Ramses II:s tempel "Abu Simbel" och återupptäckten 1813

Ramses II påbörjade omkring 1244 före vår tideräkning ett tempelprojekt i Övre Egypten som skulle tillägnas gudomen Amon. Byggprojektet startade nära Nilfloden i Nubien.

Historiskt blev platsen känd som Ramses II:s tempel. Han lät uppresa hela sex stycken klipptempel i Nubien. Ramses II:s långa regeringstid gjorde detta möjligt och inuti templet finns han själv som staty föreställande guden Osiris. Templens syfte var att politiskt markera mot Egyptens sydliga grannar. De var inte enbart kultplatser för de tjänade även den politiska propagandan eftersom Egypten var en stormakt under Ramses II levnad. 

Men historiens gång och tidens rand skulle komma att täcka över Ramses II tempel med hjälp av glömskan och ökensanden. Historikerna vet idag att redan under 600-talet före vår tideräkning, så täckte sanden statyerna upp till knäna. 

Ovan en skiss av hur det ser ut inuti Abu Simbel. Längst in finns ytterligare några avbildningar av gudomar uthuggna direkt ur självaste berget. Wikipedia upplyser oss om att templets axel var lagd på så sätt att två gånger om året, nämligen den 20 oktober och 20 februari, så skulle solens strålar nå in i helgedomens innersta rum och därmed belysa gudomligheterna. Alla gudomarna hamnar i ljus utom dödsrikets gudom, Ptah, som ligger i ständig skugga.

Det blev först år 1813 som den schweiziske orientalisten Johann Ludwig Burckhardt (1784-1817) återfann den översta frisen på huvudtemplet. Burckhardt berättade om sin upptäckt för den italienska upptäckaren Giovanni Belzoni (1778-1823), som även reste till platsen. Belzoni klarade dock inte att gräva fram templets ingång, men han återkom 1817 och avlägsnade samtidigt en del fynd från platsen. Idag bär den lilla byn som tillhandahåller tempelkomplexet Abu Simbel och platsen ligger 280 km söderut om Aswan och inte långt ifrån Sudans gräns. Man kan lätt förvirras av begreppen Övre och Nedre Egypten. Det är norra gränsområdet mot Medelhavet, Nildeltat och väst som kallas för Nedre Egypten medan Övre Egypten ligger betydligt längre söderut. Kända historiska platser såsom Luxor, Karnak, Thebe, Koptos, Abydos, Konungarnas- och drottningarnas dal med sina omfattande begravningskomplex återfinns i Övre Egypten.

En legendbildning uppstod som handlade om att det var en ung pojke vid namn Abu Simbel som ledde fram västerlänningarna till platsen. I samband med det stora och omfattande byggandet av Assuandammen så måste Abu Simbels tempel flyttas för att inte dränkas av Nilflodens vatten. Återigen hotades statyerna och templet av förstörelse, men man lyckades rädda templet genom att bit för bit frakta bort stora delar av det. Detta projekt blev mycket kostsamt. Idag är Abu Simbel med på UNESCOs omfattande världsarvslista. 

Nedan gudomen Amons hieroglyfer.

Källor 

Wikipedia.org 

Om Mesha-stelen och de mytomspunna moabiterna

Jag fortsätter i det här inlägget att skriva om lite mer spännande arkeologiska fynd, tyvärr inte dagsfärska, men det kan kanske trots allt intressera någon läsare. Idag skriver jag om Meshastelen och om Bibelns moabiter som vi tyvärr fortfarande inte vet alltför mycket om.

Fyndet av Meshastelen år 1868

Mesha-stelen är namnet på en viktig monumental inskription som hittades 1868. Inskriptionen är utförd på det moabitiska språket och inmejslat på en stor och svart sten av basalt. Stelen tillverkades ca år 840 före vår tideräkning. Den befinner sig numera för allmän beskådan på Louvren i Paris. 

Men hur gick det egentligen till när Meshastelen upptäcktes? Stelar restes ju för att markera gränser eller gravar; och på dem markerades att man ville ära gudar eller härskare och deras bedrifter. Fyndet gjordes 1868 av den franske arkeologen Clermont-Ganneau (1846-1923) som genom skickliga diplomatiska handläggningar med beduinstammar i området lyckades spåra upp delar av stenen. 

Bild ovan av hur Meshastelen ser ut idag med dess många lagningar (källa: Wikipedia.commons).

Beduinerna hade nämligen tagit isär stenen i bitar och försökt att sälja av delarna på svarta marknaden. Även om de ville tjäna en hacka så kom med tiden fler bitar att upptäckas och även efter Clermont-Ganneu tillkom nya fragment. Clermont-Ganneau förvärvade två av de största bitarna och andra fragment; senare följde andra efter med nya fynd. På grund av Clermont-Ganneaus framställningar av hela stelen kunde experter sammanföra fragmenten och fylla i luckorna.

Inskriptionen berömmer kung Mesha av Moab som segrat över Israel. På själva stelen nämns viktiga historiska händelser i landet Israel och bibliska personer; däribland Omri som var dåvarande kungen av Israel. Mesha själv omnämns i Gamla testamentet (2 Konungaboken 3:4-7). Omri som även var kung Ahabs far, men även hänvisningar till stammen Gad och till och med YHWH förekommer!

Meshastelen är även unik ur ett annat perspektiv. Den är numera en av tre existerande stelar som uttryckligen nämner Bibelns kung David vid namn. Kungen av Mesha skryter nämligen med att han genom sin seger tagit betesmark från huset David och att han där placerat ut sina egna herdar. Roten som bildar namnet David är D-V-D, men en stavelse saknas trots allt i namnet vilket förstås ger upphov till viss osäkerhet. Det är inte heller alla som accepterar "David" som giltig utläsning. Den 31 linjen på stelen där roten d-v-d förekommer rekonstruerades år 1994 av den franske arkeologen André Lemaire som påpekade i en intervju med tidningen "Watch Jerusalem" (2018.06.30) att även om det saknas en stavelse, så är det svårt att få det till något annat än att det är just namnet David som avses. 

Framförallt bekräftar fyndet av Mesha-stelen moabiternas historia.

Moab var belägen på en platå cirka 910 meter över Medelhavet, eller 1300 meter över Döda havet och steg gradvis från norr till söder. I norr finns ett antal långa, djupa raviner och berget Nebo, känt som platsen för Moses död (5 Mos 34: 1–8). Bibeln beskriver flera konflikter mellan moabiterna och Israel. De fanns i områden som idag tillhör Jordanien. Deras rike varade omkring 1200 till år 400 före vår tideräkning och det finns flera arkeologiska lämningar efter dem. På en stor pelare i templet Luxor i Egypten omtalas moabiterna såsom ett folk erövrat av farao Ramses II. 

Den franske arkeologen Clermont-Ganneau (1846-1923). Han lyckades sammanfoga de största delarna av meshastelen, men fler bitar skulle med tiden tillkomma. Bildkälla: Wikipedia.commons.

Det är inte bara Meshastelen och Bibeln som ger belägg för deras existens. Kulturellt var moabiterna högstående i och med att de hade skriftspråk och de dyrkade en gud vid namn Chemosh. Chemosh är också omnämnd på Meshastelen. 

Moabiterna i Gamla testamentet 

Enligt 1 Mosebok 19: 30–38 var moabiternas stamfader Lot. Han fick barn med sina döttrar som överlevde förstörelsen av Sodom och Gomorra. Döttrarna bestämde sig för att fortsätta sin fars linje genom att skaffa barn med sin far. Den äldsta dottern fick honom full för att underlätta gärningen och Moab blev gravid. Den yngre dottern gjorde detsamma och födde en son vid namn Ben-Ammi, som blev förfader till ammoniterna.

Slaget vid Ziz är det sista viktiga datumet i moabiternas historia, som det har blivit upptecknat i Bibeln. Under året som Elisa dog så invaderade moabiterna Israel (2 Kung 13:20) och de hjälpte senare Nebukadnessar i sin expedition mot Jojakim (2 Kung 24: 2).

Även om anspelningar på Moab är vanliga i profeternas böcker från Gamla Testamentet (Jes 25:10; Hes 25: 8–11; Amos 2: 1–3; Sefanja 2: 8–11), och även om två kapitel i Jesaja (15 och 16) och en av Jeremia (48) ägnar sig åt "Moabs börda", ger de sammantaget mycket lite information om landet. Dess välstånd och stolthet, som israeliterna trodde orsakade Guds vrede, nämns ofta (Jes 16: 6; Jer 48: 11–29; Sefanja 2:10), och deras förakt för grannen Israel noteras mer än en gång uttryckligen (Jer 48:27). Noterbart är även hur moabitiskan Ruth i Bibeln konverterar till sin israeliska svärmors religion och blir judinna. Genom Ruths efterlevande ska enligt traditionen Messias komma. Hon var också direkt besläktad med kung David.

Källor

Bibeln, det Gamla testamentet. Olika referenser till bibelcitat.

Watch Jerusalem, "Mesha Stele", 2018.03.30. 

Wikipedia.commons

Wikipedia.org

Arkeologisk nyhet - Utgrävningar av Herodes palatsområde i Machareus

 I detta inlägg skriver jag om en arkeologisk nyhet och den handlar om utgrävningen och restaureringen av kung Herodes tron i Machareus. Han hade där ett palats som även tjänade såsom en försvarsborg och lämningarna ligger idag belägna öster om Döda havet. Detta gjordes av arkeologer i Jordanien under 2019, men utgrävningar av själva platsen har gjorts sedan flera år tillbaka. Fortet byggdes ca 90 före vår tideräkning av en av de hasmoneska kungarna. Det var Herodes den Store som lät bygga till militära befästningar år 30. 

Uppe på toppen av berget, som omger själva fortet, byggde Herodes en fästningsmur, 100 meter lång och 60 meter bred med tre hörntorn, vardera sextio alnar höga. Palatset byggdes i mitten av det befästa området. Många vattencisterner tillfogades också för att smidigt kunna samla upp regnvatten.

Gårdsplanen i palatset har en s.k apsidal formad nisch som förmodligen är resterna av tronen där Herodes Antipas satt. Efter kung Herodes död delades hans kungarike mellan hans söner och Herodes Antipas kontrollerade ett kungarike som inkluderade Galileen och en del av Jordanien. 

För den som är intresserad av biblisk historia så var det i just detta palats som Salome dansade inför Herodes Antipas och där Johannes Döparen blev halshuggen. Både Nya Testamentet (Markus 6:24; Matteus 14:8), samt historikern Josefus Flavius omnämner dessa händelser. Nya testamentet omnämner flera historiska personligheter med anknytning till platsen såsom Herodes den store; hans son Tetrarken Herodes Antipas; hans andra hustru prinsessan Herodias, samt hennes dotter, prinsessan Salome.

Halshuggningen av Johannes Döparen ska ha ägt rum ca. år 32 enligt vår nuvarande tideräkning. Josefus född 37-38 i Jerusalem beskriver också själva palatsets struktur och som byggnad i båda sina historiska verk "Om det judiska kriget" (Φλαυίου Ἰωσήπου ἱστορία Ἰουδαϊκοῦ πολέμου πρὸς Ῥωμαίους βιβλία); samt i "Judiska fornminnen" (Ἰουδαϊκὴ ἀρχαιολογία). Båda dessa titlar är välkända verk och tillhör idag klassikerna från den denna tidsepok. Fortet erövrades av romarna år 44 men år 66 lyckades man återerövra fortet under den första judiska revolten mot Rom. Det första judisk romerska kriget ägde rum i det ockuperade området Judeen mellan 66-73 och slutade med stor katastrof för det judiska folket som skingrades och fick sina byar nedbrända. Även det andra templet i Jerusalem förstördes av romarna som straff. Ännu idag hålls minnet av templets förstörelse levande genom sorgehögtiden Tisha beAv. Kriget var ett av tre stora upproren mot Romarriket. 

Tidigare har det ungerska arkeologiska teamet restaurerat en dorisk kolumn från den kungliga palatsgården. En längre artikel om forskningen kring platsen finns publicerad av arkeologen och forskaren G. Vörös i tidningen "Biblical Archeaology Review."

Den antika staden Machareus är idag känd som Muqāwir مكاور

Ruinerna efter den ligger i dagens Jordanien.

Källor

Bild: wikipedia, Machareus.

Bohstrohm, P. "King Herod’s Throne Room Where ‘Salome Danced’ Found in Jordan", Haaretz, 13.12.2020. 

Vörös, Győző. “Machaerus: Where Salome Danced and John the Baptist Was Beheaded.” Biblical Archaeology Review, Sep/Oct 2012, 30–41, 68

Lästips - Det Finska Klassikerbiblioteket

 Hej igen, 

Detta inlägg blir ett av de allra sista innan vi vänder blad och går in i nästa år, 2021. Jag vill pånytt påpeka för mina läsare att det finns väldigt mycket gratis litteratur att tillgå att läsa på internet. Idag har turen kommit till Det Finländska Klassikerbiblioteket. Ja, som ni nog förstår finns det numera en finsk motsvarighet till Projekt Runeberg och den svenska sajten Litteraturbanken.

På deras hemsida kan man att dom fokuserar på att digitalisera förstaupplagor och verk som inte längre omfattas av upphovsrätt. 

Läs gärna om det finska klassikerbiblioteket i den bifogade länken nedan. Deras vision är att digitalisera inte bara finsk litteratur utan även svenskspråkig sådan. För övrigt kommer Finskt biografiskt lexikon att kunna läsas där, men även annan bibliografi. 

De har även ett annorlunda gränssnitt på sajten.

Källor

Det finska klassikerbiblioteket

Stormaktstidens musik

 Hej igen, 

Detta inlägg kan kanske ses som en fortsättning på det föregående där jag skrev om Gustav II Adolf dagen, den 6 november som är allmän flaggdag i Sverige och Finland (fast där kallas den för Svenska dagen). 

Nedan följer ett klipp från Youtube som får statuera exempel på hur det kunde låta vid svenska hovet under den här tiden. Det är Göteborgs kammarkör som låtit tolka musiken från Gustav II Adolf och senare från hans dotter, Drottning Kristinas hov.

Publicerat på YouTube av NAXOS of America. Stycket heter Salve decus suecorum Rex Gustave Adolphe. I översättning från latinet blir det ungefärligt: Länge leve svenskarnas konung, äran åt konung Gustav Adolf.

Lützen 1632 - en av våra bemärkelsedagar i kalendern

Jag skrev tidigare här på bloggen om Agneta Horn och fortsätter göra nerslag i svensk 1600-talshistoria. Idag är det den 6 november och allmän flaggdag i Sverige och Finland till minnet av kung Gustav II Adolf. Han stupade ju denna dag vid slaget vid Lützen i Tyskland år 1632. Det ska ha varit en dimmig dag och konungen hade ju även anförskaffat sig en ny häst vid namn Streif som han kanske var lite styrovan med. Ur bokhyllorna har jag tagit fram Bo Erikssons fina arbete om slaget vid Lützen. Titeln "Lützen 1632  - Ett ödesdigert beslut" utgavs 2006 av bokförlaget Norstedts. Men boken handlar inte enbart om just denna ödesdag. Eriksson ger en inledande bakgrund till själva Vägen till Lützen som är mycket omfattande och tar upp stormaktstidens utrikespolitik, dess krig och hur krigen påverkade samhällets ekonomi och  kultur på hemmaplan. Den militärhistoriska biten kring Lützen ger en överblicksbild av vad som hände därute på slagfältet nära staden Leipzig. Den svarar även på frågan vem som egentligen vann slaget. Den sista delen av boken, Vägen bort är en mycket kortfattad beskrivning av vad som hände efter slaget.

När jag bodde i Stockholm brukade jag besöka Livrustkammaren på denna dagen. Det går också att fira dagen med Gustav II Adolf bakelse. En tradition som funnits sedan 1850-talet och som ska ha uppfunnits i Göteborg i samband med invigningen av Gustav II Adolfstatyn på torget. Det finns dock ingen standardmall för hur bakelsen ska se ut och det finns många varianter. I avisen "Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning" kunde man 1854 läsa följande om bakverkstraditionen nära juletiden: 

"Man finner här artiklar, vilka kunna kallas verkliga små konstverk i sitt slag, som t.ex. små avbildningar av Gustav Adolfsstatyen, medaljonger innehållande kopior av kända genremålningar, utförda i choklad och socker etc." 

"Natthimmelen" en dikt av Erik Gustaf Geijer

Nedan följer en ganska så känd och tonsatt dikt av den värmländske författaren Erik Gustaf Geijer (1783-1847) som handlar om hur den ljusa dagen övergår till den mörka natten, stjärnorna och dom existentiella funderingar denna tid på dygnet väcker upp hos oss människor. Kanske är de alla stjärnorna och mörkret runtomkring som försätter oss människor i just denna stämning och ger oss tankar om livet. Frågorna som vi har ställt oss i generationer.

Ensam jag skrider fram på min bana.

Längre och längre sträcker sig vägen.

Ack, uti fjärran döljes mitt mål!

Dagen sig sänker, nattlig blir rymden.

Snart blott de eviga stjärnor jag ser.

Men jag ej klagar den flyende dagen.

Ej mig förfärar stundande natten.

Ty av den kärlek, som går genom världen, 

föll ock en strimma in i min själ.

 

Erik Gustaf Geijer var född på Ransäters bruk i Värmland. Familjen var frisinnad, men ändå religiös. Sin första undervisning fick han vid Karlstads gymnasium. Senare skrevs han in vid Uppsala universitet och disputerade efter ett par år som historiker. Han var också politiskt aktiv och verkade för liberalismen. Tack vare Geijer blev den svenska debatten kring liberalismen inte lika revolutionärt präglad som t ex i Frankrike under denna tiden. Geijer var även med och utvecklade skolväsendet i landet. Under några år var han även rektor för universitetet och medlem av Svenska Akademin, Svea Ordern och det Götiska förbundet. Han var som sagt verksam inom många samhälleliga områden.

Källa 

Wikipedia.org