran (1892-1923) som redan uppmärksammats här på bloggen. År 2016 utgav nämligen förlaget Schildts & Söderströms (finskt) en nytryckning av Ediths brev. Brev från Edith Södergran till Hagar Olsson. Nu med den förkortade titeln "Ediths brev". Vännen och litteraturkritikern Hagar Olsson (1893-1978) gav ut brevsamlingen 1955 och sedan dess har det varit några strödda utgivningar av titeln. En samling gavs ut under 1990-talet om jag inte minns helt fel; så det är välkommet med en färsk nytryckning.
Det är bra att Hagar Olssons eget förord till förstaupplagan, 1955 finns medtagen. Nytryckningen kommer även med ett inledande förord av Karolina Ramqvist, som jag tyckte var ganska så intetsägande, men troligen viktig för en yngre generation läsare som kanske inte är så insatta i Edith Södergrans liv och diktning. Baksidestexten pryds med orden "Girl crush på 1920-talet". Det är svårt att veta hur relationen mellan Olsson och Södergran såg ut, men vårt postmoderna sätt att tolka relationer ur ett hbqt-perspektiv kommer ändå med. Man ska även komma ihåg att det även handlar om en mycket tillrättalagd brevsamling. Olsson har själv varit den enrådande redaktören till vad som ska tas med i samlingen, vad som ska censureras eller läggas till rätta. Först kommer Ediths brev med datum och plats angivet och efter brevet en kommentar av Hagar. Dessutom var det endast en kort period och i slutet av Ediths liv som de kände varandra. Första brevet från Edith ankom Hagar i januari månad 1919.
För egen del hade jag stor nytta av samlingen då den verkligen beskriver hur Edith jobbade som författare. Här finns gott om nedslag i den dåtida litteraturdebatten, om poesins betydelse, olika litterära strömningar och om konflikter mellan olika författare. Mer jordnära saker som utlovade pengar som inte betalas ut från förlaget när hon som bäst behöver dem. Brevsamlingen beskriver många gånger en arbetsrelation snarare än en vänskapsrelation. Enda minus med denna utgåva är att det inte finns någon tydlig avgränsning mellan Ediths brev och den efterföljande kommentaren till brevet av Hagar Olsson. Många gånger som jag suttit och läst och helt plötsligt kommit på mig själv med att det var kommentarsdelen jag hamnat i istället för själva brevet.
Det är bra att Hagar Olssons eget förord till förstaupplagan, 1955 finns medtagen. Nytryckningen kommer även med ett inledande förord av Karolina Ramqvist, som jag tyckte var ganska så intetsägande, men troligen viktig för en yngre generation läsare som kanske inte är så insatta i Edith Södergrans liv och diktning. Baksidestexten pryds med orden "Girl crush på 1920-talet". Det är svårt att veta hur relationen mellan Olsson och Södergran såg ut, men vårt postmoderna sätt att tolka relationer ur ett hbqt-perspektiv kommer ändå med. Man ska även komma ihåg att det även handlar om en mycket tillrättalagd brevsamling. Olsson har själv varit den enrådande redaktören till vad som ska tas med i samlingen, vad som ska censureras eller läggas till rätta. Först kommer Ediths brev med datum och plats angivet och efter brevet en kommentar av Hagar. Dessutom var det endast en kort period och i slutet av Ediths liv som de kände varandra. Första brevet från Edith ankom Hagar i januari månad 1919.
För egen del hade jag stor nytta av samlingen då den verkligen beskriver hur Edith jobbade som författare. Här finns gott om nedslag i den dåtida litteraturdebatten, om poesins betydelse, olika litterära strömningar och om konflikter mellan olika författare. Mer jordnära saker som utlovade pengar som inte betalas ut från förlaget när hon som bäst behöver dem. Brevsamlingen beskriver många gånger en arbetsrelation snarare än en vänskapsrelation. Enda minus med denna utgåva är att det inte finns någon tydlig avgränsning mellan Ediths brev och den efterföljande kommentaren till brevet av Hagar Olsson. Många gånger som jag suttit och läst och helt plötsligt kommit på mig själv med att det var kommentarsdelen jag hamnat i istället för själva brevet.
tisdag 22 maj 2018
Recension: "Hemlig historia" - Ett senantikt försök tillhistorieskrivning i översättning och kommentar av Sture Linnér (2000)
I detta inlägg återkommer jag till Sture Linnérs arbeten med de grekiska klassikerna. Nu har turen kommit till den bysantinska senantiken (dvs 500-talet) och verket Hemlig historia. Översättningen ingår i Wahlström & Widstrands klassikerserie. Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat titlar ur deras klassikerserie och då skrivit om Ingemar Lagerströms översättningar av klassikerna. Sture Linnér har i jämförelse ett någorlunda annat sätt att skriva och tycks betona det litteraturvetenskapliga perspektivet. Detta förhållningssätt märks även i detta arbete. Hemlig historia, eller Anecdota som den ursprungliga grekiska titeln lyder, handlar om Östroms kejsare Justinanus I och hans hustru Theodora. Justianus I var född utanför Skopje i nuvarande Makedonien. Båda var ortodoxt kristna i en turbulent tid där Östrom eller Bysans skakades av både inre och yttre konflikter. Det fanns många med politiska intressen som hade behov av att ifrågasätta Justianus I:s styre. Idag upplever många i samhället att vi har allvarliga problem med "näthat" mot enskilda och offentliga personer. Problematiken bakom fenomenet är i historisk bemärkelse inget nytt. Såhär har man alltid hållit på, med den viktiga skillnaden att idag har vi sociala medier där rykten sprids på ett helt annat sätt än under antiken. Läser man i de gamla klassikerna så återfinns samma problematik med illvillig rykesspridning och vad som juridiskt klassas som förtal. De gamla historieskrivarna var duktiga på att sprida förtalskampanjer. Många gånger var deras verk politiskt motiverade med syfte att tillfoga skada på en annan persons rykte. Så även författaren till detta verk, den östromerske historieskrivaren Prokopios. Särskilt illa behandlad blev Justianus hustru Theodora. Det finns egentligen ingen historisk grund till Prokopios påståenden om Thedoras liv. Det går inte att verifiera hans påståenden i Hemlig historia som sanna. Skriften hade dessutom ett politiskt syfte men blev aldrig publicerad under kejsar Justinianus levnad. Theodora avled dessutom långt före sin make. Så vem var denne Prokopios? Han var troligen född i Caecarea i nuvarande Israel och dog troligen omkring 554 e v t. Prokopios var jurist och sekreterare åt general Belisarius och följde med honom på ett flertal fälttåg mot perserna, vandalerna och östgoterna. Han skrev sju böcker om dessa krig. Om han senare liv vet man mycket lite, men troligen hade han någon form av ämbetstitel.
Istället för att fokusera på maktkvinnan och politikern Theodora valde Prokopios att skriva om hennes liv som prostituerad. Han hade mycket svårt att förstå varför Justinianus, som kunde ha fått vilken fin aristokratisk flicka somhelst, valde att gifta sig med Theodora som enligt Prokopios en gång varit prostituerad. Att hon i själva verket var dotter till en syriansk präst tycks vara en omständighet Prokopios inte känner till. Trots att Prokopios var en ganska ljum kristen och är inte särskilt teologiskt motiverad i sina angrepp på kejsarparet väljer han ändå att särskilt fördöma Theodora som en djupt omoralisk kvinna. Prokopios gjorde sitt yttersta för att få en henne att framstå i dålig dager. I Hemlig historia kryddar han de historiska omständigheterna kring Theodoras liv med skandaler.
Kejsarinnan Theodora blev upphöjd till helgon inom den ortodoxa kyrkan. Hon var dotter till en syriansk prästman från Manbij. Andra antika källor berättar att hon kom från en familj av cirkusartister. I egenskap av kejsarinna såg hon bland annat till att införa dödsstraff för våldtäkt. Så vem vet vad hon fått vara med om i sitt eget liv?
Titel: Hemlig historia: Översättning från grekiskan med inledning och kommentarer av Sture Linnér
Författare: Prokopios
Översättare: Sture Linnér
År: 2000
Förlag: Wahlström & Widstrand
Sidantal: 153
Istället för att fokusera på maktkvinnan och politikern Theodora valde Prokopios att skriva om hennes liv som prostituerad. Han hade mycket svårt att förstå varför Justinianus, som kunde ha fått vilken fin aristokratisk flicka somhelst, valde att gifta sig med Theodora som enligt Prokopios en gång varit prostituerad. Att hon i själva verket var dotter till en syriansk präst tycks vara en omständighet Prokopios inte känner till. Trots att Prokopios var en ganska ljum kristen och är inte särskilt teologiskt motiverad i sina angrepp på kejsarparet väljer han ändå att särskilt fördöma Theodora som en djupt omoralisk kvinna. Prokopios gjorde sitt yttersta för att få en henne att framstå i dålig dager. I Hemlig historia kryddar han de historiska omständigheterna kring Theodoras liv med skandaler.
Kejsarinnan Theodora blev upphöjd till helgon inom den ortodoxa kyrkan. Hon var dotter till en syriansk prästman från Manbij. Andra antika källor berättar att hon kom från en familj av cirkusartister. I egenskap av kejsarinna såg hon bland annat till att införa dödsstraff för våldtäkt. Så vem vet vad hon fått vara med om i sitt eget liv?
Snabba bokfakta
Titel: Hemlig historia: Översättning från grekiskan med inledning och kommentarer av Sture Linnér
Författare: Prokopios
Översättare: Sture Linnér
År: 2000
Förlag: Wahlström & Widstrand
Sidantal: 153
lördag 12 maj 2018
Författarporträtt: Umberto Eco författaren till romanen ”Rosens namn”(1980)
I detta inlägg tänkte jag presentera den italienske författaren Umberto Eco (1932-2016) lite närmare. Eco gjorde sig under sin levnad känd som litteraturvetare, historiker och romanförfattare. Han var professor i semiotik vid universitetet i Bologna och var även kunnig i medeltida handskrifter. Eco har också skrivit mycket facklitteratur, men jag kommer här endast att uppmärksamma hans romaner som även har blivit översatta till svenska. Fokus kommer särskilt att ligga på romanen Rosens namn (1980), som blev litet av hans mer offentliga genombrott. Utgivningen gjorde Eco känd för den stora massan. Boken utkom i svensk översättning 1983 och tre år senare kom den lika berömda filmatiseringen med Sean Connery och Christian Slater i huvudrollerna. 1985 skrev Eco även ett litet komplement till boken PS till Rosens namn.
Varför gillar jag då Ecos roman Rosens namn? Jo, den ger en fin inledning till medeltiden och dess skolastiska filosofi. Den är en "idéhistorisk" roman inramad efter deckargenrens alla kännetecken. I handlingen finns en mordgåta i ett gammalt munkkloster. Omkring offret och mördaren spinner flertalet intriger som berör läsningen av förbjudna böcker. Klostret har också ett berömt bibliotek som är känt över hela den kristna världen. Men att få tillgång till samlingarna blir inte lätt för romanens protagonister berättarrösten Adso från Melk och "mästerdetektiven" fransiskanermunken William från Baskerville. I det valda efternamnet får vi oss genast en ledtråd till brittiske författaren Sir Arthur Conan Doyles berömde detektiv. Tillsammans ankommer de till det berömda klostret och dras in i en mordgåta. Abboten som personligen ber William om hjälp att lösa de många oroligheter kring de olösta dödsfallen ger får ytterligare problem när representanter från den fruktade inkvistitionen anländer. En rad konflikter som berör samtidens teologiska stridigheter mellan kyrkan och avfälliga inriktningar är mycket tydliga i hela romanen. Vi får känna munkarnas egna tankar och motiveringar, men också faran i att ha tillhört avvikande läror.
Varför gillar jag då Ecos roman Rosens namn? Jo, den ger en fin inledning till medeltiden och dess skolastiska filosofi. Den är en "idéhistorisk" roman inramad efter deckargenrens alla kännetecken. I handlingen finns en mordgåta i ett gammalt munkkloster. Omkring offret och mördaren spinner flertalet intriger som berör läsningen av förbjudna böcker. Klostret har också ett berömt bibliotek som är känt över hela den kristna världen. Men att få tillgång till samlingarna blir inte lätt för romanens protagonister berättarrösten Adso från Melk och "mästerdetektiven" fransiskanermunken William från Baskerville. I det valda efternamnet får vi oss genast en ledtråd till brittiske författaren Sir Arthur Conan Doyles berömde detektiv. Tillsammans ankommer de till det berömda klostret och dras in i en mordgåta. Abboten som personligen ber William om hjälp att lösa de många oroligheter kring de olösta dödsfallen ger får ytterligare problem när representanter från den fruktade inkvistitionen anländer. En rad konflikter som berör samtidens teologiska stridigheter mellan kyrkan och avfälliga inriktningar är mycket tydliga i hela romanen. Vi får känna munkarnas egna tankar och motiveringar, men också faran i att ha tillhört avvikande läror.
fredag 20 april 2018
Recension: "H.S Nyberg – En vetenskapsmans biografi (1993)" av Sigrid Kahle
Idag har turen kommit till Sigrid Kahles monumentala minnesanteckning över fadern och orientalisten H.S Nyberg. Den fullständiga titeln lyder H.S Nyberg – En vetenskapsmans biografi (1993) utgiven av Svenska Akademien.
Jag har tidigare nämnt titeln på bloggen i samband med bokinköp på Myrorna i Skärholmen. Drar mig till minnes att jag betalade 25kr för den; vilket är ett rimligt pris för såpass mycket text. Finns för övrigt i nytryck från 2011 för den som är intresserad. Jag har inte läst ut hela, utan bara valda stycken ur boken som för övrigt ingår i Svenska Akademiens minnesanteckningar.
H.S Nyberg (1889-1974) var professor i orientaliska språk vid Uppsala Universitet. och han satt sedan 1948 i Svenska Akademien på stol nummer 3. Han var även Kahles pappa vilket gör framställningen blir något partisk. Sigrid Kahle var gift med den västtyske diplomaten John H. Kahle (1920–2003). Han var i sin tur son till Paul E. Kahle som var professor vid Bonns universitet. Jag vill understryka att Sigrid Kahle inte skriver om sig själv i boken. Hon har författat en annan självbiografi om sitt liv som diplomathustru och jag får ta upp den vid ett annat tillfälle.
Mitt huvudsakliga intresse för boken har varit den svenska orientalismens historia under det tidiga 1900-talet och under de båda världskrigen. Kahle lyckas hyfsat med olika nedslag inte bara kring pappans liv då hon även fångar upp tidens politiska tendenser, den sociala samhällsutvecklingen, den internationella forskningen och diverse samarbeten. Detta har gjorts i relativt korta och koncentrerade kapitel.
H.S Nyberg var en mycket mångsidig forskare som reste mycket och hade med tiden ett bra internationellt forskningsrykte. Han utmärkte sig själv främst inom filologins område, språkforskningen och hans forskning inom de semitiska språken fick stor spridning även under hans levnad. Han talade 28 språk! Nybergs avhandling handlade om Ibn Al-Arabis text Tadbīrāt där han lyckats spåra gnostisk-hellenistiska influenser i texten. För att hålla igång brödfödan och familjeförsörjningen skrev han även recensioner i tidningen ”Le Monde Oriental”. Chefredaktör var K.V Zetterstéen också orientalist och professor vid Uppsala universitet. För övrigt så får läsaren göra sig bekant med flera betydande svenska - och internationellt erkända forskare inom orientaliska studier från denna tidsperiod. H.S Nybergs forskning har påverkat vår syn på judendomen, kristendomen, islam, manikeismen och zoroatrismen ur ett religionshistoriskt perspektiv. Särskilt betydelsefull har synen på dessa religioners heliga texter som Nyberg skärskådade och forskade kring blivit bestående. Särskilt betydelsefull har han varit för den persiska språkforskningen och han besökte Iran under 1950-talet. Många Uppsalateologer har genom årtiondena även bekantat sig med hans nybörjarbok i gammaltestamentlig hebreiska.
Det är spännande läsning vill jag lova, för den som vill fördjupa sig i vårt historiska kulturarv och fin de sicle. Sigrid Kahle (1929-2013) har ansträngt sig och utarbetat boken från sina minnesanteckningar. Biografin har ett traditionellt upplägg efter årtal. De tidiga barndomsåren 1889-1908 i prästhemmet. Hans liv som student i Uppsala 1908-1917, men det är först i det tredje kapitlet som Kahle kommer in på uppsalatidens stora forskningsområden, viktiga svenska personer inom teologi och filologi. Under denna tid gifter sig Nyberg och bildar familj. Personligen var han troende kristen och var medlem i Svenska kyrkan där han deltog i kyrkomötets överläggningar kring en ny psalmbok, bland annat.
Nyberg satt för övrigt som medlem i en rad olika föreningar och organisationer, däribland Svenska Akademien. Han var även ledamot av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala 1934, Vitterhetsakademien 1935, Nathan Söderblom-sällskapet 1940, Vetenskapsakademien 1943, Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala 1954, Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab 1940, Egypt Academy of the Arabic Language 1948, Iraq Academy 1960 samt ytterligare flera utländska vetenskapliga sällskap. Han var ordförande i styrelsen för Svenska teologiska institutet i Jerusalem 1954–1971. Han var hedersledamot i Sveriges Advokatsamfund 1938, i Royal Asiatic Society 1946.
Det märks i efterordet att Kahle varit ute i sista sekunden och påpekar att de personer som hade varit viktiga att intervjua sedan länge varit döda. Min sparsamma kritik berör Kahles beskrivningar av antisemitismen vid de svenska universiteten under 1930-talet. Här blir hennes historiska översikt något bristfällig och kan uppfattas som något tillrättalagd. Den som ytterligare önskar fördjupa sig i H.S Nybergs biografi och spännande liv kan söka vidare i Svenskt biografiskt Lexikon som förmedlar exakta årtal, boktitlar och övriga händelser.
Övriga källor
Svenskt biografiskt lexikon.
Jag har tidigare nämnt titeln på bloggen i samband med bokinköp på Myrorna i Skärholmen. Drar mig till minnes att jag betalade 25kr för den; vilket är ett rimligt pris för såpass mycket text. Finns för övrigt i nytryck från 2011 för den som är intresserad. Jag har inte läst ut hela, utan bara valda stycken ur boken som för övrigt ingår i Svenska Akademiens minnesanteckningar.
H.S Nyberg (1889-1974) var professor i orientaliska språk vid Uppsala Universitet. och han satt sedan 1948 i Svenska Akademien på stol nummer 3. Han var även Kahles pappa vilket gör framställningen blir något partisk. Sigrid Kahle var gift med den västtyske diplomaten John H. Kahle (1920–2003). Han var i sin tur son till Paul E. Kahle som var professor vid Bonns universitet. Jag vill understryka att Sigrid Kahle inte skriver om sig själv i boken. Hon har författat en annan självbiografi om sitt liv som diplomathustru och jag får ta upp den vid ett annat tillfälle.
Mitt huvudsakliga intresse för boken har varit den svenska orientalismens historia under det tidiga 1900-talet och under de båda världskrigen. Kahle lyckas hyfsat med olika nedslag inte bara kring pappans liv då hon även fångar upp tidens politiska tendenser, den sociala samhällsutvecklingen, den internationella forskningen och diverse samarbeten. Detta har gjorts i relativt korta och koncentrerade kapitel.
H.S Nyberg var en mycket mångsidig forskare som reste mycket och hade med tiden ett bra internationellt forskningsrykte. Han utmärkte sig själv främst inom filologins område, språkforskningen och hans forskning inom de semitiska språken fick stor spridning även under hans levnad. Han talade 28 språk! Nybergs avhandling handlade om Ibn Al-Arabis text Tadbīrāt där han lyckats spåra gnostisk-hellenistiska influenser i texten. För att hålla igång brödfödan och familjeförsörjningen skrev han även recensioner i tidningen ”Le Monde Oriental”. Chefredaktör var K.V Zetterstéen också orientalist och professor vid Uppsala universitet. För övrigt så får läsaren göra sig bekant med flera betydande svenska - och internationellt erkända forskare inom orientaliska studier från denna tidsperiod. H.S Nybergs forskning har påverkat vår syn på judendomen, kristendomen, islam, manikeismen och zoroatrismen ur ett religionshistoriskt perspektiv. Särskilt betydelsefull har synen på dessa religioners heliga texter som Nyberg skärskådade och forskade kring blivit bestående. Särskilt betydelsefull har han varit för den persiska språkforskningen och han besökte Iran under 1950-talet. Många Uppsalateologer har genom årtiondena även bekantat sig med hans nybörjarbok i gammaltestamentlig hebreiska.
Det är spännande läsning vill jag lova, för den som vill fördjupa sig i vårt historiska kulturarv och fin de sicle. Sigrid Kahle (1929-2013) har ansträngt sig och utarbetat boken från sina minnesanteckningar. Biografin har ett traditionellt upplägg efter årtal. De tidiga barndomsåren 1889-1908 i prästhemmet. Hans liv som student i Uppsala 1908-1917, men det är först i det tredje kapitlet som Kahle kommer in på uppsalatidens stora forskningsområden, viktiga svenska personer inom teologi och filologi. Under denna tid gifter sig Nyberg och bildar familj. Personligen var han troende kristen och var medlem i Svenska kyrkan där han deltog i kyrkomötets överläggningar kring en ny psalmbok, bland annat.
Nyberg satt för övrigt som medlem i en rad olika föreningar och organisationer, däribland Svenska Akademien. Han var även ledamot av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala 1934, Vitterhetsakademien 1935, Nathan Söderblom-sällskapet 1940, Vetenskapsakademien 1943, Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala 1954, Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab 1940, Egypt Academy of the Arabic Language 1948, Iraq Academy 1960 samt ytterligare flera utländska vetenskapliga sällskap. Han var ordförande i styrelsen för Svenska teologiska institutet i Jerusalem 1954–1971. Han var hedersledamot i Sveriges Advokatsamfund 1938, i Royal Asiatic Society 1946.
Det märks i efterordet att Kahle varit ute i sista sekunden och påpekar att de personer som hade varit viktiga att intervjua sedan länge varit döda. Min sparsamma kritik berör Kahles beskrivningar av antisemitismen vid de svenska universiteten under 1930-talet. Här blir hennes historiska översikt något bristfällig och kan uppfattas som något tillrättalagd. Den som ytterligare önskar fördjupa sig i H.S Nybergs biografi och spännande liv kan söka vidare i Svenskt biografiskt Lexikon som förmedlar exakta årtal, boktitlar och övriga händelser.
Övriga källor
Svenskt biografiskt lexikon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)