Spöken och annat övernaturligt
Boken har 8 kapitel och börjar lämpligt nog med Gamla stan som har en del spännande historiska händelser. Linnell presenterar Gideon som Stockholms äldsta spöke. Han tar även upp mordet i Gråmunkekyrkan, 1382. Vidare presenteras här några historier relaterade till Stockholms blodbad. Vita frun och den Grå mannen är vålnader förknippade med Stockholms slott. Det är tvära kast genom historens gång. Det andra kapitlet går igenom Söders platser, däribland Södra Stadshuset där många dödsdömda väntade på sin avrättning uppe på Stigberget. I Södra Stadshuset huserades även många kvinnor som dömts till döden för häxeri. Ganska många sidor ägnas åt 1600-talets häxprocesser. I närbelägna Schönborgska huset eller Ebba Brahes palats på Götgatan 16 sägs kung Gustav II Adolf spöka.
I kvarteret Mullvaden/Hornsgatan 45 sägs mystikern Emanuel Swedenborg spöka i sin egen trädgård. Några andra ruskiga gator på Söder är Bödelsbacken, Slemgränden, Fyllbacken och Näsbultarbacken. Norrmalm och Vasastan tar upp spöken som finns på kyrkogården vid Johannes kyrka. Träsktorget vid nuvarande Eriksbergsplan var inget bra område under 1800-talet då Stockholmarna hade sin sopstation där. Bostäderna kring Träsktorget var usla och 1810 tillkom spöpålen på torget med Kopparmatte på toppen. Idag är Träsktorget med omgivande gator som t ex Birgerjarlsgatan "fina områden", men under 1700/1800-talet var det fattigt folk som bodde där. Träsktorget var också pudrettdamernas tillhåll. En pudrettdam eller "pudrettkärring" var en viktig del i stadens sophantering. De tömde stadens skittunnor och kallades även för skitbärarkärringar. Oftast var det tidigare straffade kvinnor som innehade detta olyckliga jobb. Inte hade de 60,000kr i månadslön som dagens sophämtare kan komma upp i, men ofta fick de gratis sprit och kunde vara ganska så fulla när de kom för att bära iväg med tunnorna. Sedan 1830-talet använde kvinnorna en trappa som ledde ned mot Träsket och ibland var de såpass fulla, både tunnor och kvinnor, att de tappade allt. Under 1900-talet var de flesta kåkstäderna omkring Träsktorget rivna. Linnell går igenom samtliga stadsdelar inom tullarna.
Några kända Stockholmsmord genom historien
Linnell använder sig av essäskrivandets upplägg när han beskriver Stockholms spökplatser. Därtill finns även många intressanta bilder. Även några kända och ibland mindre kända svenska mordfall finns medtagna. Linnell tar upp det s.k vampyrmordet i Atlasområdet vid Sankt Eriksplan 11 där en prostituerad kvinna vid namn Lilly bodde i en liten etta. Hennes lägenhet hade även telefon. Detta var tidigt 1930-tal och det var ovanligt att det fanns telefoner i folks lägenheter. Med tanke på Lillys jobb var det säkert en fördel då hon lätt kunde komma i kontakt med sina kunder och väninnor som förmodligen jobbade i samma branch. 1932 hittades Lilly brutalt mördad i sin lägenhet och mördaren togs aldrig fast. Det uppstod ett rykte om att han kan ha druckit offrets blod eftersom en rödfärgad soppslev senare hittades. Hade mördaren druckit offrets blod? Förmodligen är vampyr-delen i mordgåtan endast en myt som uppstått tidigt. Dessutom hade många svenskar 1932 sett premiären av en ny Draculafilm och associerat fritt utifrån detta när sleven hittades. Däremot var mördaren högst troligt en så kallad sexualsadist som tog god tid på sig att städa upp i lägenheten. Mellan offrets ben fanns också en använd kondom kastad, en så kallad mördarsignatur. Detta var på trettiotalet långt före DNA-teknikens genombrott. Idag hade Lillys mördare inte kunnat gå fri. Mera om detta mordfall kan ni läsa om på sajten Stockholmskällan.
