Detta året kröntes Charles III till kung över Storbritannien och Irland. I samband med själva kröningen och dess ceremonier i Westminster Abbey syns kungen lägga sin hand på nyöversättningen av King James Bible. Även vid hans mors kröning så utkom en ny utgåva av just denna bibel. Men det är inte fråga om några större förändringar då själva bibeltexten bibehållit sin forna glans.
De kunde dock ha kostat på sig ett bättre urval av bilder och illustrationer.
ISBN: 978-0198884842
Under 2019 återfanns vid Khirbet al- Rai i närheten av Tel-Lakhish vid de judeiska bergen namnet på en biblisk domare som förekommer i Gamla testamentet. Namnet Jerubba'al finns återgivet på en lerskärva och blev återfunnen i en gammal kornsilo på en tidigare känd arkeologisk utgrävningsplats som härstammar från järnåldern. Inskriptionen har gjorts med bläck och är skriven med det proto-kanaaneiska alfabetet. Skärvan med inskriften dateras till 1100-1200 före vår egen tideräkning. Under denna tidsperiod var domarna verksamma i området Juda. Namnet förekommer i Gamla testamentet, men först nu får man även bekräftelse på namnet Jerubba'als existens utanför de religiösa texterna. Jerubba'al innehåller även namnet på den gamle stormguden Ba'al. Den som önskar fördjupa sig ytterligare kring detta arkeologiska fynd uppmanas läsa artikeln nedan där man får reda på mera om fyndet, utgrävningsplatsen och forskarnas slutsatser.
Domareboken 6:32 (Bibel 2000)
”Den dagen fick Gideon namnet Jerubbaal, ty man sade: »Må Baal försvara sig mot den som river hans altare.«
Bild: Gideons kallelse (i träsnitt, von Karolsfeld 1860).
Källa
Rollston, C., et al., 2021. The Jerubba‘al Inscription from Khirbet al-Ra‘i:A Proto-Canaanite (Early Alphabetic) Inscription. Jerusalem Journal of Archaeology , 2 , pp. 1-15.
En stele som bär namnet efter den egyptiska faraon Apries har återfunnits i Ismailia, Egypten. Fyndet upptäcktes i år utanför nordöstra Kairo av en bonde i färd med att bruka sin åkermark. Bonden förstod omgående fyndets historiska värde och kontaktade "Egyptian Tourism and Antiquities police" som förde med sig den två meter höga stelen till stadsmuséet i Ismailia. Den undersöks nu av egyptologer på plats.
Stelen är väldigt typisk för sin egen samtid då den troligen har rests som ett minnesmärke över en krigskampanj utförd av farao Apries. På stelen förekommer namnet Apries, inristad i en så kallad kartouch följt av femton rader med hieroglyfisk text. En fullständig översättning är ännu ej klar.
Apries är även känd under namnet Wahibre Haaibre och han var en egyptisk farao från den 26 dynastin. Han regerade Egypten ca. 589-570 före vår tideräkning. Han ärvde tronen från sin far. Den antika grekiska historikern Herodotus beskrev en kupp mot Apries där en general som id namn Amasis förklarades farao och Apries gjorde ett misslyckat försök att återfå makten.
Enligt nyhetsrapporteringen uppfördes stelen sannolikt av Apries under en av hans kampanjer i Levanten. Det är dock ännu inte känt i vilken militär kampanj den spelar in. Under sin regeringstid genomförde Apries flera militära expeditioner i Levanten, inklusive en kampanj mot de feniciska städerna Tyrus och Sidon, liksom hans berömda kampanj mot babylonierna under deras belägring av Jerusalem.
Han förekommer i Jeremia 44:30 under namnet Hophra och kommer till Jerusalems undsättning i samband med den babyloniska belägringen som också finns omnämnd i Jeremia 37:5.
Jeremia 44:30 (enligt den Svenska Folkbibelns översättning, 2015)
Så säger Herren: Se, jag ska utlämna farao Hofra, Egyptens kung, till hans fiender och till dem som vill ta hans liv, liksom jag har utlämnat Juda kung Sidkia till Babels kung Nebukadressar, som var hans fiende och ville ta hans liv.”
Jeremia 37:5 (enligt den Svenska Folkbibelns översättning, 2015)
Faraos här hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem fick höra ryktet om dem drog de sig tillbaka från Jerusalem.
Faraon Apries lät även uppföra en obelix vid staden Sais, men under 200 talet lät den romerske kejsaren Diocletianus (ca. 243-316) föra bort obelixen till Rom där den placerades i gudinnorna Isis och Seraphis tempel. Än idag kan obelixen beskådas i Rom, den eviga staden.
Källor
https://www.smithsonianmag.com/smart-news/farmer-stumbles-2600-year-old-egyptian-carving-180978045/
Svenska Folkbibeln 2015
"Apries stele", Egyptian Antiquities Ministry, Fair use here i.e non commercial blog.
wikipedia.commons
Nya bibliska textfragment har återfunnits av arkeologer i den judeiska öknen söderut om Jerusalem. Den 16 mars 2021 återfann en grupp israeliska arkeologer nya fragment med biblisk text. Det är alltså en fråga om nya sensationella fynd som inte gjorts sedan fynden av Döda havsrullarna i området. Och även om textfragmenten är mycket små har forskarna lyckats med att pussla ihop bitar av text.
Fragmenten som nu återfunnits är skrivna på grekiska. De är dock inte direkta översättningar av Septauginta. Gudsnamnet är det enda ord som ej blivit översatt till grekiska. Fynden är relaterade till följande bibliska böcker:
Sakarja 8:16-17 (nedan återgett efter Svenska Folkbibelns övers. 2015)
Men detta är vad ni ska göra:
Tala sanning med varandra,
döm rätta domar i era portar,
domar som ger frid.
17 Tänk inte ut ont mot varandra
i era hjärtan
och ha inte kärlek till falska eder,
för allt sådant hatar jag,
säger Herren.
Nahum 1:5-6 (nedan återgett efter Svenska Folkbibelns övers. 2015)
Bergen darrar för honom
och höjderna smälter.
Jorden bävar för hans ansikte,
världen och alla som bor där.
6 Vem kan bestå inför hans harm,
vem kan uthärda
hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld
och klipporna spricker
inför honom.
Textfynden går att relatera till redan kända rullar som tidigare återfunnits på platsen.
Jag har skrivit om Dödahavsrullarna tidigare på den här bloggen.
Fragmenten återfanns i Skräckens grotta, the Cave of Horrors, som är en tidigare utgrävd plats. Mann fann då att grottan innehöll resterna av ett 40-tal individer som gömt sig undan för de romerska soldaterna i området. Troligen var männen och kvinnorna flyktingar efter det kända Bar Kochba upproret, ca 132-136 enligt vår tideräkning. Upproret mot Romarriket är även känt som det tredje judisk-romerska kriget och är väl dokumenterat i flera historiska källor. Upproret leddes av Simon bar Kochba och upproret var till en början framgångsrikt och ett 50-tal fästningar erövrades judarna (däribland Jerusalem som intogs år 134), men Simon Bar Kokhba besegrades och tros ha dräpts 18 månader senare.
Grottan är mycket svårtillgänglig och arkeologer utforskade den redan under 1960-talet. I samband med de senaste textfynden återfanns även en mer eller mindre intakt flätad korg som efter datering med hjälp av karbonmetoden uppges vara omkring 10.000 år gammal. Detta fynd gör den nästan intakta korgen till den nu äldsta i världen. I samband med utgrävningen i mars 2021 återfanns även lämningarna av ett 6,000 år gammalt barn.
Bild till vänster: Frimärke med Simon Bar Kochba, Israel (källa: wikipedia.org)
Nedan: Ett klipp från BBC News snabba nyhetsrapportering kring fynden gjorda i mars månad 2021.
Källor
Wikipedia.se
Wikipedia.org
Ramses II påbörjade omkring 1244 före vår tideräkning ett tempelprojekt i Övre Egypten som skulle tillägnas gudomen Amon. Byggprojektet startade nära Nilfloden i Nubien.
Historiskt blev platsen känd som Ramses II:s tempel. Han lät uppresa hela sex stycken klipptempel i Nubien. Ramses II:s långa regeringstid gjorde detta möjligt och inuti templet finns han själv som staty föreställande guden Osiris. Templens syfte var att politiskt markera mot Egyptens sydliga grannar. De var inte enbart kultplatser för de tjänade även den politiska propagandan eftersom Egypten var en stormakt under Ramses II levnad.
Men historiens gång och tidens rand skulle komma att täcka över Ramses II tempel med hjälp av glömskan och ökensanden. Historikerna vet idag att redan under 600-talet före vår tideräkning, så täckte sanden statyerna upp till knäna.
Ovan en skiss av hur det ser ut inuti Abu Simbel. Längst in finns ytterligare några avbildningar av gudomar uthuggna direkt ur självaste berget. Wikipedia upplyser oss om att templets axel var lagd på så sätt att två gånger om året, nämligen den 20 oktober och 20 februari, så skulle solens strålar nå in i helgedomens innersta rum och därmed belysa gudomligheterna. Alla gudomarna hamnar i ljus utom dödsrikets gudom, Ptah, som ligger i ständig skugga.
Det blev först år 1813 som den schweiziske orientalisten Johann Ludwig Burckhardt (1784-1817) återfann den översta frisen på huvudtemplet. Burckhardt berättade om sin upptäckt för den italienska upptäckaren Giovanni Belzoni (1778-1823), som även reste till platsen. Belzoni klarade dock inte att gräva fram templets ingång, men han återkom 1817 och avlägsnade samtidigt en del fynd från platsen. Idag bär den lilla byn som tillhandahåller tempelkomplexet Abu Simbel och platsen ligger 280 km söderut om Aswan och inte långt ifrån Sudans gräns. Man kan lätt förvirras av begreppen Övre och Nedre Egypten. Det är norra gränsområdet mot Medelhavet, Nildeltat och väst som kallas för Nedre Egypten medan Övre Egypten ligger betydligt längre söderut. Kända historiska platser såsom Luxor, Karnak, Thebe, Koptos, Abydos, Konungarnas- och drottningarnas dal med sina omfattande begravningskomplex återfinns i Övre Egypten.
En legendbildning uppstod som handlade om att det var en ung pojke vid namn Abu Simbel som ledde fram västerlänningarna till platsen. I samband med det stora och omfattande byggandet av Assuandammen så måste Abu Simbels tempel flyttas för att inte dränkas av Nilflodens vatten. Återigen hotades statyerna och templet av förstörelse, men man lyckades rädda templet genom att bit för bit frakta bort stora delar av det. Detta projekt blev mycket kostsamt. Idag är Abu Simbel med på UNESCOs omfattande världsarvslista.
Nedan gudomen Amons hieroglyfer.
Källor
Wikipedia.org
Jag fortsätter i det här inlägget att skriva om lite mer spännande arkeologiska fynd, tyvärr inte dagsfärska, men det kan kanske trots allt intressera någon läsare. Idag skriver jag om Meshastelen och om Bibelns moabiter som vi tyvärr fortfarande inte vet alltför mycket om.
Fyndet av Meshastelen år 1868
Mesha-stelen är namnet på en viktig monumental inskription som hittades 1868. Inskriptionen är utförd på det moabitiska språket och inmejslat på en stor och svart sten av basalt. Stelen tillverkades ca år 840 före vår tideräkning. Den befinner sig numera för allmän beskådan på Louvren i Paris.
Men hur gick det egentligen till när Meshastelen upptäcktes? Stelar restes ju för att markera gränser eller gravar; och på dem markerades att man ville ära gudar eller härskare och deras bedrifter. Fyndet gjordes 1868 av den franske arkeologen Clermont-Ganneau (1846-1923) som genom skickliga diplomatiska handläggningar med beduinstammar i området lyckades spåra upp delar av stenen.
Beduinerna hade nämligen tagit isär stenen i bitar och försökt att sälja av delarna på svarta marknaden. Även om de ville tjäna en hacka så kom med tiden fler bitar att upptäckas och även efter Clermont-Ganneu tillkom nya fragment. Clermont-Ganneau förvärvade två av de största bitarna och andra fragment; senare följde andra efter med nya fynd. På grund av Clermont-Ganneaus framställningar av hela stelen kunde experter sammanföra fragmenten och fylla i luckorna.
Inskriptionen berömmer kung Mesha av Moab som segrat över Israel. På själva stelen nämns viktiga historiska händelser i landet Israel och bibliska personer; däribland Omri som var dåvarande kungen av Israel. Mesha själv omnämns i Gamla testamentet (2 Konungaboken 3:4-7). Omri som även var kung Ahabs far, men även hänvisningar till stammen Gad och till och med YHWH förekommer!
Meshastelen är även unik ur ett annat perspektiv. Den är numera en av tre existerande stelar som uttryckligen nämner Bibelns kung David vid namn. Kungen av Mesha skryter nämligen med att han genom sin seger tagit betesmark från huset David och att han där placerat ut sina egna herdar. Roten som bildar namnet David är D-V-D, men en stavelse saknas trots allt i namnet vilket förstås ger upphov till viss osäkerhet. Det är inte heller alla som accepterar "David" som giltig utläsning. Den 31 linjen på stelen där roten d-v-d förekommer rekonstruerades år 1994 av den franske arkeologen André Lemaire som påpekade i en intervju med tidningen "Watch Jerusalem" (2018.06.30) att även om det saknas en stavelse, så är det svårt att få det till något annat än att det är just namnet David som avses.
Framförallt bekräftar fyndet av Mesha-stelen moabiternas historia.
Moab var belägen på en platå cirka 910 meter över Medelhavet, eller 1300 meter över Döda havet och steg gradvis från norr till söder. I norr finns ett antal långa, djupa raviner och berget Nebo, känt som platsen för Moses död (5 Mos 34: 1–8). Bibeln beskriver flera konflikter mellan moabiterna och Israel. De fanns i områden som idag tillhör Jordanien. Deras rike varade omkring 1200 till år 400 före vår tideräkning och det finns flera arkeologiska lämningar efter dem. På en stor pelare i templet Luxor i Egypten omtalas moabiterna såsom ett folk erövrat av farao Ramses II.
Den franske arkeologen Clermont-Ganneau (1846-1923). Han lyckades sammanfoga de största delarna av meshastelen, men fler bitar skulle med tiden tillkomma. Bildkälla: Wikipedia.commons.
Det är inte bara Meshastelen och Bibeln som ger belägg för deras existens. Kulturellt var moabiterna högstående i och med att de hade skriftspråk och de dyrkade en gud vid namn Chemosh. Chemosh är också omnämnd på Meshastelen.
Moabiterna i Gamla testamentet
Enligt 1 Mosebok 19: 30–38 var moabiternas stamfader Lot. Han fick barn med sina döttrar som överlevde förstörelsen av Sodom och Gomorra. Döttrarna bestämde sig för att fortsätta sin fars linje genom att skaffa barn med sin far. Den äldsta dottern fick honom full för att underlätta gärningen och Moab blev gravid. Den yngre dottern gjorde detsamma och födde en son vid namn Ben-Ammi, som blev förfader till ammoniterna.
Slaget vid Ziz är det sista viktiga datumet i moabiternas historia, som det har blivit upptecknat i Bibeln. Under året som Elisa dog så invaderade moabiterna Israel (2 Kung 13:20) och de hjälpte senare Nebukadnessar i sin expedition mot Jojakim (2 Kung 24: 2).
Även om anspelningar på Moab är vanliga i profeternas böcker från Gamla Testamentet (Jes 25:10; Hes 25: 8–11; Amos 2: 1–3; Sefanja 2: 8–11), och även om två kapitel i Jesaja (15 och 16) och en av Jeremia (48) ägnar sig åt "Moabs börda", ger de sammantaget mycket lite information om landet. Dess välstånd och stolthet, som israeliterna trodde orsakade Guds vrede, nämns ofta (Jes 16: 6; Jer 48: 11–29; Sefanja 2:10), och deras förakt för grannen Israel noteras mer än en gång uttryckligen (Jer 48:27). Noterbart är även hur moabitiskan Ruth i Bibeln konverterar till sin israeliska svärmors religion och blir judinna. Genom Ruths efterlevande ska enligt traditionen Messias komma. Hon var också direkt besläktad med kung David.
Källor
Bibeln, det Gamla testamentet. Olika referenser till bibelcitat.
Watch Jerusalem, "Mesha Stele", 2018.03.30.
Wikipedia.commons
Wikipedia.org
