I. Biografi och bakgrund
Erik Johan Stagnelius (1793-1823) var en litterär representant för den svenska romantiken. Vi vet inte särskilt mycket om hans liv och därtill har det uppstått en mytisk ådra kring hans liv och personlighet. Mycket av det vi känner till om Stagnelius idag vilar på andrahandsuppgifter och anekdoter återberättade av andra. Han växte upp i ett prästhem och pappan blev senare biskop i Kalmar stift. Även mamman hade många präster i släkten och i skolan hade den unge Erik Johan Stagnelius lätt för att lära. 1811 skrevs han in vid Lunds Universitet, men flyttade senare till Uppsala där han 1814 avlade en kansliexamen vid Uppsala Universitet. Han skrev dikter och en fin lyrik med den tidsenligt romantiska strömningen väl synlig i både tema och stilistik gav upphov till kända dikter som exempelvis Amanda och Näcken. I denna korta analys tar jag upp den sistnämnda dikten. Vi vet att han träffade betydelsefulla personligheter som Geijer och Almqvist men han gjorde inga närmare bekantskaper med t.ex Uppsalaromantikerna. Precis som två av sina syskon beskrivs Stagnelius som en person med "psykiska egenheter". Han utvecklade med tiden även ett alkoholberoende och greps vid ett tillfälle för fylleri i Slussen. En månad senare efter denna händelse avled Stagnelius, 29 år gammal. Han begraved på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm, men inga av hans släktingar närvarade på begravningen. Myten om honom beskriver en person som var väldigt kortvuxen och ful. En historia berättar att Stagnelius var så ful att inte ens de prostituerade ville komma nära honom. Det är möjligt att Stagnelius kan ha lidit av Noonans syndrom som kännetecknas av medfött hjärtfel och kortväxthet.
II. Näcken - Tema och stilistik
I denna dikt är det mytiska naturväsendet Näcken som står i fokus. Näcken är en välkänd figur i den skandinaviska folktron och passar bra in som motiv i den romantiska tidsandan. I denna dikt representerar Näcken dock det utstötta och av samhället icke accepterade. Detta blir särskilt tydlig när man beaktar: "Skall Guds barn dock aldrig bliva!" Romantikens naturtema blir också tydligt: "Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter".
III. Näcken
Kvällen gullmoln fästet kransa.
Älvorna på ängen dansa,
Och den bladbekrönta näcken
Gigan rör i silverbäcken.
Liten pilt bland stranden pilar
I violens ånga vilar,
Klangen hör från källans vatten,
Ropar i den stilla natten:
"Arma gubbe! Varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må liva,
Skall Guds barn dock aldrig bliva!
Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
Ljusets ängar i det höga -
Aldrig skådar dem ditt öga."
Tårarna gubbens anlet skölja,
Ned han dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig näcken
Spelar mer i silverbäcken.
(Efter 1821)
IV. Källor
Nordisk Familjebok - Erik Johan Stagnelius
Bild: Wikipedia
wikipedia.org [Erik Johan Stagnelius; Uppsalaromantikerna]
