Arkeologiskt fynd 2021 - Farao Apries stele återfunnen i Egypten

 En stele som bär namnet efter den egyptiska faraon Apries har återfunnits i Ismailia, Egypten. Fyndet upptäcktes i år utanför nordöstra Kairo av en bonde i färd med att bruka sin åkermark. Bonden förstod omgående fyndets historiska värde och kontaktade "Egyptian Tourism and Antiquities police" som förde med sig den två meter höga stelen till stadsmuséet i Ismailia. Den undersöks nu av egyptologer på plats.

Stelen är väldigt typisk för sin egen samtid då den troligen har rests som ett minnesmärke över en krigskampanj utförd av farao Apries. På stelen förekommer namnet Apries, inristad i en så kallad kartouch följt av femton rader med hieroglyfisk text. En fullständig översättning är ännu ej klar.

Apries är även känd under namnet Wahibre Haaibre och han var en egyptisk farao från den 26 dynastin. Han regerade Egypten ca. 589-570 före vår tideräkning. Han ärvde tronen från sin far. Den antika grekiska historikern Herodotus beskrev en kupp mot Apries där en general som  id namn Amasis förklarades farao och Apries gjorde ett misslyckat försök att återfå makten.

Enligt nyhetsrapporteringen uppfördes stelen sannolikt av Apries under en av hans kampanjer i Levanten. Det är dock ännu inte känt i vilken militär kampanj den spelar in. Under sin regeringstid genomförde Apries flera militära expeditioner i Levanten, inklusive en kampanj mot de feniciska städerna Tyrus och Sidon, liksom hans berömda kampanj mot babylonierna under deras belägring av Jerusalem.

Han förekommer i Jeremia 44:30 under namnet Hophra och kommer till Jerusalems undsättning i samband med den babyloniska belägringen som också finns omnämnd i Jeremia 37:5.

Jeremia 44:30 (enligt den Svenska Folkbibelns översättning, 2015)

Så säger Herren: Se, jag ska utlämna farao Hofra, Egyptens kung, till hans fiender och till dem som vill ta hans liv, liksom jag har utlämnat Juda kung Sidkia till Babels kung Nebukadressar, som var hans fiende och ville ta hans liv.”

Jeremia 37:5 (enligt den Svenska Folkbibelns översättning, 2015)

Faraos här hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem fick höra ryktet om dem drog de sig tillbaka från Jerusalem.

Faraon Apries lät även uppföra en obelix vid staden Sais, men under 200 talet lät den romerske kejsaren Diocletianus (ca. 243-316) föra bort obelixen till Rom där den placerades i gudinnorna Isis och Seraphis tempel. Än idag kan obelixen beskådas i Rom, den eviga staden.

Källor

https://www.smithsonianmag.com/smart-news/farmer-stumbles-2600-year-old-egyptian-carving-180978045/

Svenska Folkbibeln 2015

"Apries stele", Egyptian Antiquities Ministry, Fair use here i.e non commercial blog.

wikipedia.commons

Ramses II:s tempel "Abu Simbel" och återupptäckten 1813

Ramses II påbörjade omkring 1244 före vår tideräkning ett tempelprojekt i Övre Egypten som skulle tillägnas gudomen Amon. Byggprojektet startade nära Nilfloden i Nubien.

Historiskt blev platsen känd som Ramses II:s tempel. Han lät uppresa hela sex stycken klipptempel i Nubien. Ramses II:s långa regeringstid gjorde detta möjligt och inuti templet finns han själv som staty föreställande guden Osiris. Templens syfte var att politiskt markera mot Egyptens sydliga grannar. De var inte enbart kultplatser för de tjänade även den politiska propagandan eftersom Egypten var en stormakt under Ramses II levnad. 

Men historiens gång och tidens rand skulle komma att täcka över Ramses II tempel med hjälp av glömskan och ökensanden. Historikerna vet idag att redan under 600-talet före vår tideräkning, så täckte sanden statyerna upp till knäna. 

Ovan en skiss av hur det ser ut inuti Abu Simbel. Längst in finns ytterligare några avbildningar av gudomar uthuggna direkt ur självaste berget. Wikipedia upplyser oss om att templets axel var lagd på så sätt att två gånger om året, nämligen den 20 oktober och 20 februari, så skulle solens strålar nå in i helgedomens innersta rum och därmed belysa gudomligheterna. Alla gudomarna hamnar i ljus utom dödsrikets gudom, Ptah, som ligger i ständig skugga.

Det blev först år 1813 som den schweiziske orientalisten Johann Ludwig Burckhardt (1784-1817) återfann den översta frisen på huvudtemplet. Burckhardt berättade om sin upptäckt för den italienska upptäckaren Giovanni Belzoni (1778-1823), som även reste till platsen. Belzoni klarade dock inte att gräva fram templets ingång, men han återkom 1817 och avlägsnade samtidigt en del fynd från platsen. Idag bär den lilla byn som tillhandahåller tempelkomplexet Abu Simbel och platsen ligger 280 km söderut om Aswan och inte långt ifrån Sudans gräns. Man kan lätt förvirras av begreppen Övre och Nedre Egypten. Det är norra gränsområdet mot Medelhavet, Nildeltat och väst som kallas för Nedre Egypten medan Övre Egypten ligger betydligt längre söderut. Kända historiska platser såsom Luxor, Karnak, Thebe, Koptos, Abydos, Konungarnas- och drottningarnas dal med sina omfattande begravningskomplex återfinns i Övre Egypten.

En legendbildning uppstod som handlade om att det var en ung pojke vid namn Abu Simbel som ledde fram västerlänningarna till platsen. I samband med det stora och omfattande byggandet av Assuandammen så måste Abu Simbels tempel flyttas för att inte dränkas av Nilflodens vatten. Återigen hotades statyerna och templet av förstörelse, men man lyckades rädda templet genom att bit för bit frakta bort stora delar av det. Detta projekt blev mycket kostsamt. Idag är Abu Simbel med på UNESCOs omfattande världsarvslista. 

Nedan gudomen Amons hieroglyfer.

Källor 

Wikipedia.org 

Recension : "Hakkorset och halvmånen - Nazister i Mellanöstern" (2014)

I detta inlägg recenserar jag journalisten Niclas Sennertegs bok Hakkorset och halvmånen - Nazister i Mellanöstern (2014). Jag har läst pocketutgåvan från 2016. Det är en stadig bok med ett tillsynes gediget forskningsarbete bakom sig. Dessutom genom egen arkivforskning! Fotnoterna med förklaringar och källhänvisningar uppgår till 926 stycken. Litteraturförteckningen är också omfattande.

Eftersökta krigsförbrytare under efterkrigstiden

Att Sennerteg ansträngt sig inom ett viktigt ämne är förstås bra. Ämnen som berör Andra världskriget kan aldrig bli slutdiskuterade. I bokens fokus finns de krigsförbrytare från Andra världskriget som istället för de välkända områdena i Sydamerika valde att bosätta sig i muslimska länder. Många gånger var det mycket säkrare för dem att leva fritt där än i Sydamerika. Detta faktum konstaterades även av representanter för Simon Wiesentahlscenter som kartlade de gamla nazisternas flyktvägar bort från Europa.

Sydamerika blev deras främsta tillflyktsort, men som Sennerteg påpekar blev mellanöstern den näst största tillflyktsorten för nazisterna. Många av dem hade undangått rättvisan, men vissa bosatte sig frivilligt. De flesta av dem hade varit anknutna till Wehrmacht, dvs varit officerare och övrig militär personal. Kairo och Damaskus var populära orter att gömma sig på. I Kairo levde t ex Aribert Heim, SS-läkare i koncentrationslägret Mauthausen och eftersökt för massmord. Han konverterade till islam och antog namnet Tarek Hussein och levde i Kairo fram tills sin död 1992. I Damaskus återfinns SS-mannen Alois Brunner som också levde under ett annat namn och försörjde sig på vapenhandel. Ytterligare en person med nazibakgrund som arbetade för den syriska regeringen var diplomaten Franz Rademacher.

Sennerteg har valt att teckna personporträtt av några av dem däribland Wilhelm Fahrmbacher som var general i Wehrmacht och efter krigsslutet misstänkt krigsförbrytare. Sina nazistiska övertygelser tog han med sig till Egypten där han snabbt nådde stjärnstatus som många andra militärer verksamma i Nazityskland. I Egypten lyckades Fahrmbacher samla ett 100-tal tyskar med militär bakgrund som skulle hjälpa den egyptiska armén i kriget mot Israel. Läsaren får därtill en omfattande djupdykning i 1950/1960-talets historia. Vi får även följa det Muslimska brödraskapets utveckling i Egypten.

Mellanöstern kommer alltid att vara en krutdurk för olika konflikter, däribland Israel-Palestina frågan. Just denna konflikt är Sennerteg noga med att ställning till, att han är helt för en tvåstatslösning i frågan (nämns för övrigt tidigt i boken). Själv tycker jag han kunde lämnat personliga ställningstagandet helt åt sidan. Som läsare av boken utgår jag från att han är neutral oavsett vilket ämne han forskat inom. Men, eftersom detta är Sverige där allt som rör Israel-Palestina är extremt infekterat så blir hans förklaring desto mer begriplig. Boken handlar ju dessutom inte om hur konflikten ser just idag, däremot får läsaren veta mer om vilka omständigheter som historiskt har format konflikten.

Begynnelser: Om stormuftin från Jerusalem

Nazismen i arabvärlden kom dock inte med de tyska krigsförbrytarna i efterkrigstiden. Den fanns där långt innan och fick spridning mycket tack vare stormuftin av Jerusalem, Mohammed Amin al-Husseini (1895 eller 1897-1974). Det är bra att Sennerteg valt att ta med honom i boken. Mohammed Amin var en ökänd antisemit och politisk aktivist som tidigt visste att utnyttja sina kontakter med det antisemitiska NSDAP i Tyskland. Mohammed Amin al-Husseini kom från en framstående palestinsk familj som hade flera religiösa nyckelfunktioner i Jerusalem. Med tiden blev Mohammed Amin en betydande palestinsk nationalist. Han skaffade sig en militär utbildning. Han tjänstgjorde även i osmanska armén och deltog 1941 i ett irakiskt uppror.

Mohammed Amin flyttade senare under 1941 till Berlin där han blev aktiv i en tyskmuslimsk organisation. Tyskland hade vid denna tiden ca 3000 muslimer varav 400 konvertiter. Han träffade både Ribbentrop, Adolf Hitler och Heinrich Himmler personligen och bad dem hjälpa honom. I sin tur hjälpte muftin Wehrmacht med att rekrytera soldater i Balkan och 1944 hade han avancerade planer på att förgifta dricksvattnet för Tel Avivs invånare. Detta terrorattentat misslycklades dock. Stormuftin var också aktiv i att stoppa judar från att fly Nazityskland under denna tiden. I juli 1944 skrev han brev till Ungerns utrikesminister och motsatte sig beslutet att 900 judiska barn och 100 vuxna judar skulle få tillåtelse att lämna Ungern. Muftin var nämligen orolig för att dessa skulle kunna ta sig till det Palestinska mandatet.

Snabba bokfakta

Titel: Hakkorset och halvmånen - Nazister i Mellanöstern

Författare: Niclas Sennerteg

År: 2014

Bokförlag: Natur & Kultur

Sidantal: 494 / pocketversionen