Som jag tidigare nämnt kommer bloggen vara lite mer än bara en bokblogg. Jag har tidigare skrivit om TV-nostalgi och fortsätter på temat i detta inlägg. Kopplingen är återigen litteraturens väg in i visuella medier. Den amerikanske författaren Ray Bradbury (1920-2012) är säkert flera läsare bekanta med. Bradbury är kanske mest känd för sin dystopiska novell
Fahrenheit 451. Han skrev även korta berättelser på temat horror/fantasy alla samlade i
The Martian Chronicles (2012) och boken
Something wicked this way comes (en titel baserad på en replik ur Shakespeares
Macbeth). Hans ämnesområden, eller genrer var skräck, fantasy, science fiction, men han hade också under 80-talet en egen TV-serie :
The Ray Bradbury Theater producerad av HBO ch USA Network. HBO bidrog endast till de två första säsongerna. Sammanlagt blev det sex säsonger med 64 episoder mellan åren 1985-1992. Samtliga avsnitt var skrivna av Bradbury och varje avsnitt inleddes med en presentation av Bradbury i sin skrivarstudio omgiven av diverse historiska föremål som inspirerat hans berättelser. Under åren hann också ett flertal kändisar passera revy: Peter O Toole, Drew Barrymoore m fl. Serien sändes även i Sverige. Sättet att återanvända kortnoveller och skriva om dem för televisionen föranledde kritik. I en intervju lämnande Bradbury följande intressanta kommentar:
What I'm doing is respecting my younger self. I've published four hundred short stories that most people haven't read, and I'm using them. If you write things you love, and do it with love, you can't go wrong. It's exciting to translate those stories from the printed page to TV. It brings things out of your subconscious that are new and fresh... We try to relax and do a nice, easy show. It's my idea theater.
Återigen blir det dax för djupdykning i 80-talets spännande klädstilar och frisyrer!